Vad händer? Blogg

Hänt och nytt i Hipponews hästvärld

Ännu ett Corona år till ända, 31 december 2021


Under de sista timmarna av ännu ett år där tillvaron är påverkad av Corona, är det tid att försöka sammanfatta både tankar och händelser.

När vi under hösten äntligen kände att världen kanske ändå var på väg tillbaka kom ännu en smittovåg som backlash efter glädje och lättnad. Nu är vi ånyo i ett läge med hastigt ökad smitta och nedstängningar. Vilken våg i ordningen det är har har man nästan tappat räkning på och man undrar om tillvaron någonsin kommer att bli som den var?

Såhär i jul- och Coronatider när vi njuter av julfirande blir man extra påmind om att far lämnade oss i Covid strax före jul för dryga ett år sen. Julfirandet kommer aldrig blir vad det varit igen och även nyårsfirandet medför eftertanke, då åren går allt fortare förbi.

Astoria har varit glädjeämnet under en höst som annars inneburit en hel del utmaningar och besvikelser även för en luttrad hästägare/uppfödare. Ascona och Sara t ex blev skrämda och rymde. Ascona fick ett rejält djupt sår vid kotan som inneburit veterinärbesök, flera månader på box och sjukhage och hon är fortfarande oroväckande halt. Astoria, hästen once in a lifetime, har debuterat internationell Grand Prix CDI3*med den äran och placeringar och gjorde t ex sin första Grand Prix Special i livet i samband med världscupen i Herning. Det ska bli spännande att se om hon utvecklas vidare till nästa säsongs tävlingar.

Vi som håller på med detta är nog faktiskt inte, handen på hjärtat, inte riktigt normala. När man bandagerat viftande unghästben (Ascona och är ledsen för hennes sår/hälta), kört skottkärror i lera/snö, hackat is på frusna transporter, raspat sprattlande fölungars hovar mm och äntligen ledbruten och utmattad stapplar in från en "vilsam" 😀 semesterdag i hästlivets tecken och som krydda på dagen får öppna ett antal hästräkningarna undrar man om detta är någon form av avancerad självdestruktivitet. Med lätt drömsk blick funderar man på vad alla andra "normal" människor gör och om det ändå inte vore väldigt härligt att sitta på en söderhavsö och dricka paraplydrinkar istället?

Men så, efter en liten stund i stugvärmen i adventsljusstakarnas mjuka sken, råkar man ta upp datorn och av någon oförklarlig anledning hamna på något med hästar. Vad hittar man väl där? Jo massor av intressanta saker och så är planer och idéer för den kommande avelssäsongen i full gång, igen. Undrar vilket sto den där nya hingsten med den stammen skulle passa till, visst är fölen efter den hingsten fina, oj vilka BLUP index det stoet hade.....?! Efter en hastig titt på klockan, har den vips passerat midnatt och endast tomten och jag är vaken.

"Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Några sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta bana, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten och jag är vaken.

(Jag) Står där så grå mot stallets dörr, grå mot den vita driva, tittar som så många vintrar förr, mot hästarnas mjuka mular. Tittar mot skogen där gran och fur drar kring stallet sin dunkla mur. Grubblar fast ej det lär båta över hästlivets gåta"

Vi fick en härlig vit jul och nu vänder ljuset mot ännu ett hästår 2022 hästvänner!


Höstgula löv under ännu ett Corona år, 28 september 2021


Nästan ett helt år sen har gått sen senaste inlägget här. Ett år som liksom föregående varit präglat av Corona och där ork och inspiration att skriva har saknats. Livet förändras. Ett faktum som man blir allt mer varse eftersom åren går. Det som man tidigare tagit mer eller mindre för givet är inte längre lika självklart och det som varit kommer aldrig tillbaka.

Under nästan ett och ett halvt års tid har även hästlivet varit i limbo liksom så mycket annat i världen. Vi tvingades in i en annan livsstil och verklighet där vi fått omvärdera många saker. Troligen kommer detta påverka vissa saker för all framtid och världen kanske inte blir sig helt lik efter Corona? Förhoppningsvis en förändring till det bättre? 

Nu när höstens löv skiftar i gyllene färger tycks världen äntligen sakta öppnas igen. Ännu lite trevande och osäkert då ingen tycks veta hur många "våger" en Corona pandemi verkligen kan föra med sig. 

Hästlivet har förstås även det varit annorlunda. Det har blivit många mil i bil för att sköta hästar och många, många långa timmar i TEAMS/SKYPE för att sköta jobbet. Långa mörka höst- och vinterkvällar väntar nu men förhoppningsvis med gemenskap och aktiviteter som inte pandemiläget tillåtit tidigare?

Närmast inför dörren står Equestrian Weeks på Flyinge med bland annat Breeder's Trophy tävlingar. En av höstens verkliga höjdpunkter och som vi nu precis fått veta även får genomföras med publik. Kommer vi att träffas många av oss där igen eller kommer evenemangen i framtiden till stor del avnjutas bakom en skärm i hemmets bekvämlighet?

Årets två föl håller på att lösa fölpälsarna och ut ur de lurviga håren kommer två "glänsande" (hm, leriga😀) svarta pälsar. Två underbara krabater där Astorias stoföl tillverkad via embryotransfer var oerhört välkommet och som till och med kan få en luttrad och rutinerad uppfödare lite "hönsig". Särskilt som det gick så illa med fjolårets helbror som visade sig vara född med hjärtfel. Två helsyskon som är/var otroligt olika. Ett svartbrunt (svart) sto utan några som helst vita hårstrån och en fuxhingst med fyra långa vita strumpor och bläs. Detta genetikens lotteri som gör detta med hästuppfödning ännu mer spännande och intressant.

Även hästlivet har inneburit lite extra påfrestningar i form av hästar som inte fungerat riktigt av olika anledningar och därför är t ex underbara och väldigt talangfulla Athena nu betäckt och dräktigt. Ett riktigt tungt beslut men som förhoppningsvis kommer att medföra flera härliga föl. Unghästarna Ascona (52p), Afrodite (50p), Avatar (47,5p), Aspekt (84%) och Adelinde (80%) har fått hålla fanan högt och de har alla glädjande nog lyckats väldigt bra på Unghäst- och Ridhästtester med diplom och kval till Championaten.

Även de lite äldre hästarna har skött sig med den äran. Ariel och Adelaide har båda blivit Elitpremierade och Abisco A-premierad. Astoria har segrat i Grand Prix, A Capella och Adriano har placerat sig och segrat till och med Intermediär I, Astral placerat sig i St George och vunnit flera MsvA, Affendi segrat i MsvB, After Dark placerat sig till och med MsvA och endast sexåriga Aedina segrat i flera MsvB. Något att glädja sig åt i dessa tider särskilt som tävlingarna precis börjat på allvar igen. 

Bakom molnen sägs alltid solen skina hästvänner?!

Äntligen går detta år mot sitt slut, 26 december 2020


Av året 2020 återstår nu bara några få dagar. Dags att göra bokslut för ett år som vi aldrig önskar "åter". Ett år som verkligen inte var ett nådens år utan ett år där solen aldrig riktigt trängde genom mänsklighetens mörka moln.

En Corona pandemi som förändrade hela vår livsstil, världen över. Vi kan inte resa som förr, vi kan inte kan träffas som förr, vi kan inte arbeta på samma sätt som förr. Inget är som förr med sjukdom och död ständigt närvarande. 

Så mycket som vi tidigare tagit för givet är inte längre självklart. Något som vi förstås vetat även tidigare men som vi nu tvingas ta till oss på allvar. Vi tvingas omvärdera vår tillvaro och kanske är den pågående pandemi en definitiv väckarklocka för mänsklighetens livsstil där vi förbrukar mer än jordens har, förorenar och förstör. Vilken värld vill vi ha, kan vi leva i och vilken värld lämnar vi efter oss?

I slutet av detta onådens år blev far en siffra i Coronans dödsstatistik. Han som alltid funnits finns nu inte mer. Han som under mer än 40 års tid funnits här hemma på gården som han älskade. Han som jagat älg i 59 år och där naturen och skogen var upplevelsen och inte skjutandet, jagar inte mer. Han vattnar inga hästar längre, ropar inte på kattorna igen, kan inte läsa fler hingstkataloger och matar inga hundar längre. Inget kommer att bli som förr och även hästarna saknar det som varit.

Abisco, fölet, Die Santina och de hästar som tidigare år galopperat vidare har nu återfått sin gamla kära vän som kommer att ta hand om dem och måna om dem i evigheten. Vi ses frustar de hästar han skött. 

Frid susar träden vid hemmet Du älskat. Farväl bugar skogen Du vandrat uti. Tack kvittrar fåglarna som var morgon Du hälsat. Tyst viskar vinden Vila i frid. 

Bokslutet i hästverksamheten blir förstås också mindre innehållsrikt detta år då allt begränsats av Corona. Väldigt många tävlingar har blivit inställda och de få som genomförts har varit utan publik. Underbara Astoria som nästan aldrig gör oss besvikna har fortsatt även detta år med seger i lag SM och segrat i samtliga starter med fantastiska procent, utom i debuten i Intermediär II i danska derbyt där hon blev tvåa. Man kan bara var ödmjuk och förundrad över att en sådan häst skulle födas hos oss. 

Atlantic gjorde två starter med den äran i Kvalitetsbedömning och tyskt 14-dagars hingstprov. Alla fyra treåringarna Adelinde, Affair, Ashford och Aspekt fick diplom på Unghästtest och kvalade till Championatet. Ariel blev Elitpremierad och Adelaide A-premierad. Abstract vann länets fölbedömning och blev en av de högst bedömda i landet. Abisco, fölet och Die Santina galopperade vidare till evigt gröna ängar. Ariel blev pensionerad från avel och får nu njuta av långa skogspromenader resten av sitt liv. Tack Abisco, Die Santina och inte minst Ariel för allt ni gett oss.

Det enda som är riktigt säkert i livet är ju att det har ett slut. Det vet vi ju alla men när man är ung tar man ofta allt för givet. Allt eftersom åren går bli vissheten om utmätt tid en uppmaning till eftertanke, att fylla de dagar som återstår i livets bägare men värdefullt innehåll och omtanke. För oss hästmänniskor är dessa underbara hästar ett värde i "bägaren" men också något att reflektera över när "leran i hagen är djup".

Nu hoppas vi på ett bättre år 2021 hästvänner - take care!

Nu går det mot höst, 21 augusti 2020


Detta år har det inte blivit mycket skrivet här då inget varit sig lik och vi hoppas verkligen att slippa uppleva detta igen. Efter att ha börjat mycket bra med Astorias årsdebut i St George och debut i Intermediär I med två segrar som resultat slog Corona till. 

Corona som vi knappt hade hört talas om innan satte en hel värld i limbo och på hold. "Allt" stannade med en sjukdom som spred sig mer eller mindre okontrollerat kändes det som. Aldrig har jag sett så lite bilar, människor och rörelse i Stockholm och aldrig har vi lyssnat så mycket på nyheterna som när vi hörde om denna fruktansvärda sjukdom räknat i smittade, vårdade och döda. Nästan spöklikt öde var staden och handsprit, tvål och munskydd var samtalsämnen som fördes på distans.

Hästtävlingarna ställdes in som så mycket annat och inget var och är ännu sig likt både stora världen och vår lilla hästvärld. Våren och försommaren tillbringades till stor del åkandes i bil på E4 och boende i en husvagn utanför stallet, eftersom man inte fick gå in i boningshuset till gamla mamma. Jag som aldrig bott i husvagn förut och gärna velat pröva fick nu verkligen mitt lystmäte på ett lite annorlunda sätt än vad jag föreställt mig. 

Husvagnen parkerades lämpligt nog strax utanför stalldörren och en provisorisk IT lösning ordnades för att kunna arbeta på distans mellan turerna på E4 till arbetsplatsen i Stockholm. Grannarna i byn skrattade åt den nya typen campare, det var ju inte solsemester på playan direkt, när det vissa nätter var minusgrader ute och utan vatten inne. Men vad gör man inte för dessa pållar? Är vi riktigt kloka vi som håller på med detta, handen på hjärtat......?

Fölningarna följde förstås inte kalendern, det händer mycket sällan, men alla stona fölade ändå utan komplikationer inom några veckor. Något som verkligen var extra skönt efter fjolårets föltragedier. Abisco dräktig med Astorias embryo vållade dock bekymmer då hon inte kunde äta ordentligt och vi inte kunde hitta felet trots flera veterinär- och tandläkarbesök.

För Adelindes del fick vårens träningsupplägg hastigt ändras och hon fick starta i ett treårstest som var tidigare än vad vi planerat. Det vi anmält till flyttades nämligen med kort varsel fram till hösten. Tre löshoppningar var verkligen för lite för ett dressyrstammad tjej som inte har hoppning som med född talang precis, men det fick bli så ändå. Hon skötte sig dock med den äran i den gångartsdiciplin hon är ämnad för och fick hela 51,5 poäng till vår stora glädje. Hon är en social, vänlig och positivt känslig själ som vi hoppas en hel del på inför framtiden.

Rekordmånga fem föl blev precis enligt plan, två stoföl och tre hingstföl och när fölen kommer och allt går bra då går det betydligt lättare att glömma alla vedermödor på vägen dit. Till och med Corona som lagt sin kvävande sjuka filt över hela världen kan blekna en stund mot en mjuk fölmule.

Nu hoppas vi att världen så småningom kan återgå till det mer normala och att det hemska Corona året kan läggas till handlingarna. Något att komma ihåg och ta lärdom av och som nog kommer att förändra en del för alltid i världen.

Finns det någon bättre balsam för själen än glada föl i en blommande försommarhage uppfödarvänner?

Ännu ett hästår med nya förhoppningar, 14 mars 2020.


Så blir då dagarna så sakteliga längre och kvällarna allt ljusare. En lång, blöt, regnig och mörk vinter med endast korta perioder av snö går mot sitt slut. De underbara vårvinterdagarna med sol på vit snö och takdropp blir vi utan detta år. Hästarna njuter av vårvintersolens strålar ändå men nog har både vi och de saknat snön denna vinter. 

De högdräktiga ston börjar tycka det är lite smått jobbigt att springa i hagen utan står mer stilla och njuter av de allt längre dagarna. Detta år känns det lite oroligare än vanligt då vi har förra årets föltragedier färskt i minnet. Allt som oftast räknar jag dagarna och jämför med när kastningarna började i fjol och konstaterar att faran sannerligen inte är över. Det var precis i dessa tider kastningarna började...... Inte utan att man trots alla år vi väntat föl och hållit på med detta får en klump i magen - inte ett år till....  

OM nu allt går som det ska så kommer maj månad detta år bli än mer intensivt än vanligt. Maj månad är det den månad på ett hästår då allt ska hända - fölningar, betäckningar, tävlingar, treårstest, unghästsläpp, stängsling, bedömningar och en massa annat. De senaste åren har jag försökt tänka på att njuta av denna  underbara spirande vårmånad, men swish så har den varit över utan att man riktigt fattat det. Detta året KAN dessutom bli lite extra spännande då fyra ston har dräktighetstiden ute på 10 dagar och det femte stoet bara en vecka därefter. Praktiskt faktiskt och intensivt OM det nu blir så. Vi håller alla tummar, fingrar och tår för Ariel dräktig med Secret, Adelaide dräktigt med Springbank II, Sarah dräktig med Bon Couer, Palucca med Springbank II och sist men definitivt inte minst Abisco dräktig med Astorias Bon Couer embryo.
 
Nu börjar detta års tävlingssäsong rulla i gång lite smått också. Denna helg är det tänkt att  vår egna Astoria ska årsdebutera liksom våra uppfödningar A Capella och Aedina. För Aedina 5-år blir det tävlingsdebut och A Capella och Astoria ska starta svårare klasser än vad de tävlat tidigare, vilket innebär Intermediär I för Astoria och Msv A:1 för A Capella. Om nu allt går som vi planerat. Allt som oftast gör ju inte hästlivet det, så man får försöka lära sig att ta det som det kommer. 

Treåriga Adelinde fick lämna vinterhagen och lösdriften förra helgen för att påbörja de första stegen i vuxenlivet och förberedas inför treårstest. Adelinde är liksom sin storasyster A Capella utrustad med ett härligt temperament. Så otroligt social, älskar människor och alltid på gott humör. Hon har en underbar inställning till hästlivet och människor som gör en så glad när man kommer in i hästhagen. Att välkomnas av nyfikna vänliga ungston i hagen när mörkret är kompakt och snön lyser med sin frånvaro gör att leran känns lite "lättare" och snart kommer våren! 

Nu ser vi så sakteliga fram emot ännu en hästintensiv vår hästvänner!

Summering av ännu ett hästår, 20 december 2019


Nu är det dags att lägga ännu ett hästår till handlingarna. Under en sällsynt regnig och blöt höst och december lyser endast lamporna upp redan från tretiden på eftermiddagarna. Glittrande juldekorationen och lågor från stearinljus har sällan varit så välkomna som i detta kompakta mörker som nu råder. Även hästarna blev barnsligt glada häromdagen av lite snö och frusen mark under hovarna. Tyvärr försvann det "vita guldet" nästan lika fort som det kom för att ånyo ersättas av mörker och lera.

Häståret 2019 förde med sig både stor sorg för döda föl och glädje över underbara Astoria som fortsatt att leverera när det behövts som allra bäst. Utan henne hade det nästan varit för tungt hästlivet detta år. Det var inte bara en gång när vi tog hand om de döda fölen, vi undrade om vedermödorna med livet med hästar verkligen är värt det pris man betalar. Det är ett högt pris inte bara i pengar utan även med mycket arbete, krävande livsstil och många känslor.

Astoria fick också göra grand finale för året i och med att hon blev utnämnd till Morgondagens häst på Ridsport galan på Grand Hotel 27 november. Det är nästan overkligt att man fött upp och äger denna underbara häst som bara levererar. En uppfödardröm att blanda i bägaren med smolk. 

Nu är ju hästlivet sånt, det är bara att konstatera, att det bjuder på många besvikelser och motgångar. Det vet vi alla som hållit på en stund. Därför måste man passa på att verkligen glädjas när tillfälle gives och det gjorde vi på Ryttargalan! Vi är också lika glada varje gång Astoria visar framhovarna på tävlingsbanorna väl medvetna om att man aldrig ska ta något för givet.

Snart fyller nu ettårsstona Afrodite e. Foundation, Askungen e. Blue Hors St Schufro och Ascona e. Secret två år och Adelinde e. Dream Boy blir tre. För Adelinde liksom snart 4-årige Atlantic e. Total Hope tar nu allvaret i hästlivet över allt mer och dagarna på hästdagis i hagen ersätts av träning. Det är alltid lika spännande att följa de unga hästarnas utveckling. Det är då man får se om de planer och förhoppningar som tändes redan vid hingstvalen infrias eller ej.

Drabbad av den obotliga/sjukliga? hästavelsbacillen så tittar man redan nu efter intressanta hingstar för nästa år. Det trots att jag lovat åtminstone två av hästdamerna i hagen att de inte ska behöva få några fler föl utan istället få njuta av en "barnfri  ålderdom". Nu halvvägs in dräktigheterna börjar stona bli runda om magarna, speciellt de mindre stona som haft flera föl. Mormor Ariel som trots sin stora mage är begåvad med massor av energi och livslust ska få njuta av många härliga skogsturer men först peppar, peppar vill vi ha det fölet som vilar i magen.

Kanske vågar vi så smått se fram emot de föl som förhoppningsvis komma ska och vad 2020 bär med sig? Men först ska vi njuta av många härliga röda dagar och

God Jul och Gott Nytt År hästvänner!

En hästhöst går mot vinter, 12 oktober 2019


Så var vi då långt in i hösten. Än syns inga juleljus i fönstren och ute är det blött och mörkt. En tid på året som faktiskt gör att man ser fram emot när markerna fryser och vit snö som skänker lite ljus.

Häståret går nu så sakta mot vinteride och bara några tävlingar återstår. Breeder´s Trophy finalerna på Flyinge  som är lite av slutfinal för "avelsåret" är nu avklarade. I år fick vi sätta punkt med att starta tre av våra fyra kvalificerade hästar Athena, Atlantic och Astoria. Affendi fick tyvärr stanna hemma i stallet då en elak hovspricka gick upp och började blöda. 

Vår härliga underbara Astoria levererade igen och gjorde hat trick genom att vinna Breeder´s Trophy finalen för tredje året i rad. Helt fantastiskt  och osannolikt att få uppleva det som vi fått göra med Astoria med Jeanna Högberg i sadeln! Något att verkligen glädja sig åt och för alltid komma ihåg. Ibland måste man nypa sig i armen för att förstå att det är sant när man ser detta ekipage där ryttare och häst passar varandra som hand i handsken.

Även Athena och Atlantic skötte sig bra. Athena slutade 6:a i finalen efter att inte ha lyckats med ett enda galoppombyte, inte ens de där hon körde ett eget bytes race som inte direkt fanns med i programmet 😥. Så kan det gå och resultatet blev förhållandevis bra, även om det förhoppningsvis blivit rätt mycket bättre resultat med korrekta byten. Hon kan ju, satte dem på framridningen, och de är riktigt bra men det är osäkert än och det fick vi ju erfara.

Treårige Atlantic som växt och växt så vi bara velat rida honom sporadiskt skötte sig. Han var ju egentligen inte alls färdig för detta och har aldrig varit ute mer än på treårstestet. En stor gänglig treårig hingst ute första gången  i ny miljö, på tävling och med massor av andra hästar är ju lite "osäkert kort". Det kan dessutom vara rätt rörigt på framridningen med ett gäng treåriga hästar med allt vad det innebär på samma ställe. Så även denna gång, speciellt vid banvisningstillfället var det lite av high chapparall. Inget för vare sig två eller fyrbenta veklingar precis..... Atlantic bjöd dock inte på några ovälkomna överraskningar överhuvudtaget utan gjorde verkligen så gott han kunde och slutade 11:a av 29 startande. Det var vi nöjda med efter omständigheterna. Nu får han växa i kroppen under vintern så får vi se vad det kan bli. 

Adelinde har så smått fått känna på vuxenlivet genom att vänjas vid sadel och träns. Hon har tagit det med ro och har inte heller hon bjudit på några överraskningar så här långt. Hon ska nu också få vintervila inom kort och växa och fundera på de lärdomar hon fått innan vårens allvar.

När snart alla vackra gula löv fallit till marken så får vi summera ännu ett år och se fram emot nästa, men än återstår några få tävlingar för våra hästar och uppfödningar.

Vi kanske syns någon vacker färgrik höstdag på någon hästtävling hästvänner!?

Ännu en sommar till ända, 31 augusti 2019


Sista dagen i augusti är på sin sista timma och sen är hösten obevekligt här även om det just nu är brittsommar med en av sommarens varmaste dagar. Några underbart varma kvällar i sensommar mörker kommer snart ersättas av kallare dagar i höstens alla färger. Sommaren är verkligen kort och en hel del har hänt på hästfronten. Trots att våren började så oerhört tragiskt med de döda fölen så innehöll sommaren ändå några glädjeämnen.

Hästlivet går alltid upp och ner men denna vår tog priset i moll och jag hoppas att jag aldrig ska få vara med om det igen. Astoria har fått hålla fanan högt och även humöret och glädjen hos oss och det har hon gjort med den äran. När mycket annat inte gått som vi hoppats så har hon levererat. Seger i Falsterbo både i försök och final av 7-årsklassen, seger i Unghäst VM:s B-final och 10:e plats i A-finalen är ju verkligen något att glädja sig och åt! Det har behövts än mer då Athena tragglat med bytena och Affendi bytt munproblem mot två elaka hovsprickor.

I år bjöd underbara Astoria dessutom på ännu en present. På självaste midsommarafton sköljde vi äntligen ut ett efterlängtat embryo tredje året vi försökte och när vi nästa gett upp hoppet. Ett embryo som sen fick flytta in i Abisco och som vid den senaste kollen vid 50-dagar fortfarande levde och såg bra ut. Nu håller vi både tummar och tår!!

När vi repat mod och ändå betäckte några ston detta år så blev dom dräktiga som på beställning. Fyra av stona på ett enda skick/en seminering! Den enda som seminerades två gånger var Astoria och även hon blev ju dräktig. Tre av stona hade dessutom utlandsskick vilket ofta är lite svårare att tima. Ett smått osannolikt resultat  som jag aldrig varit med om tidigare. Det känns nästan som moder natur bad om lite förlåtelse för de döda fölen men eftersom jag inte är vidskeplig får jag kanske denna gång tacka ödet och konstatera att det både 'ger och tar'.

Det är dock betydligt mer oroligt med än dräktigheterna nu än tidigare. De döda fölen svävar i minnet som osaliga spöken och än mer med så efterlängtat Astoria föl och de sista fölen på våra underbara ston Ariel (Astorias mormor) och Elitstoet Palucca på gång. Usch bara man tänker på det kommer de döda fölandarna som en isvind genom uppfödarsjälen.

Nu när sommaren växlar in hösten så närmar vi oss också Breeder´s Trophy finalerna. En höjdpunkt för uppfödare och avelsintresserade och inte minst för oss som är 'lite nördiga'. I bland far ett helikopterperspektiv genom huvudet, bra nog i hög fart och passerar fort, där man ser sig själv utifrån. Äldre kvinna studerande hur hästar rör benen i olika farter på olika sätt, framåt, bakåt, åt sidan, uppåt, utåt, inåt, hur hästar lutar på huvudet, viftar på öronen, svänger på svansen och andra oerhört engagerande och viktiga saker i timtal. Ibland livligt diskuterande med någon likasinnad i ett samtal som för en oinvigd måste te sig rätt obegripligt och nästan lika spännande som att se på när målarfärg torkar.

Men vad skulle vi göra hästvänner med all tid och alla pengar som vi skulle få om vi inte hade hästar? För att inte tala om allt jobb, oro, vedermödor mm som vi skulle bli av med. Tja säg det......Kan vi bli 'normala' tro?

Vi ses säker på någon tävling eller arrangemang även i höst hästvänner!

Snart midsommar, 16 juni 2019


En strålande försommarkväll med en sjunkande sol i ännu drygt 20 grader och sjungande fåglar tar jag mig äntligen för att skriva här igen. Hästlivet bjuder som bekant på både med och motgång. Det gäller och passa på att njuta när tillfälle gives och bära med sig det i minnet när de tuffa tiderna kommer, för de gör det. 

Denna vår var ett sant bevis på detta. När Astoria dansade hem Swedish Warmblood Trophy på Scandinavium 5 april med hela 92,6% och en 10:a på travet, jublade vi och var så otroligt glada och stolta. När telefonen ringer hemifrån direkt efter prisutdelningen så trodde jag att det var för att gratulera, men tyvärr inte. Budskapet var precis tvärt om. De hade precis fått hjälpa Africa med en 4,5 vecka för tidig fölning och förgäves kämpat för att få liv i fölet. Startskottet gick därmed för det helvete som väntade, men det visste vi inte då.

Vi var förstås oroliga. Det döda stofölet e. Quaterhit såg helt normalt ut, stort och fint, och vi tyckte att vi hittade orsaken i en hårt tvinnad navelsträng. Så fel vi hade. Två dagar senare kastade Adelaide ett svart hingstföl e. Secret med 8 veckor kvar till fölning. Vi hade förstås konsulterat veterinär redan när Africa kastade men nu förstod vi att det inte var någon slump och otur. Tre högdräktiga ston kvar och alla onda aningar infann sig. 

Det underliga i kråksången var att ingen av hästarna har varit det minsta snoriga eller sjuka och de har varit helt isolerade från andra hästar sen i slutet av augusti då det sista stoet kom hem från Ultuna och seminstationen. Vi har inte ens haft någon på besök i hästhagen mer än veterinären vid dräktighetsundersökningar och vaccineringar och hovslagaren. En bäver har varit i hästhagen, några katter och en älg men...

Efter att ha fött upp hästar i mer än 35 år och varit i stort sett helt förskonad så kom nu allt fruktansvärda på en gång. Ett litet hopp infann sig när Santina fölade ett helt normalt hingstföl fyra dagar efter Adelaides kastning och på den tid hon skulle föla, då hon skulle varit först ut. Men .. dagen efter födde Sarah ett svart stoföl e. Total Hope drygt 8 veckor för tidigt och med bara Ariel kvar var varje dag en vånda att gå ut till hästarna. 

Åh så gick det som det gick åtta dagar senare på annandag påsk när vi nästan börjat hoppas lite så låg han där 6 veckor för tidigt, en underbart vacker tillsynes färdigutvecklad svart hingstföl e. Ironman H, som såg ut som han skulle kunna stiga upp när som men som bara galopperar i hästhimlen. En fruktansvärd mardröm som man inte ens föreställa sig. Så ohyggligt att gå och samla upp dessa döda vackra föl. Stona var tillsynes helt oberörda mer än att Africa och Ariel som var närmast fölningar blev väldigt ledsna. Ariel blev riktigt deppad och tog hastigt tillbaka ettåriga dottern Askungen som sin skyddsling.

Alla tre stona som hade sina ettåriga döttrar i hagen tog tillbaka sina äldre avkommor och tröstade sig, och de fick till och med dia igen, så Afrodit, Askungen och Ascona fick lite bonusslurkar en kort tid innan de for på ett annat bete.

Av den stora satsning vi gjorde med att betäcka många fler ston än vanligt och med allt betalt på fadershingstar mm blev ett enda föl resultatet. Santinas lillgrabb som förvånande nog blev fux med vita tecken med en svart far och en mörkbrun mor. Oj vad vi omhuldat detta charmtroll till föl. Han har fått trösta oss, i den mån det gått, och kommer att bli bortskämd🙂.  

Det tog tid innan vi orkade prata om detta mer än med all veterinär expertis vi förstås konsulterade, alla prov vi tog mm. Vi isolerade också stallet och hästarna förstås vilket nästan är lite tragikomiskt då det verkligen inte är människor springande i stallet i den lilla norrländska byn, tvärt om. Vi och veterinärerna har än i dag ingen förklaring till varför just vi drabbades av detta virus då besättningen varit helt isolerad och inga tecken synts. (Allt i) livet går inte att förklara...

Det har tagit ända till nu innan vi orkat börja om och försöka betäcka om stona. Under ca 2 månader har vi funderat om det var meningen att uppfödarlivet skulle avslutas och att detta var ödets tecken som serverades. Det är tur att underbara Astoria fortsatt leverera under tiden så vi haft lite glädje, speciellt som det strulat lite med Athenas byten och Affendis mun också så inte de kunnat prestera på topp heller.

Atlantic fick ändå gångartsdiplom på unghästtestet men är lite tunn och gänglig efter ha växt 6cm på sex månader. Ingen liten Total Hope avkomma detta och han mäter 172cm nu. Athena, Astoria, Affendi och Atlantic är i allafall alla kvalade till Breeder´s Trophy och Astoria till Falsterbo.

I förra veckan så blev det ändå tillslut ett försök till att starta om och nu är ett antal ston på seminstationerna efter att ha kört 220 mil med hästsläp på fem dagar. Det svenska seminstationssystemet är verkligen inte vänligt vare sig för miljö, hästar, plånbok eller människor. Nu får vi verkligen hålla tummarna för att ödet visar sig från en bättre sida.

Hästvänner kom ihåg att ALLTID GLÄDJA er åt ALLA tillfällen som gives både å egna och andra hästvänners vägnar!  

Sol på vita vidder, 24 mars 2019

Än håller vintern våren i sitt vita grepp. Inte minst sen förra helgens häftiga snöstorm. Stora vita flingor vräkte ner den 17 mars som något förvånade hästar konstaterade- De hade ju så smått börjat förbereda sig på den kommande våren med början till pälsfällning.

När nu snöfallet ersatts med sol på de vita vidder njuter hästarna verkligen, precis som vi människor. Gnistrande solstrålar på kritvit snö med takdroppet som bakgrundsmusik är bara fantastiskt.

Häståret började annars i moll i och med att Palucca kastade sitt föl. Med ca 3 månader kvar av dräktigheten låg där helt plötsligt ett hårlöst dött föl en kväll. Helt utan förvarning. Detta som skulle bli ett av hennes sista, om inte det sista fölet och förhoppningsvis ett sto, som vi såg fram emot så. Hästlivet är verkligen inte bara en dans på rosor. Mycket långt därifrån men det vet nog alla ni redan.

Vi blev förtås oroliga, inte minst som elaka smittor härjat i hästvärlden på sistone. Vår hästflock är dock helt isolerad och har inte vare sig varit utan för gården eller träffat andra hästar sen i höstas. Palucca var helt normal efter kastningen med och hade vi inte hittat lite blod i svansen på henne hade det nästan varit svårt att se att det var hon som kastat. Nu nästa fyra veckor senare har inte heller någon av de andra stona visat några oroande tecken, utan allt ser normalt ut med de andra dräktigheterna.

För varje år som går bra utan att det händer något ska man vara tacksam. Vi har bara haft en kastning förr, i fjol med tvillingfoster, på ca 30 år. Moder natur går inte alltid förutsäga då hon har sin egen ödesvilja.


Paluccas son Affendi fick efter mycket vånda prova på Bruksprovet. Det började bra och han var en av fyra dressyrhingstar som rekommenderades till fas II. D'är tog sen det roliga slut i testridningen. Han var inte riktigt med på noterna den dagen, hade inte ätit upp, hostade och körde upp huvudet några gånger med testryttarna. Adjöss. Alla andra dagar och alla moment gick bra med bra omdömen i allt, till och med löshoppningen, men men testryttarna ingår ju också.... Den som ger sig in i "Bruksprovsleken" får leken tåla. Han var dock helt fantastiskt snäll och är nästan för mesig på provet och det var ju ändå ett bra besked till en förhoppningsvis kommande tävlingskarriär.   


Astoria gjorde årsdebut i Inledande program för 7-åringar förra veckan och fick nära 77% i ett svårt program, slagen av den mycket fina hingsten Bon Couer. Då kvalgränsen är 70% till Breeder´s Trophy kvalade hon nu i första försöket, vilket jag var glad för, men då visade sig att segrarna från i fjol var direktkvalificerade. Ibland skulle det inte skada att läsa på  🙂, lite. Det var ändå bra att få en bra värdemätare i ett riktigt svårt program tidigt på säsongen.  


Nu hästvänner räknar vi ner tiden till högsäsongen för oss avels-/hästnördar med hingstvisningar, tävlingar, fölningar, unghäststest, betäckningar, betessläpp mm. Bara att ladda för under hästvåren går det i formel 1 fart. Bara att "hålla hårt i hatten eller ridhjälmen".  

Vi syns nog på något hästevenmang snart hästvänner!


  

Så sakteliga mot ljusare dagar, 9 februari 2019


Dagarna blir så sakteliga längre och jag har slutligen fått kapitulerat och ställt in de ljusstakar som jag tycker så mycket om då de skänker ett varmt ljussken i vintermörkret. En mysfaktor som jag har svårt att städa undan men nu har de tillslut i början på februari åkt in i förrådet i väntan på nästa advent. 

Ja, jag vet det är en "smula sent" men det är en sak som är bra med att bli äldre/gammal, det enda jag kan komma på som är bra faktiskt, och det är att man inte bryr sig så mycket om vad andra tycker och hur det "ska vara". Jag gillar verkligen ljusstakarnas sken i vintermörkret och då njuter jag av dem även om trettondagen passerats med råge, så det så 🙂.

Ännu mer udda kanske det är att jag varje år konstaterar att vinter är inte alls är så dumt egentligen. Vita vidder och trädgrenar dekorerade med frost i vinternätternas månsken är ju så vackert! Det jag inte gillar, precis som jag inbillar mig är fallet med mina hästar, är när det regnar på tvären, är blött, lerigt eller glansis. Nä då är riktig vinter mycket bättre. Det är underbart härligt att galoppera över vita vidder i snöväder (var länge sen jag gjorde det nu, tyvärr). Har man tur så är det dessutom  fullmåne och då blir det nästan lika ljust som på dagen.

Nu i januari/februari blev det riktigt vinter med kyla och snöfall. Sarah som kom från Tyskland i våras har nog inte varit med om så många minusgrader och snö innan, men hon verkar gilla det lika bra som de andra hästarna. Hennes föl Afrodite som höll på dö i somras är trots allt sprutor hon fick mycket positivt inställd till människor och social. Härlig inställning har hon och det var nog kanske det som räddade hennes liv? Tyvärr så har hon inte repat sig fysiskt och är tunn fast att hon äter mycket bra. Jag funderar över det och vad vi kan hitta på som vi inte redan provat.

Annars är ju inte hästarna så fagra nu precis, skrudade i rejäla vinterpälsar och med växande fölmagar, och för all del någon är dessutom fet. Tur att man varit med förut så man inte misströstar helt och tror att man har typ myskoxar eller älgar i hagarna i stället för de där eleganta springarna man drömmer om. Som hästuppfödare hoppas man förstås att lurviga ettåringar/föl sen ska lik sagan om den fula ankungen växa ut och bli härliga "hästsvanar". Hoppet är nog ett utav de sista sakerna som överger oss hästuppfödare tror jag och tur är väl det.

Härlige Avatar alias Cavani som har en sån underbar livsglädje och är så positiv åkte till sin nya ägare häromveckan. Både vi och hästarna saknar honom, inte minst hans mamma Abisco. Han har nu ett fantastiskt hästliv med buskompisar i hagen och suverän omvårdnad men man vänjer sig aldrig vid att skiljas från hästar och saknar honom ändå.

När dagarna nu blir allt ljusare så går hästlivet så sakteliga ur sin vinterdvala med tävlingar, unghästbedömningar, fölningar, betäckningar mm väntande runt hörnet. Allt som sen ska ske och göras under våren i en hiskelig fart. 

Astoria kommer att delta i en klinik i helgen för Patrik Kittel och det ska bli spännande och se hur det går. Hon har glädjande nog tränat bra under vintern och nu blir det lite upp till bevis. Den som verkligen ska upp till bevis är dock Affendi - puh! Efter mycket vånda och funderingar är han nu anmäld till det svenska bruksprovet. Det känns sannerligen som en utmaning som heter duga - med råge!- både för mig som hästägare/uppfödare och Affendi, av flera skäl. En ny erfarenhet för mig att befinna mig på "andra sidan" under ett bruksprov även om jag fött upp en hingst som deltagit innan, men den ägde jag inte längre.

Njut av vintern hästvänner - snart syns vi på Bruksprovet (om inte jag ändrar mig 😀) 

 

Ännu ett hästår till ända, 27 december 2018

Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Endast tomten är vaken.  

Snön faller tyst till marken. Hästarna äta och mysa. De är vakna i enslig lada under tyst midnattstimma.De håller gammal tomte vaken.  

Nu när vintermörkret endast lyses upp av juleljus och och adventsstjärnor är det dags att summera ännu ett hästår. Ett för oss osannolikt och fantastiskt hästår går till historien och skall ersättas av ett nytt, med de utmaningar och möjligheter varje år för med sig.  

De vedermödor och motgångar som tyvärr alltid följer med hästägande/uppfödning ersätts ibland av glädjeämnen och framgångar. Tillfällen att bevara i minnet och glädjas åt under de tuffa dagar som vi vet alltid kommer. Detta år innehöll för vår händelser som vi alltid ska komma ihåg och bära med oss.    

Att ha två hästar i Unghäst VM varav en i final och en placerad i B-finalen, två segrar i Breeder´s Trophy, vinst i Champions of the Winner mm är bara fantastiskt. Det resulterade även att jag blev utsedd till Årets uppfödare på ridsportens årsgala på Grand Hotel. Faktiskt lite svårt att både fatt och ta in och jag har många gånger undrat när "filmen ska ta slut".                     

Nu när vintermörkret vilar utanför fönstren och året snart går över i en ny oskriven framtid är det dags att försöka ta med glädjen över det bästa med 2018 in i det nya årets utmaningar. Denna tiden på året händer inte så mycket utan både natur, vi och hästar förbereder sig för ljusare tider med fölningar, tävlingar, unghästbedömningar och allt annat som även denna vår kommer att föra med sig.

Snart gnistrar solens strålar på vit vintersnö i allt ökande ljusa timmar. Ännu ett år, när tiden får timmarna att närma sig minuter, går till historien. Allt att glädjas åt blir allt mer värdefullt då tidens sand rinner i timglaset.      

Vi väldigt glada och tacksamma för det år som varit och ser nu med både bävan och vissa förväntningar fram emot det som kommer.

Snart ses vi på ännu ett års hästaktiviteter- Gott Nytt Hästår 2019 hästvänner!       


Från sommar till höst, 15 oktober 2018

"As time goes" by someone sang och det är verkligen sant. Vips så var det senhöst och jag har inte skrivit här på länge även om jag uppdaterat på andra ställen på hemsidan. Det har förstås hänt väldigt mycket på dessa månader i Hipponews hästvärld. Föl har fötts, ston betäckts, unghästar tränats, tävlingar genomförts och månaderna har haft sin gilla gång. Vare sig man önskar det eller ej tickar tiden obevekligt framåt.
Vet inte riktigt vad jag ska börja när man tappat ett antal månaders story i "livets hästbok". Rabblande av händelser och bilder hittar vi på annat ställe och utan känsla är det bara en textrad och/eller en bild. Det är känslan som finns bakom bilden som får oss hästmänniskor att idogt fortsätta trots vedermödor och ett stundtals rätt "hårt" liv. 

Känslan få gå ut i fölhagen i gryningen, att få ett nytt föl, att ett sto blir dräktigt eller kanske få sätta en rosett på tränset på en häst som man tagit hand om från de första staplande stegen. Upplevelserna med de fantastiska djuren som få om ens några som inte har fått hästdefekten i genomet kan förstå, för rationellt är det sannerligen sällan, om ens någon gång. 

Det är verkligen inte bara dans på rosor i ett liv med hästar utan snarare tvärt om. Det gäller att passa på att njuta och glädja sig när man har tillfälle. Att spara det goda i minnet för att ta fram som näring när det går ont, för det kommer att göra förr eller senare. Det är helt säkert i hästvärlden.

Så här halvvägs in i oktober månad kan jag konstatera att jag slutat titta i backspegeln på fantastiska 2016, och 2017 och glädjer mig åt härliga 2018. Unghäst VM med båda hästdamerna, Astoria som gick till final, och Athena som var placerad i B-finalen överträffades av ett Breeder´s Trophy som jag inte landat från än. 

Att se Athena med Rebecca Mauléon dansa fram till seger på 90% för att sen följa upp med att se Astoria spänsta fram till seger på 88,4% inom bara några timmar. Det var bara helt otroligt eller rättare sagt det finns inga ord för den känslan. Att höra publikens mäktiga jubel till vippande hästöron egenuppfödda i tre generationer det är nog väldigt få hästägare förunnat och en helt obeskrivbar känsla. Att bara skriva om det två veckor senare får en att rysa, gör en rörd och väldigt tacksam över att fått uppleva detta. 

Nu när mörkret kommer på allvar, höstblåsten viner kring knutarna och en lång vinter står inför dörren finns minnena kvar som näring till att övervintra till nästa hästår.

Snart får vi gå i hästidé för att ladda inför ännu ett år hästvänner!

Våren som gick över i sommar, 24 Maj 2018

Vips så var då den lång vintern med massor och åter massor av vit snö borta och den efterföljande rikliga vårfloden förbyttes till blommande syrener, doftande hägg och spirande grönska. Denna vår fullständigt exploderade med underbar och oväntat värme som fick den att nästan gå över i sommar direkt.

Den ljuva våren går allt fortare över för vart år som går känns det som. Kanske ett resultat av att varje år som går blir kortare i förhållande till den tid man levat? Dessa dagar när man verkligen ska prioritera att njuta av varje fantastiska minut som gives finns det ingen tid över som hästägare och allra minst uppfödare. Ston ska föla, ston ska betäckas, unghästar ska på bete, unghästar ska visas, hästar verkas/skos, staket stängas, hästar ska tävla, marker gödslas mm och vips så var det midsommar och de ljusa underbara sommarnätterna vänder ånyo mot mörkare tider.

Hela vinterns förväntansfulla väntan mot de kommande fölen började i år riktigt trist. Africa kastade med nästan 3 månader kvar av dräktighetstiden och vi hittade henne i hagen puffande på en mest hårlöst fostertingest som hon förgäves försökte väcka till liv och få upp på benen. Sorgligt och oroliga blev vi över vad som kunde vara orsaken. Vi hade inte fått någon förvarning alls och inga andra hästar hade varit i kontakt med våra sen tidig höst för mer än ett halvår sedan, men ändå kunde man inte låta bli att oroa sig för smittor etc. Det tragiska fick ändå en mindre oroande förklaring då vi efter några timmar hittade nästa foster i form av en nästan oformlig klump. Trots att vi varit uppfödare i många år så har vi aldrig haft tvillingar innan och det hade missats vid två dräktighetskontroller och stoet ovulerade dessutom bara ett ägg trodde vi, dvs det måste ha varit ett antal dagar mellan.

Hästuppfödning är ett livstil som bjuder på många prövningar och motgångar men också en del härliga stunder som man får glädja sig åt som sparkapital inför det jobbiga som förr eller senare kommer.

Valborgshelgen några veckor senare bjöd i stället på glädje då den inleddes med att Ariel nedkom med ett svart stoföl. Bara några dagar senare under de sista minuterna av april bidrog Sara med ytterligare ett välskapt stoföl. Inte blev helgen sämre av att Astoria startade två dagar i rad på utomhustävling i regn och plus 5 grader men presterade. Det kändes som Astoria tyckte det var riktigt roligt att tävla igen och hon var helt med på noterna. Med spetsade öron och full fokus på sin ryttare levererade hon och Jeanna två segrar och vi var nästan tårögda när ekipaget nästan dansade fram till en seger på 89,24% och 18% före tvåan den andra dagen. Upps and downs i hästlivet!

Nu väntar vi härnäst med spänning med vad vår kära Adelaide alias Glosa ska leverera. Tiden är ute precis i dagarna och Glosa drar på en stor mage som vi verkligen hoppas innehåller ett välskapt föl. Under tiden vi väntar har vi börjat seminera några av de andra stona och Die Santina gladde oss storligen genom att bli dräktig på första försöket. Hon som varit svårt de tidigare åren och gick gall i fjol och tog sig först på fjärde försöket för två år sen slog till direkt detta år. Det blir peppar, peppar ett tidigare föl än vad vi vanligen vill ha, men vi hade ju inte ens vågat hoppas att det skulle gå så här lätt och när stona förhoppningsvis ska ha föl flera år rad brukar de tendera att bli allt senare så det är bra att börja i tid när det inte har föl vid sidan.

Athena har fått gjort en start som hon och Rebecca klarade med bravur, inte minst med tanke på den korta tid de har fått tillsammans. Fyraårshingsten Affendi, som förhoppningsvis ska ut snart, laddar genom att snackar lite med stona/brudarna, visa upp sig och glänsa lite men är väldigt cool och chill. Pappas pojk precis på pricken konstaterar husse i huset.😀

I maj händer "allt" i hästvärlden. Håll i hatten, njut av glädjeämnena och försök förtränga det trista hästvänner!

Ett nytt hästår går mot våren, 31 Mars 2018

En riktigt vintern med snömängder som saknar sitt motstycke i mannaminne lider så sakta mot sitt slut.Fantastiska dagar med gnistrande vårsol på vit snö där dagsmejan får de jättelika drivorna att så sakteliga att smäla ner och välkomna en kommande vår. 

Att få ploga hagar,skotta stalltak och förlänga staktestoplarna har varit ett faktum denna vinter i vissa norra delar av Sverige. Snödjup upp till magen på hästarna ger rejäla träningspass i djup snö. Nu smälter drivorna så sakteliga i strålande soldagar.Hästarna njuter i solskenet och fäller vinterpälsen i stora högar. Än kommer det dock att dröja till det efterlängtade gröngräset spirar då snön fortfarande är mer än halvmeterdjup.

Ariel, Adeliade och nyinförskaffade Sarah är alla på sin sista dräktighetsmånad och Ariel är grymt stor, som en ballong och har tungt att röra sig. Hon har drygt 4 veckor kvar till 330 dygn men jag fruktar att det hon kommer att föla tidigare, betydligt tidigare. Hoppas verkligen att hon håller sig någon vecka till, annars kommer det bli svårt för fölet att klara sig. Jag tvivlar dock, då hon ser ut att kunna föla snart. Lite oroande är det. Hoppas verkligen inget är på tok.

Tja och så blev det då ett sto till, dräktigt med. Helt otroligt dumt - egentligen. Fina hingstfölet Aspekt e. Sibelius åkte till sin nya ägare i februari och vips i abstinensen så blev det en ersättningshäst i dräktiga Sarah. Det var verkligen inte meningen alls och jag förstår inte riktigt hur det kunde bli så. Det var någon som sa "att äga hästar är som att äta jordnötter, det är helt omöjligt med bara en utan det blir många, alldeles för många".

Sarah fick lämna den spirande våren i Tyskland för att landa i ett kallt Sverige med mycket snö. Hon blev riktigt förvånad och har inte helt acklimatiserat sig än. Hon ska egentligen föla först men jag tvivlar, utan anar att det kan blir Ariel.

Nu rullar allt igång. Fölvak, tävlingssäsong, unghästbedömningar och betäckningar. En del av den fantastiska påsken har upptagits av funderingar över hingstval. Otroligt roligt och inte helt lätt. Listan med tänkbara hingstar som skulle reduceras till en hingst för varje sto var det tänkt, har snarare ökat med mycket fina kandidater. Utom till de två ston som inte fölar i år och ska betäckas först, Palucca och Die Santina. Till de två prominenta hästdamerna är ont om bra förslag medan det finns flera tänkbara alternativ till de andra, till och med de som inte ska betäckas...

Jag hinner säkert ändra mig ett antal gånger än rörande hingstvalen medan högarna av hingstkataloger växer. Dessutom finns ytterligare en faktor att ta hänsyn till i år då "fantastiska" PostNord sviker alla med postnummer norr om Gävle. Två dygns leverans garanti för seminskick gör ju ingen uppfödare glad precis.

Nu accelererar häståret och det är bara att njuta av några förhållandevis lugna fantastiska vårvinterdagar då några otroligt hektiska hästmånaderna väntar.

Hästvår på ännu vita snövidder hästvänner - ladda för våren!!

Nytt år och nya utmaningar, 22 Januari 2018

Redan i slutet av januari känns det som dagarna är lite längre. Det känns faktiskt som vi har lite tur vi som har hästar i norrland, för en gång skull.Oftast är det en stor nackdel med långa transporter, kalla vintrar etc men denna års vinter känns faktiskt som en fördel för norrlandshästarna. Vi har nämligen snö och oftast minusgrader till skillnad från stora delar av Sverige där det regnat,regnat,regnat och åter regnat. Den lera och väta som var även här innan snön kom, och som fortfarande härskar i södra delarna av Sverige, vill varken vi eller hästarna ha.

Vi har också begåvats med några dagar med strålande solsken på vita snövidder och några få minusgrader. Vintern när den är som allra bäst och så fantastiskt vacker. Hästarna står och njuter i de värmande solskenet och rullar sig i den vita snön.

Än händer inte mycket i hästvärlden utan det det mesta är en väntan på och träning inför det som komma ska.Vår svarta lilla härliga prinsessa Aedina som just blivit tre år har precis sålts. Lika jobbigt som vanligt att skiljas från en häst. Nu vet jag att hon kommer att få det bästa möjliga hästlivet hos bekanta och då käns det lite lättare.Jag kommer förstås att följa Aedina med hennes nya ägare.

Småkillarna Affair och Aviator som åkte till hela vägen till Skåne till sin nya ägare före jul har acklimatiserat sig utmärkt. Även de har hamnat hos fantastiska nya ägare. De ser ut som små ulltussar efter att ha gått ute i den norrländska vintern i ett  skåne där det är mest plusgrader och blött. Tror de saknar snön lite. Vi hoppas snart kunna åka och hälsa på dem.

Nyblivne tvååringen Atlantic bor med en jämnårig hingstkamrat inte så långt ifrån vår gård. Där har allt regn som fallit i södra Sverige kommit som snö och Atlantic och hans lekkamrat får träna rejält om dagarna i lek i mer än halvmeterdjup tung snö.

Nu i början på 2018 när vi kan summera 2017 glädjer vi oss mycket för de två senaste årens resultat och konstaterar att vi är mycket glada åt det vi fått uppleva.

Nu blir dagarna allt längre i solvit snö hästvänner!

Ljus i adventsmörkret, 7 December 2017


Årets sista tävling blev ett verkligt ljus i vintermörkret att minnas under många långa vinterkvällar. Att få vara med om att den egna uppfödningen i tre generationer Astoria, vinna Champions of the Winner på Freinds arena första adventshelgen. Gå ärevarv med henne till publikens jubel var stor. Riktigt stort! Jag tog inte in det riktigt då och jag får med jämna mellanrum titta på bilderna för att försöka förstå att denna fantastiska händelse faktiskt är sann. Att vi fick uppleva detta!

Astoria har nu fått en så otroligt välförtjänt vintervila. Hon ska bara få äta, springa som hon vill i hagen och bara vara häst. Kanske klurar hon också förhoppningsvis lite mellan tuggorna på hur man gör galoppombyten med inför nästa års säsong. Astoria har verkligen utvecklats under året på ett sätt som vi bara kunde hoppas på i våra vildaste fantasier. Att avsluta året med seger på 91,8% i Breeder´s Trophy och sen vinna Champions of the Winner är bara fantastiskt. 

Athena och Affendi får jobba lite i hennes ställe nu så får vi se vad det bär för de två. För Affendi blir det mer allvar i ridningen nu när han snart fyller fyra år och för Athena som blir fem väntar större utmaningar. Vi hoppas förstås att de utvecklas med uppgifterna. Det gäller även Astorias mamma Aquarell som avslutade säsongen med placering i Prix St George och som vi hoppas kunna debutera i svår dressyr till våren.

Nu har snön kommit äntligen, och det är just nu helt perfekt vinterväder med 3-5 minusgrader och ca 1 dm snö. Så glada hästarna blir när marken äntligen frusit och det kommit lite snö, även om det tyvärr är knöligt då det var upptrampad mark innan. Det blir ljusare med i det annars så kompakta vintermörkret. Man har lite svårt att se nu att det skulle dölja sig lovande unghästar i de ulliga tussar till föl som går ute i lösdriften. Ungefär lika troligt som att det ska bli en prins när man pussar en groda.

I nästa vecka åker smågrabbarna Affair och Aviator till sina nya ägare. Usch så jobbigt det är även om vi vet att de verkligen inte kan få det bättre än dit de kommer. Att vara hästuppfödare är ungefär som att äta jordnötter - det är helt omöjligt att bara äta/ha en och ju fler man äter/har desto fler vill man ha.

Advent innebär också ljusstakar och stjärnor som lyser upp vintermörkret. Detta år tänder vi en extra stjärna för vår Astoria.

Snart är det jul hästvänner!

Höstrusk på allvar, 25 Oktober 2017


När vinden tjuter i knutarna, regnet piskar ihärdigt på tvären och höstmörkret är svartare än svart är det lätt att glömma varför man håller på med hästar. När sen regnet tenderar att vara nästan oupphörligt och leran i hagarna gör hästarna mer lik lerbadande grisar än eleganta springare, då längtar man till och med efter kylan som kan få marken att frysa.

Det regn som på flera håll under sommaren varit en akut bristvara har verkligen tagit igen tappad mark under hösten. Någon sjöng en gång i tiden "regnet det bara öser ner och jag blir blöt om både skor och strumpor" men detta ihållande regn blöter mer än bara fötterna kan jag lova.

Nåväl det är då man måste plocka fram de härliga minnena för att bringa ljus i det kompakta mörkret och några sådana verkliga ljuspunkter har ju faktiskt Oktober för med sig. Breeder´s Trophy tävlingarna är det som vi närmast kan mana fram ur glömskan och till den hjälpen finns härliga rosetter och priser. Vi är så glada över våra uppfödningar och vad de presterade. 

Att få fem startande avkommor var nästan full pott av, då vi oftast har bara ett och två föl per år (undantaget är årets fyra föl!). Att tre av dem gick till slutfinaler med Astorias seger i femårsdressyren på härliga 91,8% var "kronan på verket". 🙂 Även Athenas femteplats och och Affects åttondeplats, båda efter slutlig testridningsomgång med Charlotte Dujardin, var verkligt glädjande. Att två år i rad lyckas få två uppfödningar till testridning av OS mästarinnan av fyra möjliga uppfödningar är sannerligen något att glädjas åt och det gör vi! 😀 Fyra av 20 möjliga i testridning i hela Sverige 2016/2017 och fyra av fyra möjliga från uppfödning gör att man när man tänker på det är det lite lättare att förtränga höstrusket. Dessutom bidrog Palucca genom att bli Elitbelönad efter fyra i Sverige visade avkommor som alla visat framhovarna på unghästtest.

Nu är tävlingssäsongen så när som på finalen på Friends i stort sett slut, alla unghästtester sen länge avklarade, fölårgången 2017 på tillväxt och de som ännu  är i stomagarna väntar på våren går hästverksamheten in i vintervila. En period i höst- och vintermörker där man åtminstone delvis kan och får ägna åt planer för framtiden.

Årets seminsäsongen var som tidigare skrivits om verkligen motig och synnerligen kostsam, vilket bland annat resulterat i att vi sålt två föl. Alltid lika jobbigt och att tycka det är sannerligen en väldigt, väldigt dålig egenskap när man är uppfödare. Själva målet med avel är ju att det skall födas nya hästar och det innebär ju faktiskt att man troligtvis måste, oavsett om man vill eller inte, sälja hästar. Oj så jobbigt det är trots att ens någorlunda rationella små delar av jaget verkligen pockar på utrymme i den ack för lilla hästkloka tankesfären.

De är ju så otroligt härliga "småhästarna" och årets fyra föl gör en så glad bara man kommer ut i hagen. Alla med olika personligheter och underbart sociala och goa. Affair e. For Romance som har massor av självförtroende, älskar människor och är så lättlärd och snäll. Adelinde e. Dream Boy som är mycket mer framåt än sin mor och älskar att busa med de andra fölgrabbarna. Aspekt e. Sibelius som gärna tjuvnyper Affair och Adelinde i kamp och uppmärksamheten hos tvåbeningarna och Aviator e. Van Vivaldi  som är lite försiktigare och mer på sin kant men så otroligt snäll och mild.  

En sista koll inför vinterna av stona häromveckan gav det glädjande resultatet att även Abisco, som vi inte kollat tidigare då hon var så sent seminerad, var dräktig. Det är dock ännu alldeles för tidigt att gå och vänta på nästa års föl men visst känns det ändå spännande att ha dräktigt med Van Vivaldi u. Abisco, Total Hope u. Africa, St Schufro u. Ariel och Secret u. Adelaide.

Ännu väntar många mööörka höstdagar hästvänner - i väntan på ännu ett hästår och en ny hästvår!

Så var då sommaren över, 17 September 2017

Så var då ännu en sommar över och de mörka höstkvällarna har tagit över. Än har vi liksom löven inte släppt taget inför vintern då en del tävlingar återstor och då bland annat Breeder´s Trophyfinalerna.

Vi glädjer oss mycket att ha fem kvalade uppfödningar vilket är en riktigt hög procent då vi oftast inte har mer än maximalt två föl per år. A Cappella hoppas vi skall hålla ridbarhetsfanan högt i sexårsklassen, där galoppombytena är en stötesten för många hästar. I den årgången hade vi två föl varav den ena, fina Acando förolyckades som föl. Såå jättetråkigt.

Bland femåringarna får vi hålla tummarna för Astoria som säkerligen får möta ett gäng hingstar igen. Det är tufft för en hästdam med sådan maskulin omgivning på tävlingsbanorna. Hon kanske får prova att charma hästherrarna och hoppas att hon går hem hos både hingstar och domare 😀. Astoira har fått vila från tävlingar sen Ermelo, men hon tog glädjande nog hela äventyret med lång resa och tävlingsmiljö väldigt bra och verkade närmast tycka att det hela var roligt. 

Av fyråringarna har både Athena och Affect kvalat liksom treåriga Affendi som var ensamt föl det året. Allt kan hända med hästar som bekant så inte förrän startskottet i Breeder´s går vet vi vilka som kommer till start.

När vi nu har avslutat avelssäsongen kan man bara konstatera att det inte bara gått i rosenrött precis. Förresten när gjorde hästlivet det egentligen? Det är nog bara i MIn Häst tidningen och drömmar det är så. När det gäller avel och semin så är det bara en enda sak som är helt given som hästägare och det är fakturorna. Eländigt nog så ökar kostnaderna när det inte går som tänkt och det kan bli väldigt dyrt när det ändå är motigt som uppfödare. Lagen om alltings elände typ. För att hålla modet uppe på oss prövade stoägare borde det vara tvärt om för då har man ju ändå ett föl att glädja sig åt.

Vips så var sommaren slut men vi kanske ses på någon tävling eller Breeder´s hästvänner!

På väg mot höst, 11 augusti 2017

Så gick då sommaren precis så fort som man fruktat. Vips så är vi inne i mitten av augusti utan att det känns som det ens varit någon sommar. Avsaknaden av det efterlängtade sommarvädret har säkert också bidragit till känslan av att sommaren swishat förbi utan att stanna till. Tomas Ledins gamla slagdänga "sommaren är kort etc" känns som en riktig beskrivning, om inte alla år så i varjefall detta.

Sommarmånaderna har bjudit på både vin och vatten i hästlivet. Vi har glatt oss mycket åt våra föl som efter lång vistelse på seminstationen nu äntligen är hemma igen. Glädjen över att få pyssla med fölen grumlas lite av det trista faktum att ynkliga två av sex ston är konstaterat dräktiga. Känns riktigt trist och för att inte säga grymt dyrt efter att de befunnit sig på seminstationen i flera månader. Det är lätt att tappa sugen som uppfödare när det blir så här. Inte minst när man inser vad man kunnat göra för alla pengar det kostat "för ingenting" i stället. Entusiasmen för hästuppfödning får sig en riktig törn och man funderar seriöst på alternativa sysselsättningar i livet.

Våra föl är dock ändå ett riktigt glädjeämne. De är så sociala och trevliga så man blir ett härligt gott humör av att gå ut i hästhagen. Tänkt att få mötas av små välkomstgnägg från gosiga föl, det är inte alla förunnat!

Den yngsta av fölen men sannerligen inte den minsta, Paluccas Sibeliusson har vållat oss en del huvudbry i namngivningen. Enligt vårt system så skall namnen börja på A med faderns första bokstav sitt namn som andra bokstav med andra ord As. När han föddes var jag uppe länge den natten då jag tyckte att han dröjde med att börja dia och alla som försökt få en fölunge att dia vet hur enerverande det kan vara! De beter sig inte så begåvat om man säger så och på Hälsingemål kallar vi det lite udda för "slögt" alltså fick vårt härliga Palucca föl smeknamnet Aslög. 😀 

Namnet Aslög finns faktiskt och är ett fornnordiskt kvinnonamn. Nu är det verkligen inte vackert och passar inte heller ett resligt hingstföl som inte är ett dugg slög. Det finns dock en uppenbar risk att hans smeknamn framgent blir Aslög oavsett vad hans riktiga namn blir och han lär bli ensam om det smeknamnet 🙂.

Förutom fölen så har Affendi, Athena och inte minst Astoria skött sig alldeles utmärkt. Athena gjorde som jag redan tidigare skrivit om väldigt bra ifrån sig på Kvalitetsbedömningen med hela 88,8% i gångarter. Det visade sig sen när alla bedömnignar var gjorda vara med marginal det högsta resultatet i Sverige i år! Duktiga Athena. Affendi kunde till slut starta vid det sista treårsttest tillfället då griffelbenet hann läka. Även han gjorde ett mycket bra test och fick 51 poäng, diplom och blev bästa SWB häst den bedömninghelgen i Mälardalen och 4:a i Sverige.

Vår Astoria är ett riktigt glädjeämne. Efter att gått i hagen utan att ridas alls i en månad på seminstationen för att vi skulle försöka göra embryotransfer, som förstås misslyckades två gånger, tog vi hem henne på en torsdag. På lördag åket hon till Falsterbo och på måndag startade hon och blev 5:a och gick till final där hon blev 3:a i internationell konkurrens. Efter det blev hon uttagen till det svenska Unghäst-VM laget i Ermelo, Holland. En mycket lång resa som hon tog med ro och hon slutade 14:e av 39 "landslagshästar" från 15 förbund i första omgången och 4:a i B-finalen slagen från A-final med ynkliga 2 hundradelar. Vi är väldigt glada för vad Astoria riden av mästerliga Jeanna Högberg presterat och 87,0% på ett VM är stolta för!
I övrigt har Astral varit ute i MsvB:2 och även Ajahr som också placerat sig. Arezzo har debuterat i svår dressyr Intermediär I och A Cappella kvalat till Breeder´s Trophy via inledande 5-årsprogram. En frisk After Dark är även han på gång och nu hoppas vi att han skall kunna kvala till Breeder´s Trophy och därmed bli vår 6:e kvalade häst.https://www.youtube.com/watch?v=w9cLgX-nmnk&feature=youtu.be

Snart dags att ladda för höstsäsongen hästvänner!"

Midsommar, 24 juni 2017

Så var vi då mitt i sommaren och det har gått precis så fort som man fruktat. Innan man ens förstått att våren gått var det midsommar. Våren var också precis så intensiv som jag skrivit att hästlivet är flera gånger den tiden på året.

Kanske ännu mer hektiskt än vanligt i år, vilket jag inte trodde var möjligt, då även fyraåringar skulle hinnas med att förberedas och visas (nytt 2017) och inte bara treåringar, fölningar, betäckningar mm. För inte kan det väl vara vi tvåbeningars åldern som påverkar ?

Stona har nu fölat, förutom Palucca som blev mycket sent dräktig i fjol och som vi går och fölpassar på. Vi är nu ombetäcknings fasen i avelsverksamheten och som vanligt är det både en dyr!! och rejält prövande process med skick som inte kommer som de ska, ston som inte brunstar som de ska, ston som inte ovulerar som de ska, semin som inte ser ut som den ska, hingstar som inte fungerar som de ska och ston som inte blir dräktiga som de ska....😥

Så här i slutet av juni är bara Ariel av fyra möjliga ston konstaterat dräktig. Inte ser det bättre ut efter dagens rapport heller, då en omlöperska förmodligen kommer att ovulera på helgen då ingen semin går att få, en annan blev för sent seminerad i brunsten och den tredje måste sprutas igång igen efter konstig brunst. Hur var det nu - blir det fågelskådning eller frimärken framgent? Efter sådana rapporter hänger man rejält med huvudet eller för att tala travspråk så "hänger man i käken".

Lite glädjeämnen får man försöka påminna sig med som tröst. De båda ungstona Astoria och Athena har skött sig utmärkt i juni månad. Astoria visade sina "vippöron" på tävlingsbanan, som förövrig verkar vara i ögonfallande för väldigt många 😀 , och segrade i Unghäst VM-uttagningen på Strömsholm i Finalprogram för 5-åriga hästar med 85%.  Ett år yngre Athena hängde på sin polare från hagen med att få diplom och vinna gångarterna på Kvalitetsbedömningen med 88,8%. Båda är nu kvalade till Breeder´s Trophy på Flyinge.

Astoria:http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Dressyr/2017/6/Unghastkval---fa-men-naggande-goda/

Athena:http://www.tidningenridsport.se/Avel/3-arstest/2017/6/Athena-bast-igen/

Visningsvåren för unghästarna är inte heller helt över får vår del då treåriga Affendi, som skadade sig när han var redo redan för den första visningen i början av maj, skall försöka ta sista chansen första helgen i juli. Vi har nu lite förhoppningar om att han skall kunna starta.

Även vädret som verkligen skall vara varmt, soligt och torrt NU när vi skall köra hösilage och hö, driver gäck med oss med åska och ideligna regnskurar. Nu hoppas vi verkligen på att både väder och semineringsarbetet skall vända!

Vi ses kanske på något hästevenemang eller seminstation 😉?

Halvtid på häståret 2017 hästvänner!

Vårvindar friska, 13 maj 2017

Nu en bit in i maj borde åtminstone våren knacka på dörren på allvar men efter en mild vinter kom en riktigt kärv och kall vår. Snöflingor i luften vid ett flertal tillfällen ända in i maj och knappt plusgrader i isande vindar. Nog har vårvindarna varit friska allt, som i den välkända sången, men den som väntar på  något gott väntar aldrig för länge sägs det.

Nu är vi en bit in i maj som är den mest hektiska månaden då ALLT och lite till skall hända och hinnas med. Fölningar, tävlingar, betäckningar, skötsel av hagar, vallar och beten samt unghästtest, som dessutom numera innefattar både tre och fyraåringar. Undra på att man aldrig hinner med våren.

Väntan blev det på fölningarna. Naturen kanske är så vis att föl som skall överleva i det vilda skall födas till optimala omständigheter och då knep stona förstås igen i kylan? Africa som skulle vara först ut gick 10 dagar över tiden och som alltid är det lite extra spännande med förstföderskor. Hon visades sig dock vara ett precis så bra avelssto som vi hoppats. Cool, förståndig och alldeles lagom mammig. Hon fick dessutom ett stort och fint kolsvart charmtroll till hingstföl e. Van Vivaldi med två korta vita strumpor bak.

Nästa sto ut enligt almanackan skulle bli Ariel, och så blev det också. Efter att vi passat henne i två nätter då vi verkligen trodde hon skulle föla, tyckte hon att i hagen mitt på dagen tillsammans med de andra var lämpligt! Efter tre tidigare föl så kan hon ju det här med fölningar, så man kan undra hur hon tänkte när hon bestämde sig för att vid 11 tiden på dagen tillsammans med de andra flocken var bra. Vi tvåbeningar delade dock inte alls hennes uppfattning, särskilt som både Palucca och Abisco står över henne i rang och risken fanns att de gärna hade velat kidnappa ett litet gosig föl. Vi han dock ingripa och ta in Ariel och man blir lika förvånad varje gång. På knappa 15 minuter utan en enda svettdroppe hade hon fött ett svart hingstföl e. For Romance I. Perfekt tecknad med fyra vita och stjärn och som studsade upp och skulle dia efter 20 minuter. Pigg som bara den och söt som socker, dock rejält wingswept med långa ben som inte fått plats riktigt.

Fyra dagar senare var det Adelaides tur. Även hon, precis som de andra två stona, någon dag över tiden. Härligaste "Glosa" som vi kallar henne, har det bästa temperament en häst kan ha, och hon betedde sig förstås helt enligt skolboken. Precis som hon alltid gör. Svarta hingsttrenden bröts med ett mörkbrunt självständigt stolföl e. Dream Boy med massor av spring i benen. Detta var Glosas andra föl och vi ville hemskt gärna ha ett sto efter henne att fortsätta vår avel med och det fick vi 😀. Ibland har man tur. Hennes första dotter sexåriga A Cappella som börjat väldigt bra på tävlingsbanorna och hälsade lillasyster välkommen med att vinna en MsvC:1 på 71,59% på hennes födelsedag.

Tävlingssäsongen har nu kommit igång på allvar. Astoria kvalade till både Breeder´s Trophy och Falsterbo i första försöket och har inte varit sämre än tvåa på tre starter. Alla med resultat över 80% och det känns verkligen roligt. Även vår uppfödning reslige Affect med sina modiga 180cm i mankhöjd gjorde bra ifrån sig på Kvalitetsbedömning och fick diplom och kvalade även han till Breeder´s Trophy. Uppfödningarna Ajahr, Acron och Arezz är också ute på tävlingsbanorna och det är verkligen roligt att följa demhttp://www.tidningenridsport.se/Avel/3-arstest/2017/5/Kvalificerade-4-aringar/

Dock visade sig hästlivet även från "den andra sidan" när vi var tvungen stryka Affendi från treårstestet dagen före den tänkta starten. En förarglig griffelbensfraktur satte p och man kan verkligen undra hur han lyckades få till den, men så var det. Hästlivet i ett nötskal. Upp och ner och man får lära sig att vara glad och tacksam när det inte är ner.

Nu är det mer än full fart på häståret. "Håll i hatten" hästvänner för i maj går det undan så det visslar!

Underbar vårvinter, 18 mars 2017

Nu smälter snön och dagarna blir allt längre. Vårvinterdagar med solsken på den vita snön och några få minusgrader är magiska. Inga flygfän, inga mördarsniglar, inga fästingar, inga ormar bara ett fantastiskt ljus. Sådana unika dagar får mig att inse att jag gillar vintern.

Även hästarna njuter och ställer sig i solen och låter solstrålarna värma de långa vinterhåren som känner vårens antågande och faller av i stora högar. Tänkt om man bara kunde "frysa" en sådan unik dag och köra den i repris om och om igen? Livet är för kort för att inte försöka njuta, även om man i sanningens namn verkligen inte är bra på det. 

Under de långa vinterpälsarna visar sig nu så småningom vårnya hästar. Högdräktiga fölston med stora fölmagar och unghästar som växt och förhoppningsvis tagit mer "hästiga" former. Snart börjar förra årets avelsansträningar visa sig i de kommande fölen och förhoppningsvis kan unghästarna ge någon positiv glimt för att nära vissa små förhoppning inför framtiden. 

De första tävlingarna börjar nu så smått och snart kommer det nya häståret att explodera i takt med att vårens första knoppar börjar brista, och förhoppningsvis kommer det inte att göra ont. Bara ca en månad kvar till Africa som är först ut skall föla och sen två till, Ariel och Adelaide inom 14 dagar. Astoria och Aquarell som ska inleda sina tävlingssäsonger och Affendi och Athena som skall förberedas för Treårstest och Kvalitetsbedömning.

Våren kommer om möjligt att bli än mer intensiv detta år, då vi har rekordmånga fyra ston dräktiga samt att kvalitetsbedömning och treårstest båda går på våren. Sen skall ston betäckas om, hagar stängas, hästar på bete och så vips så har våren gått.Så här i mitten av mars månad då allt ligger startgroparna, har jag förutsatsen att verkligen försöka hinna med att njuta av denna kommande vår som vanliga människor utan häst/hästar verkar göra.

Precis när jag skriver detta om den kommande säsongen så börjar våra första uppfödningar starta och när jag funderar över nästa mening kommer de glädjande resultaten att Aquarell årsdebuterat med seger i MsvB:2 och fjärdeplacering i MsvB:4, Adriano vunnit i sin debut i Prix St George i USA och Ajahar årsdebuterat med seger i LA:1. En bra första tävlingshelg!

Högen med hingstkataloger har växt och även delat på sig likt en amöba i flera olika kataloghögar. Rätt märkligt med tanke på att den svenska, som jag saknar så, inte finns längre. Men det finns andra kan jag lova. Från många länder och många hingstägare. Härligt!😀Snart, snart är det ännu en vår då allt ska hända.

Vi syns nog  på något hästevenemang de kommande månaderna hästvänner!

Ett nytt år i sin början, 27 januari 2017

Ett nytt år har börjat och dagarna blir nu sakta längre även om eftermiddagarna fortfarande är mörka. En vinter som ännu inte bjudit på så mycket vinter är sakta, sakta på väg mot våren även om det ännu är långt kvar.

Hästverksamheten går liksom så mycket annat på sparlåga även om det förstås är nu de hästar som är tänkt att tävla som Astoria och Aquarell tränas för nya och svårare utmaningar på dressyrbanorna. Unghästarna Affendi och Athena är båda tänkta att visas på unghästtest. Med både Treårstest och Kvalitetsbedömning på våren blir det tight att hinna förbereda men vi hoppas att det ska gå. Båda två går dock fortfarande går på lösdrift och förhoppningsvis njuter de av det fria hästlivet. 

Ariel, Adelaide, Africa och Palucca blri allt rundare om fölmagarna. Det är ingen tvekan om att de är dräktiga, även om det är ett antal månader kvar till de väntade fölningarna.  Aedina som av någon anledning som vi inte förstod, såg rätt eländig ut under hela sommaren har tagit sig. I och för sig brukar inte ettåringar vara vackra men hon var verkligen extra ful och emmlig. Tufsig och mager med stor mage och växte dåligt. Det är mycket glädjande att det vänt och även om det är att ta i och skriva att den fula ankungen blev svan, så är hon i allafalll nästan en sothöna eller något liknande.

Denna vinter verkar bli väldigt njugg med att bjuda på den vita härliga snö som hästarna saknat. Även om det ännu återstår en del av vinterna så minskar sannolikheten för vita flingor för var dag som går.

En av vårvinterns härliga sysselsättningar är att följa alla hingstpremieringar, hingstvisningar, hingstannonser man kan hitta för att fundera kring kommande hingstval. Det är ett stort nöje för nästan alla uppfödare jag känner att fundera kring just hingstval, och det gäller inte minst mig. Den lista jag har över tänkbara kavaljerer till mina ston som pårjats kommer att ändras många gånger än och det är helt ovanligt att det dyker upp någon riktig hingstoutsider precis när valen skall göras.

HIngsten som efter väldigt många turer och noggranna analyser valts som "the one and only" kan erbjuda många överraskningar som ställer alla noga uttänkta planer på ända. Det har nog nästan varje uppfödare fått erfara. Helt plötsligt fungerar inte skicken, inte postgång, inte flyg, inte hingsten eller stoet eller, eller. Så hastigt och lustigt får en "standin" hingst alltför ofta väljas. För att vara någorlunda förberedd så brukar jag ha ett antal kandidater kvar till slut, som man ofta vår välja mellan i kraftig tidsnöd. I dessa lägen, och annars med för den delen, saknar jag verkligen de tryckta hingstkataloger som jag tidigare alltid bar med mig under hela våren.  Det var faktiskt lättare att ha med sig en lite katalog i sängen, i handväskan, i resväskan, i köket, på toaletten....överallt😀.

Ett nytt hästår är sakta på väg att vakna ur vinterdvalan hästvänner!



Nu summerar vi 2016, 25 december 2016

På juldagen av en jul utan snö och med plusgrader är det dags att summera vad häståret 2016 fört med sig. Ett år som alla andra år inneburit både med och motgångar. Det är förstås betydlig roligare att komma ihåg det positiva och det här året har fört med sig en hel del som är bra att ta med sig i minnet "när det blåser motvind".

A'has hattrick i den internationella debuten med nationalsång och allt kommer jag alltid att bära med mig i minnet liksom Astorias Breeder´s Trophy final med pris som bästa 4-åriga dressyrsto och testridning av dressyrdrottningen Charlotte Dujardin. Även nu när jag tänker tillbaka på det känns det mäktigt även om det var en stund sedan. Tänk att jag fick äran och glädjen uppleva detta. Tack mina hästar, de ryttare som gjorde detta möjligt och alla andra som hjälpt till, ingen nämnd och ingen glömd!

Även Athenas treårstest och fjärdeplats i Kungakannan, Adrianos alla segrar och framgångar i USA, After Darks 6:e plats i Breedes Trophy, Astorias dubbla diplom och segrar i Kvalitetsbedömningen, A Cappellas deltagande i både Falsterbo och Breeder´s Trophy samt Arezzos framgångar glädjer så mycket.

Vi som håller på med hästar vet att trots att de är så fantastiska, att de kräver så mycket på många sätt och vis. Den livsstil vi valt innebär många uppoffringar, motgångar, vedermödor så vi behöver alla något att glädjas åt ibland som bränsle på hästelden så inte glöden falnar och slocknar.

Så här under årets sista dagar är det inte bara en summering över det år som gått som görs utan även dags att börja funder och planera för 2017. Någon vis person sa en gång att det finns en anledning till varför backspeglarna är små och framrutan stor. Så det är dags nu att börja skrapa vinterisen från framrutan och se framåt. Även om det finns mycket att minnas från detta år så finns det nu i backspeglarna, men de känns faktiskt som det är åtminstone tre backspeglar för 2016 års del.🙂Tack alla ni som bidragit till 2016  års glädjeämnen!

När unghästtesterna nu inkluderar även Kvalitetsbedömnigen på våren så måste både Athena och Affendi förberedas samtidigt. Athena vilar fortfarande efter höstens Breeder´s men om några månader börjar allvaret igen. Affendi har fått göra de första lärospånen och är nu inriden, vilket han skötte utmärkt. Han har nu fått gå ut till kamraterna på lösdriften igen innan vårens förberedelser tar vid.

De dräktiga stona blir nu allt rundare och snart får vi börja se fram emot nya föl, längre ljusa dagar, en ny vår och ett nytt år. Ett 2017 som vi hoppas blir ett bra hästår för både oss och Er alla!

Gott Nytt hästår 2017 alla hästvänner!

Första advent och det lackar mot jul, 27 november 2016

Nu börjar det så smått lacka mot jul och mellan all hästsport på Friends arena i helgen har adventsljusstakarna kommit på plats. De är något särskilt med den stämnning ljustakarnas mjuka ljus skapar i vintermörkret.

Efter den snöchock som var i början av November med över 40cm i Stockholm på en dag, gissa om det var kaos, har det vita fina landskapet förvunnit och ersatts av mörker och lera. Just i dag är det dock lite kallare och några små vita flingor dalar utanför fönstret.

Vårt hästår har gjort bokslut gällande unghästaktivteter, bedömningar, betäckningar mm. Ett vinteridé för avelsverksamheten inför nästa år men allt stannar inte helt, utan ett antal hästar ska tränas och förberedas inför nästa års utmaningar.  

Affendi har för första gången både fått sadel och någon på ryggen, vilket var helt problemfritt glädjande nog. Han brydde sig inte alls utan betedde sig som att bära något på ryggen var helt naturligt. Han har hittills alltid betett sig mycket förnuftigt och klokt och vi får hoppas att det fortsätter så.

Astoria fick vila efter Breeder´s tävlingarna på Flyinge men är nu igång igen med träningen inför den kommande femårssäsongen. Kortet på mig, Astoria och Charlotte Dujardin vid prisutdelningen är verkligen ingen fotografisk lyckträff men ett bevis på ett resultat som vi gläjder oss mycket åt. Athena går i hagen och vilar ännu men skall om allt går som planerat börja ridas igen i februari.

Saknaden efter "vår" A'ha var högst påtagligt när finalen i Löfsta Future Cup för unga hästar genomfördes på Friends i helgen. A'ha hade ju kvalat dit och att få vara med om den finalen hade varit ännu ett minne för livet som vår svarta hingst kunde ha gett oss. Nu blev det inte så, utan vi hoppas och tror att andra som får äran att stifta bekantskap med "vår" A'ha tycker lika mycket om honom som vi. Sänder en jättehög med adventsmorötter i tankarna till den allra bästa hästvännen A'ha.

Aquarell avslutade säsongen med att debutera i Prix St George med 64,6% och sluta först utanför placering bara lite drygt ett år efter hennes allra första tävling. Att det blir en del missar emellanåt får vi förhoppningsvis tillskriva hennes orutin. En bra start på tävlingskarriären tycker vi ändå, och även i avelsboxen med första och hittills enda avkomman Astoria.

Vi får hoppas december för med sig lite kalla vindar så de tveksamma vita flingorna som faller just nu blir till ett vackert vitt snötäcke i vintersol och lagom kyla till jul.

Det börjar lacka mot jul hästvänner!

Hösten går mot vinter, 29 oktober 2016

När då hösten kryper allt närmare vintern är det härligt att få avsluta avelsåret med ett sådant championat som Breeder´s Trophy finalerna på Flyinge blev för vår del.

Något att minnas och ta med sig under kalla vinternätter, leriga hösthagar och då allt som oftast hästlivet inte precis går på räls. I dag t ex var de billiga hela gänget. När jag för andra gången på en och samma dag lagat staket och totalt fått gå en mil, hade stegräknare, med stolpar, spett, hovtänger och gud vet vad för att försöka få till de staket som de glatt rev ner igen 😥 då var de till salu.

Hmm lite rättvis kanske jag skall vara och erkänna ett en av gångerna var det stackars stressade och ledsna mamma älg vars båda kalvar just blivit skjutna som rev staketet. Jag tycker synd om älgen så den staketlagningen gnölar jag inte över. Dessutom höll sig alla pållarna där de skall vara trots trasiga staket.

Så här kvällen före vintertiden var det ändå mörkt vid halv sex tiden, vilket innebar att jag försökte fixa staket den sista dryga timman med en fricklampas hjälp. En riktigt urusel ficklampa som troligen skulle blivit bländad av en glödande cigarett. Har ännu inte lyckats få till elen och det är bara att hoppas att hästarna är kvar i morgon när det ljusnar då jag får forsätta laga staket. Det är ju bra motion i allafall och det behöver verkligen en kontorsråtta som jag.

Bjöd ut några av pållarna gratis till en vännina på telefon när jag var in och bytte till torra strumpor. Vi var båda överens om att Schleich hästar är bra mycket lättare och enklare, för att inte tala om billigare. Fina är dom också, trots att de är gjorda i plast. Kanske skall satsa på sådana i stället för frimärken som ersättning för hästarna, någon gång då...

Nåväl från staketlagningar till glädjen över Breeder´s Trophy dagar och uppfödningar att vara glad åt. A Capella Adelaides femåriga dotter var först ut och gjorde det med en äran. Delad 14 plats av 41 startande, först utanför final dit 12 gick. Bra start då vi  "vet" att hon kommer att göra sig bättre när svårighetsgraderna stiger.

Sen var det Astorias och After Darks tur i 4-årsdressyren. Båda gick ut i slutet av startfältet och när Affe fått sina poäng låg han 5:a och inte så många kvar så vi insåg att han skulle bli bland de 10 som skulle få äran att ha Charlotte Dujardin i sadeln!! Såååå roligt och en överrraskning. Sen kom Astoria och slog till rejält. 83,2% och så bra gjort av både Astoria och Maria Ia Eriksson i sadeln. Det räcket till en tredjeplats och oj så glada vi blev. Båda hästarna bland de 10 bästa och till final med Dujardin. Astoria som varit riden knappt två månader skötte sig utmärkt både på resan, uppstallning och visning.

Den kvällen var jag allt "lite" glad. Tänk att ha två hästarna med av två möjliga, den tredje förolyckades tyvärr som ettåring, bland de 10 bästa som skulle testridas i slutfinalen. En liten skuttuppfödare från `Norrland.

Dagen efter var det Athenas tur och hon skötte sig också riktigt bra. Dock alldeles för lite riden för att på allvar kunna hävda sig. Dessutom med en 90 mils resa i benen och första gången borta. Det blev ändå finalplats och slutligen en delad 4:e plats i Kungakannan för de bästa treårsstona.

Sen var det då Breeder´s tävlingarna stora begivenhet, testridning av Charlotte Dujardin. Helt fullsatt och hela ridhuset med publik, väggar, tak och allt var laddat med spänning och förväntan. Hon kom som en ridningens världsstjärna och en världstjärna var hon verkligen, dessutom med ett underhållande och charmigt sätt. Toppenbra, allt utom att Astoria inte presterade som hon kan/vi hoppades. Antagligen en kombination av stor trötthet och att hon blev överväldigad av publik, stämning mm vilket gjorde att hon inte alls bjöd på sig och gick fram. Tråkigt nog och därmed föll hon också rejät i prisplistan, från 3:e till 8:e. Vi kan dock inte vara alltför besvikna för trots allt blev hon bästa sto.

Undrar om det var någon av de andra hästarna som fått en så "annorlunda" väg till finalen som hon fått i och med dräktighet, resorbtion, förkylning, sjuk ryttare och så slutligen ca två månaders träning och lång resa? Vår Astoria får vara trött och överväldigad under de omständigheterna tycker jag och till nästa år då kan förbredelserna bara bli bättre.  

Affe (After Dark) mannen han klättrade däremot en placering, på Astorias bekostnad, och slutade 6:a. Prisutdelning med pompa och ståt. Stefan fick hålla After Dark och jag fick ta Astoria för att få pris som bästa 4-åriga sto. Det känns inte helt fel ska jag säga att ha en sånhär tur. Skulle kunna "vänja mig vid detta" 😀.

http://www.tidningenridsport.se/Avel/3-arstest/2016/10/Dragon-Welt-basta-4-aring/

Nu är allt över och vi har som sagt landat i vardagen med leriga hagar, staket stängning och en hovböld. Känner ni igen er? Athena får vila nu några månader efter att ha åkt nästan 200 mil för att starta. Astoria fick också en vila men nu har vi satt igång henne lite smått igen för att förhoppningsvis hinna i kapp i utbildningen inför nästa år. Astorias mamma Aquarell är den enda som är igång riktigt nu och inspirerad av sin dotter vann hon helgen efter Breeder´s  en MsvB dressyr och gjorde en helt OK start i MsvA idag, först utanför placering.

Nu får vi  snart så smått börja ta i det som skall fixas, planeras mm inför nästa år med. Te x skall Affendi ridas in och Abrilla flytta från sin mor till flocken i Norrland. Så saknar vi vår A'ha så mkt...

Nu är timman sen och det kolsvarta höstmörkret utanför fönstret ger inte vare sig månen eller stjärnor en chans att lysa upp natten. Dags att ställa om klockan och få en extra sovtimma innan staketen kallar på den första vintertidsmorgonen.

Snart kommer snön hästvänner..

Höst och brittsommarväder, 18 september 2016

Så var då hösten här. Efter att ha inlett med några tidiga riktiga höstdagar blev det nästan sommar igen. Varmt och härlig, men det fick man bara höra talas om av andra då det var full fart på jobbet igen.

Inte heller hästlivet tar paus på allvar förrän hösten växlar till riktig vinter. En hel del händer trots att vi sedan A´ha for till Holland inte har mer än en häst som tävlar nu. A'ha blir nu kvar därnere hos nya ägare och det är faktiskt med dubbla känslor. Vi saknar vår A'ha mycket men glädjer oss åt att han har det toppenbra och dessutom segrade i debuten i Holland. http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Dressyr/2016/9/Salda-Aha-gjorde-vinnande-debut-i-Holland/ http://www.eurodressage.com/equestrian/search/node/A%27ha%20stallion

Det verkligen något speciellt när man fött upp en häst två generationer och det dessutom är en sån helt underbar hästpersonlighet som A'ha är. Han har varit med oss sen han föddes som vår hästvän i vått och torrt och ställt upp på allt, utan en enda gång i sitt liv surat eller protesterat! Alltid med på noterna och lika glad.Han har dessutom aldrig varit skadad eller halt trots att han har gjort det mesta, årgångschampionat 5-7år, lag-SM, Grand Prix debut som 9-åring och internationella segrar *** lilla rundan mm. Såna hästar får man verkligen inte många i ett "hästliv" utan vi får verkligen vara glada att vi fick honom överhuvudtaget. Vi saknar vår A'ha så! 

För Astoria, som kom mycket sent igång efter att ha resorberat, har livet som ridhäst nu börjat på allvar. Efter bara några få veckors ridning debuterade hon med den äran på championatskval i Enköping och blev tvåa med 82% och godkänt kval till Svenskt Avel och Sportchampionat på Flyinge. Det följde hon sen upp kommande helgen med att toppa både hoppning och dressyr på Kvalitetsbedömning med diplom i båda diciplinerna. Verkligen jätteroligt. http://www.tidningenridsport.se/Avel/3-arstest/2016/9/Astoria-toppade-i-Soderhamn/

Total Hope sonen som blivit döpt till Atlantic fick stanna hemma från den fölbedömning han var anmäld till då jag kom hem mitt i natten från jobb och Astoria och Die Santina fick prioriteras då föl har fler chanser i livet. I bland får man försöka vara realist med, fast man allt som oftast eller rättare sagt nästan alltid, försöker hinna med mer än vad som går och är vettigt.

Nu närmar sig höstens Avel och Sportchampionat på Flyinge. Båda ungstona Athena och Astoria är anmälda dit liksom våra uppfödningar A Capella och After Dark. Flyinge är inte bra placerat för oss som har unga hästar i mellan- och norra Sverige och jag har därför brukat avstå med åtminstone treåringar.I år betäckte vid dock inte treåriga Athena, tvärt emot vad vi brukar göra, då listan på betäckta ston ändå blev lång, för lång..? Efter en hel del funderande hit och dit är hon nu ändå anmäld till Flyinge men vi är inte riktigt säkra på om vi kommer att åka än.

Fyra av fem betäckta ston är nu konstaterat dräktiga, endast Abisco var inte riktigt med på noterna. Förresten egentligen är fem av sex ston dräktiga för även Die Santina ingår i vår stosamling även om hon är uppstallad hos Jeanette Ågren som ska ha hennes första föl. Blir extra spännande med föl efter fem olika hingstar nästa år men dit är det långt än och väldigt mycket kan hända.Närmast stundar nu Flyinge, om det blir med eller utan hästar återstår att se.

Vi kanske ses på Svenskt Avel och Sportchampionat hästvänner?

Sommarens sista månad, 2 augusti 2016


Nu när juli just bytts mot augusti är det inte heller nu stiltje och vila, utan saker händer och skall fixas. Årets skörd av foder inför den stundande vintern är bärgad, fölningar och treårstesten avklarade liksom alla semineringar.

Tre ston är konstaterat dräktiga (Africa, Ariel och Adelaide), ett icke dräktigt (Abisco) och Palucca kvar att kolla efter omseminering, innan årets betäckningssäsong gör bokslut. Vi får hålla tummarna för att det blir fyra dräktiga, men det återstår att se.

Från att vara mycket småskaliga uppfödare med oftast ett eller två föl per år är det alltså någon form av hjärnsläpp som inträtt med rekordmånga fem betäckta ston! Det höll till och med på bli sex stycken men där skingrades lämpligt nog den oförståndiga entusiasmens dimmor i rätt och ögonblick och Athena fick stanna hemma i hagen. Var rätt motvilligt skall erkännas, då vi vill betäcka testade treårsston för att få ett tidigt föl med kort generationsintervall innan den kommande ridkarriären. Hmm borde kanske blivit ett till sto då...😉

Vips när augusti trädde in slog höstvädret in. Alldeles för tidigt med regn, rusk, kalla vindar och mörka kvällar. Åt det sistnämnda finns inte mycket att göra mer än att vänta på nästa vår men regn, rusk och blåst kunde fått vänta lite längre med sitt inträde. Vi får hoppas att det snart ändrar sig och att det blir en lång härlig höst med många hästevenmang i brittsommarväder.

Nedräkningen inför höstens fölvisningar, championatskval, kvalitetsbedömningar har börjat på allvar och som vanligt när man tittar i almanackan undrar man hur i hela friden allt skall hinnas med. Att man aldrig lär sig så gammal man är! Dessutom är det väldigt frustrerande att mest varje dag inse att den "att göra lista" man gjort som dagsplanering är längre vid dagens slut än på morgonen. Vill inte riktigt ta till mig att det beror på att jag är gammal/äldre och långsammare. Frågan är om obotligt och olärbar tidsoptimism är ett bättre alternativ?

Avelsstona har nu samlats in från betäckningsstationer medan ungstona som skall ridas och tränas skall spridas ut inför träning efter vilan på sommarbete. När vi hämtade Palucca med föl som fått stå en bra stund på seminstationen kunde vi konstatera att fölungen verkligen inte är liten som sin far Total Hope. Oj vad han hade växt och var rund och fin dessutom. Palucca är sannerligen en moder som försörjer sina barn rejält, på egen bekostnad tyvärr, då hon är svår att hålla hullet på när hon mjölkar så otroligt mycket som hon gör. Svart/mörk som hon är är hon dessutom mycket utsatt för obehagliga flygfän på betet, vilket inte bidrar till gott hull. I det avseendet är blåst och rusk ändå bra. Bra betesväder.

Astoria har på allvar börjat tränats för kommande övningar. Tyvärr alldels för sent på grund av sjukdomar i stallet där hon är uppstallad. Vi får hålla tummarna att det samarbetsvilliga temperament hon hittills visat gör att hon ändå kan visas på Kvalitetsbedömningen, om än inte alls optimalt förberedd.

En visit på Unghäst VM i dressyr, i år för första gången i Holland, Ermelo hanns med under de sista dagarna på sommar"semestern" (=arbetsläger). Så härligt intressant att se många unghästar från olika länder och avelsförbund. Dessutom hingstar, varav många i aveln. Som avelsnörd man är, är det extra intressant att försöka följa med i de olika blodslinjerna och härstamningarna. Orden behöver dock väljas med omsorg när man uttrycker sitt stora engagemang för icke hästavelsintresserade personer. Det lärde jag mig genom att tolka minerna på några icke häst intresserade män som en gång hörde mig eldigt deklamera att jag var passionerat intresserad av hingstar och avel....... Vi är ju inte som alla andra vi hästmänniskor och det är lätt att glömma 😀.   

Snart är ännu sommar blott ett minne och höstens hästevenemang ett faktum hästvänner!

Halvtid på ännu ett hästår, 27 juni 2016


Efter att ett antal helger i rad kört över hundra mil med hästtransport är man allt rätt mör och trött. Midsommarfirandet, förstås med hästanknytning, innebar en övernattning på en camping och man förundras när man går genom campingplatsen hur annorlunda livet kan vara utan hästar. Det verkar så lugnt och avspänt att sitta där utanför sin husvagn och äta, prata och bara ta det lugnt. En verklig kontrast mot hästlivet verkar det som.

Palucca fölade den 14 juni efter att även i år gått över tiden. Det blev ett långbent, mycket ädelt svart hingstföl. Han är nu drygt tio dagar gammal och det skall bli mycket intressant att se vad det blir av honom. Hans far Total Hope är tyvärr ur avel för den här säsongen, då han blivit buköppnad. Så en repris på denna betäckning går inte, i år i allafall. 

Efter att ha spridit ut hästarna på olika seminstationer, har vi nu så smått börjat samla ihop dem igen. Africa blev dräktigt direkt med Van Vivalidi medan Ariel och Adelaide fått vara länge på seminstationerna då de var helger när de skulle semineras. De missades alltså då lördagsutdelning på skick inte finns längre och fick vänta på nästa brunst. Infrastrukturen har verkligen blivit sämre när det gäller skick mm. Går det överhuvudtaget att gå fram händer det att man får hämta sändningarna upp emot 30 mil enkel resa bort.

Förra måndagen var dock en riktigt turdag efter den i olycklig inledningen. Båda två visade sig vara dräktiga med hingstar med skick från andra länder och som inte helt lätta att få dräktigt med. Ariel är nu dräktig med For Romance och Adelaide med Dream Boy. Nu får vi hålla både tummar och tår att dräktigheterna består så att det inte blir som med Astorias dräktighet med Dante Weltino i fjol, dvs resorberat 😥. Den resorbtionen visat sig vara extra tråkig nu eftersom Dante Weltino tävlar som han gör och är OS aktuell och nu inte finns tillgänglig annat än på fryst sperma. Även Abisco är nu seminerad men precis just i dagarna och ännu inte dräktighetskontrollerad. Med Santina är det dock trögare och hon har nu löpt om tre gånger. VI har ännu inte gett upp hoppet men det känns inte helt lovande.

Athena vårt treårssto som började träningen inför treårstestet med att hoppa över en bom i lastbilen och "trilla ut" och göra sig illa, tappade mycket tid i förberedelserna och vi han bara hoppa fyra gånger. Hon var inte färdig för ett treårstest egentligen men hoppningen var ju inte hennes diciplin heller, så vi startade ändå då vi gillar henne. Det visade sig att även domarna gjllande henne det till vår stora glädje och hon skötte sig utmärkt.🙂 Resultat blev hela 51 poäng som gångartstalang och hon har nu kvalificerade sig till både Kungakannan och Svenskt Avel- och Sportchampionat. Direkt efter visning har hon fått gå hem på bete och vila upp sig och nu funderar vi på vad hennes närmaste framtid blir. Ska vi betäcka, åka den långa vägen med en treåring för att delta i championatet, både ock eller ingetdera?

Även vår uppfödning A Cappella, Adelaides dotter, glädjer oss mycket då hon börjat sin tävlingskarriär på ett alldeles utmärkt sätt och nu kvalat både till Scandinavian Open på Fasterbo och Svenskt Avel- och Sportchampionat på Flyinge.

Just nu kör vi som tokar all vaken tid för att hinna skörda hösilage mellan alla skurar. När naturen är som allra vackrast med ljusa sommarnätter hinner vi förstås inte njuta ett enda dugg.  Så typiskt och rätt trist. Nu när jag fått en glimt av campinglivet efter en natt i stugan är jag beredd att ansluta mig till Galenskaparnas dänga "Man ska ha husvagn". Just nu käns det som texten mycket sannolikt kan ha författats efter ett möte med hästmänniskor och ordet i stället bör läggas till. Galenskaparna framstår faktiskt vid eftertanke som både mycket insiktsfulla och synnerligen kloka.

Mitt i allt det hektiska kommer då Falsterbo och som jag måste försöka lösa på något sätt i år för att heja på A Cappella.

Njut av sommarnätterna hästvänner, det har redan börjat gå mot mörkare tider!

Månaden då allt händer, 16 maj 2016

Maj månad går så oerhört fort och tyvärr känns det som den går allt fortare (eller om det är att man hinner med mindre...), ju äldre man blir. Innan man *hunnit blinka*, så är man som nu, mitt inne i maj.

Naturen fullkomligt exploderar och man riktigt ser att det blir grönare för dag som går och vad är vackrare egentligen än späd grönska, blommor och löv som spricker i vårsolens glans? Det är dessutom en härlig tid för hästarna då det första späda  gräset smakar extra gott och det ännu inte har kommit några irriterade flygfän i luften. 

Trots att några av dem, tyvärr bara en sen den andra dräktiga resorberade, är rejält runda om fölmagarna blir de så glada när de får lämna vinterhagen att de rusar runt så att grästorvorna flyger. Unghästarna påhejade av nästa lika ystra äldre ston, bjöd på en riktig uppvisning med bocksprång, skutt och glädjerusningar som jag lyckades till en del få med på film. En film som man kan titta på om och om igen och glädjas åt.

Avelssäsongen, liksom tävlingssäsongen är i full gång och det känns som *alla* hästar skall fara åt olika håll. Efter att ha ägnat två helger i rad till att köra hästar hit och dit över ett Sverige som känns alldeles för stort, börjar man på känna sig rätt mör. Än mattar blir man när man sen tittar i almanackan och konstaterar att de ifyllda* att göra sakerna* de kommande veckorna knappas lämnar en enda minuts andningshål. Det är bara att konstatera att man återigen, att man aldrig lär sig, har varit tidsoptimist och att det kommer att bli tight, mycket tight, väldigt mycket tight. 

Under timmarna i bilen, som blir många när man alla avelshästar i norrland, tvingas man konstatera ett och annat tråkigt faktum som t ex att det numera är *mindre klokt* att bedriva avel och uppfödning på landsbygden i norrland. Trist att konstatera då förutsättningarna verkligen finns med hagar, mark mm men logistik och transporter har blivit betydligt sämre och är snart är det inte försvarbart alls att fortsätta. Att åka 120 mil fram och tillbaka med bara ett av stona till seminstation, som var fallet förra året, och risken finns i år med, är inte försvarbart ur någon aspekt, djurskydd, ekonomi, miljö, tid mm 

Att jag sen i år råkade ha tre ston som behövde semineras på pingsthelgens lördag gjorde det inte lättare. Det gick bara att få fram semin till ett enda ett av de stona vilket gör att två kommer att missas och nästa brunst måste inväntas. Det innebär förstås betydligt ökade kostnader för uppstallning och transporter mm men det var helt enkelt omöjligt att få fram skick då postgång, kommunikationer mm nedmonteras allt mer.

Det är trist att konstatera att det sker en samhällsomvandling som på sikt kommer att göra det mer eller mindre omöjligt att bedriva den verksamhet som man gjort och önskar. Att reflektera över framtiden eller om det är *baktiden* borde man verkligen ta sig tid att göra. 

Förutom de två senaste helgernas sammantagna ca 150 mil med hästtransport så händer det en massa annat förstås. Aquarell, lilla fuxan som gjorde sin andra start i livet på Championatet i höstas på Flyinge, har inlett sin tävlingskarriär bra med fyra placeringar på sex starter bl a en i MsvB:5. Uppfödningar A Cappella, Ajahr och Arezzo har tävlat med framgång och placeringar. Femåriga stoet A Cappella har börjat riktigt bra med segrar och placeringar i alla starter så här lång på bra poäng och nu kvalat till Breeder´s Trophy finalen på Flyinge i höst. Arezzo har efter lång bortavaro pga problem med en hov börjat med två placeringar i MsvC:1 och MsvB:5.

Nu får vi hålla tummarna för att de två seminerade stona blir dräktiga, att de två som inte fick någon semin pga det inte gick att skicka brunstar om väldigt snart :-), att treårstesten går bra, att unghingsten inte gör sig illa på bete bland busiga grabbar, att vi hinner köra iväg ungstona på bete snart, att A'ha, Aquarell, A Cappella, Adriano, Ajahr, Arezzo fortsätter tävla med framgång.

En *vanligt* maj söndag som denna innebar transport ca 13 mil av fölsto till seminstation som det sen inte går att få skick till förrän brunsten är över. Lämnar henne för att undvika 26 mil varje undersökningstillfälle. Grr 😠Lastning av tvåårshingst och transportca 40 mil till hingstbete. Avlämning och sen 12 mil hem. Ett antal flarniga lösdriftskamrater röjer runt och skriker sen fölstoet åkte med klar fara för staket och lösa hästar med allt vad det kan innebära. En person får i uppdrag att vara kontrollant och det går bra.

Nä vet ni vad, nu när jag skriver detta på kvällen efter denna dag blir jag lite trött och funderar på det där med frimärken igen. Att dessutom förhoppningvis få tid och pengar över till en massa trevliga saker som normala människor ägnar sig åt vore inte så dumt. Ibland när jag susar förbi några på en uteservering i solskenet med min bil med hästtransport och häst på släp undrar jag hur det känns att bara sitta där och dricka kaffe latte, småpratat och sola. Vet ni hästvänner? 

När ska vi börja med frimärken ? 😉  

Nu har ännu ett hästår tagit fart, 16 april 2016


Nu är det full fart om man ägnar sig åt hästar och än mer intensiv kommer maj att bli. Under några månader framgent nu skall "allt" hända. Tävlingar, treårstest, fölningar, betäckningar, betessläpp och inte minst allt som skall fixas runt om hästarna som staket som ska stängas, vallar/beten skötas om mm. Så svish så är man mitt i sommaren. Undrar hur våren är för normala människor som hinner med att märka att den pågår och uppleva naturens explosion?

Den 10 april föddes Aquilas lilla dotter e. Benetton Dream. Söt som socker och med en stor vit bläs och tre vita strumpor. Tänk så härligt oförutsägbart det är med avel och naturen. Bara bruna Aquila fick en dotter med så mycket vitt med en hingst som inte alls har mycket vita tecken. När fölen är små så är ju tecknen större än vad de blir när de växer, så  hon kommer att "växa i" den härliga breda bläsen. Aquila som vid 14 års ålder fått sitt första föl, sköter det med äran och är väldigt pratsam med sin lilla dotter.

Tänkt så otroligt härligt det är med föl! Man blir lika glad i hjärtat varje gång de kommer till världen och vips så glömmer man alla vedermödor som hästlivet innebär och far hem och läser hingstkataloger, funderar kring betäckningar mm på ett helt ologisk och oförnuftigt sätt. Högen av hingstkataloger bredvid min säng, i bilen, på skrivbordet, på toaletten, i handväskan och på alla tänkbara och otänkbara ställen mm bara växen. För var dag är det en ny tänkbar hingst som är på tapeten vars alla egenskaper verkligen nagelfars. Betäckningar planeras i en omfattning som man var helt på det klara med i vintras att så skulle det inte bli! "Fölrus" är inte bra för förståndet!

Tävlings året rivstartade redan i Februari/Mars med att grabbarna Adriano och A'ha startade med framgång som mars månads skrivande berättade om. Båda har sen fortsatt i samma hovspår. A' ha med att vinna i debuten i Intermediär II i Lövsta Future Challenge, bli tvåa i andra starten i Intermediär II på 69,64% och sen göra sin andra start i Grand Prix och sluta som fyra knappt slagen från placering då det var tre placerade.  Adriano har startat en gång till, vad jag vet, och även då vann han.

LIlla Aquarell startade i Msv :4 och blev placerad i sin första start i klassen.  Adelaides femåriga dotter A Capella debuterade med en tredjeplats i LB:2 och följde sedan upp med att vinna LA:3 i sin andra start i livet på 70,286%. Hon såldes redan som föl till en vän och nu glädjer vi oss tillsammans över "Pellas" start på tävlingsbanorna. Det finns väl inget som är så bra och roligt som när köparna tycker lika mycket om de hästar vi har fött upp som man själv gör och det går bra!  "Pella" har  dessutom begåvats med mamma Adelaides fantastiska temperament så nu hålller vi tummarna för fortsättningen.

Ajahr, vår stora "grabb" efter Johnson som vi sålde som fyraåring har nu hunnit bli åtta år och har just debuterat i MsvB. Forsättning följer och han har till vår glädje begåvats med anlag för samling men även lite nerv från sitt fäderne. Treårsstoet Athena får nu vila några veckor efter att ha ridits i alla tre gångarterna i båda varv. Med löshoppningen är det värre och vi har bara hoppat en enda ynka gång än, vilket skapar en "lätt" frustration över om vi skall hinna träna tillräckligt treårstestet. 

Africa och Die Santina skall till veckan åka till seminstationen för att kolla status inför kommande  semineringar. Båda bor just nu hos min ovärderliga hästkompanjon Nettan som alltid ställer upp när det behövs och krisar och det gör det ju understundom hästeriet. Inte så sällan heller, tyvärr. Santina håller nu på att vänja sig vid ett liv som fölsto och inte som prima dressyrballerina. En omställning för den fina "hästprinsessa" hon är som heter duga, så hon får nu en succesiv anpassning genom att bo i Nettans toppenfina stall. 

Med stora Abisco är det värre. Alltid är det något som inte går enligt planerna i hästlivet. Kom in från hagen när hon var på träning för ett tag sen, svullen och halt och det har nu visat sig att leden har utsatts för ett riktigt trauma. Veterinärerna granskar nu röntgenplåtar, får se vad detta landar. Hästar...

Nu hästvänner är/blir det intensivt. Tur att kvällar och nätter är ljusa !

Vilken rivstart, 20 mars 2016


Jag har skrivit det förr och skriver det igen, med uppbar risk för att vara tjatig. Kanske kommer jag dock lite närmare att börja med "frimärkena" i stället för hästlivet för var gång jag skriver det, men det vete katten😀.  Vi är ju inte riktigt som alla andra vi som håller på med hästar.....

Aquarell blev först ut och fick börja året med två starter i MsvC, då hon var tvungen kvala på grund av ryttarbyte. Det gick bra och i andra starten slutade hon dessutom tvåa med dryga 68%, trots några riktigt rejäla och kostsamma missar. Nästa start blir i MsvB nu.

Sen följde den riktiga rivstarten på 2016 med en helt osannolik vecka. Vet inte riktigt om jag tror att det är sant än. Grabbarna grus, dvs Adriano och A'ha slog till, och det rejält.

A'ha fick följa med till Vestfold och göra sin första internationella tävling i lilla rundan i CDI**** i Vestfold, då Peikko en av Jeannas övriga hästar, skulle dit och starta. Som han gjorde det! Tre starter och tre segrar i internationell Prix St George, Intermediär I och Intermediär I freestyle. Ett äkta hattrick med andra ord. 

Stefan drog dit som en blixt efter första segern och fick njuta av nationalsång, svensk flagga, ärevarv och hela baletten. Jag följde det hela via dator och skickade bilder och filmer, och det räckte nästan. Det var liksom lite för mycket på något underligt vis. Har nog inte tagit in det än riktigt. Vår A'ha som vi fött upp i två generationer och som Stefan säger till alla, om det går bra på en tävling, han dragit ut.... Nu vet ju jag då att så verkligen inte var fallet, långt därifrån, men jag bjuder på det när det går bra. Underligt nog så har han inte dragit ut honom själv när det går mindre bra 😀.

Adriano ville inte vara sämre utan tog tre segrar och två andraplaceringar på fem starter i Wellington, USA i samma vecka i forth level som motsvarar ungefär Msv A. Helt osannolikt!! OM nu detta är sant och inget dåligt skämt, så går det liksom inte att slå för mig med en liten uppfödning med bara några få föl. Det är helt enkelt för bra. Det finns ett talesätt som säger - för bra för att vara sant - och jag förstår det tillfullo nu. 

Lite normalt är ändå hästlivet. Får ta det också så det blir lite sans och balans i denna månadsrapport med. Treårsstoet som åkte liten lastbil för första gången när de hämtade henne och skulle träna för treårstest och hoppade över bommen, fastnade och fick tas ut bakvägen ut på vägen med sår "överallt" och blodet rinnande. På en lördag förstås och flera timmars arbete av veterinären väntade. Vi har precis tagit en mängd stygn och får hoppas det slutar någorlunda bra ändå. Abisco som halkade i hagen när det var blixthalka när hon var på träning och blev rejält halt med en tjock och varm kota. Nu börjar det låta lite mer normalt, eller hur?!

Har sparat en film med A'ha under svenska flaggan med nationalsång. Såg på den efter två timmars arbete med veterinär med treårsstoet. Behövdes då och kommer att behövas många fler gånger, så jag sparar den filmen, både digitalt och i mitt medvetande. 

Snart drar det ihop sig till årets mest intensiva hästperiod. Ett antal tävlingar står inför dörren, liksom treårstest, fölningar och betäckningar. Först ut kommer Aquila bli med den lånade magen. Bara knappa 2v kvar till beräknad fölningstidpunkt. Spännande!

Nu drar häståret 2016 snart igång på allvar hästvänner. Håll i hatten eller kanske rättare sagt ridhjälmen.

Nytt hästår, 6 februari 2016

Så var ännu ett hästår påbörjat. Adventsljusstakarna är undanställa och det lilla mysljus de gav är ännu inte ersatt med längre dagar. Det blev lite snö och kallt till slut till glädje både för hästar och vi som skall sköta om hästarna. Härligt och friskt och man inbillar sig åtminstone att ovälkomna onödiga "djur" som bacillusker, mördarsniglar och fästingar får sig en riktigt köldduvning som decimerar antalet.

Tävlingarna börjar så smått nu i februari/mars. Då får vi se hur vinterns träning av A'ha för att få honom starkare i piaff och passage fallit ut. Även lilla Aquarell är på gång och tränar enligt utsago bra.

Absinth for på mellandagarna till sina nya lekkamrater i lösdrift för ettårshingstar och antalet hästar blev en mindre, för en kort stund... För vad hände, håll nu i er, vi ÄR "lite" tokiga vi som håller på med hästar, men det hade ni väl inte tvivlat på förstås. Ett nytt fölsto införlivades till samlingen.

Har haft span på henne länge då hon är släkt med Palucca på mödernet och de har även samma far, samt att hon har tävlat framgångsrikt. Nu bar det sig inte bättre än att hon blivit skadad, och jag kunde ju bara inte låta ett sånt sto missa min avelsbox, eller?

Die Santina heter hon och nu ingår hon i fölstosamlingen efter att ha tävlat med segrar upp till och med Prix St George. Hon håller just på anpassa sig så smått till ett liv som blivande fölsto. Hon kommer att få sitt första föl, om allt går som planerat hos, min goda vän Nettan som verkligen kan ge henne den prinsesskötsel hon är van vid.

Är huvudet dumt får kroppen lida" är ett gammalt föga upplyftande ordstäv. Just nu kanske jag borde vara lite vidskeplig och lyssna på gamla ordstäv, då jag fått en ordentlig influensa och skriver detta i envisa feberyror från sjuksängen. Det än minde entusiamerande "synden straffar själv"" kanske går att använda med, men inte kan det väl räknas som en synd med ett jättefint fölsto!? Eller vad säger ni hästvänner?

Nu är det jul igen, 25 december 2015

Vips så var då julafton passerad och nu är det bara dagar kvar på ännu ett hästår. Julstämningen har lite svårt att infinna sig på allvar detta år då det är nästan varmare än vad det var på midsommar och intet hopp om lite vit ljus snö finns i sikte. Alla julkort med vit snö och tomtar känns verkligen avlägset. Victor Rydbergs tomte som transkar i snön när endast han är vaken får ta på sig rejäla gummistövlar i år.

Lite hopp fick vi för några dagar sen då det i allafall var minusgrader och underlaget hagarna frös. Tänkt att man skall bli glad åt minusgrader, men ni som borstat och försökt hålla hästar i lera och gegga rena och som dessutom har mugg tror jag förstår varför jag blev glad av minusgrader. Avsaknaden av vit ren snö gör inte bara hästarna lortiga utan också lite ledsna över att inte få springa i snön. Mörkt, mörkt blir det dessutom. Vi ser nog inte ens tomten i den mörka leran även om vi är vakna när han traskar runt? 

Undra om man kan få COOL av att borsta lera ur långhåriga hästpälsar? I så fall bjuder denna vinter på en klart ökad risk. Jag är förvisso gråhårig redan innan jag börjar borsta men det förstärks klart efter besök i lösdriften. Att få det grå gråare av hästlera är inte direkt någon skönhetsbehandling. "Lerinpackning" med fel metod och på fel ställe! 

Affendi har fått gå ut till sina ettåriga hingstkamrater igen och gissa om han blev glad och de busade. En riktigt uppvisning hur man leker, skuttar, står på bakbenen och fightas med varandra fick vi se några glada minuter. Allvaret har börjat så smått för Athena som nu fått lära sig bära sadel, bli longerad och även ha något på ryggen. Än så länge har hon skött sig helt exemplariskt. Hon har nu fått julledigt även hon innan vi tar en omgång till med lärdomar med målsättningen treårstest i vår.

Abisco är nu rätt less på sin son Absinth som i brist på jämnåriga hingstföl, han skall få sådana lekkamrater i nästa vecka, försöker bita och nafsa i allt han kommer åt. Hon har skött sig över förväntan som försföderska i allt utom att hon mjölkat uselt. När sonen växer och är tunn då lägger hon på sig själv, egoistisk som hon är. Inte helt ovanligt för förstföderskor och min erfarenhet är att det brukar bli bättre med eventuellt kommande föl. Med hennes mor Palucca är tvärt om, fölen blir runda och fina och hon har svår att hålla i hull när hon mjölkar. Lite trixigt åt två håll mao. Inte som vårt härliga fölsto Miami som varje år klarade konsttycket med att få härliga, mycket välutvecklade föl som växte så det knakade samtigt som hon alltid var rund och go själv. Födgeni.

Nu under julens lediga dagar är det dags att börja fundera lite mer på allvar inför 2016, vilka ston skall betäckas etc. Dessutom har vi tre ungston som skall förberedas för visningar. Ett för treårstest och två för Kvalitetsbedömning. Några hästar skall fortsätta på tävlingsbanorna med, om allt går som planerat. Dock ej härliga Adelaide, stoet med ett helt underbart temperament, hög ridbarhet och otrolig arbetsvilja. När hon nu kommit upp klasserna känner hon av den fula skada hon fick i den hemska trafikolyckan som kunde ha kostat henne livet. Det visade sig att skadan på framkotan har påverkat leden. Så jättetråkigt. Hon har verkligen de egenskaper som man vill ha som ryttare när man skall uppåt i klasserna men nu får det bli fölstoliv i stället.

Nu skall jag leka lertomte och gå ut i lösdriften i mörkret. Förresten, jag har just lärt mig under julen att den äkta gamla svenska tomten var grågrå, liten och en rätt ilsken vresig typ som man var tvungen muta och hålla på gott humör med gröt etc. Känns riktigt klockrent i år. Åter till de urgamla svenska traditionerna med andra ord och inga kommersialiserade amerikanska röda tomtar som delar ut presenter till snälla barn.

Snart får vi lägga ännu ett år till handlingarna hästvänner och alla gråa hår är tyvärr inte bara lera utan även omisskännliga tecken på tidens tand. Nog blir de väl fler om man har hästar, de grå alltså😉?!

Hästar i novembermörker,15 november 2015


Så är ännu ett hästår på väg mot sitt slut. A'ha gjorde i helgen säsongens sista tävling och de andra hästarna har också troligtvis gjort sina sista starter för året. Nu när novembermörkret lägger sig tungt i väntan på att adventsljusstakarna skall skänka oss lite ljus i fönstren, kan vi börja summera häståret 2015 lite smått.

Hästlivet innehåller som alltid sina "ups and downs". Något som är viktigt att komma ihåg oavsett om det befinner sig i de allt för få "ups" eller de betydligt mer förekommande "downs". 

Affendi, ettårshingsten som snart blir två har varit ett hästdown 😥med flera månader på box och ensam i hage. Snart skall han få gå ut på lösdrift igen och få utlopp för all accumulerad energi och leka med jämnåriga kamrater. 

Vi var lite fundersamma på Paluccas dräktighet då hon inte betedde sig som dräktig riktigt tyckte vi. Vid 90 dygnskontrollen visades sig mycket riktigt att inte alla ston var dräktiga längre, men det var inte Palucca som resorberat utan Astoria. Hon som skulle ha sitt enda föl innan sporten och var betäckt med en dyr och exklusiv hingst. Vi avstod dessutom Breeders och Kungakannan med henne för vi var rädd om dräktigheten. "Downs" 😠

A'ha gjorde sin sista tävling för säsongen, trodde vi, för två veckor sedan i Enköping med att segra i Intermediär I  på 71,75% och sluta tvåa dagen efter i Intermediär IB på 70,54%. Riktigt, riktigt roligt. "Ups"😀

Höstmuggen på stona och unghästarna vill inte ge sig. Jag har nu fått riktigt elak mugg, illaluktande och sårig, flera år i rad vid samma tidpunkt. På långt återväxt bete som i och för sig ofta är fuktigt och blött men jag börjar allt mer fundera om det är någon bakterie eller växt, då jag inte får det när de går på utbeten vid samma tidpunkt. Ni hästvänner som läser detta, har ni några idéer/tips? Att stå och behandla ful och sårig mugg på beten och unghästar, ston mm är "downs" både för mig och hästarna kan jag lova.😠

Sålda After Dark matchades för treårsfinalen på Flyinge, något som både nya hästägaren och vi som uppfödare såg fram emot. Dock lyckades han skada sig rejält så av det blev inget, utan nu står han som konvalecent och vi håller både tummar och tår för hans tillfrisknande. "Downs"😥

Jag hälsade på Adriano borta i USA i september och det var härligt, trevligt och verkligen jättebra på alla sätt och vis! Där hade ännu inte hösten infunnit sig då och det var härlig väder. Något att komma i håg nu i mörkaste november. Så glad att Adriano har det så bra overthere, dessutom hos supertrevliga människor.

För tvååriga Athena har allvaret börjat lite smått. För tre veckor sedan fick hon lämna lösdriften för att åka ifrån de andra och börja livets allvar med sadel, träns, longering och konstiga människor som skall göra allt möjligt med henne som klänga på ryggen, få henne att springa runt, runt mm. Hon skall få en veckas träning till innan hon får julledigt och smälta allt hemma igen i lösdriften med hästkompisarna. Hon har skött sig jättebra så här långt och all heder åt Josefin och Jeanette som gör jobbet.  Lite "Ups"🙂 då.

A'ha fick lite oplanerat avsluta säsongen med att debutera i Grand Prix dressyr som reserv för Duendicello P på Helsingborgstävlingarna. Han och Jeanna gjorde det med den äran och han slutade mitt i fältet med 65% i sitt livs första GP start. Som uppfödare, i två generationer, är man lite stolt och glad att ha en häst som startar GP, och gör det som nioåring. Det finns en hel del att slipa på dessutom lite här och där, så det kändes riktigt bra och såg inte så svårt ut😀. Uppfödningen Acron har debuterat i svår dressyr, Intermediär I under hösten, och blev därmed vår fjärde uppfödning i svår dressyr. Vi har två i svår hoppning sen tidigare med. "Ups"🤩

Sen behövdes ju hästtransporten lagas, vattnet till lösdriften fixas, en hovböld verkas upp, vinterhagar kollas och dessutom en Ariel som blev halt. Precis som hästlivet brukar vara, eller hur alla hästvänner?? Är det bara jag som funderar på frimärken istället ibland? 😉 

Snart är det advent och sen är det vips jul igen alla hästvänner. 

Hästhöst, 4 oktober 2015


Höstvädret har varit ljuvligt och löven har knappt börjat gulna och falna trots att vi är i Oktober månad. Nu när det lackar mot vinter så skall allt förberedas inför frost, snö och is. Tävlingssäsongen har tagit fart igen efter sommar uppehållet och för oss uppfödare kulminerar den i det årgångschampionat som precis avslutats när jag skriver detta.

På championatet får man njuta av det bästa ridsportsverige har att erbjuda i unga fyrbenta talanger och framtidsekipage. Att även hästägarna och uppfödarna uppmärksammas gör det hela än bättre och roligare, speciellt om man är uppfödare och hästägare som vi är.

Det behövs verkligen uppmärksamhet och uppmuntran också till uppfödare och hästägare, för som "råvaruproducent" hamnar sällan någon glans på uppfödarna. All slit med att få ston dräktiga, allt som kan gå fel med betäckningar, fölningar mm och förhoppningar om föl och avkommor som alltför sällan infrias behöver belönas med åtminstone uppmärksamhet någon gång i bland för att hålla entusiasmen vid liv. Ett sällsynt sådant tillfälle är just Championatet. 

Med uppenbar risk för att vara partisk så tycker jag vi är alltför dåliga i Sverige på att uppmärksamma uppfödare och hästägare. Om jag jämför med de besök jag gjort både i Holland och Tyskland så har vi en del att lära och jag förstår egentligen inte varför det skall vara svårt? Vi är alla beroende av varandra, ryttare - uppfödare - hästägare m fl ett kugghjul där alla kuggar behövs och skall kugga i varandra för att få full utväxling på "hästmotorn". 

För att växla in på hästägeriet och tävlingar så har A´ha fortsatt tävla utmärkt även i början på höstsäsongen med seger på 71,49% i Intermediär I på Hogsta samt två placeringar på Djursholms Elittävlingar i allra tuffaste konkurrens i Intermediär IA och I. Jag är sååå glad åt honom 😀 och att ha en sådan tävlingshäst som är egenuppfödd i två generationer dessutom. Tänk att få gå på Djursholmstävlingarna som hästägare med en häst som dessutom går bra! Det är knappt att man tror det är sant efter att ha gått så många år och tittat på alla andras fina hästar på stortävlingar! 

Sen följde lilla Aquarell upp med att debutera på tävlingsbanorna den 17 september med att segra i sin allra första start i finalprogram för 6-åringar och kvala till championatet. Hon blev den garanterat minst rutinerade hästen att starta där med EN start innan det var dags för årgångsfinal. Nu står hon på lastbilen på väg hem och vi är så nöjda med henne första tävlingsäventyr. Hon har skött sig utmärkt och slutade den första omgången 18 av 33 startande med 12 som direktkvalade och i omgång två var hon 6:a med de 5 före som kvalade. Den allra mest förargliga placeringen först utanför final alltså. Ett enda orent byte rättare sagt, så nära och tight var det! Men vad kan man begära med av en "debutant"? Vi får glädja oss åt att hon skötte sig utmärkt och faktiskt blev 4:e bästa sto inkluderat importer.

Härligt med lite tävlingsresultat att krydda med när ettårshingsten får spricka i hovbenet på bete, unghästarna får höstmugg, en fölmärr blir halt en annat förmodligen resorberat - ja ni vet hur hästlivet är, eller hur? Just därför kan ibland en rosett vara mycket mer värld än en rosett... 

Snart kommer kung bore - njut innan dess hästvänner

Senaste kommentarer