Vad händer? Blogg

Hänt och nytt i Hipponews hästvärld

En hästhöst går mot vinter, 12 oktober 2019


Så var vi då långt in i hösten. Än syns inga juleljus i fönstren och ute är det blött och mörkt. En tid på året som faktiskt gör att man ser fram emot när markerna fryser och vit snö som skänker lite ljus.

Häståret går nu så sakta mot vinteride och bara några tävlingar återstår. Breeder´s Trophy finalerna på Flyinge  som är lite av slutfinal för "avelsåret" är nu avklarade. I år fick vi sätta punkt med att starta tre av våra fyra kvalificerade hästar Athena, Atlantic och Astoria. Affendi fick tyvärr stanna hemma i stallet då en elak hovspricka gick upp och började blöda. 

Vår härliga underbara Astoria levererade igen och gjorde hat trick genom att vinna Breeder´s Trophy finalen för tredje året i rad. Helt fantastiskt  och osannolikt att få uppleva det som vi fått göra med Astoria med Jeanna Högberg i sadeln! Något att verkligen glädja sig åt och för alltid komma ihåg. Ibland måste man nypa sig i armen för att förstå att det är sant när man ser detta ekipage där ryttare och häst passar varandra som hand i handsken.

Även Athena och Atlantic skötte sig bra. Athena slutade 6:a i finalen efter att inte ha lyckats med ett enda galoppombyte, inte ens de där hon körde ett eget bytes race som inte direkt fanns med i programmet 😥. Så kan det gå och resultatet blev förhållandevis bra, även om det förhoppningsvis blivit rätt mycket bättre resultat med korrekta byten. Hon kan ju, satte dem på framridningen, och de är riktigt bra men det är osäkert än och det fick vi ju erfara.

Treårige Atlantic som växt och växt så vi bara velat rida honom sporadiskt skötte sig. Han var ju egentligen inte alls färdig för detta och har aldrig varit ute mer än på treårstestet. En stor gänglig treårig hingst ute första gången  i ny miljö, på tävling och med massor av andra hästar är ju lite "osäkert kort". Det kan dessutom vara rätt rörigt på framridningen med ett gäng treåriga hästar med allt vad det innebär på samma ställe. Så även denna gång, speciellt vid banvisningstillfället var det lite av high chapparall. Inget för vare sig två eller fyrbenta veklingar precis..... Atlantic bjöd dock inte på några ovälkomna överraskningar överhuvudtaget utan gjorde verkligen så gott han kunde och slutade 11:a av 29 startande. Det var vi nöjda med efter omständigheterna. Nu får han växa i kroppen under vintern så får vi se vad det kan bli. 

Adelinde har så smått fått känna på vuxenlivet genom att vänjas vid sadel och träns. Hon har tagit det med ro och har inte heller hon bjudit på några överraskningar så här långt. Hon ska nu också få vintervila inom kort och växa och fundera på de lärdomar hon fått innan vårens allvar.

När snart alla vackra gula löv fallit till marken så får vi summera ännu ett år och se fram emot nästa, men än återstår några få tävlingar för våra hästar och uppfödningar.

Vi kanske syns någon vacker färgrik höstdag på någon hästtävling hästvänner!?

Ännu en sommar till ända, 31 augusti 2019


Sista dagen i augusti är på sin sista timma och sen är hösten obevekligt här även om det just nu är brittsommar med en av sommarens varmaste dagar. Några underbart varma kvällar i sensommar mörker kommer snart ersättas av kallare dagar i höstens alla färger. Sommaren är verkligen kort och en hel del har hänt på hästfronten. Trots att våren började så oerhört tragiskt med de döda fölen så innehöll sommaren ändå några glädjeämnen.

Hästlivet går alltid upp och ner men denna vår tog priset i moll och jag hoppas att jag aldrig ska få vara med om det igen. Astoria har fått hålla fanan högt och även humöret och glädjen hos oss och det har hon gjort med den äran. När mycket annat inte gått som vi hoppats så har hon levererat. Seger i Falsterbo både i försök och final av 7-årsklassen, seger i Unghäst VM:s B-final och 10:e plats i A-finalen är ju verkligen något att glädja sig och åt! Det har behövts än mer då Athena tragglat med bytena och Affendi bytt munproblem mot två elaka hovsprickor.

I år bjöd underbara Astoria dessutom på ännu en present. På självaste midsommarafton sköljde vi äntligen ut ett efterlängtat embryo tredje året vi försökte och när vi nästa gett upp hoppet. Ett embryo som sen fick flytta in i Abisco och som vid den senaste kollen vid 50-dagar fortfarande levde och såg bra ut. Nu håller vi både tummar och tår!!

När vi repat mod och ändå betäckte några ston detta år så blev dom dräktiga som på beställning. Fyra av stona på ett enda skick/en seminering! Den enda som seminerades två gånger var Astoria och även hon blev ju dräktig. Tre av stona hade dessutom utlandsskick vilket ofta är lite svårare att tima. Ett smått osannolikt resultat  som jag aldrig varit med om tidigare. Det känns nästan som moder natur bad om lite förlåtelse för de döda fölen men eftersom jag inte är vidskeplig får jag kanske denna gång tacka ödet och konstatera att det både 'ger och tar'.

Det är dock betydligt mer oroligt med än dräktigheterna nu än tidigare. De döda fölen svävar i minnet som osaliga spöken och än mer med så efterlängtat Astoria föl och de sista fölen på våra underbara ston Ariel (Astorias mormor) och Elitstoet Palucca på gång. Usch bara man tänker på det kommer de döda fölandarna som en isvind genom uppfödarsjälen.

Nu när sommaren växlar in hösten så närmar vi oss också Breeder´s Trophy finalerna. En höjdpunkt för uppfödare och avelsintresserade och inte minst för oss som är 'lite nördiga'. I bland far ett helikopterperspektiv genom huvudet, bra nog i hög fart och passerar fort, där man ser sig själv utifrån. Äldre kvinna studerande hur hästar rör benen i olika farter på olika sätt, framåt, bakåt, åt sidan, uppåt, utåt, inåt, hur hästar lutar på huvudet, viftar på öronen, svänger på svansen och andra oerhört engagerande och viktiga saker i timtal. Ibland livligt diskuterande med någon likasinnad i ett samtal som för en oinvigd måste te sig rätt obegripligt och nästan lika spännande som att se på när målarfärg torkar.

Men vad skulle vi göra hästvänner med all tid och alla pengar som vi skulle få om vi inte hade hästar? För att inte tala om allt jobb, oro, vedermödor mm som vi skulle bli av med. Tja säg det......Kan vi bli 'normala' tro?

Vi ses säker på någon tävling eller arrangemang även i höst hästvänner!

Snart midsommar, 16 juni 2019


En strålande försommarkväll med en sjunkande sol i ännu drygt 20 grader och sjungande fåglar tar jag mig äntligen för att skriva här igen. Hästlivet bjuder som bekant på både med och motgång. Det gäller och passa på att njuta när tillfälle gives och bära med sig det i minnet när de tuffa tiderna kommer, för de gör det. 

Denna vår var ett sant bevis på detta. När Astoria dansade hem Swedish Warmblood Trophy på Scandinavium 5 april med hela 92,6% och en 10:a på travet, jublade vi och var så otroligt glada och stolta. När telefonen ringer hemifrån direkt efter prisutdelningen så trodde jag att det var för att gratulera, men tyvärr inte. Budskapet var precis tvärt om. De hade precis fått hjälpa Africa med en 4,5 vecka för tidig fölning och förgäves kämpat för att få liv i fölet. Startskottet gick därmed för det helvete som väntade, men det visste vi inte då.

Vi var förstås oroliga. Det döda stofölet e. Quaterhit såg helt normalt ut, stort och fint, och vi tyckte att vi hittade orsaken i en hårt tvinnad navelsträng. Så fel vi hade. Två dagar senare kastade Adelaide ett svart hingstföl e. Secret med 8 veckor kvar till fölning. Vi hade förstås konsulterat veterinär redan när Africa kastade men nu förstod vi att det inte var någon slump och otur. Tre högdräktiga ston kvar och alla onda aningar infann sig. 

Det underliga i kråksången var att ingen av hästarna har varit det minsta snoriga eller sjuka och de har varit helt isolerade från andra hästar sen i slutet av augusti då det sista stoet kom hem från Ultuna och seminstationen. Vi har inte ens haft någon på besök i hästhagen mer än veterinären vid dräktighetsundersökningar och vaccineringar och hovslagaren. En bäver har varit i hästhagen, några katter och en älg men...

Efter att ha fött upp hästar i mer än 35 år och varit i stort sett helt förskonad så kom nu allt fruktansvärda på en gång. Ett litet hopp infann sig när Santina fölade ett helt normalt hingstföl fyra dagar efter Adelaides kastning och på den tid hon skulle föla, då hon skulle varit först ut. Men .. dagen efter födde Sarah ett svart stoföl e. Total Hope drygt 8 veckor för tidigt och med bara Ariel kvar var varje dag en vånda att gå ut till hästarna. 

Åh så gick det som det gick åtta dagar senare på annandag påsk när vi nästan börjat hoppas lite så låg han där 6 veckor för tidigt, en underbart vacker tillsynes färdigutvecklad svart hingstföl e. Ironman H, som såg ut som han skulle kunna stiga upp när som men som bara galopperar i hästhimlen. En fruktansvärd mardröm som man inte ens föreställa sig. Så ohyggligt att gå och samla upp dessa döda vackra föl. Stona var tillsynes helt oberörda mer än att Africa och Ariel som var närmast fölningar blev väldigt ledsna. Ariel blev riktigt deppad och tog hastigt tillbaka ettåriga dottern Askungen som sin skyddsling.

Alla tre stona som hade sina ettåriga döttrar i hagen tog tillbaka sina äldre avkommor och tröstade sig, och de fick till och med dia igen, så Afrodit, Askungen och Ascona fick lite bonusslurkar en kort tid innan de for på ett annat bete.

Av den stora satsning vi gjorde med att betäcka många fler ston än vanligt och med allt betalt på fadershingstar mm blev ett enda föl resultatet. Santinas lillgrabb som förvånande nog blev fux med vita tecken med en svart far och en mörkbrun mor. Oj vad vi omhuldat detta charmtroll till föl. Han har fått trösta oss, i den mån det gått, och kommer att bli bortskämd🙂.  

Det tog tid innan vi orkade prata om detta mer än med all veterinär expertis vi förstås konsulterade, alla prov vi tog mm. Vi isolerade också stallet och hästarna förstås vilket nästan är lite tragikomiskt då det verkligen inte är människor springande i stallet i den lilla norrländska byn, tvärt om. Vi och veterinärerna har än i dag ingen förklaring till varför just vi drabbades av detta virus då besättningen varit helt isolerad och inga tecken synts. (Allt i) livet går inte att förklara...

Det har tagit ända till nu innan vi orkat börja om och försöka betäcka om stona. Under ca 2 månader har vi funderat om det var meningen att uppfödarlivet skulle avslutas och att detta var ödets tecken som serverades. Det är tur att underbara Astoria fortsatt leverera under tiden så vi haft lite glädje, speciellt som det strulat lite med Athenas byten och Affendis mun också så inte de kunnat prestera på topp heller.

Atlantic fick ändå gångartsdiplom på unghästtestet men är lite tunn och gänglig efter ha växt 6cm på sex månader. Ingen liten Total Hope avkomma detta och han mäter 172cm nu. Athena, Astoria, Affendi och Atlantic är i allafall alla kvalade till Breeder´s Trophy och Astoria till Falsterbo.

I förra veckan så blev det ändå tillslut ett försök till att starta om och nu är ett antal ston på seminstationerna efter att ha kört 220 mil med hästsläp på fem dagar. Det svenska seminstationssystemet är verkligen inte vänligt vare sig för miljö, hästar, plånbok eller människor. Nu får vi verkligen hålla tummarna för att ödet visar sig från en bättre sida.

Hästvänner kom ihåg att ALLTID GLÄDJA er åt ALLA tillfällen som gives både å egna och andra hästvänners vägnar!  

Sol på vita vidder, 24 mars 2019

Än håller vintern våren i sitt vita grepp. Inte minst sen förra helgens häftiga snöstorm. Stora vita flingor vräkte ner den 17 mars som något förvånade hästar konstaterade- De hade ju så smått börjat förbereda sig på den kommande våren med början till pälsfällning.

När nu snöfallet ersatts med sol på de vita vidder njuter hästarna verkligen, precis som vi människor. Gnistrande solstrålar på kritvit snö med takdroppet som bakgrundsmusik är bara fantastiskt.

Häståret började annars i moll i och med att Palucca kastade sitt föl. Med ca 3 månader kvar av dräktigheten låg där helt plötsligt ett hårlöst dött föl en kväll. Helt utan förvarning. Detta som skulle bli ett av hennes sista, om inte det sista fölet och förhoppningsvis ett sto, som vi såg fram emot så. Hästlivet är verkligen inte bara en dans på rosor. Mycket långt därifrån men det vet nog alla ni redan.

Vi blev förtås oroliga, inte minst som elaka smittor härjat i hästvärlden på sistone. Vår hästflock är dock helt isolerad och har inte vare sig varit utan för gården eller träffat andra hästar sen i höstas. Palucca var helt normal efter kastningen med och hade vi inte hittat lite blod i svansen på henne hade det nästan varit svårt att se att det var hon som kastat. Nu nästa fyra veckor senare har inte heller någon av de andra stona visat några oroande tecken, utan allt ser normalt ut med de andra dräktigheterna.

För varje år som går bra utan att det händer något ska man vara tacksam. Vi har bara haft en kastning förr, i fjol med tvillingfoster, på ca 30 år. Moder natur går inte alltid förutsäga då hon har sin egen ödesvilja.


Paluccas son Affendi fick efter mycket vånda prova på Bruksprovet. Det började bra och han var en av fyra dressyrhingstar som rekommenderades till fas II. D'är tog sen det roliga slut i testridningen. Han var inte riktigt med på noterna den dagen, hade inte ätit upp, hostade och körde upp huvudet några gånger med testryttarna. Adjöss. Alla andra dagar och alla moment gick bra med bra omdömen i allt, till och med löshoppningen, men men testryttarna ingår ju också.... Den som ger sig in i "Bruksprovsleken" får leken tåla. Han var dock helt fantastiskt snäll och är nästan för mesig på provet och det var ju ändå ett bra besked till en förhoppningsvis kommande tävlingskarriär.   


Astoria gjorde årsdebut i Inledande program för 7-åringar förra veckan och fick nära 77% i ett svårt program, slagen av den mycket fina hingsten Bon Couer. Då kvalgränsen är 70% till Breeder´s Trophy kvalade hon nu i första försöket, vilket jag var glad för, men då visade sig att segrarna från i fjol var direktkvalificerade. Ibland skulle det inte skada att läsa på  🙂, lite. Det var ändå bra att få en bra värdemätare i ett riktigt svårt program tidigt på säsongen.  


Nu hästvänner räknar vi ner tiden till högsäsongen för oss avels-/hästnördar med hingstvisningar, tävlingar, fölningar, unghäststest, betäckningar, betessläpp mm. Bara att ladda för under hästvåren går det i formel 1 fart. Bara att "hålla hårt i hatten eller ridhjälmen".  

Vi syns nog på något hästevenmang snart hästvänner!


  

Så sakteliga mot ljusare dagar, 9 februari 2019


Dagarna blir så sakteliga längre och jag har slutligen fått kapitulerat och ställt in de ljusstakar som jag tycker så mycket om då de skänker ett varmt ljussken i vintermörkret. En mysfaktor som jag har svårt att städa undan men nu har de tillslut i början på februari åkt in i förrådet i väntan på nästa advent. 

Ja, jag vet det är en "smula sent" men det är en sak som är bra med att bli äldre/gammal, det enda jag kan komma på som är bra faktiskt, och det är att man inte bryr sig så mycket om vad andra tycker och hur det "ska vara". Jag gillar verkligen ljusstakarnas sken i vintermörkret och då njuter jag av dem även om trettondagen passerats med råge, så det så 🙂.

Ännu mer udda kanske det är att jag varje år konstaterar att vinter är inte alls är så dumt egentligen. Vita vidder och trädgrenar dekorerade med frost i vinternätternas månsken är ju så vackert! Det jag inte gillar, precis som jag inbillar mig är fallet med mina hästar, är när det regnar på tvären, är blött, lerigt eller glansis. Nä då är riktig vinter mycket bättre. Det är underbart härligt att galoppera över vita vidder i snöväder (var länge sen jag gjorde det nu, tyvärr). Har man tur så är det dessutom  fullmåne och då blir det nästan lika ljust som på dagen.

Nu i januari/februari blev det riktigt vinter med kyla och snöfall. Sarah som kom från Tyskland i våras har nog inte varit med om så många minusgrader och snö innan, men hon verkar gilla det lika bra som de andra hästarna. Hennes föl Afrodite som höll på dö i somras är trots allt sprutor hon fick mycket positivt inställd till människor och social. Härlig inställning har hon och det var nog kanske det som räddade hennes liv? Tyvärr så har hon inte repat sig fysiskt och är tunn fast att hon äter mycket bra. Jag funderar över det och vad vi kan hitta på som vi inte redan provat.

Annars är ju inte hästarna så fagra nu precis, skrudade i rejäla vinterpälsar och med växande fölmagar, och för all del någon är dessutom fet. Tur att man varit med förut så man inte misströstar helt och tror att man har typ myskoxar eller älgar i hagarna i stället för de där eleganta springarna man drömmer om. Som hästuppfödare hoppas man förstås att lurviga ettåringar/föl sen ska lik sagan om den fula ankungen växa ut och bli härliga "hästsvanar". Hoppet är nog ett utav de sista sakerna som överger oss hästuppfödare tror jag och tur är väl det.

Härlige Avatar alias Cavani som har en sån underbar livsglädje och är så positiv åkte till sin nya ägare häromveckan. Både vi och hästarna saknar honom, inte minst hans mamma Abisco. Han har nu ett fantastiskt hästliv med buskompisar i hagen och suverän omvårdnad men man vänjer sig aldrig vid att skiljas från hästar och saknar honom ändå.

När dagarna nu blir allt ljusare så går hästlivet så sakteliga ur sin vinterdvala med tävlingar, unghästbedömningar, fölningar, betäckningar mm väntande runt hörnet. Allt som sen ska ske och göras under våren i en hiskelig fart. 

Astoria kommer att delta i en klinik i helgen för Patrik Kittel och det ska bli spännande och se hur det går. Hon har glädjande nog tränat bra under vintern och nu blir det lite upp till bevis. Den som verkligen ska upp till bevis är dock Affendi - puh! Efter mycket vånda och funderingar är han nu anmäld till det svenska bruksprovet. Det känns sannerligen som en utmaning som heter duga - med råge!- både för mig som hästägare/uppfödare och Affendi, av flera skäl. En ny erfarenhet för mig att befinna mig på "andra sidan" under ett bruksprov även om jag fött upp en hingst som deltagit innan, men den ägde jag inte längre.

Njut av vintern hästvänner - snart syns vi på Bruksprovet (om inte jag ändrar mig 😀) 

 

Ännu ett hästår till ända, 27 december 2018

Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Endast tomten är vaken.  

Snön faller tyst till marken. Hästarna äta och mysa. De är vakna i enslig lada under tyst midnattstimma.De håller gammal tomte vaken.  

Nu när vintermörkret endast lyses upp av juleljus och och adventsstjärnor är det dags att summera ännu ett hästår. Ett för oss osannolikt och fantastiskt hästår går till historien och skall ersättas av ett nytt, med de utmaningar och möjligheter varje år för med sig.  

De vedermödor och motgångar som tyvärr alltid följer med hästägande/uppfödning ersätts ibland av glädjeämnen och framgångar. Tillfällen att bevara i minnet och glädjas åt under de tuffa dagar som vi vet alltid kommer. Detta år innehöll för vår händelser som vi alltid ska komma ihåg och bära med oss.    

Att ha två hästar i Unghäst VM varav en i final och en placerad i B-finalen, två segrar i Breeder´s Trophy, vinst i Champions of the Winner mm är bara fantastiskt. Det resulterade även att jag blev utsedd till Årets uppfödare på ridsportens årsgala på Grand Hotel. Faktiskt lite svårt att både fatt och ta in och jag har många gånger undrat när "filmen ska ta slut".                     

Nu när vintermörkret vilar utanför fönstren och året snart går över i en ny oskriven framtid är det dags att försöka ta med glädjen över det bästa med 2018 in i det nya årets utmaningar. Denna tiden på året händer inte så mycket utan både natur, vi och hästar förbereder sig för ljusare tider med fölningar, tävlingar, unghästbedömningar och allt annat som även denna vår kommer att föra med sig.

Snart gnistrar solens strålar på vit vintersnö i allt ökande ljusa timmar. Ännu ett år, när tiden får timmarna att närma sig minuter, går till historien. Allt att glädjas åt blir allt mer värdefullt då tidens sand rinner i timglaset.      

Vi väldigt glada och tacksamma för det år som varit och ser nu med både bävan och vissa förväntningar fram emot det som kommer.

Snart ses vi på ännu ett års hästaktiviteter- Gott Nytt Hästår 2019 hästvänner!       


Från sommar till höst, 15 oktober 2018

"As time goes" by someone sang och det är verkligen sant. Vips så var det senhöst och jag har inte skrivit här på länge även om jag uppdaterat på andra ställen på hemsidan. Det har förstås hänt väldigt mycket på dessa månader i Hipponews hästvärld. Föl har fötts, ston betäckts, unghästar tränats, tävlingar genomförts och månaderna har haft sin gilla gång. Vare sig man önskar det eller ej tickar tiden obevekligt framåt.
Vet inte riktigt vad jag ska börja när man tappat ett antal månaders story i "livets hästbok". Rabblande av händelser och bilder hittar vi på annat ställe och utan känsla är det bara en textrad och/eller en bild. Det är känslan som finns bakom bilden som får oss hästmänniskor att idogt fortsätta trots vedermödor och ett stundtals rätt "hårt" liv. 

Känslan få gå ut i fölhagen i gryningen, att få ett nytt föl, att ett sto blir dräktigt eller kanske få sätta en rosett på tränset på en häst som man tagit hand om från de första staplande stegen. Upplevelserna med de fantastiska djuren som få om ens några som inte har fått hästdefekten i genomet kan förstå, för rationellt är det sannerligen sällan, om ens någon gång. 

Det är verkligen inte bara dans på rosor i ett liv med hästar utan snarare tvärt om. Det gäller att passa på att njuta och glädja sig när man har tillfälle. Att spara det goda i minnet för att ta fram som näring när det går ont, för det kommer att göra förr eller senare. Det är helt säkert i hästvärlden.

Så här halvvägs in i oktober månad kan jag konstatera att jag slutat titta i backspegeln på fantastiska 2016, och 2017 och glädjer mig åt härliga 2018. Unghäst VM med båda hästdamerna, Astoria som gick till final, och Athena som var placerad i B-finalen överträffades av ett Breeder´s Trophy som jag inte landat från än. 

Att se Athena med Rebecca Mauléon dansa fram till seger på 90% för att sen följa upp med att se Astoria spänsta fram till seger på 88,4% inom bara några timmar. Det var bara helt otroligt eller rättare sagt det finns inga ord för den känslan. Att höra publikens mäktiga jubel till vippande hästöron egenuppfödda i tre generationer det är nog väldigt få hästägare förunnat och en helt obeskrivbar känsla. Att bara skriva om det två veckor senare får en att rysa, gör en rörd och väldigt tacksam över att fått uppleva detta. 

Nu när mörkret kommer på allvar, höstblåsten viner kring knutarna och en lång vinter står inför dörren finns minnena kvar som näring till att övervintra till nästa hästår.

Snart får vi gå i hästidé för att ladda inför ännu ett år hästvänner!

Våren som gick över i sommar, 24 Maj 2018

Vips så var då den lång vintern med massor och åter massor av vit snö borta och den efterföljande rikliga vårfloden förbyttes till blommande syrener, doftande hägg och spirande grönska. Denna vår fullständigt exploderade med underbar och oväntat värme som fick den att nästan gå över i sommar direkt.

Den ljuva våren går allt fortare över för vart år som går känns det som. Kanske ett resultat av att varje år som går blir kortare i förhållande till den tid man levat? Dessa dagar när man verkligen ska prioritera att njuta av varje fantastiska minut som gives finns det ingen tid över som hästägare och allra minst uppfödare. Ston ska föla, ston ska betäckas, unghästar ska på bete, unghästar ska visas, hästar verkas/skos, staket stängas, hästar ska tävla, marker gödslas mm och vips så var det midsommar och de ljusa underbara sommarnätterna vänder ånyo mot mörkare tider.

Hela vinterns förväntansfulla väntan mot de kommande fölen började i år riktigt trist. Africa kastade med nästan 3 månader kvar av dräktighetstiden och vi hittade henne i hagen puffande på en mest hårlöst fostertingest som hon förgäves försökte väcka till liv och få upp på benen. Sorgligt och oroliga blev vi över vad som kunde vara orsaken. Vi hade inte fått någon förvarning alls och inga andra hästar hade varit i kontakt med våra sen tidig höst för mer än ett halvår sedan, men ändå kunde man inte låta bli att oroa sig för smittor etc. Det tragiska fick ändå en mindre oroande förklaring då vi efter några timmar hittade nästa foster i form av en nästan oformlig klump. Trots att vi varit uppfödare i många år så har vi aldrig haft tvillingar innan och det hade missats vid två dräktighetskontroller och stoet ovulerade dessutom bara ett ägg trodde vi, dvs det måste ha varit ett antal dagar mellan.

Hästuppfödning är ett livstil som bjuder på många prövningar och motgångar men också en del härliga stunder som man får glädja sig åt som sparkapital inför det jobbiga som förr eller senare kommer.

Valborgshelgen några veckor senare bjöd i stället på glädje då den inleddes med att Ariel nedkom med ett svart stoföl. Bara några dagar senare under de sista minuterna av april bidrog Sara med ytterligare ett välskapt stoföl. Inte blev helgen sämre av att Astoria startade två dagar i rad på utomhustävling i regn och plus 5 grader men presterade. Det kändes som Astoria tyckte det var riktigt roligt att tävla igen och hon var helt med på noterna. Med spetsade öron och full fokus på sin ryttare levererade hon och Jeanna två segrar och vi var nästan tårögda när ekipaget nästan dansade fram till en seger på 89,24% och 18% före tvåan den andra dagen. Upps and downs i hästlivet!

Nu väntar vi härnäst med spänning med vad vår kära Adelaide alias Glosa ska leverera. Tiden är ute precis i dagarna och Glosa drar på en stor mage som vi verkligen hoppas innehåller ett välskapt föl. Under tiden vi väntar har vi börjat seminera några av de andra stona och Die Santina gladde oss storligen genom att bli dräktig på första försöket. Hon som varit svårt de tidigare åren och gick gall i fjol och tog sig först på fjärde försöket för två år sen slog till direkt detta år. Det blir peppar, peppar ett tidigare föl än vad vi vanligen vill ha, men vi hade ju inte ens vågat hoppas att det skulle gå så här lätt och när stona förhoppningsvis ska ha föl flera år rad brukar de tendera att bli allt senare så det är bra att börja i tid när det inte har föl vid sidan.

Athena har fått gjort en start som hon och Rebecca klarade med bravur, inte minst med tanke på den korta tid de har fått tillsammans. Fyraårshingsten Affendi, som förhoppningsvis ska ut snart, laddar genom att snackar lite med stona/brudarna, visa upp sig och glänsa lite men är väldigt cool och chill. Pappas pojk precis på pricken konstaterar husse i huset.😀

I maj händer "allt" i hästvärlden. Håll i hatten, njut av glädjeämnena och försök förtränga det trista hästvänner!

Ett nytt hästår går mot våren, 31 Mars 2018

En riktigt vintern med snömängder som saknar sitt motstycke i mannaminne lider så sakta mot sitt slut.Fantastiska dagar med gnistrande vårsol på vit snö där dagsmejan får de jättelika drivorna att så sakteliga att smäla ner och välkomna en kommande vår. 

Att få ploga hagar,skotta stalltak och förlänga staktestoplarna har varit ett faktum denna vinter i vissa norra delar av Sverige. Snödjup upp till magen på hästarna ger rejäla träningspass i djup snö. Nu smälter drivorna så sakteliga i strålande soldagar.Hästarna njuter i solskenet och fäller vinterpälsen i stora högar. Än kommer det dock att dröja till det efterlängtade gröngräset spirar då snön fortfarande är mer än halvmeterdjup.

Ariel, Adeliade och nyinförskaffade Sarah är alla på sin sista dräktighetsmånad och Ariel är grymt stor, som en ballong och har tungt att röra sig. Hon har drygt 4 veckor kvar till 330 dygn men jag fruktar att det hon kommer att föla tidigare, betydligt tidigare. Hoppas verkligen att hon håller sig någon vecka till, annars kommer det bli svårt för fölet att klara sig. Jag tvivlar dock, då hon ser ut att kunna föla snart. Lite oroande är det. Hoppas verkligen inget är på tok.

Tja och så blev det då ett sto till, dräktigt med. Helt otroligt dumt - egentligen. Fina hingstfölet Aspekt e. Sibelius åkte till sin nya ägare i februari och vips i abstinensen så blev det en ersättningshäst i dräktiga Sarah. Det var verkligen inte meningen alls och jag förstår inte riktigt hur det kunde bli så. Det var någon som sa "att äga hästar är som att äta jordnötter, det är helt omöjligt med bara en utan det blir många, alldeles för många".

Sarah fick lämna den spirande våren i Tyskland för att landa i ett kallt Sverige med mycket snö. Hon blev riktigt förvånad och har inte helt acklimatiserat sig än. Hon ska egentligen föla först men jag tvivlar, utan anar att det kan blir Ariel.

Nu rullar allt igång. Fölvak, tävlingssäsong, unghästbedömningar och betäckningar. En del av den fantastiska påsken har upptagits av funderingar över hingstval. Otroligt roligt och inte helt lätt. Listan med tänkbara hingstar som skulle reduceras till en hingst för varje sto var det tänkt, har snarare ökat med mycket fina kandidater. Utom till de två ston som inte fölar i år och ska betäckas först, Palucca och Die Santina. Till de två prominenta hästdamerna är ont om bra förslag medan det finns flera tänkbara alternativ till de andra, till och med de som inte ska betäckas...

Jag hinner säkert ändra mig ett antal gånger än rörande hingstvalen medan högarna av hingstkataloger växer. Dessutom finns ytterligare en faktor att ta hänsyn till i år då "fantastiska" PostNord sviker alla med postnummer norr om Gävle. Två dygns leverans garanti för seminskick gör ju ingen uppfödare glad precis.

Nu accelererar häståret och det är bara att njuta av några förhållandevis lugna fantastiska vårvinterdagar då några otroligt hektiska hästmånaderna väntar.

Hästvår på ännu vita snövidder hästvänner - ladda för våren!!

Nytt år och nya utmaningar, 22 Januari 2018

Redan i slutet av januari känns det som dagarna är lite längre. Det känns faktiskt som vi har lite tur vi som har hästar i norrland, för en gång skull.Oftast är det en stor nackdel med långa transporter, kalla vintrar etc men denna års vinter känns faktiskt som en fördel för norrlandshästarna. Vi har nämligen snö och oftast minusgrader till skillnad från stora delar av Sverige där det regnat,regnat,regnat och åter regnat. Den lera och väta som var även här innan snön kom, och som fortfarande härskar i södra delarna av Sverige, vill varken vi eller hästarna ha.

Vi har också begåvats med några dagar med strålande solsken på vita snövidder och några få minusgrader. Vintern när den är som allra bäst och så fantastiskt vacker. Hästarna står och njuter i de värmande solskenet och rullar sig i den vita snön.

Än händer inte mycket i hästvärlden utan det det mesta är en väntan på och träning inför det som komma ska.Vår svarta lilla härliga prinsessa Aedina som just blivit tre år har precis sålts. Lika jobbigt som vanligt att skiljas från en häst. Nu vet jag att hon kommer att få det bästa möjliga hästlivet hos bekanta och då käns det lite lättare.Jag kommer förstås att följa Aedina med hennes nya ägare.

Småkillarna Affair och Aviator som åkte till hela vägen till Skåne till sin nya ägare före jul har acklimatiserat sig utmärkt. Även de har hamnat hos fantastiska nya ägare. De ser ut som små ulltussar efter att ha gått ute i den norrländska vintern i ett  skåne där det är mest plusgrader och blött. Tror de saknar snön lite. Vi hoppas snart kunna åka och hälsa på dem.

Nyblivne tvååringen Atlantic bor med en jämnårig hingstkamrat inte så långt ifrån vår gård. Där har allt regn som fallit i södra Sverige kommit som snö och Atlantic och hans lekkamrat får träna rejält om dagarna i lek i mer än halvmeterdjup tung snö.

Nu i början på 2018 när vi kan summera 2017 glädjer vi oss mycket för de två senaste årens resultat och konstaterar att vi är mycket glada åt det vi fått uppleva.

Nu blir dagarna allt längre i solvit snö hästvänner!

Ljus i adventsmörkret, 7 December 2017


Årets sista tävling blev ett verkligt ljus i vintermörkret att minnas under många långa vinterkvällar. Att få vara med om att den egna uppfödningen i tre generationer Astoria, vinna Champions of the Winner på Freinds arena första adventshelgen. Gå ärevarv med henne till publikens jubel var stor. Riktigt stort! Jag tog inte in det riktigt då och jag får med jämna mellanrum titta på bilderna för att försöka förstå att denna fantastiska händelse faktiskt är sann. Att vi fick uppleva detta!

Astoria har nu fått en så otroligt välförtjänt vintervila. Hon ska bara få äta, springa som hon vill i hagen och bara vara häst. Kanske klurar hon också förhoppningsvis lite mellan tuggorna på hur man gör galoppombyten med inför nästa års säsong. Astoria har verkligen utvecklats under året på ett sätt som vi bara kunde hoppas på i våra vildaste fantasier. Att avsluta året med seger på 91,8% i Breeder´s Trophy och sen vinna Champions of the Winner är bara fantastiskt. 

Athena och Affendi får jobba lite i hennes ställe nu så får vi se vad det bär för de två. För Affendi blir det mer allvar i ridningen nu när han snart fyller fyra år och för Athena som blir fem väntar större utmaningar. Vi hoppas förstås att de utvecklas med uppgifterna. Det gäller även Astorias mamma Aquarell som avslutade säsongen med placering i Prix St George och som vi hoppas kunna debutera i svår dressyr till våren.

Nu har snön kommit äntligen, och det är just nu helt perfekt vinterväder med 3-5 minusgrader och ca 1 dm snö. Så glada hästarna blir när marken äntligen frusit och det kommit lite snö, även om det tyvärr är knöligt då det var upptrampad mark innan. Det blir ljusare med i det annars så kompakta vintermörkret. Man har lite svårt att se nu att det skulle dölja sig lovande unghästar i de ulliga tussar till föl som går ute i lösdriften. Ungefär lika troligt som att det ska bli en prins när man pussar en groda.

I nästa vecka åker smågrabbarna Affair och Aviator till sina nya ägare. Usch så jobbigt det är även om vi vet att de verkligen inte kan få det bättre än dit de kommer. Att vara hästuppfödare är ungefär som att äta jordnötter - det är helt omöjligt att bara äta/ha en och ju fler man äter/har desto fler vill man ha.

Advent innebär också ljusstakar och stjärnor som lyser upp vintermörkret. Detta år tänder vi en extra stjärna för vår Astoria.

Snart är det jul hästvänner!

Höstrusk på allvar, 25 Oktober 2017


När vinden tjuter i knutarna, regnet piskar ihärdigt på tvären och höstmörkret är svartare än svart är det lätt att glömma varför man håller på med hästar. När sen regnet tenderar att vara nästan oupphörligt och leran i hagarna gör hästarna mer lik lerbadande grisar än eleganta springare, då längtar man till och med efter kylan som kan få marken att frysa.

Det regn som på flera håll under sommaren varit en akut bristvara har verkligen tagit igen tappad mark under hösten. Någon sjöng en gång i tiden "regnet det bara öser ner och jag blir blöt om både skor och strumpor" men detta ihållande regn blöter mer än bara fötterna kan jag lova.

Nåväl det är då man måste plocka fram de härliga minnena för att bringa ljus i det kompakta mörkret och några sådana verkliga ljuspunkter har ju faktiskt Oktober för med sig. Breeder´s Trophy tävlingarna är det som vi närmast kan mana fram ur glömskan och till den hjälpen finns härliga rosetter och priser. Vi är så glada över våra uppfödningar och vad de presterade. 

Att få fem startande avkommor var nästan full pott av, då vi oftast har bara ett och två föl per år (undantaget är årets fyra föl!). Att tre av dem gick till slutfinaler med Astorias seger i femårsdressyren på härliga 91,8% var "kronan på verket". 🙂 Även Athenas femteplats och och Affects åttondeplats, båda efter slutlig testridningsomgång med Charlotte Dujardin, var verkligt glädjande. Att två år i rad lyckas få två uppfödningar till testridning av OS mästarinnan av fyra möjliga uppfödningar är sannerligen något att glädjas åt och det gör vi! 😀 Fyra av 20 möjliga i testridning i hela Sverige 2016/2017 och fyra av fyra möjliga från uppfödning gör att man när man tänker på det är det lite lättare att förtränga höstrusket. Dessutom bidrog Palucca genom att bli Elitbelönad efter fyra i Sverige visade avkommor som alla visat framhovarna på unghästtest.

Nu är tävlingssäsongen så när som på finalen på Friends i stort sett slut, alla unghästtester sen länge avklarade, fölårgången 2017 på tillväxt och de som ännu  är i stomagarna väntar på våren går hästverksamheten in i vintervila. En period i höst- och vintermörker där man åtminstone delvis kan och får ägna åt planer för framtiden.

Årets seminsäsongen var som tidigare skrivits om verkligen motig och synnerligen kostsam, vilket bland annat resulterat i att vi sålt två föl. Alltid lika jobbigt och att tycka det är sannerligen en väldigt, väldigt dålig egenskap när man är uppfödare. Själva målet med avel är ju att det skall födas nya hästar och det innebär ju faktiskt att man troligtvis måste, oavsett om man vill eller inte, sälja hästar. Oj så jobbigt det är trots att ens någorlunda rationella små delar av jaget verkligen pockar på utrymme i den ack för lilla hästkloka tankesfären.

De är ju så otroligt härliga "småhästarna" och årets fyra föl gör en så glad bara man kommer ut i hagen. Alla med olika personligheter och underbart sociala och goa. Affair e. For Romance som har massor av självförtroende, älskar människor och är så lättlärd och snäll. Adelinde e. Dream Boy som är mycket mer framåt än sin mor och älskar att busa med de andra fölgrabbarna. Aspekt e. Sibelius som gärna tjuvnyper Affair och Adelinde i kamp och uppmärksamheten hos tvåbeningarna och Aviator e. Van Vivaldi  som är lite försiktigare och mer på sin kant men så otroligt snäll och mild.  

En sista koll inför vinterna av stona häromveckan gav det glädjande resultatet att även Abisco, som vi inte kollat tidigare då hon var så sent seminerad, var dräktig. Det är dock ännu alldeles för tidigt att gå och vänta på nästa års föl men visst känns det ändå spännande att ha dräktigt med Van Vivaldi u. Abisco, Total Hope u. Africa, St Schufro u. Ariel och Secret u. Adelaide.

Ännu väntar många mööörka höstdagar hästvänner - i väntan på ännu ett hästår och en ny hästvår!

Så var då sommaren över, 17 September 2017

Så var då ännu en sommar över och de mörka höstkvällarna har tagit över. Än har vi liksom löven inte släppt taget inför vintern då en del tävlingar återstor och då bland annat Breeder´s Trophyfinalerna.

Vi glädjer oss mycket att ha fem kvalade uppfödningar vilket är en riktigt hög procent då vi oftast inte har mer än maximalt två föl per år. A Cappella hoppas vi skall hålla ridbarhetsfanan högt i sexårsklassen, där galoppombytena är en stötesten för många hästar. I den årgången hade vi två föl varav den ena, fina Acando förolyckades som föl. Såå jättetråkigt.

Bland femåringarna får vi hålla tummarna för Astoria som säkerligen får möta ett gäng hingstar igen. Det är tufft för en hästdam med sådan maskulin omgivning på tävlingsbanorna. Hon kanske får prova att charma hästherrarna och hoppas att hon går hem hos både hingstar och domare 😀. Astoira har fått vila från tävlingar sen Ermelo, men hon tog glädjande nog hela äventyret med lång resa och tävlingsmiljö väldigt bra och verkade närmast tycka att det hela var roligt. 

Av fyråringarna har både Athena och Affect kvalat liksom treåriga Affendi som var ensamt föl det året. Allt kan hända med hästar som bekant så inte förrän startskottet i Breeder´s går vet vi vilka som kommer till start.

När vi nu har avslutat avelssäsongen kan man bara konstatera att det inte bara gått i rosenrött precis. Förresten när gjorde hästlivet det egentligen? Det är nog bara i MIn Häst tidningen och drömmar det är så. När det gäller avel och semin så är det bara en enda sak som är helt given som hästägare och det är fakturorna. Eländigt nog så ökar kostnaderna när det inte går som tänkt och det kan bli väldigt dyrt när det ändå är motigt som uppfödare. Lagen om alltings elände typ. För att hålla modet uppe på oss prövade stoägare borde det vara tvärt om för då har man ju ändå ett föl att glädja sig åt.

Vips så var sommaren slut men vi kanske ses på någon tävling eller Breeder´s hästvänner!

På väg mot höst, 11 augusti 2017

Så gick då sommaren precis så fort som man fruktat. Vips så är vi inne i mitten av augusti utan att det känns som det ens varit någon sommar. Avsaknaden av det efterlängtade sommarvädret har säkert också bidragit till känslan av att sommaren swishat förbi utan att stanna till. Tomas Ledins gamla slagdänga "sommaren är kort etc" känns som en riktig beskrivning, om inte alla år så i varjefall detta.

Sommarmånaderna har bjudit på både vin och vatten i hästlivet. Vi har glatt oss mycket åt våra föl som efter lång vistelse på seminstationen nu äntligen är hemma igen. Glädjen över att få pyssla med fölen grumlas lite av det trista faktum att ynkliga två av sex ston är konstaterat dräktiga. Känns riktigt trist och för att inte säga grymt dyrt efter att de befunnit sig på seminstationen i flera månader. Det är lätt att tappa sugen som uppfödare när det blir så här. Inte minst när man inser vad man kunnat göra för alla pengar det kostat "för ingenting" i stället. Entusiasmen för hästuppfödning får sig en riktig törn och man funderar seriöst på alternativa sysselsättningar i livet.

Våra föl är dock ändå ett riktigt glädjeämne. De är så sociala och trevliga så man blir ett härligt gott humör av att gå ut i hästhagen. Tänkt att få mötas av små välkomstgnägg från gosiga föl, det är inte alla förunnat!

Den yngsta av fölen men sannerligen inte den minsta, Paluccas Sibeliusson har vållat oss en del huvudbry i namngivningen. Enligt vårt system så skall namnen börja på A med faderns första bokstav sitt namn som andra bokstav med andra ord As. När han föddes var jag uppe länge den natten då jag tyckte att han dröjde med att börja dia och alla som försökt få en fölunge att dia vet hur enerverande det kan vara! De beter sig inte så begåvat om man säger så och på Hälsingemål kallar vi det lite udda för "slögt" alltså fick vårt härliga Palucca föl smeknamnet Aslög. 😀 

Namnet Aslög finns faktiskt och är ett fornnordiskt kvinnonamn. Nu är det verkligen inte vackert och passar inte heller ett resligt hingstföl som inte är ett dugg slög. Det finns dock en uppenbar risk att hans smeknamn framgent blir Aslög oavsett vad hans riktiga namn blir och han lär bli ensam om det smeknamnet 🙂.

Förutom fölen så har Affendi, Athena och inte minst Astoria skött sig alldeles utmärkt. Athena gjorde som jag redan tidigare skrivit om väldigt bra ifrån sig på Kvalitetsbedömningen med hela 88,8% i gångarter. Det visade sig sen när alla bedömnignar var gjorda vara med marginal det högsta resultatet i Sverige i år! Duktiga Athena. Affendi kunde till slut starta vid det sista treårsttest tillfället då griffelbenet hann läka. Även han gjorde ett mycket bra test och fick 51 poäng, diplom och blev bästa SWB häst den bedömninghelgen i Mälardalen och 4:a i Sverige.

Vår Astoria är ett riktigt glädjeämne. Efter att gått i hagen utan att ridas alls i en månad på seminstationen för att vi skulle försöka göra embryotransfer, som förstås misslyckades två gånger, tog vi hem henne på en torsdag. På lördag åket hon till Falsterbo och på måndag startade hon och blev 5:a och gick till final där hon blev 3:a i internationell konkurrens. Efter det blev hon uttagen till det svenska Unghäst-VM laget i Ermelo, Holland. En mycket lång resa som hon tog med ro och hon slutade 14:e av 39 "landslagshästar" från 15 förbund i första omgången och 4:a i B-finalen slagen från A-final med ynkliga 2 hundradelar. Vi är väldigt glada för vad Astoria riden av mästerliga Jeanna Högberg presterat och 87,0% på ett VM är stolta för!
I övrigt har Astral varit ute i MsvB:2 och även Ajahr som också placerat sig. Arezzo har debuterat i svår dressyr Intermediär I och A Cappella kvalat till Breeder´s Trophy via inledande 5-årsprogram. En frisk After Dark är även han på gång och nu hoppas vi att han skall kunna kvala till Breeder´s Trophy och därmed bli vår 6:e kvalade häst.https://www.youtube.com/watch?v=w9cLgX-nmnk&feature=youtu.be

Snart dags att ladda för höstsäsongen hästvänner!"

Midsommar, 24 juni 2017

Så var vi då mitt i sommaren och det har gått precis så fort som man fruktat. Innan man ens förstått att våren gått var det midsommar. Våren var också precis så intensiv som jag skrivit att hästlivet är flera gånger den tiden på året.

Kanske ännu mer hektiskt än vanligt i år, vilket jag inte trodde var möjligt, då även fyraåringar skulle hinnas med att förberedas och visas (nytt 2017) och inte bara treåringar, fölningar, betäckningar mm. För inte kan det väl vara vi tvåbeningars åldern som påverkar ?

Stona har nu fölat, förutom Palucca som blev mycket sent dräktig i fjol och som vi går och fölpassar på. Vi är nu ombetäcknings fasen i avelsverksamheten och som vanligt är det både en dyr!! och rejält prövande process med skick som inte kommer som de ska, ston som inte brunstar som de ska, ston som inte ovulerar som de ska, semin som inte ser ut som den ska, hingstar som inte fungerar som de ska och ston som inte blir dräktiga som de ska....😥

Så här i slutet av juni är bara Ariel av fyra möjliga ston konstaterat dräktig. Inte ser det bättre ut efter dagens rapport heller, då en omlöperska förmodligen kommer att ovulera på helgen då ingen semin går att få, en annan blev för sent seminerad i brunsten och den tredje måste sprutas igång igen efter konstig brunst. Hur var det nu - blir det fågelskådning eller frimärken framgent? Efter sådana rapporter hänger man rejält med huvudet eller för att tala travspråk så "hänger man i käken".

Lite glädjeämnen får man försöka påminna sig med som tröst. De båda ungstona Astoria och Athena har skött sig utmärkt i juni månad. Astoria visade sina "vippöron" på tävlingsbanan, som förövrig verkar vara i ögonfallande för väldigt många 😀 , och segrade i Unghäst VM-uttagningen på Strömsholm i Finalprogram för 5-åriga hästar med 85%.  Ett år yngre Athena hängde på sin polare från hagen med att få diplom och vinna gångarterna på Kvalitetsbedömningen med 88,8%. Båda är nu kvalade till Breeder´s Trophy på Flyinge.

Astoria:http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Dressyr/2017/6/Unghastkval---fa-men-naggande-goda/

Athena:http://www.tidningenridsport.se/Avel/3-arstest/2017/6/Athena-bast-igen/

Visningsvåren för unghästarna är inte heller helt över får vår del då treåriga Affendi, som skadade sig när han var redo redan för den första visningen i början av maj, skall försöka ta sista chansen första helgen i juli. Vi har nu lite förhoppningar om att han skall kunna starta.

Även vädret som verkligen skall vara varmt, soligt och torrt NU när vi skall köra hösilage och hö, driver gäck med oss med åska och ideligna regnskurar. Nu hoppas vi verkligen på att både väder och semineringsarbetet skall vända!

Vi ses kanske på något hästevenemang eller seminstation 😉?

Halvtid på häståret 2017 hästvänner!

Vårvindar friska, 13 maj 2017

Nu en bit in i maj borde åtminstone våren knacka på dörren på allvar men efter en mild vinter kom en riktigt kärv och kall vår. Snöflingor i luften vid ett flertal tillfällen ända in i maj och knappt plusgrader i isande vindar. Nog har vårvindarna varit friska allt, som i den välkända sången, men den som väntar på  något gott väntar aldrig för länge sägs det.

Nu är vi en bit in i maj som är den mest hektiska månaden då ALLT och lite till skall hända och hinnas med. Fölningar, tävlingar, betäckningar, skötsel av hagar, vallar och beten samt unghästtest, som dessutom numera innefattar både tre och fyraåringar. Undra på att man aldrig hinner med våren.

Väntan blev det på fölningarna. Naturen kanske är så vis att föl som skall överleva i det vilda skall födas till optimala omständigheter och då knep stona förstås igen i kylan? Africa som skulle vara först ut gick 10 dagar över tiden och som alltid är det lite extra spännande med förstföderskor. Hon visades sig dock vara ett precis så bra avelssto som vi hoppats. Cool, förståndig och alldeles lagom mammig. Hon fick dessutom ett stort och fint kolsvart charmtroll till hingstföl e. Van Vivaldi med två korta vita strumpor bak.

Nästa sto ut enligt almanackan skulle bli Ariel, och så blev det också. Efter att vi passat henne i två nätter då vi verkligen trodde hon skulle föla, tyckte hon att i hagen mitt på dagen tillsammans med de andra var lämpligt! Efter tre tidigare föl så kan hon ju det här med fölningar, så man kan undra hur hon tänkte när hon bestämde sig för att vid 11 tiden på dagen tillsammans med de andra flocken var bra. Vi tvåbeningar delade dock inte alls hennes uppfattning, särskilt som både Palucca och Abisco står över henne i rang och risken fanns att de gärna hade velat kidnappa ett litet gosig föl. Vi han dock ingripa och ta in Ariel och man blir lika förvånad varje gång. På knappa 15 minuter utan en enda svettdroppe hade hon fött ett svart hingstföl e. For Romance I. Perfekt tecknad med fyra vita och stjärn och som studsade upp och skulle dia efter 20 minuter. Pigg som bara den och söt som socker, dock rejält wingswept med långa ben som inte fått plats riktigt.

Fyra dagar senare var det Adelaides tur. Även hon, precis som de andra två stona, någon dag över tiden. Härligaste "Glosa" som vi kallar henne, har det bästa temperament en häst kan ha, och hon betedde sig förstås helt enligt skolboken. Precis som hon alltid gör. Svarta hingsttrenden bröts med ett mörkbrunt självständigt stolföl e. Dream Boy med massor av spring i benen. Detta var Glosas andra föl och vi ville hemskt gärna ha ett sto efter henne att fortsätta vår avel med och det fick vi 😀. Ibland har man tur. Hennes första dotter sexåriga A Cappella som börjat väldigt bra på tävlingsbanorna och hälsade lillasyster välkommen med att vinna en MsvC:1 på 71,59% på hennes födelsedag.

Tävlingssäsongen har nu kommit igång på allvar. Astoria kvalade till både Breeder´s Trophy och Falsterbo i första försöket och har inte varit sämre än tvåa på tre starter. Alla med resultat över 80% och det känns verkligen roligt. Även vår uppfödning reslige Affect med sina modiga 180cm i mankhöjd gjorde bra ifrån sig på Kvalitetsbedömning och fick diplom och kvalade även han till Breeder´s Trophy. Uppfödningarna Ajahr, Acron och Arezz är också ute på tävlingsbanorna och det är verkligen roligt att följa demhttp://www.tidningenridsport.se/Avel/3-arstest/2017/5/Kvalificerade-4-aringar/

Dock visade sig hästlivet även från "den andra sidan" när vi var tvungen stryka Affendi från treårstestet dagen före den tänkta starten. En förarglig griffelbensfraktur satte p och man kan verkligen undra hur han lyckades få till den, men så var det. Hästlivet i ett nötskal. Upp och ner och man får lära sig att vara glad och tacksam när det inte är ner.

Nu är det mer än full fart på häståret. "Håll i hatten" hästvänner för i maj går det undan så det visslar!

Underbar vårvinter, 18 mars 2017

Nu smälter snön och dagarna blir allt längre. Vårvinterdagar med solsken på den vita snön och några få minusgrader är magiska. Inga flygfän, inga mördarsniglar, inga fästingar, inga ormar bara ett fantastiskt ljus. Sådana unika dagar får mig att inse att jag gillar vintern.

Även hästarna njuter och ställer sig i solen och låter solstrålarna värma de långa vinterhåren som känner vårens antågande och faller av i stora högar. Tänkt om man bara kunde "frysa" en sådan unik dag och köra den i repris om och om igen? Livet är för kort för att inte försöka njuta, även om man i sanningens namn verkligen inte är bra på det. 

Under de långa vinterpälsarna visar sig nu så småningom vårnya hästar. Högdräktiga fölston med stora fölmagar och unghästar som växt och förhoppningsvis tagit mer "hästiga" former. Snart börjar förra årets avelsansträningar visa sig i de kommande fölen och förhoppningsvis kan unghästarna ge någon positiv glimt för att nära vissa små förhoppning inför framtiden. 

De första tävlingarna börjar nu så smått och snart kommer det nya häståret att explodera i takt med att vårens första knoppar börjar brista, och förhoppningsvis kommer det inte att göra ont. Bara ca en månad kvar till Africa som är först ut skall föla och sen två till, Ariel och Adelaide inom 14 dagar. Astoria och Aquarell som ska inleda sina tävlingssäsonger och Affendi och Athena som skall förberedas för Treårstest och Kvalitetsbedömning.

Våren kommer om möjligt att bli än mer intensiv detta år, då vi har rekordmånga fyra ston dräktiga samt att kvalitetsbedömning och treårstest båda går på våren. Sen skall ston betäckas om, hagar stängas, hästar på bete och så vips så har våren gått.Så här i mitten av mars månad då allt ligger startgroparna, har jag förutsatsen att verkligen försöka hinna med att njuta av denna kommande vår som vanliga människor utan häst/hästar verkar göra.

Precis när jag skriver detta om den kommande säsongen så börjar våra första uppfödningar starta och när jag funderar över nästa mening kommer de glädjande resultaten att Aquarell årsdebuterat med seger i MsvB:2 och fjärdeplacering i MsvB:4, Adriano vunnit i sin debut i Prix St George i USA och Ajahar årsdebuterat med seger i LA:1. En bra första tävlingshelg!

Högen med hingstkataloger har växt och även delat på sig likt en amöba i flera olika kataloghögar. Rätt märkligt med tanke på att den svenska, som jag saknar så, inte finns längre. Men det finns andra kan jag lova. Från många länder och många hingstägare. Härligt!😀Snart, snart är det ännu en vår då allt ska hända.

Vi syns nog  på något hästevenemang de kommande månaderna hästvänner!

Ett nytt år i sin början, 27 januari 2017

Ett nytt år har börjat och dagarna blir nu sakta längre även om eftermiddagarna fortfarande är mörka. En vinter som ännu inte bjudit på så mycket vinter är sakta, sakta på väg mot våren även om det ännu är långt kvar.

Hästverksamheten går liksom så mycket annat på sparlåga även om det förstås är nu de hästar som är tänkt att tävla som Astoria och Aquarell tränas för nya och svårare utmaningar på dressyrbanorna. Unghästarna Affendi och Athena är båda tänkta att visas på unghästtest. Med både Treårstest och Kvalitetsbedömning på våren blir det tight att hinna förbereda men vi hoppas att det ska gå. Båda två går dock fortfarande går på lösdrift och förhoppningsvis njuter de av det fria hästlivet. 

Ariel, Adelaide, Africa och Palucca blri allt rundare om fölmagarna. Det är ingen tvekan om att de är dräktiga, även om det är ett antal månader kvar till de väntade fölningarna.  Aedina som av någon anledning som vi inte förstod, såg rätt eländig ut under hela sommaren har tagit sig. I och för sig brukar inte ettåringar vara vackra men hon var verkligen extra ful och emmlig. Tufsig och mager med stor mage och växte dåligt. Det är mycket glädjande att det vänt och även om det är att ta i och skriva att den fula ankungen blev svan, så är hon i allafalll nästan en sothöna eller något liknande.

Denna vinter verkar bli väldigt njugg med att bjuda på den vita härliga snö som hästarna saknat. Även om det ännu återstår en del av vinterna så minskar sannolikheten för vita flingor för var dag som går.

En av vårvinterns härliga sysselsättningar är att följa alla hingstpremieringar, hingstvisningar, hingstannonser man kan hitta för att fundera kring kommande hingstval. Det är ett stort nöje för nästan alla uppfödare jag känner att fundera kring just hingstval, och det gäller inte minst mig. Den lista jag har över tänkbara kavaljerer till mina ston som pårjats kommer att ändras många gånger än och det är helt ovanligt att det dyker upp någon riktig hingstoutsider precis när valen skall göras.

HIngsten som efter väldigt många turer och noggranna analyser valts som "the one and only" kan erbjuda många överraskningar som ställer alla noga uttänkta planer på ända. Det har nog nästan varje uppfödare fått erfara. Helt plötsligt fungerar inte skicken, inte postgång, inte flyg, inte hingsten eller stoet eller, eller. Så hastigt och lustigt får en "standin" hingst alltför ofta väljas. För att vara någorlunda förberedd så brukar jag ha ett antal kandidater kvar till slut, som man ofta vår välja mellan i kraftig tidsnöd. I dessa lägen, och annars med för den delen, saknar jag verkligen de tryckta hingstkataloger som jag tidigare alltid bar med mig under hela våren.  Det var faktiskt lättare att ha med sig en lite katalog i sängen, i handväskan, i resväskan, i köket, på toaletten....överallt😀.

Ett nytt hästår är sakta på väg att vakna ur vinterdvalan hästvänner!



Nu summerar vi 2016, 25 december 2016

På juldagen av en jul utan snö och med plusgrader är det dags att summera vad häståret 2016 fört med sig. Ett år som alla andra år inneburit både med och motgångar. Det är förstås betydlig roligare att komma ihåg det positiva och det här året har fört med sig en hel del som är bra att ta med sig i minnet "när det blåser motvind".

A'has hattrick i den internationella debuten med nationalsång och allt kommer jag alltid att bära med mig i minnet liksom Astorias Breeder´s Trophy final med pris som bästa 4-åriga dressyrsto och testridning av dressyrdrottningen Charlotte Dujardin. Även nu när jag tänker tillbaka på det känns det mäktigt även om det var en stund sedan. Tänk att jag fick äran och glädjen uppleva detta. Tack mina hästar, de ryttare som gjorde detta möjligt och alla andra som hjälpt till, ingen nämnd och ingen glömd!

Även Athenas treårstest och fjärdeplats i Kungakannan, Adrianos alla segrar och framgångar i USA, After Darks 6:e plats i Breedes Trophy, Astorias dubbla diplom och segrar i Kvalitetsbedömningen, A Cappellas deltagande i både Falsterbo och Breeder´s Trophy samt Arezzos framgångar glädjer så mycket.

Vi som håller på med hästar vet att trots att de är så fantastiska, att de kräver så mycket på många sätt och vis. Den livsstil vi valt innebär många uppoffringar, motgångar, vedermödor så vi behöver alla något att glädjas åt ibland som bränsle på hästelden så inte glöden falnar och slocknar.

Så här under årets sista dagar är det inte bara en summering över det år som gått som görs utan även dags att börja funder och planera för 2017. Någon vis person sa en gång att det finns en anledning till varför backspeglarna är små och framrutan stor. Så det är dags nu att börja skrapa vinterisen från framrutan och se framåt. Även om det finns mycket att minnas från detta år så finns det nu i backspeglarna, men de känns faktiskt som det är åtminstone tre backspeglar för 2016 års del.🙂Tack alla ni som bidragit till 2016  års glädjeämnen!

När unghästtesterna nu inkluderar även Kvalitetsbedömnigen på våren så måste både Athena och Affendi förberedas samtidigt. Athena vilar fortfarande efter höstens Breeder´s men om några månader börjar allvaret igen. Affendi har fått göra de första lärospånen och är nu inriden, vilket han skötte utmärkt. Han har nu fått gå ut till kamraterna på lösdriften igen innan vårens förberedelser tar vid.

De dräktiga stona blir nu allt rundare och snart får vi börja se fram emot nya föl, längre ljusa dagar, en ny vår och ett nytt år. Ett 2017 som vi hoppas blir ett bra hästår för både oss och Er alla!

Gott Nytt hästår 2017 alla hästvänner!

Första advent och det lackar mot jul, 27 november 2016

Nu börjar det så smått lacka mot jul och mellan all hästsport på Friends arena i helgen har adventsljusstakarna kommit på plats. De är något särskilt med den stämnning ljustakarnas mjuka ljus skapar i vintermörkret.

Efter den snöchock som var i början av November med över 40cm i Stockholm på en dag, gissa om det var kaos, har det vita fina landskapet förvunnit och ersatts av mörker och lera. Just i dag är det dock lite kallare och några små vita flingor dalar utanför fönstret.

Vårt hästår har gjort bokslut gällande unghästaktivteter, bedömningar, betäckningar mm. Ett vinteridé för avelsverksamheten inför nästa år men allt stannar inte helt, utan ett antal hästar ska tränas och förberedas inför nästa års utmaningar.  

Affendi har för första gången både fått sadel och någon på ryggen, vilket var helt problemfritt glädjande nog. Han brydde sig inte alls utan betedde sig som att bära något på ryggen var helt naturligt. Han har hittills alltid betett sig mycket förnuftigt och klokt och vi får hoppas att det fortsätter så.

Astoria fick vila efter Breeder´s tävlingarna på Flyinge men är nu igång igen med träningen inför den kommande femårssäsongen. Kortet på mig, Astoria och Charlotte Dujardin vid prisutdelningen är verkligen ingen fotografisk lyckträff men ett bevis på ett resultat som vi gläjder oss mycket åt. Athena går i hagen och vilar ännu men skall om allt går som planerat börja ridas igen i februari.

Saknaden efter "vår" A'ha var högst påtagligt när finalen i Löfsta Future Cup för unga hästar genomfördes på Friends i helgen. A'ha hade ju kvalat dit och att få vara med om den finalen hade varit ännu ett minne för livet som vår svarta hingst kunde ha gett oss. Nu blev det inte så, utan vi hoppas och tror att andra som får äran att stifta bekantskap med "vår" A'ha tycker lika mycket om honom som vi. Sänder en jättehög med adventsmorötter i tankarna till den allra bästa hästvännen A'ha.

Aquarell avslutade säsongen med att debutera i Prix St George med 64,6% och sluta först utanför placering bara lite drygt ett år efter hennes allra första tävling. Att det blir en del missar emellanåt får vi förhoppningsvis tillskriva hennes orutin. En bra start på tävlingskarriären tycker vi ändå, och även i avelsboxen med första och hittills enda avkomman Astoria.

Vi får hoppas december för med sig lite kalla vindar så de tveksamma vita flingorna som faller just nu blir till ett vackert vitt snötäcke i vintersol och lagom kyla till jul.

Det börjar lacka mot jul hästvänner!

Hösten går mot vinter, 29 oktober 2016

När då hösten kryper allt närmare vintern är det härligt att få avsluta avelsåret med ett sådant championat som Breeder´s Trophy finalerna på Flyinge blev för vår del.

Något att minnas och ta med sig under kalla vinternätter, leriga hösthagar och då allt som oftast hästlivet inte precis går på räls. I dag t ex var de billiga hela gänget. När jag för andra gången på en och samma dag lagat staket och totalt fått gå en mil, hade stegräknare, med stolpar, spett, hovtänger och gud vet vad för att försöka få till de staket som de glatt rev ner igen 😥 då var de till salu.

Hmm lite rättvis kanske jag skall vara och erkänna ett en av gångerna var det stackars stressade och ledsna mamma älg vars båda kalvar just blivit skjutna som rev staketet. Jag tycker synd om älgen så den staketlagningen gnölar jag inte över. Dessutom höll sig alla pållarna där de skall vara trots trasiga staket.

Så här kvällen före vintertiden var det ändå mörkt vid halv sex tiden, vilket innebar att jag försökte fixa staket den sista dryga timman med en fricklampas hjälp. En riktigt urusel ficklampa som troligen skulle blivit bländad av en glödande cigarett. Har ännu inte lyckats få till elen och det är bara att hoppas att hästarna är kvar i morgon när det ljusnar då jag får forsätta laga staket. Det är ju bra motion i allafall och det behöver verkligen en kontorsråtta som jag.

Bjöd ut några av pållarna gratis till en vännina på telefon när jag var in och bytte till torra strumpor. Vi var båda överens om att Schleich hästar är bra mycket lättare och enklare, för att inte tala om billigare. Fina är dom också, trots att de är gjorda i plast. Kanske skall satsa på sådana i stället för frimärken som ersättning för hästarna, någon gång då...

Nåväl från staketlagningar till glädjen över Breeder´s Trophy dagar och uppfödningar att vara glad åt. A Capella Adelaides femåriga dotter var först ut och gjorde det med en äran. Delad 14 plats av 41 startande, först utanför final dit 12 gick. Bra start då vi  "vet" att hon kommer att göra sig bättre när svårighetsgraderna stiger.

Sen var det Astorias och After Darks tur i 4-årsdressyren. Båda gick ut i slutet av startfältet och när Affe fått sina poäng låg han 5:a och inte så många kvar så vi insåg att han skulle bli bland de 10 som skulle få äran att ha Charlotte Dujardin i sadeln!! Såååå roligt och en överrraskning. Sen kom Astoria och slog till rejält. 83,2% och så bra gjort av både Astoria och Maria Ia Eriksson i sadeln. Det räcket till en tredjeplats och oj så glada vi blev. Båda hästarna bland de 10 bästa och till final med Dujardin. Astoria som varit riden knappt två månader skötte sig utmärkt både på resan, uppstallning och visning.

Den kvällen var jag allt "lite" glad. Tänk att ha två hästarna med av två möjliga, den tredje förolyckades tyvärr som ettåring, bland de 10 bästa som skulle testridas i slutfinalen. En liten skuttuppfödare från `Norrland.

Dagen efter var det Athenas tur och hon skötte sig också riktigt bra. Dock alldeles för lite riden för att på allvar kunna hävda sig. Dessutom med en 90 mils resa i benen och första gången borta. Det blev ändå finalplats och slutligen en delad 4:e plats i Kungakannan för de bästa treårsstona.

Sen var det då Breeder´s tävlingarna stora begivenhet, testridning av Charlotte Dujardin. Helt fullsatt och hela ridhuset med publik, väggar, tak och allt var laddat med spänning och förväntan. Hon kom som en ridningens världsstjärna och en världstjärna var hon verkligen, dessutom med ett underhållande och charmigt sätt. Toppenbra, allt utom att Astoria inte presterade som hon kan/vi hoppades. Antagligen en kombination av stor trötthet och att hon blev överväldigad av publik, stämning mm vilket gjorde att hon inte alls bjöd på sig och gick fram. Tråkigt nog och därmed föll hon också rejät i prisplistan, från 3:e till 8:e. Vi kan dock inte vara alltför besvikna för trots allt blev hon bästa sto.

Undrar om det var någon av de andra hästarna som fått en så "annorlunda" väg till finalen som hon fått i och med dräktighet, resorbtion, förkylning, sjuk ryttare och så slutligen ca två månaders träning och lång resa? Vår Astoria får vara trött och överväldigad under de omständigheterna tycker jag och till nästa år då kan förbredelserna bara bli bättre.  

Affe (After Dark) mannen han klättrade däremot en placering, på Astorias bekostnad, och slutade 6:a. Prisutdelning med pompa och ståt. Stefan fick hålla After Dark och jag fick ta Astoria för att få pris som bästa 4-åriga sto. Det känns inte helt fel ska jag säga att ha en sånhär tur. Skulle kunna "vänja mig vid detta" 😀.

http://www.tidningenridsport.se/Avel/3-arstest/2016/10/Dragon-Welt-basta-4-aring/

Nu är allt över och vi har som sagt landat i vardagen med leriga hagar, staket stängning och en hovböld. Känner ni igen er? Athena får vila nu några månader efter att ha åkt nästan 200 mil för att starta. Astoria fick också en vila men nu har vi satt igång henne lite smått igen för att förhoppningsvis hinna i kapp i utbildningen inför nästa år. Astorias mamma Aquarell är den enda som är igång riktigt nu och inspirerad av sin dotter vann hon helgen efter Breeder´s  en MsvB dressyr och gjorde en helt OK start i MsvA idag, först utanför placering.

Nu får vi  snart så smått börja ta i det som skall fixas, planeras mm inför nästa år med. Te x skall Affendi ridas in och Abrilla flytta från sin mor till flocken i Norrland. Så saknar vi vår A'ha så mkt...

Nu är timman sen och det kolsvarta höstmörkret utanför fönstret ger inte vare sig månen eller stjärnor en chans att lysa upp natten. Dags att ställa om klockan och få en extra sovtimma innan staketen kallar på den första vintertidsmorgonen.

Snart kommer snön hästvänner..

Höst och brittsommarväder, 18 september 2016

Så var då hösten här. Efter att ha inlett med några tidiga riktiga höstdagar blev det nästan sommar igen. Varmt och härlig, men det fick man bara höra talas om av andra då det var full fart på jobbet igen.

Inte heller hästlivet tar paus på allvar förrän hösten växlar till riktig vinter. En hel del händer trots att vi sedan A´ha for till Holland inte har mer än en häst som tävlar nu. A'ha blir nu kvar därnere hos nya ägare och det är faktiskt med dubbla känslor. Vi saknar vår A'ha mycket men glädjer oss åt att han har det toppenbra och dessutom segrade i debuten i Holland. http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Dressyr/2016/9/Salda-Aha-gjorde-vinnande-debut-i-Holland/ http://www.eurodressage.com/equestrian/search/node/A%27ha%20stallion

Det verkligen något speciellt när man fött upp en häst två generationer och det dessutom är en sån helt underbar hästpersonlighet som A'ha är. Han har varit med oss sen han föddes som vår hästvän i vått och torrt och ställt upp på allt, utan en enda gång i sitt liv surat eller protesterat! Alltid med på noterna och lika glad.Han har dessutom aldrig varit skadad eller halt trots att han har gjort det mesta, årgångschampionat 5-7år, lag-SM, Grand Prix debut som 9-åring och internationella segrar *** lilla rundan mm. Såna hästar får man verkligen inte många i ett "hästliv" utan vi får verkligen vara glada att vi fick honom överhuvudtaget. Vi saknar vår A'ha så! 

För Astoria, som kom mycket sent igång efter att ha resorberat, har livet som ridhäst nu börjat på allvar. Efter bara några få veckors ridning debuterade hon med den äran på championatskval i Enköping och blev tvåa med 82% och godkänt kval till Svenskt Avel och Sportchampionat på Flyinge. Det följde hon sen upp kommande helgen med att toppa både hoppning och dressyr på Kvalitetsbedömning med diplom i båda diciplinerna. Verkligen jätteroligt. http://www.tidningenridsport.se/Avel/3-arstest/2016/9/Astoria-toppade-i-Soderhamn/

Total Hope sonen som blivit döpt till Atlantic fick stanna hemma från den fölbedömning han var anmäld till då jag kom hem mitt i natten från jobb och Astoria och Die Santina fick prioriteras då föl har fler chanser i livet. I bland får man försöka vara realist med, fast man allt som oftast eller rättare sagt nästan alltid, försöker hinna med mer än vad som går och är vettigt.

Nu närmar sig höstens Avel och Sportchampionat på Flyinge. Båda ungstona Athena och Astoria är anmälda dit liksom våra uppfödningar A Capella och After Dark. Flyinge är inte bra placerat för oss som har unga hästar i mellan- och norra Sverige och jag har därför brukat avstå med åtminstone treåringar.I år betäckte vid dock inte treåriga Athena, tvärt emot vad vi brukar göra, då listan på betäckta ston ändå blev lång, för lång..? Efter en hel del funderande hit och dit är hon nu ändå anmäld till Flyinge men vi är inte riktigt säkra på om vi kommer att åka än.

Fyra av fem betäckta ston är nu konstaterat dräktiga, endast Abisco var inte riktigt med på noterna. Förresten egentligen är fem av sex ston dräktiga för även Die Santina ingår i vår stosamling även om hon är uppstallad hos Jeanette Ågren som ska ha hennes första föl. Blir extra spännande med föl efter fem olika hingstar nästa år men dit är det långt än och väldigt mycket kan hända.Närmast stundar nu Flyinge, om det blir med eller utan hästar återstår att se.

Vi kanske ses på Svenskt Avel och Sportchampionat hästvänner?

Sommarens sista månad, 2 augusti 2016


Nu när juli just bytts mot augusti är det inte heller nu stiltje och vila, utan saker händer och skall fixas. Årets skörd av foder inför den stundande vintern är bärgad, fölningar och treårstesten avklarade liksom alla semineringar.

Tre ston är konstaterat dräktiga (Africa, Ariel och Adelaide), ett icke dräktigt (Abisco) och Palucca kvar att kolla efter omseminering, innan årets betäckningssäsong gör bokslut. Vi får hålla tummarna för att det blir fyra dräktiga, men det återstår att se.

Från att vara mycket småskaliga uppfödare med oftast ett eller två föl per år är det alltså någon form av hjärnsläpp som inträtt med rekordmånga fem betäckta ston! Det höll till och med på bli sex stycken men där skingrades lämpligt nog den oförståndiga entusiasmens dimmor i rätt och ögonblick och Athena fick stanna hemma i hagen. Var rätt motvilligt skall erkännas, då vi vill betäcka testade treårsston för att få ett tidigt föl med kort generationsintervall innan den kommande ridkarriären. Hmm borde kanske blivit ett till sto då...😉

Vips när augusti trädde in slog höstvädret in. Alldeles för tidigt med regn, rusk, kalla vindar och mörka kvällar. Åt det sistnämnda finns inte mycket att göra mer än att vänta på nästa vår men regn, rusk och blåst kunde fått vänta lite längre med sitt inträde. Vi får hoppas att det snart ändrar sig och att det blir en lång härlig höst med många hästevenmang i brittsommarväder.

Nedräkningen inför höstens fölvisningar, championatskval, kvalitetsbedömningar har börjat på allvar och som vanligt när man tittar i almanackan undrar man hur i hela friden allt skall hinnas med. Att man aldrig lär sig så gammal man är! Dessutom är det väldigt frustrerande att mest varje dag inse att den "att göra lista" man gjort som dagsplanering är längre vid dagens slut än på morgonen. Vill inte riktigt ta till mig att det beror på att jag är gammal/äldre och långsammare. Frågan är om obotligt och olärbar tidsoptimism är ett bättre alternativ?

Avelsstona har nu samlats in från betäckningsstationer medan ungstona som skall ridas och tränas skall spridas ut inför träning efter vilan på sommarbete. När vi hämtade Palucca med föl som fått stå en bra stund på seminstationen kunde vi konstatera att fölungen verkligen inte är liten som sin far Total Hope. Oj vad han hade växt och var rund och fin dessutom. Palucca är sannerligen en moder som försörjer sina barn rejält, på egen bekostnad tyvärr, då hon är svår att hålla hullet på när hon mjölkar så otroligt mycket som hon gör. Svart/mörk som hon är är hon dessutom mycket utsatt för obehagliga flygfän på betet, vilket inte bidrar till gott hull. I det avseendet är blåst och rusk ändå bra. Bra betesväder.

Astoria har på allvar börjat tränats för kommande övningar. Tyvärr alldels för sent på grund av sjukdomar i stallet där hon är uppstallad. Vi får hålla tummarna att det samarbetsvilliga temperament hon hittills visat gör att hon ändå kan visas på Kvalitetsbedömningen, om än inte alls optimalt förberedd.

En visit på Unghäst VM i dressyr, i år för första gången i Holland, Ermelo hanns med under de sista dagarna på sommar"semestern" (=arbetsläger). Så härligt intressant att se många unghästar från olika länder och avelsförbund. Dessutom hingstar, varav många i aveln. Som avelsnörd man är, är det extra intressant att försöka följa med i de olika blodslinjerna och härstamningarna. Orden behöver dock väljas med omsorg när man uttrycker sitt stora engagemang för icke hästavelsintresserade personer. Det lärde jag mig genom att tolka minerna på några icke häst intresserade män som en gång hörde mig eldigt deklamera att jag var passionerat intresserad av hingstar och avel....... Vi är ju inte som alla andra vi hästmänniskor och det är lätt att glömma 😀.   

Snart är ännu sommar blott ett minne och höstens hästevenemang ett faktum hästvänner!

Halvtid på ännu ett hästår, 27 juni 2016


Efter att ett antal helger i rad kört över hundra mil med hästtransport är man allt rätt mör och trött. Midsommarfirandet, förstås med hästanknytning, innebar en övernattning på en camping och man förundras när man går genom campingplatsen hur annorlunda livet kan vara utan hästar. Det verkar så lugnt och avspänt att sitta där utanför sin husvagn och äta, prata och bara ta det lugnt. En verklig kontrast mot hästlivet verkar det som.

Palucca fölade den 14 juni efter att även i år gått över tiden. Det blev ett långbent, mycket ädelt svart hingstföl. Han är nu drygt tio dagar gammal och det skall bli mycket intressant att se vad det blir av honom. Hans far Total Hope är tyvärr ur avel för den här säsongen, då han blivit buköppnad. Så en repris på denna betäckning går inte, i år i allafall. 

Efter att ha spridit ut hästarna på olika seminstationer, har vi nu så smått börjat samla ihop dem igen. Africa blev dräktigt direkt med Van Vivalidi medan Ariel och Adelaide fått vara länge på seminstationerna då de var helger när de skulle semineras. De missades alltså då lördagsutdelning på skick inte finns längre och fick vänta på nästa brunst. Infrastrukturen har verkligen blivit sämre när det gäller skick mm. Går det överhuvudtaget att gå fram händer det att man får hämta sändningarna upp emot 30 mil enkel resa bort.

Förra måndagen var dock en riktigt turdag efter den i olycklig inledningen. Båda två visade sig vara dräktiga med hingstar med skick från andra länder och som inte helt lätta att få dräktigt med. Ariel är nu dräktig med For Romance och Adelaide med Dream Boy. Nu får vi hålla både tummar och tår att dräktigheterna består så att det inte blir som med Astorias dräktighet med Dante Weltino i fjol, dvs resorberat 😥. Den resorbtionen visat sig vara extra tråkig nu eftersom Dante Weltino tävlar som han gör och är OS aktuell och nu inte finns tillgänglig annat än på fryst sperma. Även Abisco är nu seminerad men precis just i dagarna och ännu inte dräktighetskontrollerad. Med Santina är det dock trögare och hon har nu löpt om tre gånger. VI har ännu inte gett upp hoppet men det känns inte helt lovande.

Athena vårt treårssto som började träningen inför treårstestet med att hoppa över en bom i lastbilen och "trilla ut" och göra sig illa, tappade mycket tid i förberedelserna och vi han bara hoppa fyra gånger. Hon var inte färdig för ett treårstest egentligen men hoppningen var ju inte hennes diciplin heller, så vi startade ändå då vi gillar henne. Det visade sig att även domarna gjllande henne det till vår stora glädje och hon skötte sig utmärkt.🙂 Resultat blev hela 51 poäng som gångartstalang och hon har nu kvalificerade sig till både Kungakannan och Svenskt Avel- och Sportchampionat. Direkt efter visning har hon fått gå hem på bete och vila upp sig och nu funderar vi på vad hennes närmaste framtid blir. Ska vi betäcka, åka den långa vägen med en treåring för att delta i championatet, både ock eller ingetdera?

Även vår uppfödning A Cappella, Adelaides dotter, glädjer oss mycket då hon börjat sin tävlingskarriär på ett alldeles utmärkt sätt och nu kvalat både till Scandinavian Open på Fasterbo och Svenskt Avel- och Sportchampionat på Flyinge.

Just nu kör vi som tokar all vaken tid för att hinna skörda hösilage mellan alla skurar. När naturen är som allra vackrast med ljusa sommarnätter hinner vi förstås inte njuta ett enda dugg.  Så typiskt och rätt trist. Nu när jag fått en glimt av campinglivet efter en natt i stugan är jag beredd att ansluta mig till Galenskaparnas dänga "Man ska ha husvagn". Just nu käns det som texten mycket sannolikt kan ha författats efter ett möte med hästmänniskor och ordet i stället bör läggas till. Galenskaparna framstår faktiskt vid eftertanke som både mycket insiktsfulla och synnerligen kloka.

Mitt i allt det hektiska kommer då Falsterbo och som jag måste försöka lösa på något sätt i år för att heja på A Cappella.

Njut av sommarnätterna hästvänner, det har redan börjat gå mot mörkare tider!

Månaden då allt händer, 16 maj 2016

Maj månad går så oerhört fort och tyvärr känns det som den går allt fortare (eller om det är att man hinner med mindre...), ju äldre man blir. Innan man *hunnit blinka*, så är man som nu, mitt inne i maj.

Naturen fullkomligt exploderar och man riktigt ser att det blir grönare för dag som går och vad är vackrare egentligen än späd grönska, blommor och löv som spricker i vårsolens glans? Det är dessutom en härlig tid för hästarna då det första späda  gräset smakar extra gott och det ännu inte har kommit några irriterade flygfän i luften. 

Trots att några av dem, tyvärr bara en sen den andra dräktiga resorberade, är rejält runda om fölmagarna blir de så glada när de får lämna vinterhagen att de rusar runt så att grästorvorna flyger. Unghästarna påhejade av nästa lika ystra äldre ston, bjöd på en riktig uppvisning med bocksprång, skutt och glädjerusningar som jag lyckades till en del få med på film. En film som man kan titta på om och om igen och glädjas åt.

Avelssäsongen, liksom tävlingssäsongen är i full gång och det känns som *alla* hästar skall fara åt olika håll. Efter att ha ägnat två helger i rad till att köra hästar hit och dit över ett Sverige som känns alldeles för stort, börjar man på känna sig rätt mör. Än mattar blir man när man sen tittar i almanackan och konstaterar att de ifyllda* att göra sakerna* de kommande veckorna knappas lämnar en enda minuts andningshål. Det är bara att konstatera att man återigen, att man aldrig lär sig, har varit tidsoptimist och att det kommer att bli tight, mycket tight, väldigt mycket tight. 

Under timmarna i bilen, som blir många när man alla avelshästar i norrland, tvingas man konstatera ett och annat tråkigt faktum som t ex att det numera är *mindre klokt* att bedriva avel och uppfödning på landsbygden i norrland. Trist att konstatera då förutsättningarna verkligen finns med hagar, mark mm men logistik och transporter har blivit betydligt sämre och är snart är det inte försvarbart alls att fortsätta. Att åka 120 mil fram och tillbaka med bara ett av stona till seminstation, som var fallet förra året, och risken finns i år med, är inte försvarbart ur någon aspekt, djurskydd, ekonomi, miljö, tid mm 

Att jag sen i år råkade ha tre ston som behövde semineras på pingsthelgens lördag gjorde det inte lättare. Det gick bara att få fram semin till ett enda ett av de stona vilket gör att två kommer att missas och nästa brunst måste inväntas. Det innebär förstås betydligt ökade kostnader för uppstallning och transporter mm men det var helt enkelt omöjligt att få fram skick då postgång, kommunikationer mm nedmonteras allt mer.

Det är trist att konstatera att det sker en samhällsomvandling som på sikt kommer att göra det mer eller mindre omöjligt att bedriva den verksamhet som man gjort och önskar. Att reflektera över framtiden eller om det är *baktiden* borde man verkligen ta sig tid att göra. 

Förutom de två senaste helgernas sammantagna ca 150 mil med hästtransport så händer det en massa annat förstås. Aquarell, lilla fuxan som gjorde sin andra start i livet på Championatet i höstas på Flyinge, har inlett sin tävlingskarriär bra med fyra placeringar på sex starter bl a en i MsvB:5. Uppfödningar A Cappella, Ajahr och Arezzo har tävlat med framgång och placeringar. Femåriga stoet A Cappella har börjat riktigt bra med segrar och placeringar i alla starter så här lång på bra poäng och nu kvalat till Breeder´s Trophy finalen på Flyinge i höst. Arezzo har efter lång bortavaro pga problem med en hov börjat med två placeringar i MsvC:1 och MsvB:5.

Nu får vi hålla tummarna för att de två seminerade stona blir dräktiga, att de två som inte fick någon semin pga det inte gick att skicka brunstar om väldigt snart :-), att treårstesten går bra, att unghingsten inte gör sig illa på bete bland busiga grabbar, att vi hinner köra iväg ungstona på bete snart, att A'ha, Aquarell, A Cappella, Adriano, Ajahr, Arezzo fortsätter tävla med framgång.

En *vanligt* maj söndag som denna innebar transport ca 13 mil av fölsto till seminstation som det sen inte går att få skick till förrän brunsten är över. Lämnar henne för att undvika 26 mil varje undersökningstillfälle. Grr 😠Lastning av tvåårshingst och transportca 40 mil till hingstbete. Avlämning och sen 12 mil hem. Ett antal flarniga lösdriftskamrater röjer runt och skriker sen fölstoet åkte med klar fara för staket och lösa hästar med allt vad det kan innebära. En person får i uppdrag att vara kontrollant och det går bra.

Nä vet ni vad, nu när jag skriver detta på kvällen efter denna dag blir jag lite trött och funderar på det där med frimärken igen. Att dessutom förhoppningvis få tid och pengar över till en massa trevliga saker som normala människor ägnar sig åt vore inte så dumt. Ibland när jag susar förbi några på en uteservering i solskenet med min bil med hästtransport och häst på släp undrar jag hur det känns att bara sitta där och dricka kaffe latte, småpratat och sola. Vet ni hästvänner? 

När ska vi börja med frimärken ? 😉  

Nu har ännu ett hästår tagit fart, 16 april 2016


Nu är det full fart om man ägnar sig åt hästar och än mer intensiv kommer maj att bli. Under några månader framgent nu skall "allt" hända. Tävlingar, treårstest, fölningar, betäckningar, betessläpp och inte minst allt som skall fixas runt om hästarna som staket som ska stängas, vallar/beten skötas om mm. Så svish så är man mitt i sommaren. Undrar hur våren är för normala människor som hinner med att märka att den pågår och uppleva naturens explosion?

Den 10 april föddes Aquilas lilla dotter e. Benetton Dream. Söt som socker och med en stor vit bläs och tre vita strumpor. Tänk så härligt oförutsägbart det är med avel och naturen. Bara bruna Aquila fick en dotter med så mycket vitt med en hingst som inte alls har mycket vita tecken. När fölen är små så är ju tecknen större än vad de blir när de växer, så  hon kommer att "växa i" den härliga breda bläsen. Aquila som vid 14 års ålder fått sitt första föl, sköter det med äran och är väldigt pratsam med sin lilla dotter.

Tänkt så otroligt härligt det är med föl! Man blir lika glad i hjärtat varje gång de kommer till världen och vips så glömmer man alla vedermödor som hästlivet innebär och far hem och läser hingstkataloger, funderar kring betäckningar mm på ett helt ologisk och oförnuftigt sätt. Högen av hingstkataloger bredvid min säng, i bilen, på skrivbordet, på toaletten, i handväskan och på alla tänkbara och otänkbara ställen mm bara växen. För var dag är det en ny tänkbar hingst som är på tapeten vars alla egenskaper verkligen nagelfars. Betäckningar planeras i en omfattning som man var helt på det klara med i vintras att så skulle det inte bli! "Fölrus" är inte bra för förståndet!

Tävlings året rivstartade redan i Februari/Mars med att grabbarna Adriano och A'ha startade med framgång som mars månads skrivande berättade om. Båda har sen fortsatt i samma hovspår. A' ha med att vinna i debuten i Intermediär II i Lövsta Future Challenge, bli tvåa i andra starten i Intermediär II på 69,64% och sen göra sin andra start i Grand Prix och sluta som fyra knappt slagen från placering då det var tre placerade.  Adriano har startat en gång till, vad jag vet, och även då vann han.

LIlla Aquarell startade i Msv :4 och blev placerad i sin första start i klassen.  Adelaides femåriga dotter A Capella debuterade med en tredjeplats i LB:2 och följde sedan upp med att vinna LA:3 i sin andra start i livet på 70,286%. Hon såldes redan som föl till en vän och nu glädjer vi oss tillsammans över "Pellas" start på tävlingsbanorna. Det finns väl inget som är så bra och roligt som när köparna tycker lika mycket om de hästar vi har fött upp som man själv gör och det går bra!  "Pella" har  dessutom begåvats med mamma Adelaides fantastiska temperament så nu hålller vi tummarna för fortsättningen.

Ajahr, vår stora "grabb" efter Johnson som vi sålde som fyraåring har nu hunnit bli åtta år och har just debuterat i MsvB. Forsättning följer och han har till vår glädje begåvats med anlag för samling men även lite nerv från sitt fäderne. Treårsstoet Athena får nu vila några veckor efter att ha ridits i alla tre gångarterna i båda varv. Med löshoppningen är det värre och vi har bara hoppat en enda ynka gång än, vilket skapar en "lätt" frustration över om vi skall hinna träna tillräckligt treårstestet. 

Africa och Die Santina skall till veckan åka till seminstationen för att kolla status inför kommande  semineringar. Båda bor just nu hos min ovärderliga hästkompanjon Nettan som alltid ställer upp när det behövs och krisar och det gör det ju understundom hästeriet. Inte så sällan heller, tyvärr. Santina håller nu på att vänja sig vid ett liv som fölsto och inte som prima dressyrballerina. En omställning för den fina "hästprinsessa" hon är som heter duga, så hon får nu en succesiv anpassning genom att bo i Nettans toppenfina stall. 

Med stora Abisco är det värre. Alltid är det något som inte går enligt planerna i hästlivet. Kom in från hagen när hon var på träning för ett tag sen, svullen och halt och det har nu visat sig att leden har utsatts för ett riktigt trauma. Veterinärerna granskar nu röntgenplåtar, får se vad detta landar. Hästar...

Nu hästvänner är/blir det intensivt. Tur att kvällar och nätter är ljusa !

Vilken rivstart, 20 mars 2016


Jag har skrivit det förr och skriver det igen, med uppbar risk för att vara tjatig. Kanske kommer jag dock lite närmare att börja med "frimärkena" i stället för hästlivet för var gång jag skriver det, men det vete katten😀.  Vi är ju inte riktigt som alla andra vi som håller på med hästar.....

Aquarell blev först ut och fick börja året med två starter i MsvC, då hon var tvungen kvala på grund av ryttarbyte. Det gick bra och i andra starten slutade hon dessutom tvåa med dryga 68%, trots några riktigt rejäla och kostsamma missar. Nästa start blir i MsvB nu.

Sen följde den riktiga rivstarten på 2016 med en helt osannolik vecka. Vet inte riktigt om jag tror att det är sant än. Grabbarna grus, dvs Adriano och A'ha slog till, och det rejält.

A'ha fick följa med till Vestfold och göra sin första internationella tävling i lilla rundan i CDI**** i Vestfold, då Peikko en av Jeannas övriga hästar, skulle dit och starta. Som han gjorde det! Tre starter och tre segrar i internationell Prix St George, Intermediär I och Intermediär I freestyle. Ett äkta hattrick med andra ord. 

Stefan drog dit som en blixt efter första segern och fick njuta av nationalsång, svensk flagga, ärevarv och hela baletten. Jag följde det hela via dator och skickade bilder och filmer, och det räckte nästan. Det var liksom lite för mycket på något underligt vis. Har nog inte tagit in det än riktigt. Vår A'ha som vi fött upp i två generationer och som Stefan säger till alla, om det går bra på en tävling, han dragit ut.... Nu vet ju jag då att så verkligen inte var fallet, långt därifrån, men jag bjuder på det när det går bra. Underligt nog så har han inte dragit ut honom själv när det går mindre bra 😀.

Adriano ville inte vara sämre utan tog tre segrar och två andraplaceringar på fem starter i Wellington, USA i samma vecka i forth level som motsvarar ungefär Msv A. Helt osannolikt!! OM nu detta är sant och inget dåligt skämt, så går det liksom inte att slå för mig med en liten uppfödning med bara några få föl. Det är helt enkelt för bra. Det finns ett talesätt som säger - för bra för att vara sant - och jag förstår det tillfullo nu. 

Lite normalt är ändå hästlivet. Får ta det också så det blir lite sans och balans i denna månadsrapport med. Treårsstoet som åkte liten lastbil för första gången när de hämtade henne och skulle träna för treårstest och hoppade över bommen, fastnade och fick tas ut bakvägen ut på vägen med sår "överallt" och blodet rinnande. På en lördag förstås och flera timmars arbete av veterinären väntade. Vi har precis tagit en mängd stygn och får hoppas det slutar någorlunda bra ändå. Abisco som halkade i hagen när det var blixthalka när hon var på träning och blev rejält halt med en tjock och varm kota. Nu börjar det låta lite mer normalt, eller hur?!

Har sparat en film med A'ha under svenska flaggan med nationalsång. Såg på den efter två timmars arbete med veterinär med treårsstoet. Behövdes då och kommer att behövas många fler gånger, så jag sparar den filmen, både digitalt och i mitt medvetande. 

Snart drar det ihop sig till årets mest intensiva hästperiod. Ett antal tävlingar står inför dörren, liksom treårstest, fölningar och betäckningar. Först ut kommer Aquila bli med den lånade magen. Bara knappa 2v kvar till beräknad fölningstidpunkt. Spännande!

Nu drar häståret 2016 snart igång på allvar hästvänner. Håll i hatten eller kanske rättare sagt ridhjälmen.

Nytt hästår, 6 februari 2016

Så var ännu ett hästår påbörjat. Adventsljusstakarna är undanställa och det lilla mysljus de gav är ännu inte ersatt med längre dagar. Det blev lite snö och kallt till slut till glädje både för hästar och vi som skall sköta om hästarna. Härligt och friskt och man inbillar sig åtminstone att ovälkomna onödiga "djur" som bacillusker, mördarsniglar och fästingar får sig en riktigt köldduvning som decimerar antalet.

Tävlingarna börjar så smått nu i februari/mars. Då får vi se hur vinterns träning av A'ha för att få honom starkare i piaff och passage fallit ut. Även lilla Aquarell är på gång och tränar enligt utsago bra.

Absinth for på mellandagarna till sina nya lekkamrater i lösdrift för ettårshingstar och antalet hästar blev en mindre, för en kort stund... För vad hände, håll nu i er, vi ÄR "lite" tokiga vi som håller på med hästar, men det hade ni väl inte tvivlat på förstås. Ett nytt fölsto införlivades till samlingen.

Har haft span på henne länge då hon är släkt med Palucca på mödernet och de har även samma far, samt att hon har tävlat framgångsrikt. Nu bar det sig inte bättre än att hon blivit skadad, och jag kunde ju bara inte låta ett sånt sto missa min avelsbox, eller?

Die Santina heter hon och nu ingår hon i fölstosamlingen efter att ha tävlat med segrar upp till och med Prix St George. Hon håller just på anpassa sig så smått till ett liv som blivande fölsto. Hon kommer att få sitt första föl, om allt går som planerat hos, min goda vän Nettan som verkligen kan ge henne den prinsesskötsel hon är van vid.

Är huvudet dumt får kroppen lida" är ett gammalt föga upplyftande ordstäv. Just nu kanske jag borde vara lite vidskeplig och lyssna på gamla ordstäv, då jag fått en ordentlig influensa och skriver detta i envisa feberyror från sjuksängen. Det än minde entusiamerande "synden straffar själv"" kanske går att använda med, men inte kan det väl räknas som en synd med ett jättefint fölsto!? Eller vad säger ni hästvänner?

Nu är det jul igen, 25 december 2015

Vips så var då julafton passerad och nu är det bara dagar kvar på ännu ett hästår. Julstämningen har lite svårt att infinna sig på allvar detta år då det är nästan varmare än vad det var på midsommar och intet hopp om lite vit ljus snö finns i sikte. Alla julkort med vit snö och tomtar känns verkligen avlägset. Victor Rydbergs tomte som transkar i snön när endast han är vaken får ta på sig rejäla gummistövlar i år.

Lite hopp fick vi för några dagar sen då det i allafall var minusgrader och underlaget hagarna frös. Tänkt att man skall bli glad åt minusgrader, men ni som borstat och försökt hålla hästar i lera och gegga rena och som dessutom har mugg tror jag förstår varför jag blev glad av minusgrader. Avsaknaden av vit ren snö gör inte bara hästarna lortiga utan också lite ledsna över att inte få springa i snön. Mörkt, mörkt blir det dessutom. Vi ser nog inte ens tomten i den mörka leran även om vi är vakna när han traskar runt? 

Undra om man kan få COOL av att borsta lera ur långhåriga hästpälsar? I så fall bjuder denna vinter på en klart ökad risk. Jag är förvisso gråhårig redan innan jag börjar borsta men det förstärks klart efter besök i lösdriften. Att få det grå gråare av hästlera är inte direkt någon skönhetsbehandling. "Lerinpackning" med fel metod och på fel ställe! 

Affendi har fått gå ut till sina ettåriga hingstkamrater igen och gissa om han blev glad och de busade. En riktigt uppvisning hur man leker, skuttar, står på bakbenen och fightas med varandra fick vi se några glada minuter. Allvaret har börjat så smått för Athena som nu fått lära sig bära sadel, bli longerad och även ha något på ryggen. Än så länge har hon skött sig helt exemplariskt. Hon har nu fått julledigt även hon innan vi tar en omgång till med lärdomar med målsättningen treårstest i vår.

Abisco är nu rätt less på sin son Absinth som i brist på jämnåriga hingstföl, han skall få sådana lekkamrater i nästa vecka, försöker bita och nafsa i allt han kommer åt. Hon har skött sig över förväntan som försföderska i allt utom att hon mjölkat uselt. När sonen växer och är tunn då lägger hon på sig själv, egoistisk som hon är. Inte helt ovanligt för förstföderskor och min erfarenhet är att det brukar bli bättre med eventuellt kommande föl. Med hennes mor Palucca är tvärt om, fölen blir runda och fina och hon har svår att hålla i hull när hon mjölkar. Lite trixigt åt två håll mao. Inte som vårt härliga fölsto Miami som varje år klarade konsttycket med att få härliga, mycket välutvecklade föl som växte så det knakade samtigt som hon alltid var rund och go själv. Födgeni.

Nu under julens lediga dagar är det dags att börja fundera lite mer på allvar inför 2016, vilka ston skall betäckas etc. Dessutom har vi tre ungston som skall förberedas för visningar. Ett för treårstest och två för Kvalitetsbedömning. Några hästar skall fortsätta på tävlingsbanorna med, om allt går som planerat. Dock ej härliga Adelaide, stoet med ett helt underbart temperament, hög ridbarhet och otrolig arbetsvilja. När hon nu kommit upp klasserna känner hon av den fula skada hon fick i den hemska trafikolyckan som kunde ha kostat henne livet. Det visade sig att skadan på framkotan har påverkat leden. Så jättetråkigt. Hon har verkligen de egenskaper som man vill ha som ryttare när man skall uppåt i klasserna men nu får det bli fölstoliv i stället.

Nu skall jag leka lertomte och gå ut i lösdriften i mörkret. Förresten, jag har just lärt mig under julen att den äkta gamla svenska tomten var grågrå, liten och en rätt ilsken vresig typ som man var tvungen muta och hålla på gott humör med gröt etc. Känns riktigt klockrent i år. Åter till de urgamla svenska traditionerna med andra ord och inga kommersialiserade amerikanska röda tomtar som delar ut presenter till snälla barn.

Snart får vi lägga ännu ett år till handlingarna hästvänner och alla gråa hår är tyvärr inte bara lera utan även omisskännliga tecken på tidens tand. Nog blir de väl fler om man har hästar, de grå alltså😉?!

Hästar i novembermörker,15 november 2015


Så är ännu ett hästår på väg mot sitt slut. A'ha gjorde i helgen säsongens sista tävling och de andra hästarna har också troligtvis gjort sina sista starter för året. Nu när novembermörkret lägger sig tungt i väntan på att adventsljusstakarna skall skänka oss lite ljus i fönstren, kan vi börja summera häståret 2015 lite smått.

Hästlivet innehåller som alltid sina "ups and downs". Något som är viktigt att komma ihåg oavsett om det befinner sig i de allt för få "ups" eller de betydligt mer förekommande "downs". 

Affendi, ettårshingsten som snart blir två har varit ett hästdown 😥med flera månader på box och ensam i hage. Snart skall han få gå ut på lösdrift igen och få utlopp för all accumulerad energi och leka med jämnåriga kamrater. 

Vi var lite fundersamma på Paluccas dräktighet då hon inte betedde sig som dräktig riktigt tyckte vi. Vid 90 dygnskontrollen visades sig mycket riktigt att inte alla ston var dräktiga längre, men det var inte Palucca som resorberat utan Astoria. Hon som skulle ha sitt enda föl innan sporten och var betäckt med en dyr och exklusiv hingst. Vi avstod dessutom Breeders och Kungakannan med henne för vi var rädd om dräktigheten. "Downs" 😠

A'ha gjorde sin sista tävling för säsongen, trodde vi, för två veckor sedan i Enköping med att segra i Intermediär I  på 71,75% och sluta tvåa dagen efter i Intermediär IB på 70,54%. Riktigt, riktigt roligt. "Ups"😀

Höstmuggen på stona och unghästarna vill inte ge sig. Jag har nu fått riktigt elak mugg, illaluktande och sårig, flera år i rad vid samma tidpunkt. På långt återväxt bete som i och för sig ofta är fuktigt och blött men jag börjar allt mer fundera om det är någon bakterie eller växt, då jag inte får det när de går på utbeten vid samma tidpunkt. Ni hästvänner som läser detta, har ni några idéer/tips? Att stå och behandla ful och sårig mugg på beten och unghästar, ston mm är "downs" både för mig och hästarna kan jag lova.😠

Sålda After Dark matchades för treårsfinalen på Flyinge, något som både nya hästägaren och vi som uppfödare såg fram emot. Dock lyckades han skada sig rejält så av det blev inget, utan nu står han som konvalecent och vi håller både tummar och tår för hans tillfrisknande. "Downs"😥

Jag hälsade på Adriano borta i USA i september och det var härligt, trevligt och verkligen jättebra på alla sätt och vis! Där hade ännu inte hösten infunnit sig då och det var härlig väder. Något att komma i håg nu i mörkaste november. Så glad att Adriano har det så bra overthere, dessutom hos supertrevliga människor.

För tvååriga Athena har allvaret börjat lite smått. För tre veckor sedan fick hon lämna lösdriften för att åka ifrån de andra och börja livets allvar med sadel, träns, longering och konstiga människor som skall göra allt möjligt med henne som klänga på ryggen, få henne att springa runt, runt mm. Hon skall få en veckas träning till innan hon får julledigt och smälta allt hemma igen i lösdriften med hästkompisarna. Hon har skött sig jättebra så här långt och all heder åt Josefin och Jeanette som gör jobbet.  Lite "Ups"🙂 då.

A'ha fick lite oplanerat avsluta säsongen med att debutera i Grand Prix dressyr som reserv för Duendicello P på Helsingborgstävlingarna. Han och Jeanna gjorde det med den äran och han slutade mitt i fältet med 65% i sitt livs första GP start. Som uppfödare, i två generationer, är man lite stolt och glad att ha en häst som startar GP, och gör det som nioåring. Det finns en hel del att slipa på dessutom lite här och där, så det kändes riktigt bra och såg inte så svårt ut😀. Uppfödningen Acron har debuterat i svår dressyr, Intermediär I under hösten, och blev därmed vår fjärde uppfödning i svår dressyr. Vi har två i svår hoppning sen tidigare med. "Ups"🤩

Sen behövdes ju hästtransporten lagas, vattnet till lösdriften fixas, en hovböld verkas upp, vinterhagar kollas och dessutom en Ariel som blev halt. Precis som hästlivet brukar vara, eller hur alla hästvänner?? Är det bara jag som funderar på frimärken istället ibland? 😉 

Snart är det advent och sen är det vips jul igen alla hästvänner. 

Hästhöst, 4 oktober 2015


Höstvädret har varit ljuvligt och löven har knappt börjat gulna och falna trots att vi är i Oktober månad. Nu när det lackar mot vinter så skall allt förberedas inför frost, snö och is. Tävlingssäsongen har tagit fart igen efter sommar uppehållet och för oss uppfödare kulminerar den i det årgångschampionat som precis avslutats när jag skriver detta.

På championatet får man njuta av det bästa ridsportsverige har att erbjuda i unga fyrbenta talanger och framtidsekipage. Att även hästägarna och uppfödarna uppmärksammas gör det hela än bättre och roligare, speciellt om man är uppfödare och hästägare som vi är.

Det behövs verkligen uppmärksamhet och uppmuntran också till uppfödare och hästägare, för som "råvaruproducent" hamnar sällan någon glans på uppfödarna. All slit med att få ston dräktiga, allt som kan gå fel med betäckningar, fölningar mm och förhoppningar om föl och avkommor som alltför sällan infrias behöver belönas med åtminstone uppmärksamhet någon gång i bland för att hålla entusiasmen vid liv. Ett sällsynt sådant tillfälle är just Championatet. 

Med uppenbar risk för att vara partisk så tycker jag vi är alltför dåliga i Sverige på att uppmärksamma uppfödare och hästägare. Om jag jämför med de besök jag gjort både i Holland och Tyskland så har vi en del att lära och jag förstår egentligen inte varför det skall vara svårt? Vi är alla beroende av varandra, ryttare - uppfödare - hästägare m fl ett kugghjul där alla kuggar behövs och skall kugga i varandra för att få full utväxling på "hästmotorn". 

För att växla in på hästägeriet och tävlingar så har A´ha fortsatt tävla utmärkt även i början på höstsäsongen med seger på 71,49% i Intermediär I på Hogsta samt två placeringar på Djursholms Elittävlingar i allra tuffaste konkurrens i Intermediär IA och I. Jag är sååå glad åt honom 😀 och att ha en sådan tävlingshäst som är egenuppfödd i två generationer dessutom. Tänk att få gå på Djursholmstävlingarna som hästägare med en häst som dessutom går bra! Det är knappt att man tror det är sant efter att ha gått så många år och tittat på alla andras fina hästar på stortävlingar! 

Sen följde lilla Aquarell upp med att debutera på tävlingsbanorna den 17 september med att segra i sin allra första start i finalprogram för 6-åringar och kvala till championatet. Hon blev den garanterat minst rutinerade hästen att starta där med EN start innan det var dags för årgångsfinal. Nu står hon på lastbilen på väg hem och vi är så nöjda med henne första tävlingsäventyr. Hon har skött sig utmärkt och slutade den första omgången 18 av 33 startande med 12 som direktkvalade och i omgång två var hon 6:a med de 5 före som kvalade. Den allra mest förargliga placeringen först utanför final alltså. Ett enda orent byte rättare sagt, så nära och tight var det! Men vad kan man begära med av en "debutant"? Vi får glädja oss åt att hon skötte sig utmärkt och faktiskt blev 4:e bästa sto inkluderat importer.

Härligt med lite tävlingsresultat att krydda med när ettårshingsten får spricka i hovbenet på bete, unghästarna får höstmugg, en fölmärr blir halt en annat förmodligen resorberat - ja ni vet hur hästlivet är, eller hur? Just därför kan ibland en rosett vara mycket mer värld än en rosett... 

Snart kommer kung bore - njut innan dess hästvänner

Augusti och sommar, 22 augusti 2015

Helt i enlighet med min ålder måste jag börja även denna månadsinlägget med en kommentar om vädret.

🙂 

Äntligen kom då sommaren i mitten på augusti, när skolor och jobb börjat igen för de allra flesta och förstås även för mig. Jag som var "den enda" som missade solen förra året verkar vara på väg att lyckas igen i år.  Oavsett ledigheter eller ej njuter vi alla nu av solen, utom mina ston som är lite gnälliga för alla flygfän som också dök upp med värmen.

Avelssäsongen är avlutad, stona har fölat sen flera månader tillbaka och semineringar/ betäckningar avslutade för detta år.Vi lyckades till slut få Palucca dräktig med, även om det krävdes tre försök. Vi hade gett upp och funderade på att avsluta försöken för i år eller byta hingst och så tog hon sig. Verkligen en positiv överraskning efter att hon fått åka total 120 mil och tillbringat ett antal veckor på seminstationen. Verkligen ingen billig dräktighet, men ändå dräktig!

Nu får vi hålla tummarna för att det blir föl e. Total Hope (Palucca), Benetton Dream (Aquila) och Dante Weltino (Astoria) nästa år, men innan dess kan mycket hända.

Annars har hästlivet varit rätt ned en stund. Allt går i vågor känns det som och just nu är det en rejäl dal. Adelaide har känt av den skada hon fick i trafikolyckan hon var med i för flera år sedan, Affect har gjort sig illa på det hingstbetet där han går med kamrater och står på box. Tillråga på allt fastnade Abisco olyckligt i stallet, vilket slutade turligt nog, kunde gått riktigt illa, med många skrubbsår, svullnader och rejält tråklande av sår på huvudet. SUCK!!

Lagom till vi skulle debutera Aquarell så glömde hon bort hur man gjorde galoppombyten! Hon som varit så duktig och säker på dem tidigare och lärde sig dem plättenkelt, men det var då det. Nu när start var inplanerad så försvann de stora, fina och säkra bytena av någon oförklarlig anledning ut i intet i cyberrymden.

Jag har ett förslag till Svenska politiker. Om ni ser till att förse så många människor som möjligt med hästar kommer arbets- och sysslolösheten att minska drastiskt. Det finns "inget" som kan ge så mycket arbete som hästar och dessutom fullt upptagna "hästägarhjärnor" i försök att tänka ut lösningar, planer mm som  allt som oftast går i stöpet och därmed måste revideras.  Dessutom har de flesta som har hästar varken ha tid, ork eller råd att hitta på något annat. Vi är "sega" vi som håller på med detta!   

Adriano är senaste tidens glädjeämne då han segrat överlägset i två starter borta i USA med mycket bra poäng.

Njut av sensommarvärmen innan hästshösten kommer på allvar hästvänner!

Hästar, midnattssol och arktisk natur, 12 juli 2015

Det sägs att ju äldre man blir desto mer väder och sjukdomar pratar man. Tänker inte ta till sjukdomsskrivande men för att närmast chocka min omgivning och även mig själv, skriva om lite annat än hästar, så hästhemsida detta är.

Hästlivet kan i bland ta nya skepnader och faktiskt även paus för några dagar av upplevelser som inte har enbart med hästar att göra. Inte så ofta det händer precis men just nu är det ett sånt tillfälle. När jag skriver detta sitter jag nämligen längst fram i fören på sjunde våningen på ett av Hurtigrutens fartyg när vi sakta glider in i hamnen på det Nordnorska samhället Skervoy. Trots att klockan är halv elva på kvällen lyser solen mellan snöklädda bergstoppar och husen ligger i klungor på en bergssida ner mot den lilla hamnen. Helt magnifik natur som är svår att beskriva.

Förutom turister från "alla världens hörn", låter det som i den omgivande språkblandningen, är det tyst, lugnt och stilla. Man blir riktigt andäktig inför hur vackert det kan vara. Tänkt att vårt västra grannland kan bjuda på detta sceneri. Det går knappt att förstå om man inte varit med om det.

Har under eftermiddagen klättrat på höga fjäll i Tromsö och suttit på ett vindpinat och "rätt" kallt (ca 14 grader) utedäck i polarsolen tillsammans med några andra från olika delar av världen. Större delen av tiden har endast kameraklickandet, vinden och måsarna hörts då vi suttit i tystnad och bara tagit in det naturen kan erbjuda. 

När vi nu glider ut ur hamnen igen mot ännu nordligare hamnar visar sig en helt magnifik midnattssol över horisont och berg. Ett fantastiskt rödgult klot tränger igenom genom skira moln och speglar sina solstrålar mot en mörk havsyta.

Ett intressant männskligt beteende uppenbarar sig då i skenet av midnattsolen. En "flock" män med systemkamror och rediga objektiv (hm" förlängare"😉) får plötsligt en enorm energi och påbörjar ett intensivt fotograferandet. Endast någon enstaka kvinnna smyger diskret in i något dålig fotovinkeln med någon enkel liten ynka fjutt kamera. Kvinnorna använder i stället sina verbala förmågor på alla möjliga språk för att beskriva vad det ser. Turisternas musik inför midnattsolen - en kör av kvinnoröster accompanierade av kameraklick. Iaktagande detta måste jag förstås vara riktigt obstinat och ställer mig som en tyst kvinna i mansflocken och fotar. Tyvärr hade jag ingen systemkamera med mig. Det hade verkligen varit roligt att haft ett sjutusan till objektiv och kamera och ställt sig i mitten 😀.

Har flera gånger under båtfärden funderat över hur olika livet kan se ut för oss människor och hur otroligt olika livsbetingelserna och landsbygden ser ut i de båda nordiska grannländerna Norge och Sverige. Här lever landsbygden och man blir så förvånad över hus, samhällen mm så långt norr ut att Sverige har tagit slut för länge sedan. Dessutom tycks infrastuktur som internet mm fungera mycket bättre än i Sverige på de mest avlägsna platserna. T ex nu på havet långt norr om polcirkeln.

En sak är säker i varje fall, jag hade knappas varit hästuppfödare om jag fötts i något av de "samhällen" som vi passerat. Hade jag mot förmodan råkat födas med ett hästintresse på någon av dessa platser där husen klamrar sig fast på bergväggarna endast ett stenkast från havet, då hade sannerligen min defekta hästintresse-gen verkligen varit ett handikapp. Man kanske hade varit renfanatiker, fiskentusiast eller fågelskådare istället? Undrar hur man gjort med hingstkatalogerna och avelsstatistiken då? Man kanske hade somnat på kvällarna till någon katalog med rentjurar med stora horn eller vingbredder på någon sällsynt fågelart.

Tro nu för all del inte att jag åkt så  här långt helt utan hästar! Nej , nej, så tokig är jag inte - än. Grunden till besöket var ju travtävlingar i Harsta, de första V75 tävlingarna norr om polcirkeln. Där träffades vi förstås hästfolk från Norge, Finland och Sverige och kanske en och annan ryss med och gissa vad vi pratade om?! Vissa av de tävlande hade åkt med hästsläp i flera dagar på slingriga vägar för att komma till Harsta med sina hästar. Hästintresse är verkligen en passion som understundom kan tangera gränsen till vettighet och kloksskap, eller? Men vad vore livet utan passioner? Funderar dock lite på om jag kanske skulle försöka bli passionerat intresserad i något lite enklare, billigare och mindre krävande som t ex fågelskådning eller varför inte fotografering med en riktigt brutal kamera med jätteobjektiv 🙂.

Om nu hästlivet tog två dagars paus, så är det full fart förstås ändå. Astoria, treårsstoet som jag beslutade betäcka sent, visade sig vara dräktig på första försöket häromdagen medan Palucca gick om för ett tredje försök. Det verkar inte så lovande för hennes del. Abisco som fölade för första gången har visat sig växa otroligt med uppgiften och är helt exemplarisk mamma. Vi är så stolta över både henne och hennes långbente son.

Äh vet ni vad. Det fick bli icke häst denna gång. Lite omväxling förnöjer, kanske. Åtminstone tyckte en skottsk reskamrat på båten det när han liggande på magen försökte få fina bilder på de ynkligt små men vackra blommorna som växte högt uppe på de Norska fjällen.

Nu har vi passerat halvåret och går mot mörkare tider igen. Häståren går fort, så ta tillvara på de ljusa stunder vi ännu har kvar i en förhoppningsvis lite bättre sommar än vad den hittills varit.

SM guld och treårstest, 11 juni 2015


Så var då maj över och borta innan man ens hunnit fundera, än mindre njuta av våren. Ändå försökte jag medvetet denna vår att stanna upp och "ta in". Tror ni jag lyckades....? Har under den sämsta maj som varit under många år uppmuntrat mig med att det åtminstone inte gått så blixtrande fort när det blåst isande vindar och regnat. Faktum är att de två senaste dagarna är de enda som bjudit på bra väder och då har vi fått vänta ända till 11 juni. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det, så nu måste det bli en "god sommar". Nåväl slut om väder. Det sägs att prat om väder och sjukdomar tillhör "högre åldrar" och det vill man ju inte inse att man uppnått.... - än.😉

Maj hästlivets mest hektiskt månad som jag skrivit om förr. Nu i början av juni är inte läget bättre. tyvärr. Ungstona har ännu inte fått åka iväg på sitt sommarbete men det skall ske nu till helgen. De har fått vänta till Astoria kommit hem efter sitt treårstest och förhoppningsvis, peppar, peppar Palucca kommer hem från seminstationen. Vi håller tummarna och hoppas på positivt resultat av den kommande dräktighetsundersökningen.

Trots allt som skall göras innan försommaren går in i den något mindre hästintensiva högsommaren så får man inte glömma höjdpunkterna som trots allt gör att vi alla hästnördar fortsätter år efter år. Denna maj och början på juni har faktiskt innehållit en del riktiga höjdpunkter som man måste ta med sig i alla hästlivets "dalgångar" och vedermödor. 

Att få glädja sig åt ett Lag SM guld i dressyr som ägare och dessutom uppfödare (i två hästgenerationer) är en härlig känsla som är få förunnade. A'ha har verkligen skött sig bra under vårens tävlingar och vunnit flera segrar i allra tuffaste sällskap i klasser till och med Intermediär A och inte slutat sämre än trea i någon start än i år. En bra ryttare som har en bra "dialog med" hästen är ett måste för framgångar på A'has nivå och jag kan inte nog berömma en suverän Jeanna Högberg för hennes utbildning och ridning av vår A'ha. Det "värsta" är att jag blir allt mer nervös för varje start han gör vilket är en något obekväm känsla för mig som vanligtvis verkligen gillar att tävla/tävlingar. Det börjar liksom kännas lite för bra för att vara sant och då undrar man om det kanske inte blir sant snart, om ni förstår det lite Lutterskt präglade domedagstänkande? 

Inte bara A'ha har glatt utan även Aquila som blev dräktig direkt på första försöket. Även ungstoet Astoria har fyllt på glädjebägaren då hon skötte sig utmärkt på treårstestet och fick Diplom i gångarter och klass I i hoppning samt kvalade till Rikssto och Championat utmärkt tränad och managerad av Therese Tällberg. Uppfödningen After Dark ville inte vara sämre helgen efter utan kopierade forna hagkamratens resultat med Diplom i gångarter och klass I hoppning. 

Även After Dark kvalade till höstens Championat men valack som han är får han avstå från Rikssto. Affe har utsatt både ägare och uppfödare för en lång rad utmaningar in i det sista inför treårstestet som att rulla fast o göra sig illa, bli verkligt ömfotad av skoning, busa våldsamt i hagen mm. Säg bara vad han inte gjorde och hittade på innan han efter minst sju utmaningar kunde komma till start. Det kändes därför extra roligt att resultatet blev så bra! Stor eloge till en härdad och stundtals hårt prövad ägare Lena Sandberg.

Jag har brukat betäcka treårsstona för att de skall få ett föl innan tävlingslivet börjar på allvar så nu går jag i valet och kvalet hur jag skall göra med Astoria. Börjar liksom bli dags att bestämma sig nu 11 juni. Skänker också en saknadens tanke till tredje fölet fött 2012 den svarta vackra och otroligt snälla Adesto som efter en olyckshändelse som 1,5-åring galopperar på de evigt gröna ängarna.

Nu håller jag tummarna för Abisco som är högdräktig och en lyckosam fölning, att Palucca blir dräktig, att Aquarell debuterar på ett bra sätt på tävlingsbanorna, att Adelaide, Ajahr, Arioso, Acron, Ah Braveheart fortsätter tävla framgångsrikt, att, att, att. Vojne så mycket jag måste hålla tummarna för. Sen läser jag förstås lite mer i hingstkatalogerna, kollar på nätet och funderar på eventuella kavaljerer till Astoria, stänger staket, släpper hästar på bete och sen swish så är vi mitt i sommaren.

Glädj er åt allt som finns att glädjas åt hästvänner - det behövs i hästlivets ofrånkomliga "dalgångar" - och än är sommaren i sin grönskande linda!

Vårvindar friska leka och viska.., 29 april 2015

Denna vårvisans strof har verkligen stämt detta dår då vårvindarna har varit verkligt friska med en par riktiga vårstormar, dessutom isande vindar, kalla nätter och kyliga dagar. Ännu har inte vårvärmen infunnit sig. När nu våren närmar sig på allvar händer allt fler saker i hästlivet.

Ariel som skulle föla i månadsskiftet April-Maj hade inte tålamod att vänta.Tålamod är förresten något som Ariel inte har så mycket av överhuvudaget, eller rättare sagt inget alls. I Ariels liv skall allt hända nu, direkt och genast. Hon var riktigt tjock och otymplig sista veckorna och tyckte förmodligen det var så jobbigt att hon beslutade sig för att föla 10 dagar för tidigt. Efter att tidigare fått ett fuxsto och en svart hingst blev det nu mixen av dem båda, ett svart stoföl. Inte så dumt alls och dessutom med en smal bläs och vita bakstrumpor. Piggelin som bara den, nätt och lite åt det mindre hållet, inte så oväntat med tanke på den tidiga födelsetidpunkten.

Det är nu dags för hingstval med och som vanligt är det lika roligt och det går "många turer" om vilka hingstar man skall använda ända till det är dags. När man så väl bestämt sig, ofta i sista minuten, så händer det inte allt för sällan att det inte blir som planerat då allt kan hända. Seminlådor kan komma på villovägar, hingstarna inte fungera, ston inte blir dräktiga mm. Ett antal gånger har hingstvalet ändat upp i något annat vad som var tänkt och planerat från början och faktum är att det har hänt att de fölresultaten har överraskat positivt precis som tvärt om. När man verkligen trott man "fått till det" har inte resultatet blivit vad man hoppades. Det är avel i nötskal och också en del av det som gör det så spännande och intressant. Individen är facit på hur generna verkligen trillat på plats.

Maj stundar nu och det är som jag skrivit tidigare uppfödarens mest hektiska månad med fölningar, betäckningar, tävlingar, stängsling, släpp av hästar, treårstest och sen skall man hinna arbeta med sitt jobb med. Det är nu snart allt skall hända. En tjuvstart i april blev det dock med Ariels tidiga fölning i år.

Astoria har löshoppat några gå gånger, alldeles för få än, och vid det andra tillfället när det var lite hinder visade hon att hon var "orutinerad" och inte löshoppat tidigare. Trots att hon har rätt mycket hoppning i stammen så förstod hon bara inte hur man gjorde. Hon kämpade tappert och försökte verkligen men hur hon än gjorde så föll någon bom, med framben, bakben, oxrar eller hjälphinder. Hon blev riktigt olycklig faktiskt. Tittade på mig och undrade - hur än jag gör blir det fel. Hjälp! Mer träning var tvunget så några veckor senare lastade vi och for för att hoppa igen och ser man på då hade poletten trillat ner! Vad glatt förvånade vi blev. Nu förstod hon vad det gick ut på, men nog behövs allt lite mer träning här inför treårstestet.

Affendi har nu lämnat sin familjeflock här hemma för att få tampas med två jämnåriga hingstkompisar.Han åkte exemplariskt snällt i transporten under hela den dryga tiomilaresan, som om han inte gjort något annat, trots att han bara åkt en gång förrut och då i mamma Paluccas sällskap. Framme på främmande mark undrade han först lite vad mamma, syrran och de andra tog vägen innan kraftmätningarna med de andra två småhingstarna tog över och nu njuter han av unghingstbus mest hela dagarna.

A´ha och Adelaide har varit ute och tävlat. A´ha har börjat säsongen mycket bra. Segrade årets första start på Strömsholms vårtävlingar i Intermediär I med 71,36% med 38 startande för att sen följa upp med en tredjeplacering i debuten i Intermediär A, som är ett svårt program som innehåller byten i varje, piaff och passage och där han var yngsta hästen i startfältet, med 69,&% och sen en andraolats i Intermediär I på 71,3%.  En riktigt härlig start på säsongen som vi är sååå glada för. Nästa start blir nu i mitten på maj.

Även Adelaide har varit ute och tävlat och har placerat sig i Msv C:1 och MsvC:2. Adelaide är den snällaste och mest ambitiösa häst som går i fyra hästskor. Så vänlig och lätthanterlig och ändå ambitiös och alltid med på noterna när man rider. Såna hästar som hon kan man inte få för många av. Det skall vara roligt att äga häst och det är det med henne.

Ni som läser detta kan få något att fundera på med. MItt namnsystem på hästar är att alla skall börja på A och andra bokstaven skall vara fadershingstens första bokstav. Nu med ett stoföl efter Everdale är det inte så lätt. Kom på ett stonamn som börjar på Ae, jag har inte så många förslag om jag säger så..!

Njut av våren både med och utan hästar - den går så oerhört fort och fortare för varje år!

Solsken på smältande rester av vintern, 28 mars 2015

Tillbaka i Sverige efter resan "down" under med sol och mycket värme hinner jag med att uppleva en liten glimt av vårvintersolen på de sista smältande små, små resterna av vintern. Hästarna står nu och njuter utanför lösdriften i solskenet och de långa vinterpälsarna börjar så smått släppa för att om några veckor trolla fram "nya" hästar.

Ariel tycker nu att dräktigheten är lite tung med en stor mage, när hon gått in i den sista dräktighetsmånaden. Ännu några veckor hoppas jag vi får vänta på det som alltid är lika spännande och härligt, en fölning. Vi spekularer förstås som vanligt om färg, kön och utseende på den kommande fölungen. En rött stoföl eller svart hingstföl, är frågan, eller kanske tvärt om? Kanske inte något av de två alternativen, en brun hingst?


Att försöka förutsäga, spekulera och fundera är uppfödarens stora stora utmaning, i allt från hingstval till fölning och slutligen den färdiga hästen. Blev det som du trodde och hoppades? De kommande månader skall många avelsfunderingar resultera i beslut om val av hingstar att betäcka med, delfacit i form av födda föl och utfall vid treårstest och tävlingar.  

Årets allra mest hektiska avelsmånad är maj och nu när dagarna blir längre och våren anas på allvar kommer tiden gå fort och vips är vi där när "allt" skall göras och ske. Varje år går dessutom allt fortare, en effekt av att när livet varat längre blir den relativa tiden på ett år allt kortare.

Bruksprovet 2015 som nu är lagt till handlingarna, innehöll mycket glädjande ett antal väldigt fina hingstar. Dessutom var en hel del av dem svenskafödda. Riktigt roligt att konstatera att svenska uppfödare kan producera väl så bra hästar som i andra länder och som dessutom är lika bra förberedda och välutvecklade som de utländska. Horses made in Sweden av väldigt duktiga uppfödare, ägare och tränare.

Några av våra uppfödningar har också inlett tävlingssäsongen. Acron har placerat sig i MsvA dressyr på Strömsholms Påsktävlingar i väldigt tuff konkurens. Adelaide och Ajahr har båda placerat sig i MsvC och Ah Braveheart har varit ute i lätta hoppklasser. Astoria har accepterat det faktum att när man blir stor måste man bära på konstiga saker på ryggen och vi tränar henne vidare för vårens treårstest. Ett antal uppfödningar till är förhoppningsvis på väg ut för att mäta sina kvaliteter på tävlingsbanorna.

Vi saknar härliga Adriano som nu fått komma ut ur en månadslåg karantän i USA. Han har dessutom blivit godkänd i SWANA som avelshingst och vi hoppas nu han kan kombinera arbete och "nöjen" på ett bra sätt i USA.Adriano har samma härliga arbetsmoral och temperament som hans helsyster Adelaide som nu är ute och tävlar under sin ledighet från avelsboxen.

Nu njuter vi av vårvintersolen medan häståret rullar igång på allvar när dagarna blir allt längre!  

Från vinter och snö till värme och sol, 18 februari 2015

Så bytte man vårvinterns solsken på vita vidder mot mot heta dagar "down under". När jag skriver detta är jag bara lite drygt halvvägs till Sidney som är resmålet. En övernattning i Singapore på vägen "ner" ger tillfälle till att uppdatera hemsida mm. Kontraserna i världen är slående, inte bara när det gäller väder och vind men om det skall inte en hästsida handla om.

Det nya hästårets verksamhet har börjat smyga igång lite smått. Några hästar har årsdebuterat på tävlingsbanorna och stonas fölningar börjar komma lite närmare. Först ut i år att starta har varit de sålda uppfödningarna Ah Braveheart och Ajahr. Båda förhoppningsvis i början av sina tävlingskarriärer. Braveheart sköter sig med den äran och hoppar mot högre höjder medan Ajahr får hålla sig inom dressyrstaketen.

Ajahr bytte ägare i fjol höst och har med den nya unga duktiga ryttare utvecklats mycket positivt. En härligt duktig ung tjej som kommer direkt från ponny manövererar nu den store ca 173cm och inte särskilt ädle Ajahr eller Sumo som är hans smeknamn mycket duktigt. Sumo har ju Jazz blod i sina ådror så han har vid båda tävlingarna  behövt en klass för att titta av sig innan han levererat i meetingets andra start. Andraplaceringar i LA:4 och nu senast i Msv C:1 på 69% lovar gott. Bra ridet Amanda!

Fina Adelaide som går under det mindre fina smeknamnet Glosa har också årsdebuterat. I Msv C:1 efter ett långt tävlingsuppehåll efter skadan när hon trampade ner i ett hål. Hon har dessutom tidigare bara gått en enda LA i fjol som svårast. Även hon skötte sig bra, dock utan pris, då det blev lite missar då hon var lite väl laddad och glad över att vara ute och visa upp sig igen på tävlingsbanorna. Fortsättning följer hoppas vi.

Fina härliga Adriano såldes i månadsskiftet. Den 29 januari fick han åka över Atlanten till New York för att småningom träffa sin nya ägare i New Jersey. En tuff resa och för hingstar innebär det också en månads karantän i USA.Han har nu klarat av ungefär halva den tiden och resan på ett utmärkt sätt och snart får han komma ut och beta gröngräns nära New Yorks skyskrapor. Långt ifrån den lilla norrländska bondby Gäddvik där han när född och uppvuxen.

Adriano med Pernilla Andre hösten 2015: http://youtu.be/uT8TfjicGTQ    

Det är allt lite tveeggat att sälja honom och det har känts och känns. Pernilla skrev i samband med att han såldes att hon hade bara ridit två hästar innan med samma talang för piaff och passage och båda dom har blivit landslagshästar... Inte blir det enklare av att han har ett underbar temperament med. Så snäll och ambitiös.

Astoria skall åka iväg igen när jag är borta för att fortsätta inridningen och träning mot treårstest. Ariel går mest och solar sig och fölungen som väntas i månadsskiftet april/maj är sannerligen en pigg krabat som sparkar så det syns på utsidan av Ariels mage.

Ett besök på hingstvisning i Tyskland har också hunnits med så här i början på året. Alltid lika roligt och mina hingstfunderingar över val till mina ston har förstås pågått en stund och kommer så att göra ända tills det är dags att seminera. Förresten det är ju min stora hobby året om :-)

Så började då häståret 2015 med lång resa för såväl mig som en av mina hästar. Vi for åt varsitt håll jag och Adriano. Förhoppningsvis kommer vi att träffas fler gånger. Det är ingen bra egenskap att vara hästägare och hästuppfödare när man har svårt att skiljas från sina hästar, men det är väl för att vi tycker om hästarna vi ändå håller på, för så många förnuftiga skäl finns ju inte!??  

Hälsar våren 2015 välkommen till er hästvänner i Sverige från gassande solsken "down under" och visst kommer att jag spana på hästar här med! 

Vinter och snö, 24 januari 2015

Så var då häståret 2014 till ända och dagarna har så smått  börjat vända mot ljuset igen på ett nytt år i hästarnas tecken. Att det nya året kommer att innebära nya utmaningar och händelser, det behöver man verkligen inte tveka på när man har hästar.

Inte för att det märks än att det vänt mot längre dagar utan än är det bara den vita snön som gör tillvaron lite ljusare. Hästarna blir glada när snön kommer och så även i år när den började falla precis dagarna före jul.  Efter några dagars riktigt kyla i samband med helgerna så är det nu nästan helt perfekt vinterväder. Några decimeter snö och bara några få minusgrader.

Tävlingssäsongen har precis rullat i gång lite försiktigt, Ajahr var först ut och placerade sig i LA:4 i sin andra riktiga tävling. Vad glada vi blev! Det dröjer ännu till högsäsong och de månader där allt händer. Maj månad måste vara uppfödarnas mest hektiska tid? En sån månad man av flera anledningar önskar att man hade två av varje år. Inte minst för att man skulle hinna njuta av våren som annars swichar förbi innan man ens fattat att den var här. Men ännu är det långt till maj och större delen av dagarna är inbäddade i vintermörkret. Ganska skönt i sig, om man inte skulle behöva gå upp tidigt och jobba..... Jag är morgontrött och det är riktigt eländigt på mörka vintermornar. Jag hävdar i stort egenintresse att vi är skapta för att sova när det är mörkt, särskilt på mornar! Jag kanske har någon ide gen i mig från någon gammal björn i härstamningen. 

Har högst motvilligt precis tagit ner de sista julljusstakarna. Jag får nästan abstinens av att ta bort dem. Det härliga mjuka ljuset av de små lamporna i mörkret försvinner och lämnar svarta hål på fönsterbrädorna. Jag känner dock tydligt av omgivningens tryck att de måste bort nu, men usch vad trist. Tomtar, glitter och sånt kan vara men ljusstakarna och julstjärnorna dom gillar jag verkligen! Undrar om man inte kunde ha dem framme till påsk - alltid retade jag någon dessutom då 😉¨.

Ariel börjar bli riktigt rund nu och hon är först ut i vår med beräknad fölning i månadsskiftet april- maj. Abisco som blir förstföderska som fyraåring om allt går som planerat, löpte om två gånger och fölar inte förrän i slutet av juni. Det gör inte så mycket att det blir sen fölning för henne eftersom hon sen inte skall betäckas om utan ridas med sikte på årgångstävlingar. Ska bli intressant att träna henne ordentligt, inte minst för att Bordeaux lyckas så bra internationellt som fadershingst. 

Abisco är ju förutom att hon är förstagångsdräktig stor och lång så dräktigheten syns inte så mycket, närmare bestämt nästan inget alls, på henne än.  Astoria skall snart åka på en ny träningsperiod och A´ha tränar vidare med de allra svåraste rörelserna. Han har utvecklat piaffen på ett väldigt positivt sätt på sistone så vi får se vart det bär och håller tummarna. Aquarell tuffar på och vi får se om hon hinner bli färdig för sexårstävlande. Det är ju betydligt svårare än för femåringarna då galoppombyten mm ingår för sexåringarna. En riktigt stötesten för många.

Sen har man förstås börjat lite smått att spana in avelshingstar, fast förresten det gör man ju året om, även om det blir lite mer intensivt i Bruksprovstider och när man funderar på vad som passar sina egna ston. Så otroligt roligt det är! Har hittat några intressanta "betäckningskandidater" men det hinner gå "många tåg" innan det blir dags för beslut. Vet inte ens vilka ston jag skall betäcka och faktiskt inte ens om, men det hade ju varit ett brott mångårig betäcknings (o)vana i så fall.

I februari/mars ska jag ut och resa också. I jobbet och långt bort, närmare bestämt downunder till Australien. Om ca 3v är det dags att packa trunken och inta flygstolarna för en lång flygning. Jag passar då på att ta  några dagar ledigt både på vägen dit och hem. I Singapore på vägen dit och Hong Kong på vägen hem och nörd som jag är håller jag på letar upp några lämpliga hästställen att besöka. Vad trodde ni?

Ta de lugnt i vintermörkret hästvänner, särskilt på mornarna 😀, snart är det full fart igen på ännu ett hästår - 2015!

Vita vidder och jul, 25 december 2014

När leran var djup och regnet föll längtade jag och hästarna efter snö och frusen mark. Önskningarna besannades och den snö som föll två dagar före julafton bäddade in hela landskapet i vit skrud. Lagom till jul blev då landsskapet precis som ett julkort, endast tomten saknades.

Tyvärr så skulle jag ut och åka med hästtransport just den dagen då det snöade som allra mest, men vad gör det för en norrländsk hästuppfödare. Med hjälp av fyrhjulsdrift, dubbdäck och en mycket snäll häst fixades det hela. 

Hästarna blir alltid glada när den första snön faller som ligger kvar. Så härligt de tycker det är att få rulla bort höstens och den hittillsvarande vinterns lera mot bländvit snö. Så här på annandag jul blev det dock lite väl bistert. Inte för att hästarna bryr sig så mycket så länge de har fri tillgång till högkvalitativt hösilage och ljummet vatten, men för oss tvåbeningar blir livet lite mer besvärligt när kvicksilvret kryper ner mot -20-22. Det blir mycket eldande, hackande av is och kallt trots varma kläder.

Tyska Palucca börja bli van vid detta nu när hon tillbringat några vintrar i snö och minusgrader. Det franska travstoet är lite mer konfunderad men finner sig väl tillrätta. Dock får hon hålla sig på sin plats och är långt ner på rangskalan, trots att hon är näst äldst. Ibland undrar man om de inte vet vilken som är lite annorlunda, dvs inte av samma ras. Precis motsatt situation har nämligen uppstått när jag på seminstationer släppt in ett ridsto i en flock med travston.

Julen är en bra helg av många orsaker. En är att hela Sverige stannar av och väldigt få förväntar sig att man skall arbeta och vara nåbar. Härligt som omväxling. Det innebär att man förhoppningsvis kan få lite tid till VAMS (vård av mig själv). Särskilt när det är så kallt ute så man inte kan göra så mycket utomhus innan tår och händer protesterar.

En riktigt trevlig syssla när kylan biter i knutarna under julen och mörkret lägger sig redan strax efter tre är att börja planera och fundera på hingstval samt läsa statistik. Så här lagom till jul kommer också BLUP index samt att olika sammanställningar av årets resultat kan göras. Att jämföra de Tyska indexen med de svenska är en intressant läsning. Särskilt i år då mina "tyska ston" Palucca och Absico fick sina första svenska index.

Riktigt roligt var det att läsa att Abiscos fader Bordeaux gick direkt in på en 11:e plats i Tyska indexen. En av de absolut bästa debutanthingstarna och med marginal bland de 1% bästa hingstarna. Ännu gladare blev jag när jag läste en bit till i Tyska topplistan och även hittade Sir Gregory på med sitt första index 152. Sir Gregory är ju bror med Palucca. Absico borde ha ett "skapligt" index själv i Tyskland, om det finns något nu när hon är visad i Sverige. Ska undersöka saken.

Även Don Primeros index 150 och Benetton Dreams 153 är mycket trevligt för svensk avel. De Tyska indexen domineras inte alls lika påtagligt av Donnerhallblod som i Sverige och innehåller också fler unga hingstar i tiobästa listan än vad som är fallet hos oss. Att fundera kring indexen o granska resultat från olika länders avel och leta efter  hingstar, nya blodslinjer, kolla "nykomlingar" är ju bara härligt roligt! Lite nördar är vi nog allihopa vi uppfödare....eller? :-)

Astoria är nu tillbaka i hagen efter att inridningen påbörjats under en månad. Kan inte påstå att hon verkar glad åt det, tvärt om, för lite uppmärksamhet. Lite elaka var de andra när hon kom tillbaka med, särskilt de som stod längst ner på rangskalan bland de andra skulle tala om att Astoria inte skulle tycka att hon var något för att hon nu började bli "stor" och tränas. Nåväl det varade bara några dagar, nu är harmonin tillbaka i gruppen. Även hennes "kullbror" After Dark har hos sin ägare Lena börjat sin skola med inridning.

Aquarell liksom A'ha och Adelaide tränar på inför det kommande årets tävlingar. Astoria vilar nu lite innan vi fortsätter inridning och träning inför ett förhoppningvis kommande treårstest. Många år som hästägare och uppfödare har dock lärt en att inte ta något för givet och att det mesta kan hända. Tyvärr är mycket av det som händer mindre önskade saker. Det är därför man måste komma ihåg att glädja sig så fort man har en anledning. Nu övervintrar vi inför 2015 års hästår!

God Jul och Gott Nytt hästår 2015 till er alla!    

Regn, regn lera och mörker, 15 november 2014

Om oktober är mörkt är det inget mot vad en blöt november kan vara. Denna novemer går halvägs in månaden snart till historien för varma plusgrader och massor, massor av regn, och som en följd av all väta på otjälad mark lera och lort.Tänk att man kan längta efter lite frusen mark och snö!

Man kan tro att det skulle vara en fördel med mörka hästar i lorten i lösdriftshagen men inte då. Det syns lika bra på dem när de mellan regnskurarna torkar upp lite och leran blir ljusgrå. Försökte i dag lite naivt få fram lite rena pälsar men gav upp då arbetet både var lönlöst och hälsovådligt. Tur man är gråhårig själv redan innan borstningsförsöket. Det är bara att motvilligt acceptera att oavsett hästfärg och skötselambitioner är och förblir pållarna lortiga, leriga och skitiga så länge vädret är som det är.

Tävlingssäsogen är nu till ända och A´ha satte punkt för året med debut i Intermediär A i Enköping. Var riktigt nervös för det elddopet med byten i varje och piaff och passage i programmet. Vi ville dock prova för att se hur det fungerade i ett program, för att ta med oss den erfarenheten under vinterträningen inför nästa säsong.

Han gjorde en riktigt bra debut till vår stora glädje och slutade på andra plats av 24 startande, slagen endast med 3 ynka poäng av en betydligt äldre och i dessa klasser mer rutinerad häst. Sååå glada vi blev över detta!!! Nu vet vi att han försöker med även de allra svåraste sakerna i ett program. Återstår att se hur långt han kan utveckla kvalitén i piaff, passage och byten i varje.

Astoria har åkt för att prova på livets allvar under några veckor. Hon har nu haft både sadel och ryttare på ryggen. Hon har skött sig bra och är lättlärd. Vi tar det försiktigt då hon är kvick och lite rädd för hastiga rörelser. Lilltjejen håller på bli stor. Hon får sen åka hem igen några månader innan vi tar upp den påbörjade inridningen igen framåt vårkanten.

Miami som vi haft i 16 år och som gett oss 8 jättefina avkommor betar nu på de evigt gröna ängarna. Under sista dräktigheten blev det tungt åt bakkotorna de sista månaderna. Vi beslutade därför att inte att inte betäcka om henne och efter det har hon fått gå nästan ett år som sällskapsdam åt Paluccas och hennes föl och skött även fostermors uppdraget med den äran. Nu får vi glädjas åt att hon lever kvar i våra minnen och via hennes avkommor.

Det är riktigt jobbigt att ta farväl av ett sto som gett oss så mycket under så många år. Hon var ett fantastiskt fölsto. Hon gav så fina föl, korrekta, lätthanterliga med mycket bra gångarter som dessutom alltid växte upp i härligt hull och skick. Hur hon dessutom alltid, alltid själv kunde vara rund och välnärd vittnar om ett födgeni som tyvärr inte Palucca har, som tyvärr är svår att hålla i hull när hon har diande föl.

Även om Miamis bakben och bakkotor vittnade om de åtta tunga dräktigheterna var det riktigt trist och jobbigt att ta det slutliga beslutet. Den 22 oktober lämnade nu Miami tillsist våra hagar för andra ängar utan flugor och broms. TACK för allt Miami!

Miami var alltid ett ranglågt och undergivet sto så de senaste åren har Palucca regerat i hagen trots att hon var betydligt yngre. Miami fick också se sig passerad av de två unga uppstickarna Africa och Abisco, varav den senare har klara ambitioner på att regera. Det verkar nu som Abisco håller på ta vicerollen i hagen och utnyttjar då sina resliga 174 cm och framfusighet till att ta platsen. Africa har bjudit motstånd men det verkar som storlek kommer gå före ålder. Ungstona Athena och Astoria har hållit låg profil lite avskilt från de stora i den rangduellen. LIte trist är det allt för Athena nu när Astoria är borta och det märks på hennes tillgivenhet mot oss människor när vi kommer och hälsar på dem i hagen. 

I väntan på snö får vi snart tända adventsljusen för att ge oss lite ljus i vinter mörkret!   

Hästliv i oktobermörker, 11 oktober 2014

Oktobermörkret lägger sig nu över senhöstens hästhagar. Ännu har det bara varit några nätters lätt frost och vilket gör att hästarna klarat sig på rikliga återväxtbeten fram till nu. Häromdagen fick vi dock öppna årets första hösilagebalar att mumsa på för hästgänget. Nu återstår bara flytten om några veckor till vinterhagen med en nyhalmad lösdrift, innan ännu en lång vintern på allvar börjar knacka på dörren. 

Alla bedömningar och unghästvisningar är avklarade för häståret 2014. Finalarrangemanget på Svenskt Avel och Sportchampionat satt punkt härom veckan med slutfinaler med de bästa hästar och ekipage som Sverige har att visa upp. Hann med att vara där ca 2 dagar och se många mycket, mycket fina hästar som lovar verkligt gott inför framtidens hästsportsverige.

Adriano deltog med den äran på Flyinge och slutade femma i kvalet av 6-årsdressyren och sexa i Breeder´s Trophy finalen och 10:a i den öppna klassen. Han är ännu inte helt säker på bytena på tävling men alla satt hyggligt bra och det blev verkligen stolpe ut med 0,5% från andraplatsen och högst gångartspoängen tillsammans med segrare i BT klassen. Ett sänkt lösgjordhetsbetyg pga lite spända byten fällde avgörandet. Ibland har man marginalerna på sin sida och ibland blir det tvärt om. Denna gång blev det tvärt om, men vi kan ändå inte vara missnöjda med en placering bland Sveriges bästa 6-åringar. Han nu placerat sig som 4-5-6 åring i finalerna och kompletterar det med en 4:e plats på Falsterbo i fjol. Pernilla och Adriano är ett härligt ekipage som vi hoppas på för framtida svårare uppgifter.
 
Några få tävlingar finns kvar i A´has kalender innan även tävlingssässongen sätter punkt. A´ha har nu fått smaka på hetluften ordentligt när han var med i Djursholms Elittävlingar med 40 startande ekipage i både Prix St George och Intermediär I. Han skötte sig med den äran i en riktigt stentuff konkurrens och placerade sig i båda klasserna med över 70%. Han har utvecklats fantastiskt med Jeannas skickliga utbildning, till mycket stor glädje för oss.

Ungstona är hämtade från betet och går nu tillsammans med Palucca, fölet och gamla Miami en enda stor flock. Även om det är mörkt på kvällar och nätter och på sistone regnat mycket tror jag de njuter av frånvaron av mygg, knott, broms, flugor och allehanda eländiga flygfän som gör hästsomrarna betydligt mindre njutbara än vad de är för oss "tvåbeningar". 

När vi hämtade hem småstona så förberedde vi oss sig på lastning ute på betet av unghästar som ännu är mycket ovana vid att åka transport. När vi så laddat med folk, grimmor mm så kom de glatt springande när de såg transporten och var inte ett dugg svårövertalade. På några minuter hade de båda ännu lite opolerade "tjejerna" traskat in och tittade på oss med uppfodrande miner och undrade om vi inte skulle ska köra hem snart, för nu var sommarlovet över. Till och med hästar förstår tydligen när sommaren är slut.

Att gå runt den stora hästhagen ner mot sjökanten på en bädd av hästlöv. Att höra svanarna som samlats på sjön i oktobers få soltimmar protestera mot störande hästar och dess ägare. Att borsta bort höstlera och sommarpälsar från allt lurvigare hästar. Att behandla karleder med mugg. Att se det allt barare trädgrenarna sträcka sig mot dimgråa höstskyar och alla de gula färgtonerna. Att isolera vattenledningar i väntan på frostiga nätter.

Att vänta på än mörkare kvällar och ännu en lång vinter! En vinter av väntan inför ännu ett hästår med fölningar, betäckningar, bedömningar, tävlingar, skörd och allt som skall göra under den (alltför)korta svenska sommaren.

Nu förbereder vi för att de mörka fuktiga oktobernätterna skall övergå i vit frusen vinterskrud.

Ännu en hästhöst, 6 september 2014


Tänk att sommaren alltid går så fort. Vips så är kvällarna mörka igen och sommaren över. Man hinner aldrig med att riktig njuta av sommaren. Särskilt denna sommar som kommer att gå till historien med sin nästan tropisk värmebölja där alla normala människor utan hästar njutit, badat, solat, hade varit värd att njuta av.

Jag lyckades tima min semester oerhört "väl" då jag var ledig i början och slutet när det regnade och jobbade under värmeböljan. Inte en enda lat dag i solen och inte ett enda bad för mig i år. Det känns och ser ut som jag är den enda svenska blekfisen utan ett dugg klädsam solbränna i höst. Tja någon gång skall man väl vara unik med, även om det känns som om jag gärna hade valt något "bättre ämne" för att utmärka mig i än att vara mest bleksiktig i en omgivning av fräscha, utvilade och solbrända svenskar.

En liten aning smyger också på om att om man inte hade hästar så hade förmodligen det funnits lite mer tid till att njuta av sommaren.. 

Det blev ett tävlingsuppehåll för A´ha då Jeanna Högberg blev uttagen för svenska laget till VM i Frankrike. Oerhört roligt och vi är alla så glada och stolta för den prestationen både innan och under VM. Nu är hon tillbaka i sadeln i Sverige igen och vi hoppas hinna med några tävlingar till med A´ha under hösten. Han har nu börjat förstå de allra svåraste rörelserna också, vilket glädjer oss alla.

Adelaide har så smått börjat sättas igång igen efter sitt olycksaliga tramp i ett hål på en uteritt. Helt otroligt att det kunde resultera i drygt 2 månaders farande på kliniker samt en hög räkningar med något som i sig var rätt ofarligt från början. En skada som vi dessutom inte vet riktigt konsekvenserna av än, men det verkar lovande att det ska bli bra ändå peppar, peppar.

Abisco blev efter många om och men dräktig. Jag for tillslut själv och hämtade sperma på närmaste hingststation och bytte där den fertilaste dressyrhingsten de hade för att ge henne en sista chans på en seminering i slutet av augusti. Hingsten visade sig vara precis så fertil som jag hoppades och visst blev hon då dräktig! Eftersom inget annat gått på räls detta avelsår så blev det "rejält dräktigt" - tvillingar!! Två nästan lika stora embryon som låg bredvid varandra. Nu är det ena borta och vi hoppas nu att hon fortfarande är dräktigt med det andra embryot. Den som lever får se.

Hösten innehåller även fölbedömn


Den regniga och kalla perioden efter midsommar har nu mitt i sommaren förbytts mot strålande svensk högsommar. Sol och kvava vindar som inte ens åskknallar kan friska upp. Svensk sommar när det är som allra bäst, typiskt nog när jag börjat jobba igen.

En tid att verkligen njuta av även om man som hästägare/uppfödare har fullt upp. Stona Ariel och Abisco betäcktes till slut. Inte gick det som på räls precis, utan tvärt om. Abisco skall semineras i morgon som en sista chans i tredje brunsten och Ariel fick slutligen åka ca 120 mil, dock var hon dräktig på 15d, sen har vi inte vågat kolla igen.

Det har varit riktigt oflyt och tungt en stund. Hästlivet går upp och ner och nu har det varit riktigt ner. Ston som inte tar sig, härliga Adelaide som trampade ner i ett hål och fick en artärblödning och på vägen till djursjukhus skadade hasen och griffelbenet på mellanväggen i transporten. Hur otur kan man ha!? 

Efter den trafikolycka som hon var med på sist hon var i träning hade hon två oskadade ben. Nu har hon inga! "Perfekt balanserad" med gamla skador på alla fyra, om hon nu läker ihop så hon kan komma åter på banorna igen, vilket tyvärr inte är säkert i dagsläget. 

Adriano som var med på Falsterbo med Pernilla som avbröt ritten efter att en bokstav med blomma på blåste ner framför honom och orsakade tvärstopp och många missade poäng när de låg i klar ledning. Hur otur kan man ha!? 

Det enda som trillar in och värre än någonsin med skadad Adelaide, transporter till seminstationer, ombetäckningar mm är räkningar. Tungt!

Ett härligt svart hingstföl som är så social och lättlärd kan väga upp en del. Det är märkligt vilken effekt på en föl har. Allt tråkigt förträngs lätt av en mjuk fölmule. Hmm det händer att den försöker bita lite, så man får vara lite på sin vakt. Affendi som han skall få heta är allt en liten herre så ung han är. 

Än några veckor kan unghästarna springa på ängarna i ljusa sommarnätter. 


  



Så var det då Juni månad innan man ens fattat att maj var här. En hel massa har hänt som vanligt i maj månad och än är det full fart hela juni, minst.

Abisco, spindelstoet, kom tillslut till start i treårstestet. Första anhalten var mankhöjdsmätning. Full av självförtroende, som vanligt, traskade hon in till "mätkvinnan" och sträckte upp sig för att verkligen visa hur snygg och hon var. Inte helt uppskattat tyckte jag som stod framför och gav henne mycket stränga blickar i försök att förmana henne att åtminstone vara liiite blyg så hon inte förstärkte sina modiga mankhöjds centimeter. Men nänä här intar vi scenen förstås sa Abisco och mina förhoppningar om ca 170-172cm steg raskt till modiga 174cm. En rejäl början på treårstestet kan man ju uttrycka det som. Suck 

Nästa anhalt löshoppning och lösgalopp var lika roligt och plättenkelt ansåg Abisco. Hon intog manegen glad i hågen och galoppmomentet inleddes med något som närmast liknar starten på Täbygalopp, blandat med diverse krumsprång. När så de där fjuttpinnarna sattes upp i vägen togs alla hinderna på studs, även oxern. Vojne. Nåväl lite bättre blev det när första energin lagt sig och hindren blivit lite större. Tyvärr rev hon när oxern var maxad, för bråttom, och vi som vet att hon hoppar bra och inte stannar väntade nu på det nästa språng där hon skulle flasha, men nej då tyckte hoppdomaren att hon hoppat nog dressyrsto som hon är :-(. 

Slutomdömet från domarna blev bland annat stor, "något" överilad galopp och bråttom i hoppningen. Tja vad ska man säga mer än att så var det ju!! Nåväl slutresultatet blev trots detta inte dåligt. Hon gjorde en del bra saker med. Diplom i gångarter och sammanlagt tredje bästa dressyrsto under de två dagarna, trots avdrag för storleken, och klass I hoppning. Ridprovet var det inga som helst problem med och lika lätt som allt annat ansåg Abisco och efter ett godkänt sådant kvalade hon också till Svenskt Avel och Sportchampionat i höst.

Har precis beslutat efter mycket funderande att hon skall betäckas och sen få ett välbehövligt sommarlov. Hur det blir med championatet får vi tänka på och se hur hon tar sommaren. Hon är ju stor och ännu gänglig och behöver förmodligen mer tid. 

Palucca nedkom så äntligen, det är konstigt det här med fölningar, oavsett om de går över tiden eller ej så är det verkligen äntligen som uppfödare. Det blev nästan repris på fjolårets föl, ett svart hingstföl! Även denna med långa ben och litet nätt huvud. Dock var denna Af man, han skall heta på Af men ej bestämt vad än, betydligt stadigare på benen än fjolårets och galopperade glatt runt i boxen bara några timmar gammal. Full av självförtroende är även han - Abiscos lillebror.

A´ha, Adriano, Adelaide har tävlat och gjort det med den äran alla tre. Verkligen bra för en som gillar rosetter. A´ha vann Prix St George på Strömsholms Nationaldagstävlingar och han har också satt personbästa, i klassen han just debuterat Intermediär I, då han slutade tvåa på 70.7%. Jättejätteroligt verkligen. 

Eftersom det inte varit något som påmint om får på de tävlingsplatserna har han vågat brösta upp sig och varit lite mindre fjolligt rädd. Skämsigt med fårskräck tycker jag fortfarande det är för en stor hingst som skulle vara flockledare... På Strömsholm vimlade det dock av ponnyer i alla möjliga storlekar, färger och former. En del ledda av tvåbeningar men i flera fall tvärt om med ampra ponnyer ledande eller bogserade på tvåbeningar. Kändes som ponnyerna var överallt och gnäggade flitigt gjorde de också. Som nervös hingstägare, brukar inte bli nervös men nu blev jag det, undrade jag ängsligt om alla ponnyerna också var högbrunstiga ston eller om de vita påminde om får. Tydligen inte dock, för trots att A´ha gnäggade några gånger på framridningen gick han mycket lydigt och stadigt och satte programmet och vann klart!! Gissa om man är glad och stolt nu. 😀

Adriano har också gjort sin andra start i MsvB:2 med en tredjeplats och andra kvalet är nu klart till Scandinavian Open i Falsterbo. Adelaide eller vår kära glosa som vi kallar henne då hon har vitt kring det ena ögat har lutat sig i en LB:3 a med seger på 71,667%. 

Ariel som fick åka hem efter en helt perfekt brunst och seminering löpte till vår besvikelse och också förvåning om. Hon har aldrig tagit om tidigare och det var så perfekt seminerat och timat som det bara kan bli och nästa aldrig blir. In med henne igen och transport 30 mil ner en gång till. Hon har nu åkt 90 mil hittills och det blir ju minst 30 till då ska hem med. Vem var det som sa att det är enkelt och billigt att vara hästuppfödare. Vi är bara inte som alla andra, det är helt klart och kloka är vi inte!

Nu är klockan tio och än är det ljust ute. Det är allt härligt med försommar hästvänner. Inte ens myggen kan förstöra det!




Om April bjöd på härligt vårväder så har maj månads vädergudar hittills lurat oss rejält. Den 1 maj när vårens skall firas blandades vårraketer och vita snöflingor i skyarna. Det har faktiskt varit frost och mycket kallt många nätter så här långt in i maj. Även dagarna är ruggiga och mulna och idag när solen tittade fram en stund på eftermiddagen var det första gången på länge. Kanske är det ändå bra för det bromsar den vårexplosition som inleddes i April som gick alldeles för fort för att man skulle hinna med. 

Även om vädret "segar" så gör sannerligen inte hästlivet det i maj. Precis så hektiskt som jag förutsåg i April är det och precis som jag också anade så har jag inte "laddat" innan. Det där talesättet om gammal klok undrar jag om det inte tillkom för att trösta oss alla gamla med något, för inte känns det särskilt sant utifrån mitt perspektiv.

Ett antal av mina hästar inlett säsongen. Jag har ju fler än någonsin under sadel just nu, så uppfödare jag är. Hur blev det nu så? Efter den "spännande" inledningen på tävlingssäsongen med 7 timmars klasser i lokal LB var det då dags för A´has årsdebut i nationell stortävling med klasser t o m Grand Prix. Trots att hästarna var betydligt mer rutinerade på den tävlingen förstås, så gick det verkligen inte lugnare till vare sig på framridningen eller på tävlingsbanan. Alla vi som var där och tävlade vet nu att fårskinns fällar över en soffa verkligen inte är det!  Det är faktiskt åtminstone lurpassande lejon eller vargar, i hästögon. Om det då kommer en lämplig vindpust, vilket det gjorde för det blåste rejält, så anfaller rovdjuren också... Hästar är verkligen inga modiga djur! Dessutom har min stolta svarta hingst, som skulle vara modig flockledare, fårskräck (verkligen skamligt omanligt att ha fårskräck!) efter en traumatiskt upplevelse i ungdomen med förrymda får. Vi har inte heller hittat någon bra hästterapiform för det.

Framridningen bjöd faktiskt på lite dramatik och som sen hängde med in på banan för ett antal ekipage. Det finns många sätt att göra piruetter på och även sidvärtsrörelser kan göras på annorlunda sätt liksom ryggningar. Allt kan därtill kombineras med magvisningar och diverse skutt. Tyvärr hörde A´ha till gänget som tyckte detta var jätteläskigt. SUCK. Där rök många sköna poäng även om han kom runt programmet, vilket inte alla gjorde. Dagen därpå hade han dock samlat ihop sig och sin sårade stolthet och han debuterade i Intermediär I med den äran med placering på 69,6% i skarp konkurrens. Han har sedan följt upp med en placering i Msv:A och i senaste starten seger i Prix St George. 

Adelaide har precis påbörjat sin tävlingskarriär och hon har skött sig bra. Ston är minsann inte rädd för fårfällar och annat trams. Känns som om jag skulle vilja dra några mänskliga paralleller här😀. Hon har placerat sig eller vunnit i varje start utom en då hon missade i galopprogrammet. Än så länge i små tävlingar och i lättare klasser men hon tränar nu vidare så får vi se. Brodern Adriano årsdebuterade precis i dagarna med att göra sitt första Falsterbokval i Msv B:2 med 68,6% och placering. Nu håller vi tummarna för att han kommer till Falsterbo och några soliga dagar där i sommar så man får en mini hästägarsemester.

Stora Abisco tränar för treårstest och det kan bli en upplevelse med den damen. Vilken sorts upplevelse , fågel eller fisk, är jag inte säker på. Jag vet inte riktigt om jag tycker hon är charmig eller smådryg än. Dock lär hon sig mycket fort, har inte gjort något tok när något krävs, och är väldigt självsäker. Hoppa staket mm är ju en baggis om man väl lärt sig hoppa. Stor är hon men mest bara ben, men mycket och låånga ben. Tankarna går fort till de där väldigt långbenta spindlar när jag ser henne.... Vi får se om det blir något treårstest men vi har i alla fall tränat.

Palucca går nu in i sin sista dräktighetsvecka, enligt tidtabellen alltså. Nu är det så med ston att man vet aldrig när de fölar. Ibland kan de gå över, och det rejält, och ibland fölar de i förtid. Hästar är oberäkneliga djur på alla sätt och vis. Allt kan hända i hästvärlden. Nu har ju hon gått tiden ut i dagarna så före blir det ju inte denna gång. Hon ser ut att må oförskämt bra och har inte fått den där inåtvända modersblicken än. Det är ju hennes 6:e föl med så hon har rutin på detta och det märks. Hon traskar glatt i hagen och letar efter de första oerhört begärliga gröna stråna. Men snart blir det ett föl! Man är alltid lika förväntans full och det är lika spännande varje år!

Hoppas verkligen att det går bättre än för vårt travsto som inte står hemma utan är sällskap åt ett annat sto i annat stall Hon kastade nämligen med en dryg månad kvar och vi höll på mista henne med. Fölet låg riktig fel, dött och när de tillslut efter flera timmar fick ut det, en prestation, så höll stoet på få livmoderframfall. Usch det var en riktig hemsk pärs och det var på håret att stoet klarade sig! Den klart värsta fölningen under hela min uppfödarkarriär så här långt. Hoppas och tror verkligen att den kvoten är fylld för lång tid framåt nu.

Nu är vi mitt i våren - den kommer bara en gång om år. Njut







Vårvindarna som kom ovanligt tidigt i år är som brukligt är lynniga i mars och april. I fjol vid påsk åkte man skidor i strålande solsken med massor av snö i år blommar tussilagon. Det blev aldrig någon riktig vinter detta år och nu ser vi fram emot våren på allvar. Lite mer snö hade det gärna fått komma men inte nu längre. Nu får vi vänta på den till nästa vinter.

När våren stundar så startar den intensivaste hästperioden. Det har redan smygstartat med några tävlingar, träningar och inridning. Precis som grönskan kommer hästeriet sen att explodera i maj och när jag ser vad som är inbokat i min maj almanacka så kan jag bara konstatera att man aldrig lär sig, trots att man är till åren kommen. Suck

Hur i hela friden skall det bli tid för fölning, hästvisning, tävlingar, bedömningar, betäckningar, stängsling, utsläpp av unghästar, gödsling av beten. Elitlopp och sen skall man hinna jobba för att kunna försörja hästarna med.  Bara att försöka vila upp sig innan, vilket jag heller aldrig lyckats lära mig....

Stora Abisco sköter sig bra på inridningen och träningen. Hon har till och med förstått hur man löshoppar, trots att hon är dressyravlad. Nu är ju inte hindren så höga för en blivande krumelurmadam men hon har i alla fall lärt sig hoppa så bra att staketet på Strömsholm var inga problem en dag då det hände intressanta saker utanför hagen.

Abisco är orädd och går glatt över broar, i trafiken etc. Riktigt komiskt blev det en dag när det var körtävlingar på Löten och hon såg en fjording med vagn efter. De andra hästarna reagerade som hästar brukar göra med oooh, ahhh vad jätterädda vi blir, men inte Abisco inte. Vid åsynen av en black fyrbent konstig sak med något som skramlande bakom vaknade nyfikenheten på allvar. Den måste vi undersöka sa Abisco och satte fart MOT fjordingekipaget och bort från uterittskamraterna. Att hon nu är inriden och hade en lätt förtvivlad ryttare på ryggen som försökte få stopp på henne innan hon klev in på körbanan glömde hon helt bort. Jag undrar om det finns bokstavsdiagnoser för hästar med. Hm

En annan som helt klart har hästbokstavsdiagnos är Ariel. Sina två föl och tio år till trots är hon oerhört nyfiken, alltid på hugget och har inte ett endast dugg tålamod. Livet är fullt av äventyr och det ska det vara precis hela tiden anser hon. Kan det vara hästdamp eller H (äst)- ADHD? Hon och Adelaide debuterade båda som tävlingshästar i dressyr förra helgen. De föllediga hästtanterna tyckte det var jätteroligt och mest roligt av alla tyckte Ariel att det var. Inte ett dugg rädd eller blyg utan bara åh så mycket spännande där hände.  Inte blev det sämre av att både hon och Adelaide debuterade med rosetter både individuellt och i lag. Riktigt härligt tycker jag som "gillar" rosetter, för att inte tala om vad Ariel tyckte.

Ariel är en fullblods narcissist och älskade verkligen att posera för alla prydd med rosett. Att hon sen blev ryktad, putsad och uppmärksammad hela dagen var precis som det ska vara när det faktiskt bara finns en riktig häst på jordklotet som alla ska bry sig om. Den milda Adelaide kände igen hagkamraten och jag tror hon blev lite splittrad av att återuppta bekantskapen när den oerhört självupptagna Ariel försökte stjäla precis all uppmärksamhet från Adelaide trots att hon också minsann skötte sig minst lika bra. Bra ridet av Tina och Mimmi som elegant lotsade runt mina ston på framridningen och tävlingsbanan.

Slutligen ett litet gott råd i vårtider till er alla som funderar på att ta med pojkvänner, män, barn, mindre hästintresserade eller bara normalt hästintresserade på en dressyrtävling i LB lokal klass med 40 startande. Don´t. Efter ca 3 timmar med "andlöst spännande ritter" vacklar intresset och fokus en smula även hos en hästägande fantast som jag. Då återstod 4 timmar av klassen.... Till det kom nästan 10 mil i resa -  enkel väg -  för att komma  till tävlingsplatsen. Vi hästägare är sannerligen inte som alla andra. 

Till helgen hoppas vi på nya tävlingsstrapatser då Adelaide och A´ha skall ut och prova hovarna på nya tävlingsbanor.

Nu är det vår igen på ännu ett hästår!


Så här sista dagen på ett vinter OS som just avslutats med en silvermedalj i ishockey blir det tid för en hästrapport på hemsidan. Jag gillar ju verkligen skidåkning och då har det varit fantastiska OS veckor! Passande nog när hästsäsongen ännu bara spirar runt hörnet och ännu inte hunnit ta fart. Det har ändå hänt lite med hästarna sen sist i förberedelser för den som alltid mycket intensiva våren och försommaren. 

Affect lämnade sin mor och syskon första dagarna i februari och åkte till sin köpare i Hudiksvall. Han tyckte det var trist de första dagarna men har nu förstått att hästlivet är annorlunda nu när han blivit ettåring. Han skötte sig mycket bra när han för första gången gick på transporten alldeles själv och åkte exemplariskt när han lämnade sin trygga uppväxtplats. Trots att mamma Palucca och de andra hästkompisarna gnäggade efter honom när han funderade över vad som skulle hända när han stod på lastrampen till transporten lät han sig övertalas att gå in. Han sköter sig lika bra i sitt nya stall och är en klok och förnuftig ettåring. Det känns så bra att han har hamnat hos en så bra köpare att hans tillvaron inte kunde bli bättre! Något som är så viktigt för mig då jag är en riktigt usel säljare som alltid får separationsångest och helst inte alls säljer om jag inte absolut måste.

Samma helg var det sen Abiscos tur att börja en ny tillvaro. För hennes del blev resan längre. Hon är som namnet antyder en långbent treårsdam och när man är tre år som i hennes fall börjar allvaret lite smått. Precis som sin lillbror Affect var hon mycket klok och förnuftig när vi transporterade henne fast även hon åkte första gången i livet ensam och så långt som till Strömsholm. Inridningen har så här långt gått helt utan mankemang och efter ca två veckor travar hon själv under ryttare från att inte ens ha haft träns på sig innan. Vi får hålla tummarna att fortsättningen blir likadan. För i hästvärlden skall man inte ta något för givet.

Adelaide, Ariel och Aquarell tränar alla på men diverse gropar i vägen framåt inför säsongen. Ariel har haft en släng av kolik, Adelaide fick plötsligt utslag över hela kroppen och Aquarells ryttare har varit sjuk i över två veckor. Dessutom lyckades Adriano med konststycket att trampa av sig en sko i hagen så illa så han fick en lite sträckning i sena och ligament i hoven.  Sådär ja nu blev hästlivet som det tenderar vara. Ett upp och tre ner. Jag har sagt det förut och säger det igen. Hästägare är ett segt, tåligt och optimistiskt (eller ej realistiskt) släkte. 

A´ha tränar på och utvecklas mycket bra under väldigt duktiga Jeanna Högberg. Det enda orosmomentet är alla ston i närheten som tycker han är så fin! Han måste vara helt oemotståndlig för hästdamerna. En riktigt "häst Tom Jones"  - a sexy thing. Så fort de ser honom ställer de sig på rad och kissar så det skvätter och till och med jag och andra människor känner lukten. Nästa komiskt att se men förstås en riktig utmaning för honom. Han är anmäld nu till debut i Intermediär I och står på reservplats för en St George och en Msv A:1, så får vi se. Så här precis på vårkanten är alltid värst för både ston och hingstar. 

Även ston drabbas av vårkänslor och Ariel och Akleja har både haft små fnattryck i ljumma vindarna. Fulla av energi och vår hormoner. Ariel är tänkt att göra sin debut i riktig tävling i slutet av mars. Det skall bli roligt att följa då hon på alla sätt är en lite ovanlig häst. Hon är helt övertygad om att hon är världens medelpunkt och att alla tvåbeningar är till för att sköta om henne, bara henne och alltid bara henne.Varje gång hon ser sig själv i spegeln i ridhuset så måste kolla att hon ser så snygg ut som hon tycker själv. En riktig hästnarcisist!!

Nu börjar det snart accelera mot tävlingar, bedömningar, hingstpremieringar, fölningar, betäckningar, betessläpp. Det allra mest hektiska tiden på året och den där man som hästägare/uppfödare får facit på många förhoppning.

Hoppet om snön får anstå till näst år - för nu går vi mot vår!

  


Det sägs att ju äldre man blir desto mer sjukdomar och väder pratar man. Nog för att jag kan tycka att det är lite väl tidigt att hänga på de "åldersämnena" men denna gång kan jag inte låta bli. Får trösta mig med att när det gäller sjukdomarna så är det hästsjukdomar som är aktuella denna gång. 

Julen har varit perfekt som arbetstagare. Massor av röda sköna dagar. Tycker den borde permanentas som i år dvs med maximalt antal röda lediga dagar. Särskilt ett sånt här år där mörkret är kompakt redan vid tretiden på eftermiddagarna. Någon snö som lyst på de mörka kvällarna har minsann inte trillat ner, utan det som kommit har varit regn, regn och åter regn. Blygrå dimmiga dagar utan en strimma sol. I kombination med plusgrader har det gjort hagarna till leråkrar och hästarna till skitiga lortiga mörkervarelser. MIna drömmar om en white christmas gick verkligen grundligt om intet.   

Julen  2013 fick ett mycket tragiskt inslag med fina, snälla, goa Adesto. Adesto såldes redan som föl och skulle nu blivit två år i årskiftet - om inte olyckan hänt. De leriga dagarna har varit blandade med dagar med rena isbanorna i hagarna. Förmodligen har han halkat, vilket många hästar gjorde/gjort, och något hänt. Han fick ett ömt kors med en svullnad som vandrade nedåt och svårt att stå och gå. Det slutade med att han inte kunde resa sig efter att ha legat fast en natt och han hade ont. Vackra fina svarta Adesto fick vandra vidare till hästhimlen på annandagen.  Veterinärerna trodde på någon form av olyckshändelse med en fraktur någon stans i bäcken/kors. Sååå oerhört tråkigt. Så lätt det händer och så skört det är med hästar. Bilden visar fina Adesto ca 6 veckor gammal 2012.

I mellandagarna åkte Adelaide för att ridas. Hon får nu inte mumsa så mycket mat längre, vilket hon verkligen gillar, så förhoppningsvis kommer hon åter från urhäststadiet så småningom. Särskilt som hon också blivit klippt. Under de långa håren och runda magen finns faktiskt en vanlig ridhäst. Vi saknar Adelaide hemma då det är en sån häst som man bara inte kan låt bli att gilla. Genomsnäll, positiv, alltid glad och social. Även Ariel är lite ledig från fölsto tillvaron och hon älskar sitt liv som ridhäst. Hon har till och med startat i två hopptävlingar. Dressyrhäst som hon är var inte hindren alls så stora men likväl så älskar hon att hoppa med och nollade i båda klasserna.

Snart skall allvaret börja även för Abisco. Hon är full av upptåg i hagen och så nyfiken. Skall kolla in och vara med på allt, precis allt. När vi fyllde på halm i lösdriften i dag så kunde vi knappt köra ut traktorn för Abisco och Astoria var i vägen och skulle undersöka traktorn. Bita och slicka lite här och där för att se om den var ätbar och kolla in allt - noga! De är för härliga, som små barn, och de är sannerligen inte rädda av sig. Traktor och fordon förknippar de med något positivt som att mat kommer eller att det händer något annat spännande. Hör de traktorn kommer de springande! Är det någon som vill ha trafik/traktorsäkra hästar så vet jag hur man gör.

Precis före jul fick jag besked om att Adriano tagits ut till landslagets unghästgrupp. Det var en julklapp som hette duga och jätteroligt! A´ha var med på en träning för Patrik Kittel 20 december och skötte sig med den äran. Han går verkligen framåt hela tiden och har nu förstått lite av det där konstiga med att trava på ställen också. 

En dag till på ledigheten återstår och det är inte utan att jag känner att det kunde vara längre, även om det varit långt. Att sköta hästarna och hinna med något annat än att bara jobba är inte så dumt. Nu vänder det snart mot ljusare tider - fast det känns verkligt långt borta just nu i det becksvarta vintermörkret. 

Till er alla från oss alla (jag och hästarna inte Benjamin syrsa) Gott Nytt Hästår 2014!


En vinterbild från julen 2012, en riktig sago jul. Så här års i fjol hade det redan hunnit vara rejält kallt och kommit massor av snö. Så icke detta år. Idag har det regnat mest hela dagen och det är mörkt. Julljusstakarna fyller verkligen sitt mysiga syfte.

Den lilla snö som kommit smälte i stort sett bort helt häromdagen efter några vita vinterdagar. Eftersom marken är frusen så är det verkligen knöligt i hästhagen efter alla djupa spår i leran innan det frös. Fölen kliver så försiktigt på knölarna på det verkligt ojämna underlaget. Bara att hoppas att de inte vrickar sig, bryter av några hovkanter eller får hovbölder eller något annat eländigt.    

Kylan som kom förra helgen med minus 20 ändrade sig och nu bjuder vintern på ljumma vindar kring noll igen och vindar har det verkligen varit med en riktig storm häromdagen. Det blev stora skador på många ställen med avblåsta tak mm men bara en natt strömlöst hos hästarna. Det är fascinerande att studera deras samspel med naturen. Precis som de förstår att kliva försiktigt på det mycket ojämna underlaget förstod de var och hur de skulle söka lä för de kraftiga vindarna.

Adelaide och Aquarell har bytt plats igen. Nu har fuxan Aquarell fått åka i träning medan Adeliade går hemma i hagen med de andra och äter. Det sistnämnda är hon verkligen bra på. Inga problem med aptiten här inte och dessutom ganska ranghög bland de yngre stona så hon äter och äter. Den slimmade trimmade Adelaide har "försvunnit" och hon gör sig snällt sagt inte som bäst ofriserad, med lång vinterpäls och stoor mage. Det finns de som skulle kunna uttala sig med mindre smickrande omdömen. Hon är dock lika glad för det om inte gladare men det är inte jag... Jag funderar vad jag skall göra med henne. Jag skulle hemskt gärna vilja att hon tävlades och reds några år innan hon går tillbaka i aveln men vi får se om det går att lösa. 

Abisco är lilla fuxans Aquarells motsats. Hon heter inte för inte Abisco. Jag tyckte jag var riktigt fyndig när jag kom på det namnet 😀. Hon var rejäla ca 170cm i somras när jag mätte henne senast. Stor blir hon eller rättare sagt är hon, även om det mest är bara lång ben och ingen tung kropp. Med lite önsketänkande så kanske hon inte växer så mycket mer då hon ser färdig ut och faktiskt är född redan i början av februari. Hon är ju snart tre år och därmed betydligt äldre än vad mina svenskfödda hästar är så här års och det är lätt att glömma. För hennes del har vi planerat en sejour på Strömsholm för inridning och träning för treårstest av deras elever. Det skall bli spännande att se vad det blir av henne då stammen är lovande då både mödernet och fadern Bordeaux gör bra i från sig i aveln i Europa, men det är ju ytterst individen som avgör om alla önskade gener fallit på rätt plats.

Hingstarna Adriano och A´ha tränar vidare. För A´has del är årgångstävlingarna nu passerade medan Adriano tränar galoppombyten för sexårsklasserna. Hoppas att jag kan fylla A´has årgångsplats med någon av stona men det är väl lite mycket att hoppas på. Har ju fått lite blodad tand på championaten.🙂 

Vi hade tänkt avsluta A´has säsong med en start i Intermediär I för att det hade varit roligt om han debuterat i svår dressyr som sjuåring. Nu var det bara en tävling kvar i närområdet på den nivån efter championatet när hans utslag som han fick försvunnit och då var Jeannna uppbokad så det får bli en målsättning nästa år. Han tränar i allafall så han skulle kunna klara det peppar, peppar.

Så här års kan man ju inte låta bli att börja kolla efter nya fina hingstar till stona med. Alltid lika roligt. Sörjer den svenska hingstkatalogen. Det är inte alls lika lätt med datorn. Svår att somna till i sängen, svårare att ha med på resor och flyg mm. Jag som brukade köpa tre hingstkataloger och läsa sönder åtminstone en av dem varje år och spara en fin i bokhyllan. Det finns visst något som heter nörd, vet inte riktigt vad det är för tramsbeteckning. 

Har hittat två nya unghingstar som jag verkligen gillade på Westfalens premiering, samt ett par i Hannover och Oldenburg. I dagarna går KWPN:s förselekteringar och där finns ett antal spännande härstamningar med i startlistorna. Vi får se, men först är det mer vinter som stundar innan våren kommer och innan dess:

I dreaming of a white christmas my horse friends (den behöver dock inte bli så kall 😉)

God Jul och Gott Nytt År !


Det finns en rad mindre önskvärda egenskaper som kanske är lite av en förutsättning om man håller på med hästar. Bristande logik, svagt ekonomiskt sinne, för emotionell mm. Annars höll vi väl inte på?? Eller som ATG:s förre VD Remy Nilsson sa igår. Hästar handlar om känslor. Ja, inte är det väl något annat som kan få oss hästuppfödare att gå ut i hagen och njuta av underbara föl på grönskande vårbete? Jag kan i ärlighetens namn inte direkt gå ut i hagen och tänkta att wow vad jag skall bli rik på detta, annat än känslomässigt och då åt "båda håll". Inte alla hästdagar innehåller blommor, grönska och söta föl heller. Just nu känns det långt till våren och den där riktiga njutkänslan har lite svårt att infinna sig. November är mööööörkt! En lång månad trots 30 dagar. 

Mörker och lera är inte vad jag precis längtar efter varje år och inte hästarna heller. Usch!! Mina hästar gillar faktiskt inte att klafsa runt i lervälling med allt vad det innebär i form av lera upp till öronen, dåliga karleder etc. Som norrlandspållar som de är, brukar bli mycket gladare när marken fryser och riktigt glada när den första snön kommer. De gillar snö! Jag har heller aldrig haft en häst som frusit av ren kyla och snö men däremot gillar de inte regnväder, vind och snöglopp kring noll. Tyska Palucca blev lite förundrad första vintern. Hon tittade på mig med blicken - kan man verkligen gå ute i det här vita underliga? Nu har hon dock fattat snögaloppen hon med och jag tror till och med hon längtar efter snön nu. 

Den absolut sämsta egenskapen man kan ha som uppfödare har jag! Har så svårt att skilja mig från mina hästar och sälja. En egenskap som innefattar alla andra mindre goda egenskaper 😥. Om man ägnar sig åt en verksamhet som har som mål att producera flera hästar så kan man faktiskt bara inte samla alla på hög! Då får man byta till att samla på något som är lite lättsammare att ha på hög än hästar, typ frimärken. Lätt som en plätt. Rent logiskt alltså.......

Nu har jag ändå lyckats sälja två smågrabbar. Inte utan vånda, förstås. Fina bröderna After Dark och Affect. After Dark for den 4 november medan Affect får gå kvar till årsskiftet. Köparen ville ha After Dark röntgad och det blev han. Vojne, så många bilder. När vi fortfarande var på första benet tänkte jag - detta är omöjligt, Finns ingen häst som klarar detta och dessutom lär både pållen och jag bli självlysande en bra stund framöver. Stod där och höll i grimskaftet och funderade om jag var mest glad eller ledsen när han skulle åka tillbaka med mig i stället för att ta transporten med sin nya tänkta matte. Om jag skall vara riktigt ärlig så tänkte jag efter ytterligare ett antal bilder att det var ändå väldigt OK att härliga, goa, lovande Affe skulle åka med tillbaka. Frånsett då att det skulle vara på grund av mindre önskvärda röntgenfynd som jag sen skulle få ta ställning till. Hmmm

Fina grabben. Han skötte sig dessutom utmärkt, rörde sig fint och var extra gosig efter ett antal påfyllningar av Domosedanet. Domosedan kan ju göra vilken vildhäst som helst medgörlig, men för att göra den "avancerade" analysen måste uppfödaren har logiken i behåll.😀 Just då vara han bara go för att han helt enkelt var goAffe. 

Nåväl äventyret slutade i att han var helt OK, otroligt nog! Jag glädjer mig ändå åt det och även åt att Affe lovar riktig gott. Hans nya ägare är en drömköpare. Utan en sådan köpare hade jag nog inte sålt. Nu for han ändå och jag är så glad för att min Affe lyckades hamna på ett så jättebra ställe. Han kan faktiskt inte få det bättre!! Vilken otroligt skön känsla ändå att veta det.  

Hur var det nu med frimärken istället. Det kanske inte är så dumt i novembermörker heller. Ingen lera, ingen mugg, igen vinterpäls och många, många frimärken blir bara en liten, liten hög som dessutom inte kräver skötsel och väcker känslor.

Nu väntar vi på snön och adventsljusstakarna hästvänner


En härlig höst går sakta men säkert mot vinter och därmed närmar sig också bokslutet för ännu ett häst år. Tiden går märkligt fort och allt snabbare för vart år som går känns det som. Ett fenomen som vi alla som blivit lite till åren upplever tror jag? Kanske för att den relativa tiden ett år blir allt kortare i livet? Nåväl detta skulle handla om hästar och inga amatör filosofier.

Hösten har varit lika härlig som sommaren och faktiskt tycker jag den snörika kalla vintern var bra med, men det törs man knappt säga. Helt enkelt ett härligt väderår. Fantastiska höstfärger förgyller nu de sista (?) varma höstdagarna. Trädens gyllene löv har ännu inte släppt greppet även om kronorna blir allt glesare för var dag och den gula lövfällen på marken breder ut sig allt mer.

Det sista stora evenemanget på häståret var som brukligt Svenskt Avel och Sportchampionat på Flyinge första veckan i oktober. Vi fick bråttom med att försöka kvala A´ha då han fick börja om att kvala för att få starta i Msv A/Prix St George efter ryttarbytet. Ny godkänd start i Msv B krävdes och när det var gjort fanns inga lämpliga Msv A/Prix St George! Ett enda försök blev det då man upptäckte glappet i tävlingskalender och på kort varsel ordnade en tävling. MsvB:5 och MsvA:1 avklarades med otroligt nog seger i båda klasserna. Härligt och jätteroligt!!! Eftersom jag som sagt gillar rosetter var det fiiint med en på var sida med 😀.

Sista chansen togs alltså att kvala, stolpe in i tiden mao, och jag fick hastigt och lustigt planera om och ta ledigt från jobbet för att köra ner A´ha. Adriano var ju kvalad sen tidigare och står i Skåne. In med pållen och for gjorde vi. Inte med så stora förhoppningar men det är alltid en upplevelse och erfarenhet att vara med. Jag och A´ha susade genom ett färgrikt höst Sverige. Han mumsande hö i transporten medan jag filosoferade och pratade i telefon, mil efter mil bakom ratten. Hästen och jag på lång resa.

Adriano han gå sitt kval innan jag och A´ha kom ner och han slutade glädjande nog fyra och kvalade direkt till finalen.Tur för annars hade jag inte hunnit se Adriano. Sen slog A´ha till verkligen och slutade trea i kvalet i Prix St George. Jeanna har verkligen gjort ett jättejättebra jobb på kort tid. Fantastiskt roligt. Då var det två hästar av två möjliga som skulle gå finaler på söndagen!

Tja, jag hade tänkt se mer av tävlingarna än vad jag gjorde. Lite okoncentrerad blir man allt när man har två finaler framför sig och hästar att springa fram och tillbaka till. Det blev en hääärlig söndag där Adriano först inledde med att sluta femma i både Öppna championatet och Breeder´s Trophy efter en fin uppvisning. Sen fullföljde A´ha med att ånyo sluta trea, men denna gång i finalen. Han hade faktiskt lite vittring på något ännu bättre då han trots en kostsam miss slutade hårfint slagen och ändå etta av en domare.

Fantastisk känsla att få gå in två gånger och vara med om prisutdelningar. Man får liksom lite ståpäls som Gunde Svan sa och blir så glad. Det är ju inte så att håret står rätt upp direkt, tur det när man har så långt som jag, men lite berörd blir man allt och pampigt är det. Det är väl detta vi jobbar kämpar och sliter för och som vi skall komma ihåg när motgångarna kommer, för de gör de det är ett som är säkert. Alla som har haft med hästar att göra vet att det är så och inte minst om man är uppfödare. Uppfödare är ett tåligt släkte och det behövs kan jag och alla andra intyga. 

Efter pusskalas med hästar, ryttare, skötare och ägare på Kastanjegården väntade en lång färd hem i natten. Bara jag hästen och långtradare som dånade förbi när klockan hade passerat midnatt. Först i morgongryningen var hästen installerad och jag fick krypa ner under täcket. Det var allt tur då att man var glad när man for hem, mil och timmar går fortare då.

Som summering så känns årets championats tävlingar som något av ett genombrottsår för SWB hästarna. Jag vill gratulera alla duktiga uppfödare, ryttare och hästägare. Jag är både stolt och riktigt glad, för så mycket jättefina SWB hästar där var i år!! SWB hästar som hoppade som popcorn för att citera en på läktaren och unga dressyrhästar av absolut toppkvalitet som dominerade sina klasser. Härliga hästar som verkligen lovar gott inför framtiden. En stor eloge till er uppfödare som släpat och slitit, kört gödselkärror i lera och mörker och förmodligen ett antal gånger funderat vad ni håller på med. Vilka verkligt fina hästar ni fött upp och nu alla verkligt duktiga svenska ryttare finns hästarna!!

Go SWB Go!


När så sommaren gått över i höst så duggar hästevenmangen tätt. En höst som hittills varit helt fantastisk. Att man en bit in i september månad på väg från ett hästevenemang kan åka förbi badande och solande människor på badplatserna är verkligen unikt i norra Sverige. Det är nästan så man när man tredje helgen i rad fullspäckad med häståtaganden nästan önskar att man kunde vara "normal" och sitta och njuta av det underbara vädret.

Det är inte bara människor som uppskattar det fina höstvädret. Även hästarna njuter av härligt bete som ännu inte frusit bort, utan flugor, mygg och broms. Nu väntar allt som hör hösten till. Hämta hem ungstona och ettårshingsten. Göra ordning lösdriften för vintern. Dags för kvalitetsbedömningar och för fölen att få beträda ridhusbotten för första gången vid fölvisningar.

Stort tack alla duktiga hästmänniskor, Kenth, Ia, Siw, KPZ, Nettan, Stefan, Sture, Lasse samt Emma med icke hästintresserad tålmodig sambo med spädbarn och Siws praktikant som hjälpt till vid tre hästvisningstillfällen. Hästar skapar helt klart arbete och bidrar till BNP. Tänkt på det Reinfeldt!

Lilla fuxan Aquarell startade Kvalitetsbedömning. Hon hade tyvärr inte växt en enda centimeter sen hon var tre, vilket de brukar göra, utan stannar tydligen på nätta 161cm. Detta lilla och rätt obetydliga sto växer dock på alla sätt under ryttare. Hon har dessutom ett trevligt, lätthanterilgt temperament  och är ridbar och gör sitt bästa. Egenskaper som man uppskattar.

Aquarell skötte sig bra och fick diplom i gångarter och blev totalt tvåa med samma gångartspoäng som ettan. Endast exteriörpoängen avgjorde till den andras fördel.  Sen fortsatte hon med att löshoppa med den äran. Duktig var hon, skötte allt helt själv och blev klass I ett hårsmån från diplom. Riktigt roligt. Nu får vi fortsätta hennes utbildning inför nästa år och se vad det kan bli. Avel är ändå fantastiskt. Hennes mor Ariel är 160cm, hon 161cm och nu är hennes ettårige bror Adesto 160cm, som ettåring!
 
Så var det då dags för fölen. Vi bestämde tillslut i sista minuten att båda två skulle få åka, trots att Affect var i en sån växtperiod att vi var lite tveksamma. Det blev allt "lite" bestyr att få ihop allt. Putsa, fläta fixa två ston med föl. Tro inte att föl är så jätteroade av att stå stilla länge med någon som drar dem i håret och försöker få till något som liknar flätor. Sen nästa moment, lastning av hela "hjorden". Fölen är rätt stora och starka nu och stofölet hade aldrig varit nära en transport tidigare. Med en arbetsinsats från ett duktigt och hästvant gäng medhjälpare kom de ändå på plats i transporterna.

Iväg for vi, drygt 10 mil  enkel resa med hela härket, för att visa föl. Fyra hästar, ett spädbarn i vagn, två transporter, fika korgar och massor av prylar. Cirkus Grönköping. De skötte sig mycket bra alla, även spädbarnet, och det blev två klass I och stofölet blev totalt tvåa i den regionala finalen bland dressyrfölen med samma poäng som den som vann och kvalade till Riksföl. 

Sen hela proceduren igen. In med allt, föl, ston, barnvag, spädbarn, kaffekorgar, hästprylar, medhjälpare mm. När jag summerade hästhelgen hade jag kört över 100 mil med bil till och från olika hästevemang. Hmm när man tänker tillbaka och sätter det på pränt nu så blir man ju lite betänksam över sitt förnuft. Nog för att jag gillar rosetter, eller rättare sagt är barnsligt löljigt förtjust i dem, men man hade kunnat köpa måååånga för de pengar och den möda som detta innebar. När jag ändå bekänner min svaghet för rosetter så kan jag ta blinget också på en gång. Jag gillar bling. Högt och rent! Bling är härligt!! Det var förstås för att få rosetter och dessutom kunna utrusta mina hästar med bling man gjorde allt detta....?.😀

Sen fick Athena vara med på Riksföl med, men synd nog hade hon "tappat traven" då. Misstänkte det i veckan innan och så var det. Sånt som händer med föl när de växer men typiskt just då då hon rört sig mycket trevligt hela tiden innan. Hon visade sig dock vara mycket lättlärd och trevlig vid visningarna och greppade det där med att gå fint, åka transport mm fort. Hon klädde dessutom bra i rosetter och bling med .... 😀😀

Fölvisningar är bra för det tvingar en att göra en massa med fölen. Allt från att vänja dem vid tvättningar, flätningar, transporteras, nya miljöer etc. Något som man har stor nytta av längre fram i hästarnas liv och som man tyvärr inte gör i samma omfattning om man inte är tvungen.

Höstmornarna har varit dimmiga innan solen kommer. Att gå ut i hagen i gryningsdimman och prata med sina hästar och föl är ändå härligt. Att få en blöt hästpuss i morgonsolens första strålar slår det mesta. Eller hur hästvänner!?


Dagens "sommarpratare" är en rätt gammal passionerad enveten uppfödare i mycket liten skala. LIte sommarprat från uppfödarvardagen mitt den svenska sommaren. Det blir noll hippfaktor, lite spänning på en dressyrtävlig ("jättespännande"- fråga runt får ni höra....) och riktigt hög känslofaktor.

Nu är hösilaget plastat, stona betäckta, betena putsade mm och almanackan har då som brukligt är hunnit till mitten av den härliga svenska sommaren, som i år faktiskt varit lite sommar med. När man sitter som nu och skriver en mycket sen sommarkväll, så anar man att det faktiskt börjar bli lite mörkare vid midnatt. LIte vemodigt faktiskt. Ljusa sommarnätter är fantastiska och har nästan magisk effekt på ett nattdjur som mig.

Det blev bara ett sto betäckt i år. Förresten nu glömmer jag. Stefan har betäckt sitt travsto med, så det blir ett dressyr- och ett travföl till nästa år. Käns lite lite faktiskt på dressyrsidan. Att se fram emot varje års föl för att se resultatet från alla funderingar och allt klurande kring hingstvalt är en absolut höjdpunkt som uppfödare. Att lästa hingstkataloger, titta på filmer, läsa satistik mm och fundera vilken hingst ska det bli till varje sto är så otroligt roligt! Lite som att försöka lägga ett genetiskt tankepussel med pusselbitar som kommer att ge  levande fantastiska svar i form av efterlängtade föl.

Att läsa om hingstar och fundera är en sysselsättning som jag nästan dagligen ägnar en stund åt under åtminstone våren och mycket ofta de andra årstiderna med. Det är sååå roligt! Ridsports hingstkatalog har saknats i år kan jag säga. Jag som brukar köpa och läsa sönder åtminstone ett par stycken varje år. 

Båda de betäckta stona är glädjande nog dräktiga. Palucca konstaterades dräktig med Floricello i samma vecka som han sen gick och vann i Falsterbo. Då kändes i inte valet helt fel. Hon och det svarta hingstfölet är nu äntligen hemma igen efter djursjukhus och seminstations vistelser samt inte minst hos min mycket hjälpsamma hästvän Nettan.Stort tack! Palucca är mager efter alla strapatser och alla som försökt fodra upp ett sto som mjölkar för fullt och mycket, vet vilken utmaning det är. Hoppas verkligen jag kan få till det lite så att hon går att visa med fölet på fölvisning.

Falsterbo tävlingarna är för oss som håller på i södra norrland dåligt placerade i tiden då de kolliderar med hö/hösilage skörd och allt vad det innebär om inte vädret är nådigt och vi har lite tur, som i år. I år hade vår Adriano kvalat till Falsterbo och det var därför lite extra spännande. Alltså bokade jag resa till kvalet på tisdagen och hade ett möte som gjorde att jag behövde vara kvar till och med torsdag, den dagen finalen skulle gå.

Jag kunde inte tro på och vågade inte heller hoppas på en finalplats i det mycket starka startfältet. Det hade varit förmätet. Kvalet blev dock en stor framgång som gjorde mig så glad, då han slutade fyra efter hingsten Floricello riden av Andreas Helgstrand, tvåa Minna Telde och trea ett danskt ekipage. Alltså näst bästa svenska häst! Och än bättre skulle det bli!!

Startordningen var omvänd i torsdagens final men Adriano fick gå ut allra sist av de tolv Pernilla red två hästar. Stämnigen var på kokpunkten i dressyrens Falsterbogryta efter att mycket skickliga Andreas Helgstrand gjort en härlig uppvisning med en underbart fin Floricello. Sen kom Minna och gjorde en fantastisk ritt på en mycket fin häst Bilan. Nu var stämningen "ståpälsartad"  och då inte bara på mig. Kvar var två att starta och  sist Adriano... Det danska ekipaget coolade ner temperaturen på arenan något,  lite orättvist då de var bra och det inte var tacksamt precis att komma direkt efter två verkliga topprestationer.

Nu var jag nervös! Jag brukar inte bli det då jag gillar tävlingar men när pausinslaget i form av skrikande kallblodshingstar med vagnar mm dessutom välde ut precis innan Adriano skulle in så blev det nästa för mycket för en gammal ägare. Dock turligt nog inte för ryttare och fantastiskt nog inte alls för den orutinerade femårshingsten Adriano som höll huvuet kallt och hormonerna i styr. Han gick in mycket koncentrerad och lydig och skötte sig som han inte gjort annat och sätter allt förutom ett galoppinslag i en travökning. Starkt gjort!! Fyra igen och utan galoppinslaget sa Pillan så, trea kanske. Tvåa av di svenske. Otroligt, fantastiskt. Minuter som minne för resten av livet efter många år som uppfödare och hästägare.  

Nu VAR det ståpäls och nästan lite tagen och rörd hästägare/uppfödare. Adriano dock tog det med ro och stod bara stilla, lyssnade på musiken, dansk nationalsång, pukor, trumpeter och jublande åskådare i prisutdelningen som han aldrig gjort annat. Han visade prov på ett tävlingspsyke som lovar gott. 

Det sägs att historier upprepar sig men vad sägs om följande?  1993 fick en mycket ung Pernilla André något av sitt genombrott i Falsterbos femårsfinal då hon slutade fyra i finalen på MInt. Exakt 20 år senare gör MInts son Adriano precis samma prestation med samma ryttare!!  Nästan lite to much?!

Sen hände något ännu mer omvälvande. Adriano blev uttagen till Unghäst VM för det svenska femårslaget. Otroligt MEN, vi tackade nej! Nej till en händelse once in a lifetime som uppfödare/ägare men det fattades lite på en vaccinering.... SUCK, Vad säger man?

Lite ups efter förra downen. Hästlivet KAN vara häftigt ibland också goa hästvänner. Bra att komma ihåg vid de många tillfällen när man undrar vad man håller på med egentligen


Så blev det då midsommar i år med.  Alltid lika fantastiskt vacker med alla blommor, ljusa nätter och grönt som ännu inte blivit sönderbränt, bortregnat eller utvuxet. Det är otroligt vad fort det går på våren. Man hinner aldrig med riktig och så helt plötsligt är det midsommar.

Lika fantastiskt vacker som alltid, man bara vill njuta och stanna tiden. Men icke då, vips så är det över och tiden har man alltför ofta tillbringat bakom datorn, på jobbet eller med något annat som gjorde att man inte han med. Kanske blir man klokare med åren och lär sig ta tillvara nuet, då antalet tillfällen minskar? Förhoppningsvis men jag är inte säker.

Nu har vi börjat så hösilaget. Det ser fint ut tyvärr så är inte väderprognosen lika lovande så lite orolig är man allt. Palucca är på seminstation och blev seminerad precis före midsommar efter det att vi missat förra brunsten då hon ovulerade på en helg och inga skick gick att få fram. Det blev inte riktigt den hingsten jag tänkt mig då Florencio I som är far till årets svarta hingstföl, fick pungbråck mycket olämpligt just när Palucca skulle semineras. Nu blev det sonen Floricello i stället efter många turer med olika hingstar som inte gick att skicka mm.

Har tillslut beslutat med tungt hjärta att Miami inte ska omsemineras. Hon är ett fantastiskt fölsto som alltid får fina föl som är snälla och växer och är mycket välmående liksom födgeniet deras till mor. Hon fick dock lite ont i bakbenen tyckte jag mig ana sista dräktighetsmånaden så vi står över nu. Känns lite jobbigt då hon är otroligt fräsch annars efter åtta föl.

Astoria och Abisco har åkt på ett bete en bit bort. Abisco växer så det knakar och man undrar hur stor hon ska bli egentligen. Lilla Astoria är jag lite bekymrad för. Hon hade en envis diarre under flera månader under vårvinterna och det tog ganska hårt. Hon har inte hämtat sig riktig än trots att hon är bra sen ett tag tillbaka. Är tunn, tufsig ser allmänt eländig ut. Riktigt trist men hoppas att det vänder snart med det otroligt fina bete de går på.

Éttårshingstarna Affe och Adde har åkt på hingstbete. En tvååring russhingst håller dem i tukt och förmaning. Adde är stor och snäll och även han växer så det knakar. Här har vi en till som blir stor! Affe travare som bara hejsan när vi släppte ut dem påhejad av de små islänningarna med konstiga rörelser och färger som gjorde dem förundrade. Lite förhoppningar om rörelserna väckte det glädjande nog.

Adriano har varit ute och startat igen. Tre kval till Falsterbo och Breeder´s samt ett vanlig LA som han vann med över 74%. Roligt. Nu är han kvalad till båda och vi har anmält till Falsterbo så får vi se. Tyvärr så gjorde han en mindre bra tävling vid precis sämsta tillfälle vid unghäst VM uttagningarna på Flyinge. Lite störd av alla stökiga hingstar på framridningen och lite störig själv då blev resultatet inte helt på topp/mindre bra. Typiskt att det var just då.

Fina, vackra Africa hade sitt livs sämsta dag på treårstestet och satte bottenrekord. Därav ställdes den planerade betäckningen också in och som det verkar nu blir det bara ett sto betäckt i år. Jag kan inte minnas när det var bara ett sto senast. Visningen blev en riktigt jättebesvikelse på fler ätt än ett då hon inte var förberedd på något sätt för sin uppgift trots över 3 månaders träning. Gav mig en tankställare. Nåväl hästlivet är verkligen ups and downs och just nu känns det rätt mycket downs. Får titta ut på den vackra naturen nu i sommarnatten när jag skriver, njuta och hoppas att det inte regnar på det nyslagna höet i morgon.

Ha en härlig fortsättning på midsommarhelgen alla hästvänner.


Nu var den äntligen här, våren. När naturen väl bestämnde sig för att nu var det dags gick det blixtsnabbt för det tjocka snötäcket att försvinna. Man han knappt med konstatera att det var tö så var allt borta. Kylan bet sig ändå in i det sista och det blev ovanligt sen vår. Så sent som första helgen i maj var det frost ända ner i skåne, där jag var och dömde.

Miami och Palucca skulle föla dagarna efter varandra 25 respektive 26 april, men av det blev det intet. Det blev en lång väntan på fölen i stället. Något som jag hört från många håll. Kanske är naturen klokare än vi människor som räknar dagar och veckor i almanackan. Inte fölade stona förrän det var vår och varmt, 14 respektive 15 dagar över tiden. Helgen som gick blev som alltid i maj när allt skall göras intensiv, dock lite mer än vanligt med fölvak för två fölningar, bedömningar och tävlingar för A´ha.

Nu är i allafall fölen här. Ett brunt stoföl efter Miami som förvånade oss alla med att föla på dagen i hagen! Ett rutinerat sto som fick sitt 8:e föl och alltid tidigare fölat inne och på natten som de allra flesta ston gör. Kanske har hon gått och väntat så länge att det tillslut var tvungen att bli föl vad det än var. Lite rörigt blev det trots att det var bara hon och Palucca i hagen, för Palucca tyckte att det var ju precis detta hon väntade på med, föl som föl. Bättre att spana in den andras än att föla själv. Nåväl de är båda rutinerade ston som inte blir förvånade och överraskade över den nya situationen som mor så allt redde sig.

Miamis dotter var pigg och stark, kom raskt upp på benen och kunde själv inom mindre än en timma med viss assistans för att styra rätt gå hela vägen in i stallet. På vägen in han hon både ta ett antal både mat och bajspauser. Allt bra och under kontroll så här långt med andra ord.

Palucca stod sen inspirerad av Miami med rinnande mjölk ett helt vakdygn mer än vad vi trodde. Sen fölade även hon på dagen, dock i stallet. Under alla mina år som uppfödare så har det ytterst sällan hänt med dagfölningar och då i regel med unga ston som inte vetat vad som var på gång. Det är allt härligt att vara hästuppfödare för man får ständigt nya erfarenheter.
 
En kolsvart svart jättelångbent föl kom till värden i går precis när jag kommit hem från tävlingar med A´ha. Den första synen av det våta fölhuvudet fick mig att få en underlig feeling av något extra. Hade väldigt gärna sett att det var ett sto som jag kunde sparat och avla på. De långa långa benen har varit besvärliga att få stuk på. Slutade med att jag fick mjölka och nappa och det gillade han verkligen! Inget fel på vare sig aptit eller sugreflexer här inte. Uppiggad av råmjölken stod han så på benen efter ca 3 timmar, i början med hjälp. Vi har fått hjälpa honom upp idag med men han är pigg och ser väldigt frisk ut. Det är för tidigt än att säga något om hur han egentligen ser ut då han än så länge har fullt sjå med att få styr på de långa benen. På bilden står han första minuterna och man behöver ju vara bredbent för att ha någon balans som synes 😀. Stofölet däremot är ett kraftpaket och utstrålar power och styrka. Hon äter och sover mest men har full koll på ben och kropp, även i hagen från allra första stund.

Visst ja A´ha tävlade med. Ryttaren Patrik tyckte inte att vi behövde så lång framridning så jag och arrangörerna han bli "lite oroliga" när de sa i högtalarna att nästa ryttare gör sig beredd när vi backade ur hästen ur släpet för att sadla. Blev nog ungefär 5 min ridning och sen rakt in. Han var inte framme för fem öre av förståeliga skäl, men vann lullande Msv B:4 an. Sen debuterade han i St George. Gick bra på framridningen men missade sen allt i stort sett. Defintivt allt med koefficinet på. Det blev en seger och en sista plats mao. Sånt här hästlivet. Han hade i allafall gjort St George programmet mycket bra på träning två dagar innan. Bara bryta i hop och komma igen.

Adriano har också startat i femårskval i Dagstorp och gick bra! 2:a mellan två godkända Holländska hingstar med 81%. Kvalgränsen är 74% :-) , färdigkvalad för Breeders. Roligt!! Han var ca 6% före näst bästa svenskfödda häst och det är planerat att han ska gå ut igen då man behöver två godkända kval för Falsterbo. Treårstesten är också i full gång och jag har dömt fem dagar, och ska nu försöka få till att visa min Africa är det tänkt.

"Allt" händer i maj då våren snart går över i försommar. Treårstest, fölningar, fler tävlingar, betäckningar, stänga staket, betessläpp, Elitlopp, sköta om vallarna ..... Maj borde vara längre, ha fler timmar och jag yngre.


En riktig vinter närmar sig obevekligen sitt slut, trots att snön och kylan ännu biter sig fast på ett synnerligen envist sätt. Något som jag tror berör oss människor betydligt mer än hästarna. Hästarna verkligen njuter av att stå i solen på de ännu vita vidderna. Ingen broms, ingen lera, ingen mugg, bara en fantastisk vårsol som bländar mot den vita snön.

Fagra är de inte just nu pållarna då den synnerligen tjocka vinterpälsen, det har varit rejält kallt hela mars -10-20 grader, börjar trilla. Massor, massor av hår! Det härligt när man får gå ut till de solande hästarna och dra svettskrapan så stora högar hår faller. Lite undrar man vad det är för pållar som kommer att framträda under de tjocka pälsarna? Har de utvecklats som vi hoppas eller dolde håren och vintermörkret det vi inte vill se? Snart vet vi.

De två högdräktiga stona får nu gå in på nätterna och får därför också gå i en egen hage. En separation som gjorde de unga stona lite förundrade och övergivna några dagar. Speciellt Abisco och hennes mor Palucca tyckte bestämt att en flock den skall alltid hålla i hop i samma hage. Abisco förresten gör skäl för sitt namn som jag trodde skulle passa när jag mätte henne som föl. Hon är synnerligen långbent och stor för att vara två år. Dock inte mycket kropp utan bara långa ben.

Vi har också hängt på tåget och "stjärnmärkt" våra ston. Det visade sig glädjande nog att vi hade några av våra ston, både ägda och uppfödda som nådde både en, två och tre stjärnor. Mycket glädjande och en vitamininjektion inför vårens avelsbestyr. Ariel, Adelaide, Adrianne, Aquarell, Aquila, Aperitif, Dame Fortune och Mint visade sig alla nå upp till den allra högst stjärnstatusen. Jätteroligt verkligen då kraven är satta så att inte många ston ska nå dit.

A´ha tränar för fullt inför några tänkta tävlingar  (se film under fliken våra övriga hästar) och Adriano är anmäld till två starter i Skåne berättade Pernilla. Ska bli spännande. Aquarell har börjat livets allvar under sadel igen och är synnerligen nöjd med det. Hon gnäggade inte en gång efter fölet när hon for och tycks njuta av att bli ompysslad och riden igen. Trots att ingen suttit på henne på mer än ett och ett halvt år sen hon gick Kungakannan på Strömsholm var det bara att hoppa upp och rida igen. Hon är mycket stabil i temperamentet och helt okomplicerad den damen.  

Själv har jag också fått lite fnatt av den vackra vårsolen. Jag törs knappt berätta för alla av vintern mycket frustrerade människor att jag verkligen gillar det här med strålande sol, kalla nätter och snö! Jag njuter lika mycket som hästarna tror jag men skulle jag säga det så är jag rädd att jag får en stor del av Sveriges befolkning på mig... Skvallra alltså inte ni som läser detta. Vill inte ha några otäcka paket och ilskna mail🙃.

Fick sånt "kärringfnatt" att jag åkte längdskidor för första gången sen jag var 13år en gång under påsken. Vilken upplevelse. Trillade innan jag åkt 5m och det var svårt att komma upp! Sen åkte jag så svetten lackade, minst sagt, och det tog dubbelt så lång tid per km som när jag var 13 år och gick långsammare än om jag gått. Det var humor verkligen och jag skrattade, vinglade och vevade på som en skadeskjuten kråka, till eventuella åskådares nöje och mitt med för den delen.
 
Lyckades åka förbi två personer, båda yngre än 7 år tror jag. Lite bättre gick det vart eftersom och det var roligt och oerhört nyttigt för en kontorsråtta. Var som en nygammal människa en halv dag efteråt och fick en oanad energikick av att bli trött i alla muskler. Ser fram emot att få något mer tillfälle, när det nu kan bli. En sån här vinter som vi haft i år har det (tvyärr) sällan varit. Tänker på Isbjörnarna och blev glad för deras skull ända till jag kom på att de bor ju inte i Sverige.... Där de är är det i stället osedvanligt varmt. Stackarna.

Snart så är det årets mest intensiva månader dvs maj och juni. Fölningar, betäckningar, betessläpp, stänga staket, tävlingar, treårstest, köra ensilage och hö mm. Undrar om jag inte måste åka lite mer skidor och träna så jag klarar det. 😀



Nu börjar vårens takdropp göra sig påmint under soliga vårvinterdagar. Sol som skiner på den vita snön under allt längre dagar. Så ljust och härligt! Ännu är dock snötäcket tjockt i lösdriftshagen och nätterna är kalla. Kung Bore har inte gett upp greppet riktigt  än utan kämpar emot under dygnets mörka timmar. Minus 15 grader i natt i envishet att ännu inte ge upp för vårens allt längre dagar. Det blev en riktig vinter till slut. Trots vedermödor med fruset vatten, skottande av tak, stelfrusna människor, dåligt fungerande elstängsel är det ändå härligt. Rent, vitt, tyst och glada hästar.

Hästarna börjar fälla vinterpälsarna och  de dräktiga stona Palucca och Miami blir allt rundare. Dags nu att börja förbereda dem för kommande följningar och nu i helgen kommer de att få börja gå in på nätterna och lämna lösdriftsflocken. Även för ungstona Aquarell och Africa börjar nu allvaret. Aquarell kommer att åka i väg i träning med sikte på Kvalitetsbedömning och fyraårschampionat och om några veckor är det Africas tur inför treårstest.

Africa har växt rejält under hösten och var närmare 169cm när vi mätte henne senast. En riktig svart dam som inte kommer att tillhöra de minsta precis på ett treårstest. Även ettårshingstarna Adesto (som är såld) och After Dark har dragit i väg och ingen av dem kommer att bli små. De har highlife i hagen som brukligt är med "småpojkar". Jämnåriga stoet Astoria är lite mer försiktig och inte så framfusig som grabbarna. En näpen ädel fröken.

A´ha förbereds inför tävlingssäsongen och årsdebuten är planerad till helgen. Han har tränat bra och lär sig det mesta snabbt. Målet är Msv:A och Prix St George under säsongen. Vi får se om det går att uppnå, men utan mål går det än sämre. Även Adelaide tränar på och tycks klara det mycket bra nu när hon fått tid att läka ut efter den otäcka trafikolyckan hon var med om. Hon har ett hjärta av guld den hästen, den snällaste och mest arbetsvilliga man kan tänka sig. Hennes brorsa Adriano befinner sig numera i Skåne. Även han tränar på och går allt som det ska blir det debut på riktiga tävlingsbanor under våren.

Redan innan stona fölat så börjar man förstås läsa hingstkataloger. Finns det något mer spännande! Det trista i år är att tidningen Ridsport beslutat att inte ge ut något! Vilket helgerån. Hur ska man klara sig. Jag brukar köpa tre varje år och läsa sönder åtminstone ett exemplar av de tre.

MIndre än två månader kvar till fölningsdags.....


Nu börjar det märkas att dagarna är längre och solen lyser allt oftare och längre på den vita snön. Så vackert! En sol som bär med sig en svag aning om den vår som ännu är ganska lång borta men ändå kommer.

Kung Bore gjorde sig dock rejält påmind igen även förra veckan med flera dagar med allt mellan minus 15 till minus 30 grader. Brrrr. Hästarna misstycker dock inte utan verkar klara sig hur bra som helst bara de har mat och vatten. Något som är betydligt svårare att fixa för de som sköter dem. 

En hel helg fick ägnas åt att tina vattenledningar, vattenkoppar, byta proppar, installera värmefläktar och försöka starta en genomfrusen traktor mm. Mellan varven fick vi gå in och värma frusna fingrar och tår medan nyfikna och glada hästar tittade på och undrade hur veka djur de där tvåbeningarna är egentligen.

Fjolårsfölen Adde och Affe har funnit sig väl tillrätta hos Addes nya ägare och sköter sig bra. Både de och stona har slutat gnägga efter varandra. Snart är det även dags för Astoria och Aquarell att skiljas åt då Aquarell ska börja ridas med sikte på fyraårsbedömningarna som hon får göra ett år senare då hon betäcktes som treåring.

Adelaide har börjat träna igen och än så länge går allt bra. Det vore väldigt roligt om det fortsatte så då den trafikolycka hon var med om var hemsk. Hingstarna Adriano och A´ha tränar inför årets säsong och sköter sig båda enligt rapporterna bra. Adriano fick stanna hos Pernilla André i Skåne efter Breeder´s finalen och tränas nu för femårstävlande. Norrlandshästen Adriano har alltså slutit cirkeln genom att återvända till den skånegård där hans modern Mint föddes, tränades och tävlade.  Pernilla tycker att han är till sättet lik sin mor Mint, vilket glädjer oss alla då hon var något speciellt.

Palucca och Miami börjar båda bli riktigt runda om fölmagarna. Tiden går ut för de båda i månadskiftet april/maj med en dags mellanrum. De är båda rutinerade ston som väntar sitt åttonde respektive femte föl. De vet vad det är frågan om och kan det här 🙂. I år har vi inget maiden sto som ska föla, vilket alltid är lite mer spännande då man inte vet hur de fungerar som mödrar. Adelaide och Aquarell visade sig dock vara exemplariska båda två, men det vet man som sagt aldrig i förväg. 

Några månaders vintervila till sen väntar nya föl (förhoppningsvis), treårstest, tävlingar, betessläpp mm. Även om det är långt dit så ger ändå de längre dagarna en föraning om vad som alltid kommer ändå till slut dvs vårvinter och vår!



God Fortsättning på Julen och Gott Nytt År alla hästvänner önskar både vi och hästarna från Hälsingland!

Dags att summera ännu ett hästår. Ett år där motgångar blandats med medgångar, som oftast är fallet i hästlivet. Vi som håller på med detta år ut och år in har dock lärt oss att komma ihåg det bästa och glömma/förtränga det värsta. Annars hade vi slutat :-)

Denna vinter bjuder på massor av snö. Julen har varit sagolik med fantastiskt vinterväder. Snön är nu 60-70cm djup och tynger trädens grenar. Naturen ser precis ut om ett vykort från jul och vinter, precis som julen skall vara i alla historer men så sällan är. I morse när jag gick från stallet i vintermörkret lyste fullmånen med ett svagt rödfärgade skimmer över de vita vidderna. En vit, tyst, andäktig natur som vilade i mjuk snö i ett vintermörker upplyst av ett fantastiskt fullmåneljus. Underbart, nästan magiskt.

Den första vardagen efter julhelgen har tillbringats med fullt jobb med att skotta lösdriftstak från snö, rensa hängande stängseltrådar från hängande snö, skotta snö och jaga rymmande hästar i djupsnö. En kontorsråtta på julledigt som aldrig tränar flåsade och svettandes bra och är nu rätt mör. Det var dock fantastiskt väder och inte kallt heller.

Dagen före julafton fick fina Adesto åka till sina nya ägare. Han har verkligen ett härligt temperament. Även After Dark fick åka med som sällskap för att göra tillvaron lite lättare när de tar sina första steg bort från de gnäggande mödrarna. "Adde" och "Affe" håller nu på att finna sig tillrätt i sitt nya stall och stona Ariel och Palucca håller så smått på att ge upp gnäggandet efter sina söner. I morgon är Adelaides semester över och träningen är tänkt att återupptas.
 
Flera av av vår uppfödningar har varit ute på visningar och tävlat under året. Acron, Arezzo, Aperitif, Aquila, A´ha, Apache och Arioso har alla tävlat i medelsvår dressyr och uppåt med placeringar. Arioso och Aquila har båda vunnit MsvA/St George varav Aquila hunnit längst med start till och med SB:1. De unga stona Akleja och Adrianne har också inlett sina tävlingskarriärer i lättare klasser med framgång.

Adriano, Ajahr startade båda i kvalitetsbedömning och Astoria på fölvisning. Adriano vann gångarterna (7,8,9,9) och slutade sexa i hoppningen i Sundsvall medan Ajahr var fyra bland gångartshästarna i Högbo (8,7,7,8). Astoria vann fölchampionatet (9,8,8,8,9,8=50p) och placerades sig sen som åtta i Sverige finalen på Strömsholm bland gångartsfölen. A´ha var ute kvalade både till Falsterbo och Svenskt Avels- och Sportchampionat för sexåringar. Vi startade dock bara i championatet då det passar dåligt mitt i sommaren och skörden att åka till Falsterbo.

Finalerna på championatet i Flyinge blev fantastiskt roliga då både Adriano och A´ha placerade sig i Breeder´s Trophy finalen. A´ha som kvalade till finalen via B-rundan blev bättre allt eftersom veckan gick och överraskade och gladde oss mycket genom att göra en nästan prickfri final och sluta fyra i sexårs BT finalen! Adriano gjorde även han mycket bra i från sig och slutade sjua i BT i ett extremt stort och svårt startfält med 60 hästar!  A´ha var även ute i tre vanliga Msv B:3/B:4 och vann två och slutade två den tredje samt avslutade säsongen med att vinna DM.

Adelaide som vi hade förhoppningar för gick det dock på tok med då hon var med om en elak trafikolycka när hon var i träning. Jättetrist verkligen. Vi hoppas nu att hon skall bli så återställd att vi kan träna för nästa år. Nu övervintrar vi inför våren. Först ut är de två ston dräktiga stona där tiden går ut i månadskiftet april/maj. 

Dags att gå ut i fullmånens ljus och hämta in hästarna. Nu väntar nästa hästår runt hörnet!


Äntligen snö!! Sista dagen i november och äntligen får vi lite ljus i de sista skälvande minuterna i det eländiga regniga och leriga november. Fy så eländigt det varit. Hästar som i gått och plaskat runt i leran utanför lösdriften utan att det frusit som det ska utan bara regnat, regnat och regnat. Nu äntligen frös det och snön kom. Genast ljusare och dessutom så får vi sätta upp adventsljusen i helgen.  Det går åt rätt håll.

Nu är den tiden på året när man får ta fram bilder från vår, sommare och höst för att komma i håg och att ha något att övervintra med. Därför sätter jag in en humörshöjdande bild på A´ha från prisutdelningen efter fjärdeplatsen i finalen av Breeder´s Trpphy för sexåringar på Flyinge 2012-10-06.

Häromdagen gladdes mitt uppfödarhjärta lite när jag hittade en bild i Oldenburgtidningen på de allra bästa 3årsstona från finalen i Rastede i somras och fann en avkomma till Paluccas helsyster. Treårsstoet heter Pure Romance e. Furst Romancier och blev 11:a i slutfinalen. Hon är u. St Pr St Pitou som är helsyster med Palucca. Lite peppad av det satte jag i gång att leta efter andra tyska resultat på nätet. Det är inte lätt att hitta i Tyskland tycker jag! Kanske delvis beroende på bristande spåkkunskaper från mitt håll men nog är det lättare på ridsportförbundets och ASVH:s hemsidor eller? I varjefall så hittade jag att Paluccas andra helsyster St Pr St Serenade också tävlar framgångsrikt under tävlingsnamnet Syrah samt att helbrodern Swing King blev 5:e placerad i finalen i Bundeschampionatet för 4-åringar i hingstar i Warendorf!!🙂

Pure Romance i Rastede 2012: http://www.youtube.com/watch?v=8kfY8h-DqK0
Swing King på Bundeschampionatet: http://www.horse2rider.eu/Webnodes/da/Web/Horse2Rider/NYHEDER/Landesturnier+i+Rastede+var+ogs%E5+med+bundeschampionat+nominering
http://www.youtube.com/watch?v=8zpVLANKdRg

Tvåårstoet Africa som snart blir tre, har vi så smått börjat rida in och tämja för att vara ute i god tid innan vårens treårstest. Hon skall få vila nu i 3-4 månader innan vi sätter i gång i vår igen då hon skött sig utmärkt. En snäll, social och vänlig häst. Stor och svart som natten men snäll och go.

A´ha gjorde sin sista start för året och avslutade säsongen med att vinna DM i Msv B:4. Han hittade sin kärlek Chardonnay som han inte träffat på länge på framridningen och var olik sig och bara skrek efter henne när han fick gå in från henne och starta. Han missade mycket och gjorde sin allra sämsta tävling och fick ändå nästa 63% och vann lite turligt DM då de som var före inte var anmälda. Även Chaddan hans fuxiga kärlek gjorde bort sig i ivern att det nu träffats igen.  Säg inte att även hästar har känslor och kommer ihåg. Nä ingen mer Chaddan på samma tävlingsplats samtidigt även om det var LITE men bara lite gulligt ändå

Adriano blev kvar hos Pernilla André efter championatet. Häromdagen klarades en veterinärundersökning ala stor med röntgen "överallt", longering, böjprov mm av med bravur. Träningsrapporterna är också positiva varför vi håller på att fundera på en fortsättning för norrlandshästen i skåneland. Synd att det är såå långt bort.

Snart åker stora fina och såå snälla fölgrabben Adesto till sin köpare. Han har ett supertemperamnet Adesto. En sån häst man blir glad av. Bara han ser oss så snackar han och kommer efter när vi lämnar honom och snackar även då. Gick ni nu  😥? Så snäll och cool. Älskar att bli ompysslad. Blir tomt utan honom även om jag vet att han inte kan få det bättre dit han kommer och inte långt borta heller. Nä nu är det dags för att sluta skriva och sätta upp adventsljusstakarna!


Nu har hösten på allvar kommit med regn, rusk och till och med den första snön i grannskapet. Helgen ägnades åt att förbereda allt inför den stundande vintern. Lösdrift som skulle göras i ordning, gödselplatta tömmas, vinterhagar fixas, hästar tas hem från beten, hovar verkas, föl maskas mm. En massa att fixa och det kändes så skönt när höstregnet började falla på allvar i går att det mesta var förberett. 

Innan dess avrundades hösten med glädjande resultat. Något att ta med sig i minnet att späda ut alla vedermödor och besvikelser med under en lång vinter. Lilla Astoria som vann det regionala fölchampionatet på 50p fortsatte på samma väg och gick till slutfinal i Riksföl där hon slutade 8:a bland gångartsfölen. Minst/yngst? men inte sist. Riktigt roligt.

Hingst grabbarna A´ha och Adriano följde upp med den äran genom att båda placera sig i Breeder´s Trophy för gångartshästar på Svenskt Avels- och Sportchampionat på Flyinge.  A´ha gick ut först i sexårsfinalen och genomförde programmet med alla byten rena, ett bra galopprogram och dessutom lydig och stadig utan större missar. Att läktarna var fulla och spänningen stor brydde inte honom utan han koncentrerade sig på vad han skulle göra. Det visade sig vartefter häst efter häst som kom att räcka långt då väldigt många av de andra sprattlade, missade och hade diverse hyss för sig. Fram mot halva klassen så började det bli spännande på allvar. Fick gömma mig i ett hörn vart eftersom klassen gick....

Känslan att få gå in på prisutdelning med sin egen uppfödning i två generationer var en verklig höjdpunkt och som gjorde en lite tagen faktiskt. Tror inte jag hämnat mig riktigt än. A´ha har ett fantastiskt temperament. Även fast han är hingst så låter han inte störande faktorer ta överhanden utan gör precis det man begär av honom och lär sig allt blixtsnabbt. Han har så lätt för sig både mentalt och fysiskt. Att posera för fotograferna på Kastanjegården t ex i röran efter prisutdelningen brydde inte honom. Ett guldtemperament som i hög grad bidragit till att han gör de resultat han gör, då han inte har de största gångarterna. Den tyska domaren Schule slog huvudet på spiken då han beskrev honom i ord som ridbar, rätt byggd för att ha lätt för sig, välbalanserad med mycket samarbetsvilligt temperament.

Nu fick jag allt upp ångan i skrivandet över min A´ha😘. Får inte glömma Adriano, andra hingstgrabben som även han skötte sig bra. Inte ens ett litet gnägg åt brudarna, helt avspänd och brydde sig inte ett dugg om arena och miljö heller. Så roligt när de sköter sig. Även Adriano gick ut först i ett stort startfält som hade 60 startande. Spänningen var grym då han låg på testridningsplats (totalt 10 varav 6 svenskfödda) till den 57 hästen som petade ner honom med 2 tiondelar! Kändes verkligen snöpligt när han var med såååå länge. Det visade sig att han hade en av klassens högsta gångartspoäng och slutade som placerad sjua av Breeders hästarna. Även han placerad alltså! Helt otroligt roligt och osannolikt! Blir jätteglad nu bara jag skriver om det och tänker på det igen.

Något att glädja sig åt och minnas. Uppfödarlivet innehåller så många motgångar och besvikelser att det behövs något att glädja ibland sig åt som motvikt. Nu går hästverksamheten in i sparlåga i väntan på våren och nya föl 🙂.


Varje minut är fullbokad med hästar. Antingen som domare eller visningar av mina egna. Hade tre stycken att förbereda till kvalitetsbedömning och championatskval och tre föl att välja på till fölvisningar. Däremellan ska man hinna döma själv samt full fart minst sagt på jobbet. Det är inte utan att det känns vissa kvällar att man inte är ung längre. Som vanligt i hästlivet så är det vin och vatten och en hel del prövningar.

Av de som skulle gå kvalitets så decimerades skaran från tre till två. Hingstarna Ajahr och Adriano startade. Ajahr i sin nya ägares regi då han såldes veckan innan kvalitetsbedömningen. Adelaide däremot fick vi stryka. Hon blev stel, öm i musklerna och inte helt rytmiskt. Usch är orolig för det då det är på samma sida som hon gjorde illa vid trafikolyckan. Det hela känns lite mystiskt och feelingen är helt klart att det är någon sen dess. Såret på kotan har läkt helt liksom de på bakbenen. Kotan är dock tjock och kommer så alltid att förbli antar jag men det är något annat som spökar tror jag. Trist då jag hade stora förhoppningar på henne. Det är en jättetrevlig häst att rida och hantera. Bara att bryta ihop och komma igen.

Helbrodern Adriano fick försvara familjeäran och det gjorde han med besked och vann gångarterna med 7, 8, 9, 9 och slutade delad 6 i hoppningen med 7,7.  Han var hoppad under ryttare en gång sen Tyskland och hade vi vetat att han hoppade som han gjorde så hade vi nog förberett den diciplinen lite mera. Han var ju hyggligt bra till min förvåning. Bara lite för glad, kaxig och rev ett hinder utan att rätta sig. Hoppdomaren tyckte vi skulle satsa på hoppning 🤩. Det får dock bli gångarter och nu förbereder vi faktiskt för Rikschampionatet i oktober. Även Ajahr skötte sig med den äran och slutade 4:a av gångartshästarna helgen efter i Högbo.

Bäst var det kanske att båda de två stora hingstarna 170/171 cm skötte sig så fantastiskt bra. Inget stök och bök alls. Helcoola bland ston, hästar i hagar mm. Verkligen skötsamma och väldigt lätta att ha med sig.

Fölkapitlet härnäst. Även här blev visningsskaran decimerad. Kanske lika bra då de flyttade visningen från Bollnäs till Högbo dvs 10 mil bort. Adesto e. Destano fick hovböld. En riktigt elak och eländig sak som slutade med djursjukhus i en vecka med behandling. Usch både för hovbölden och jättehålet plånboken. Adesto tog det hela med ro, en riktigt klok cooling, men mamma Ariel taggade upp sig ordentligt av att stå inne och bara ha tråkigt i nästan 14 dagar. Min kompis Nettan som hade hand om henne den sista veckan var glad när hon for så de slapp höra henne leva runt i boxen. Det tog faktiskt några dagar även hemma innan hon slappnade av och blev som vanligt igen. 

Nästa att falla i från blev After Dark e. Foundation. Även han fick hovböld, konstigt, men det fixade vi hemma men moderna Palucca bedömde jag inte vara i kondition för att jag skulle vilja visa henne. Detta trots jättebete, kraftfoder utfodring med linfrö och allt jag kan kan ta till. Lite på bättringsvägen är hon men ack alltför tunn. Sonen däremot är fin. Till mjölk till honom går all mat helt klart. Långa linjer, välutvecklad och rund och full i energi är After Dark.

Kvar blev då lilla Astoria som egentligen är lite för ung för att göra sig riktigt bra bland de äldre fölen. Hon struntade dock blankt i det och tog hem klassen för gångartsföl med poängen 9,8,8,8,9,8=50p. Riktig showfröken. Kickade mig dock rejält på låret i finalringen. Efter att uppfört sig verkligt exemplariskt hela dagen tröttnade hon och då var det ord och inga visor. Pang på! Hon och Aquarell fick följa med till Stockholm direkt efter för jag beslutade att ställa upp på Riksföl denna helg. I morgon går det av stapeln och mor och dotter är redo. Grenrepet gick bra idag. Även flätning, tvätt och puts är delvis avklarat med den äran. Fläta pannlugg på ett ungt föl som bara har några strån är inte helt lätt 🤩. De har trivts som fisken i vattnet i stallet Karbytorp på Färingsö och vill nog inte åka hem till landet från all godis och uppmärksamhet ett föl kan få på ett ridstall i Stockholm.

Även A´ha har rört på sig lite. Han fick åka med Sigrid och tävla i Norrlandsmästerskapen i Örnsköldsvik. Trots dubbla banor utomhus med små charmiga ponnyston på banan bredvid skötte han sig och vann Msv:3 med 68,750% och var hårfint slagen 2:a i MsvB:4 med 65%. Riktigt roligt. Han är ju bara 6år och behöver rutin inför championatet.

Oj nu är klockan sen. En annan som skall upp och fläta föl, lasta och allt vad det innebär med fölvisning och sen köra upp dem till Hälsingland igen i morgon. Det blir en del timmar på transporten för mor och dotter. Har bokat box och åker i god tid till Strömsholm så de får vila innan nästa etapp åter till norrlandsskogarna.


Så sjöng Tomas Ledin i en låt som nästan alla kunde nynna redan innan denna sommar. Undrar vad han skulle ha diktat nu? Sommaren som aldrig kom, den bara regna bort. 

Glad över A´ha som fick åka på hemmatävling för att få rutin inför höstens Breeders på Flyinge. Har aldrig gått ett vanligt program förut. Sigrid anmälde till Msv B:4 direkt i debuten! Som unghäst behöver han inte kvala via Msv C. Hon trodde att man fick rida unghästar på träns. ca 7 min innan start när han var färdigframriden kom domaren fram och sa att det var kandar som gällde. Hann precis få på det och rida direkt till start. A´ha har bara haft kandar i munnen en enda gång förut. Han gick dock direkt in, skötte sig perfekt trots att det gick ett sto på banan bredvid och kandar, och vann!! Vi är glada än!

De lata dagarna i sommarhagarna har bytts av av regn, blöta och broms. Inte skönt alls även för pållarna om det inte är någon brist på bete. Som ett brev på posten kommer mugg på vita ben. Sen gjorde det ena fölet sig illa, vi bandagerar för fullt, och en annan fick hovböld. Uppfödarlivet är inte alltid glamoröst när man skall försöka bandagera små fölben, badda sår etc. Lite sparktålig är det bra att vara. Det enda bra med eländet är att fölisarna verkligen blir hanterade och härdade.

Både Palucca och Miami är nu dräktiga, med Florencio I respektive Tailormaide Temptation. Hade tänkt mig ett föl i stil med Tomahawk 😉 för Miamis del. Tomahawk är den svenska hingsten som såldes för 800 000 EU i Oldenburg. Bara så där ått och en halv månad kvar där mycket kan gå på tok. Sliter med Palucca som är för eländigt smal trots jättebete och de andra alldeles för tjocka. Svårt med omställning, lång vistelse på seminstation med föl och flygfän. Kokar linfrögröt, matar och trixar. Inte lätt.

I dagarna följer vi fäder till våra föl och unghästar på tävlingsbanorna. Sir Donnerhall II blev uttagen för Tyskland till unghäst-VM för 6-åriga dressyrhästar. Vi får hoppas han kan följa upp sitt danska kvalresultat på 9,10! Destanos far Desperados har även han tävlat med stor framgång och är nu uttagen till OS för Tyskland. Idag gick Bordeaux, Sir Donnerhall II, Chasmir till final i unghäst VM och Desperados fyra i OS. Hingstar vi använt, föresten inte Desperados utan hans son Destano.. Jätteroligt. Nu håller vi tummarna


Även ett- och tvåårstoet har lata dagar med massor av bete. Tyvärr har bromsen kommit även till deras hage och alla dagar är därför inte lika sköna i sommarhagen längre. Matte springer runt och sprayar med all sköns medel. Fyraårsgrabbarna Ajahr, Adriano och stoet Adelaide nu tränas för kvalitets och championat. Hingstarna fick åka in i ridhus för att träna i ny hästmiljö häromdagen. Extra bra för hingstar. De behöver vänja sig och vara med. Båda skötte sig dock helt exemplariskt denna gång.

Några uppfödningar är ute och tävlar en del. Apache vunnit Msv dressyrcup i Norge, Aquila startat St George, Intermediär I och debuterat SB:1, Arioso startat St George och vunnit MsvB:4, Acron placerat sig i Msv B:4 och deltar i JSM, Aperitif startat Msv B, femåriga stoet Adrianne har börjat tävla i dressyr med fem placeringar på sex starter i LB, Akleja startat LB, A´ha gått Breeders kval på 76% och kvalat och placerad.


Glädjeämnen blandas med motgångar som alltid i hästlivet. Ibland så undrar jag vilket segt släkte vi hästägare och uppfödare är som inte ger upp trots alla vedermödor. Det har varit en sån period där man verkligen undrar vad man håller på med nu. 

För att börja med det trevliga så föddes ett underbart litet stoföl den 30 maj e. Sir Donnehall II. Så söt och feminin. De två hingsfölen är riktiga bamsar jämför med den lilla sötnosen, men de är ju också betydligt äldre och föl växer fort, jättefort! Aquarell som nu fick sitt första föl som fyraåring har visat sig vara en mycket duktig och klok mamma. Alltid lite spännande med unga förstföderskor men detta har verkligen gått bra med allt. Skönt. På bilden ses Aquarell med ca 5 dagar gammalt föl. Sååå mysigt 🙂  

A´ha har varit ute och tävlat några gånger. Det är lite spännande att ge sig ut med en stor 6-årig hingst som knappt varit ute förr på våren. Han har dock varit mycket duktig och en sann gentleman. Han har ju ett fantastiskt temperament A´ha. Cool, samarbetsvillig och alltid bussig och snäll. Han har skött sig med den äran, gjort godkända kvalresultat till Breeder´s i tre av fyra starter och avdrag för fel väg i den fjärde. Var tredjeplacerad på Hogsta med 76% då han gick riktigt bra och bara var slagen av hästar som verkligen legat i yttersta kulltoppen från bland annat Löfsta. A´ha har slutat först utanför pris tre gånger, varav två med avdrag för felridningar, snacka om stolpe ut!! Han har de flesta gångerna resultat på ca 70% och över. Han tränar bra och har lätt för byten, piruetter etc. 

Nu till det som är mindre roligt. Det har gått allt annat än bra för de två ston som åkt till seminstationen, Palucca och Miami. Först på tredje brunsten blev Miami seminerad!! Det på grund av att hon hann ovulera innan veterinären hann dit samt att ett skick från Tyskland aldrig kom fram. Budfirman glömde att hämta!!! Som stoägare får man allt vackert betala allt i allafall och extra dyrt och jobbigt blir det när man har 12,5mil enkel väg till seminstationen! Ironiskt nog kom skicket från Holland fram (extra transportkostnad förståss då stona står i norrland) till Palucca som inte ovulerade förståss och sen var det långhelg och som bekant finns det ingen lördagsutdelning längre. Taf skit!! Mina ston, varav det ena med föl vid sidan, har nu åkt ett antal mil (ca 50 mil än så länge) samt stått tillsammans uppstallade över 2,5 månad på seminstation medan mina egna beten förväxer. Är inte så positiv till de författningar/regler som tvingar oss svenska uppfödare att transportera små föl och ston till främmande miljöer och långa sträckor med allt vad det innebär av stress, smittor, hagskador och miljökonsekvenser. Djurskydd?? Regelförenklingar?? Miljövänligt?? Levande landsbygd?? Det är visst det vi skall tänka på och arbeta för i Sverige......Strukturen är dessutom kraftigt kostnadsdrivande i ett läge där vi som svenska uppfödare skall konkurrera med en stor och ökande import av hästar gjorda med längre kostnader och mindre regler. Fakturan för detta blir verkligen inte billig kan jag lova medan hästpriserna sjunker. Inte konstigt att betäckningssiffrorna viker. Jag ställer också över ett av mina ston i år som får vila från ombetäckning.

Nästa trista sak är den olycka fina Adelaide råkade ut för. Hon har varit borta för träning för championat och kvalitets sen i februari. När de var på väg till ett träningspass fick de sladd på bil och släp och slutligen välte hela släpet ner i ett rejält dike nästan upp och ner. Adelaide fick den andra häst över sig först innan den for ut på vägen, fastnade sen klämd bakom mellanvägg och bom liggande halvt upp och ner. Hur de fick ut henne tillslut kan de inte redogöra riktigt för. Släpet fick skrotas efter detta och bilen fick en hel del skador. Adelaide var helt blåslagen förståss (stönade när vi tog i henne), skrapsår överallt och skar upp en kota. Turligt nog verkar det inte vara några inre skador men vi vet inte helt säkert än. Såret på kotan sprack, blev mycket svallkött och vi har fått behandla det i snart sex veckor innan vi nu snart kan prova rida lite igen. Kotan är inte vacker och kommer aldrig att bli det heller😥 . Vi får dock hålla både tummar och tår för att inte fler obehagliga överraskningar i form av sviter dyker upp nu när vi så smått skall sätta igång henne. Dyrt, mycket dyrt, inte bra och trist blev även detta. Distriktare är inte att leka med, drygt 1000kr/stygnet och det höll i 4-5 dagar......

Vi hästägare/uppfödare är ett segt släkte. Frågan är hur sega?


En händelserik hästvecka avslutades med pyssel med fölen efter fyrverkerierna. I torsdag startade A´ha i Breeder´s kval i Hogsta i finalprogrammet för sexåringar. Han skötte sig med den äran i sin fjärde tävling. Gick och snackade lite på framridningen med brudarna, speciellt mörkfuxar, och mallade sig men höll sig i skinnet. Skötte sig bra, är under utveckling. Fick 76% och blev delad trea. Klart över kvalgränsen på 72% så nu är han klar för Breeder´s på Flyinge. Hade gjort ett kval till Falsterbo med men dit har jag inte anmält honom. Funderar på om jag skall göra det eller ej.

Skött fölen i helgen och i dag då jag hade ledigt. Båda har nu fått på grimmor och Foundationsonen fått sin första lektion i att ledas. Han tyckte inte alls det var roligt och hade en hel del åsikter men verkar ha fattat vad det går ut på rätt hyggligt nu. Svarta Destano sonen har diarré och vi tvättar. Han håller på rätta upp sina långa ben som förståss var krokiga när man försökt få plats med så mycket i en liten mage. Båda fölen har fått vara ute och njutit av vårsolen i dag. Härligt vårväder. Miami fick åka till seminstation. Fick göra så trots att jag inte vet när hon kommer att komma i brunst. Jag skall dock resa så mycket i två veckor så jag hinner inte upp och då fick det bli så här. Håller på undersöker transportsperma möjligheterna, det är inte lättare nu när posten inte delar ut något på lördagar, till henne. Tre hingstar finns kvar på min aktuella lista så får vi se vad som går att lösa praktiskt.

Aquila gjorde sin debut i SB:1 i Gnesta. Tyvärr så fungerade det inte riktigt och var inte hennes dag, men duktiga Sissi sa att det kändes klart överkomligt och förstod inte riktigt varför hon missade det som hon vanligtvis kan bra. Hon är ju rätt säker på ettor och passage t ex i vanliga fall men nu brast det och då i det mesta. Allt med koefficient 2  :-), väldigt kostsamt för resultatet mao. Bara att komma igen. Det är verkligen strongt gjort att rida SB:1.

Akleja gjorde sin tredje dressyrstart och skötte sig med den äran. Tycker det är lite läskigt och blir blyg än så länge. Hon behöver vara med och få rutin. Apache vann en Msv B cup i dressyr i Norge. Acron startade Msv B. Mycket har hänt i veckan. Det är så roligt när hästarna är ute och rör på sig. Njuter av det och av att läsa hingstkataloger, fundera hingstval (sååå roligt) och förståss ta hand om härliga årsföl. 

På bilden ses Ariels långbenta svarta son med fläcken på mulen njuta i vårsolen.

På söndag natt kom Ariels son e. Destano. Stor och långbent. Korpsvart men en liten vit fläck på nosen som om han doppat den i mjöl och en vit bakstrumpa. Vilken högbent grabb! Än så länge lite skranglig på benen, inte undra på med den längden, stackars Ariel. Man blir lika förundrad och häpen varje gång. var får benen plats? Denna gång lite extra. Så långa ben i lilla Ariel. Inte undra på att hon varit jättetjock och tyckt det varit lite jobbigt på slutet. Tappra Ariel.

Sen var A´ha ute och tävlade och gjorde mycket bra i från sig i Breeders kval. Slutade på 68,8% med en felridning och hade varit tvåa (var fyra nu och två delade 2:a platsen som var två tiondelar före) och kanske till och med vunnit och kvalad utan felridning och ett förargligt gnägg i skritten. Känns lovande. Har lagt ut film här från ritten. Tyvärr kunde jag inte vara med och se själv då jag fölvakaden men vi ser fram emot nästa start. 

Lördagen den den 14 april blev en händelserik dag. Vi har väntat en bra stund nu på att Palucca och Ariel skulle föla. I går kväll rann mjölken om Ariel som är tjock som ett troll. Fölning på gång, äntligen!  På exakt dag för hennes skull i såfall och Palucca långt över tiden, mer än 2v! Vad hände jo, inget Ariel föl, men väl ett Palucca föl! En brun hingst med fyra vita. Född precis före midnatt den 13 dvs fredag den 13 hmm. Pigg och verkligen social. Myyyyysig. Bilder kommer. Trodde även att Ariel skulle föla samma natt men icke. Sån tur kan man inte ha. 

Även i övrigt händer mycket denna helg. Adrianne 5 år gör sin andra dressyrstart i LB, Acron och Domingo startar Msv dressyr, Aquila skulle ut i Int I och debutera i SB:1 men så blev ridande Sissi sjuk. Så synd. Hade gärna sett SB:1 debuten. Det är ju utmaning som heter duga med med piaff och passage, övergångar och byten i varje. 

A´ha är anmäld till Breeders kval i Msv dressyr på söndag. Skall bli spännande. Han har ju bara tävlat två gånger förrut, i kvalet i fjol och sen i Flyinge finalen. Synnerligen orutinerad alltså och en ung hingst på våren är ju ett extra spännande moment även om han har ett supertemperament. Vi håller  nu tummarna för ytterligare ett föl i helgen och A´has start i morgon. 

Paluccas bruna hingstföl e. Foundation kikar fram på bilden ca 12 timmar gammal.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

01.09 | 13:12
Hipponews förstasida har mottagit 3
06.08 | 15:03
Aquarell***, Dpl har mottagit 1
17.06 | 20:11
Häståret 2019 har mottagit 1
Du gillar den här sidan