Vad händer? Blogg

Helt i enlighet med min ålder måste jag börja även denna månadsinlägget med en kommentar om vädret.

🙂 

Äntligen kom då sommaren i mitten på augusti, när skolor och jobb börjat igen för de allra flesta och förstås även för mig. Jag som var "den enda" som missade solen förra året verkar vara på väg att lyckas igen i år.  Oavsett ledigheter eller ej njuter vi alla nu av solen, utom mina ston som är lite gnälliga för alla flygfän som också dök upp med värmen.

Avelssäsongen är avlutad, stona har fölat sen flera månader tillbaka och semineringar/ betäckningar avslutade för detta år.Vi lyckades till slut få Palucca dräktig med, även om det krävdes tre försök. Vi hade gett upp och funderade på att avsluta försöken för i år eller byta hingst och så tog hon sig. Verkligen en positiv överraskning efter att hon fått åka total 120 mil och tillbringat ett antal veckor på seminstationen. Verkligen ingen billig dräktighet, men ändå dräktig!

Nu får vi hålla tummarna för att det blir föl e. Total Hope (Palucca), Benetton Dream (Aquila) och Dante Weltino (Astoria) nästa år, men innan dess kan mycket hända.

Annars har hästlivet varit rätt ned en stund. Allt går i vågor känns det som och just nu är det en rejäl dal. Adelaide har känt av den skada hon fick i trafikolyckan hon var med i för flera år sedan, Affect har gjort sig illa på det hingstbetet där han går med kamrater och står på box. Tillråga på allt fastnade Abisco olyckligt i stallet, vilket slutade turligt nog, kunde gått riktigt illa, med många skrubbsår, svullnader och rejält tråklande av sår på huvudet. SUCK!!

Lagom till vi skulle debutera Aquarell så glömde hon bort hur man gjorde galoppombyten! Hon som varit så duktig och säker på dem tidigare och lärde sig dem plättenkelt, men det var då det. Nu när start var inplanerad så försvann de stora, fina och säkra bytena av någon oförklarlig anledning ut i intet i cyberrymden.

Jag har ett förslag till Svenska politiker. Om ni ser till att förse så många människor som möjligt med hästar kommer arbets- och sysslolösheten att minska drastiskt. Det finns "inget" som kan ge så mycket arbete som hästar och dessutom fullt upptagna "hästägarhjärnor" i försök att tänka ut lösningar, planer mm som  allt som oftast går i stöpet och därmed måste revideras.  Dessutom har de flesta som har hästar varken ha tid, ork eller råd att hitta på något annat. Vi är "sega" vi som håller på med detta!   

Adriano är senaste tidens glädjeämne då han segrat överlägset i två starter borta i USA med mycket bra poäng.

Njut av sensommarvärmen innan hästshösten kommer på allvar hästvänner!

Det sägs att ju äldre man blir desto mer väder och sjukdomar pratar man. Tänker inte ta till sjukdomsskrivande men för att närmast chocka min omgivning och även mig själv, skriva om lite annat än hästar, så hästhemsida detta är.

Hästlivet kan i bland ta nya skepnader och faktiskt även paus för några dagar av upplevelser som inte har enbart med hästar att göra. Inte så ofta det händer precis men just nu är det ett sånt tillfälle. När jag skriver detta sitter jag nämligen längst fram i fören på sjunde våningen på ett av Hurtigrutens fartyg när vi sakta glider in i hamnen på det Nordnorska samhället Skervoy. Trots att klockan är halv elva på kvällen lyser solen mellan snöklädda bergstoppar och husen ligger i klungor på en bergssida ner mot den lilla hamnen. Helt magnifik natur som är svår att beskriva.

Förutom turister från "alla världens hörn", låter det som i den omgivande språkblandningen, är det tyst, lugnt och stilla. Man blir riktigt andäktig inför hur vackert det kan vara. Tänkt att vårt västra grannland kan bjuda på detta sceneri. Det går knappt att förstå om man inte varit med om det.

Har under eftermiddagen klättrat på höga fjäll i Tromsö och suttit på ett vindpinat och "rätt" kallt (ca 14 grader) utedäck i polarsolen tillsammans med några andra från olika delar av världen. Större delen av tiden har endast kameraklickandet, vinden och måsarna hörts då vi suttit i tystnad och bara tagit in det naturen kan erbjuda. 

När vi nu glider ut ur hamnen igen mot ännu nordligare hamnar visar sig en helt magnifik midnattssol över horisont och berg. Ett fantastiskt rödgult klot tränger igenom genom skira moln och speglar sina solstrålar mot en mörk havsyta.

Ett intressant männskligt beteende uppenbarar sig då i skenet av midnattsolen. En "flock" män med systemkamror och rediga objektiv (hm" förlängare"😉) får plötsligt en enorm energi och påbörjar ett intensivt fotograferandet. Endast någon enstaka kvinnna smyger diskret in i något dålig fotovinkeln med någon enkel liten ynka fjutt kamera. Kvinnorna använder i stället sina verbala förmågor på alla möjliga språk för att beskriva vad det ser. Turisternas musik inför midnattsolen - en kör av kvinnoröster accompanierade av kameraklick. Iaktagande detta måste jag förstås vara riktigt obstinat och ställer mig som en tyst kvinna i mansflocken och fotar. Tyvärr hade jag ingen systemkamera med mig. Det hade verkligen varit roligt att haft ett sjutusan till objektiv och kamera och ställt sig i mitten 😀.

Har flera gånger under båtfärden funderat över hur olika livet kan se ut för oss människor och hur otroligt olika livsbetingelserna och landsbygden ser ut i de båda nordiska grannländerna Norge och Sverige. Här lever landsbygden och man blir så förvånad över hus, samhällen mm så långt norr ut att Sverige har tagit slut för länge sedan. Dessutom tycks infrastuktur som internet mm fungera mycket bättre än i Sverige på de mest avlägsna platserna. T ex nu på havet långt norr om polcirkeln.

En sak är säker i varje fall, jag hade knappas varit hästuppfödare om jag fötts i något av de "samhällen" som vi passerat. Hade jag mot förmodan råkat födas med ett hästintresse på någon av dessa platser där husen klamrar sig fast på bergväggarna endast ett stenkast från havet, då hade sannerligen min defekta hästintresse-gen verkligen varit ett handikapp. Man kanske hade varit renfanatiker, fiskentusiast eller fågelskådare istället? Undrar hur man gjort med hingstkatalogerna och avelsstatistiken då? Man kanske hade somnat på kvällarna till någon katalog med rentjurar med stora horn eller vingbredder på någon sällsynt fågelart.

Tro nu för all del inte att jag åkt så  här långt helt utan hästar! Nej , nej, så tokig är jag inte - än. Grunden till besöket var ju travtävlingar i Harsta, de första V75 tävlingarna norr om polcirkeln. Där träffades vi förstås hästfolk från Norge, Finland och Sverige och kanske en och annan ryss med och gissa vad vi pratade om?! Vissa av de tävlande hade åkt med hästsläp i flera dagar på slingriga vägar för att komma till Harsta med sina hästar. Hästintresse är verkligen en passion som understundom kan tangera gränsen till vettighet och kloksskap, eller? Men vad vore livet utan passioner? Funderar dock lite på om jag kanske skulle försöka bli passionerat intresserad i något lite enklare, billigare och mindre krävande som t ex fågelskådning eller varför inte fotografering med en riktigt brutal kamera med jätteobjektiv 🙂.

Om nu hästlivet tog två dagars paus, så är det full fart förstås ändå. Astoria, treårsstoet som jag beslutade betäcka sent, visade sig vara dräktig på första försöket häromdagen medan Palucca gick om för ett tredje försök. Det verkar inte så lovande för hennes del. Abisco som fölade för första gången har visat sig växa otroligt med uppgiften och är helt exemplarisk mamma. Vi är så stolta över både henne och hennes långbente son.

Äh vet ni vad. Det fick bli icke häst denna gång. Lite omväxling förnöjer, kanske. Åtminstone tyckte en skottsk reskamrat på båten det när han liggande på magen försökte få fina bilder på de ynkligt små men vackra blommorna som växte högt uppe på de Norska fjällen.

Nu har vi passerat halvåret och går mot mörkare tider igen. Häståren går fort, så ta tillvara på de ljusa stunder vi ännu har kvar i en förhoppningsvis lite bättre sommar än vad den hittills varit.

Denna vårvisans strof har verkligen stämt detta dår då vårvindarna har varit verkligt friska med en par riktiga vårstormar, dessutom isande vindar, kalla nätter och kyliga dagar. Ännu har inte vårvärmen infunnit sig. När nu våren närmar sig på allvar händer allt fler saker i hästlivet.

Ariel som skulle föla i månadsskiftet April-Maj hade inte tålamod att vänta.Tålamod är förresten något som Ariel inte har så mycket av överhuvudaget, eller rättare sagt inget alls. I Ariels liv skall allt hända nu, direkt och genast. Hon var riktigt tjock och otymplig sista veckorna och tyckte förmodligen det var så jobbigt att hon beslutade sig för att föla 10 dagar för tidigt. Efter att tidigare fått ett fuxsto och en svart hingst blev det nu mixen av dem båda, ett svart stoföl. Inte så dumt alls och dessutom med en smal bläs och vita bakstrumpor. Piggelin som bara den, nätt och lite åt det mindre hållet, inte så oväntat med tanke på den tidiga födelsetidpunkten.

Det är nu dags för hingstval med och som vanligt är det lika roligt och det går "många turer" om vilka hingstar man skall använda ända till det är dags. När man så väl bestämt sig, ofta i sista minuten, så händer det inte allt för sällan att det inte blir som planerat då allt kan hända. Seminlådor kan komma på villovägar, hingstarna inte fungera, ston inte blir dräktiga mm. Ett antal gånger har hingstvalet ändat upp i något annat vad som var tänkt och planerat från början och faktum är att det har hänt att de fölresultaten har överraskat positivt precis som tvärt om. När man verkligen trott man "fått till det" har inte resultatet blivit vad man hoppades. Det är avel i nötskal och också en del av det som gör det så spännande och intressant. Individen är facit på hur generna verkligen trillat på plats.

Maj stundar nu och det är som jag skrivit tidigare uppfödarens mest hektiska månad med fölningar, betäckningar, tävlingar, stängsling, släpp av hästar, treårstest och sen skall man hinna arbeta med sitt jobb med. Det är nu snart allt skall hända. En tjuvstart i april blev det dock med Ariels tidiga fölning i år.

Astoria har löshoppat några gå gånger, alldeles för få än, och vid det andra tillfället när det var lite hinder visade hon att hon var "orutinerad" och inte löshoppat tidigare. Trots att hon har rätt mycket hoppning i stammen så förstod hon bara inte hur man gjorde. Hon kämpade tappert och försökte verkligen men hur hon än gjorde så föll någon bom, med framben, bakben, oxrar eller hjälphinder. Hon blev riktigt olycklig faktiskt. Tittade på mig och undrade - hur än jag gör blir det fel. Hjälp! Mer träning var tvunget så några veckor senare lastade vi och for för att hoppa igen och ser man på då hade poletten trillat ner! Vad glatt förvånade vi blev. Nu förstod hon vad det gick ut på, men nog behövs allt lite mer träning här inför treårstestet.

Affendi har nu lämnat sin familjeflock här hemma för att få tampas med två jämnåriga hingstkompisar.Han åkte exemplariskt snällt i transporten under hela den dryga tiomilaresan, som om han inte gjort något annat, trots att han bara åkt en gång förrut och då i mamma Paluccas sällskap. Framme på främmande mark undrade han först lite vad mamma, syrran och de andra tog vägen innan kraftmätningarna med de andra två småhingstarna tog över och nu njuter han av unghingstbus mest hela dagarna.

A´ha och Adelaide har varit ute och tävlat. A´ha har börjat säsongen mycket bra. Segrade årets första start på Strömsholms vårtävlingar i Intermediär I med 71,36% med 38 startande för att sen följa upp med en tredjeplacering i debuten i Intermediär A, som är ett svårt program som innehåller byten i varje, piaff och passage och där han var yngsta hästen i startfältet, med 69,&% och sen en andraolats i Intermediär I på 71,3%.  En riktigt härlig start på säsongen som vi är sååå glada för. Nästa start blir nu i mitten på maj.

Även Adelaide har varit ute och tävlat och har placerat sig i Msv C:1 och MsvC:2. Adelaide är den snällaste och mest ambitiösa häst som går i fyra hästskor. Så vänlig och lätthanterlig och ändå ambitiös och alltid med på noterna när man rider. Såna hästar som hon kan man inte få för många av. Det skall vara roligt att äga häst och det är det med henne.

Ni som läser detta kan få något att fundera på med. MItt namnsystem på hästar är att alla skall börja på A och andra bokstaven skall vara fadershingstens första bokstav. Nu med ett stoföl efter Everdale är det inte så lätt. Kom på ett stonamn som börjar på Ae, jag har inte så många förslag om jag säger så..!

Njut av våren både med och utan hästar - den går så oerhört fort och fortare för varje år!

Tillbaka i Sverige efter resan "down" under med sol och mycket värme hinner jag med att uppleva en liten glimt av vårvintersolen på de sista smältande små, små resterna av vintern. Hästarna står nu och njuter utanför lösdriften i solskenet och de långa vinterpälsarna börjar så smått släppa för att om några veckor trolla fram "nya" hästar.

Ariel tycker nu att dräktigheten är lite tung med en stor mage, när hon gått in i den sista dräktighetsmånaden. Ännu några veckor hoppas jag vi får vänta på det som alltid är lika spännande och härligt, en fölning. Vi spekularer förstås som vanligt om färg, kön och utseende på den kommande fölungen. En rött stoföl eller svart hingstföl, är frågan, eller kanske tvärt om? Kanske inte något av de två alternativen, en brun hingst?

Att försöka förutsäga, spekulera och fundera är uppfödarens stora stora utmaning, i allt från hingstval till fölning och slutligen den färdiga hästen. Blev det som du trodde och hoppades? De kommande månader skall många avelsfunderingar resultera i beslut om val av hingstar att betäcka med, delfacit i form av födda föl och utfall vid treårstest och tävlingar.  

Årets allra mest hektiska avelsmånad är maj och nu när dagarna blir längre och våren anas på allvar kommer tiden gå fort och vips är vi där när "allt" skall göras och ske. Varje år går dessutom allt fortare, en effekt av att när livet varat längre blir den relativa tiden på ett år allt kortare.

Bruksprovet 2015 som nu är lagt till handlingarna, innehöll mycket glädjande ett antal väldigt fina hingstar. Dessutom var en hel del av dem svenskafödda. Riktigt roligt att konstatera att svenska uppfödare kan producera väl så bra hästar som i andra länder och som dessutom är lika bra förberedda och välutvecklade som de utländska. Horses made in Sweden av väldigt duktiga uppfödare, ägare och tränare.

Några av våra uppfödningar har också inlett tävlingssäsongen. Acron har placerat sig i MsvA dressyr på Strömsholms Påsktävlingar i väldigt tuff konkurens. Adelaide och Ajahr har båda placerat sig i MsvC och Ah Braveheart har varit ute i lätta hoppklasser. Astoria har accepterat det faktum att när man blir stor måste man bära på konstiga saker på ryggen och vi tränar henne vidare för vårens treårstest. Ett antal uppfödningar till är förhoppningsvis på väg ut för att mäta sina kvaliteter på tävlingsbanorna.

Vi saknar härliga Adriano som nu fått komma ut ur en månadslåg karantän i USA. Han har dessutom blivit godkänd i SWANA som avelshingst och vi hoppas nu han kan kombinera arbete och "nöjen" på ett bra sätt i USA.Adriano har samma härliga arbetsmoral och temperament som hans helsyster Adelaide som nu är ute och tävlar under sin ledighet från avelsboxen.

Nu njuter vi av vårvintersolen medan häståret rullar igång på allvar när dagarna blir allt längre!  

Så bytte man vårvinterns solsken på vita vidder mot mot heta dagar "down under". När jag skriver detta är jag bara lite drygt halvvägs till Sidney som är resmålet. En övernattning i Singapore på vägen "ner" ger tillfälle till att uppdatera hemsida mm. Kontraserna i världen är slående, inte bara när det gäller väder och vind men om det skall inte en hästsida handla om.

Det nya hästårets verksamhet har börjat smyga igång lite smått. Några hästar har årsdebuterat på tävlingsbanorna och stonas fölningar börjar komma lite närmare. Först ut i år att starta har varit de sålda uppfödningarna Ah Braveheart och Ajahr. Båda förhoppningsvis i början av sina tävlingskarriärer. Braveheart sköter sig med den äran och hoppar mot högre höjder medan Ajahr får hålla sig inom dressyrstaketen.

Ajahr bytte ägare i fjol höst och har med den nya unga duktiga ryttare utvecklats mycket positivt. En härligt duktig ung tjej som kommer direkt från ponny manövererar nu den store ca 173cm och inte särskilt ädle Ajahr eller Sumo som är hans smeknamn mycket duktigt. Sumo har ju Jazz blod i sina ådror så han har vid båda tävlingarna  behövt en klass för att titta av sig innan han levererat i meetingets andra start. Andraplaceringar i LA:4 och nu senast i Msv C:1 på 69% lovar gott. Bra ridet Amanda!

Fina Adelaide som går under det mindre fina smeknamnet Glosa har också årsdebuterat. I Msv C:1 efter ett långt tävlingsuppehåll efter skadan när hon trampade ner i ett hål. Hon har dessutom tidigare bara gått en enda LA i fjol som svårast. Även hon skötte sig bra, dock utan pris, då det blev lite missar då hon var lite väl laddad och glad över att vara ute och visa upp sig igen på tävlingsbanorna. Fortsättning följer hoppas vi.

Fina härliga Adriano såldes i månadsskiftet. Den 29 januari fick han åka över Atlanten till New York för att småningom träffa sin nya ägare i New Jersey. En tuff resa och för hingstar innebär det också en månads karantän i USA.Han har nu klarat av ungefär halva den tiden och resan på ett utmärkt sätt och snart får han komma ut och beta gröngräns nära New Yorks skyskrapor. Långt ifrån den lilla norrländska bondby Gäddvik där han när född och uppvuxen.

Adriano med Pernilla Andre hösten 2015: http://youtu.be/uT8TfjicGTQ    

Det är allt lite tveeggat att sälja honom och det har känts och känns. Pernilla skrev i samband med att han såldes att hon hade bara ridit två hästar innan med samma talang för piaff och passage och båda dom har blivit landslagshästar... Inte blir det enklare av att han har ett underbar temperament med. Så snäll och ambitiös.

Ett besök på hingstvisning i Tyskland har också hunnits med så här i början på året. Alltid lika roligt och mina hingstfunderingar över val till mina ston har förstås pågått en stund och kommer så att göra ända tills det är dags att seminera. Förresten det är ju min stora hobby året om :-)

Så började då häståret 2015 med lång resa för såväl mig som en av mina hästar. Vi for åt varsitt håll jag och Adriano. Förhoppningsvis kommer vi att träffas fler gånger. Det är ingen bra egenskap att vara hästägare och hästuppfödare när man har svårt att skiljas från sina hästar, men det är väl för att vi tycker om hästarna vi ändå håller på, för så många förnuftiga skäl finns ju inte!??  

Hälsar våren 2015 välkommen till er hästvänner i Sverige från gassande solsken "down under" och visst kommer att jag spana på hästar här med! 

Så var då häståret 2014 till ända och dagarna har så smått  börjat vända mot ljuset igen på ett nytt år i hästarnas tecken. Att det nya året kommer att innebära nya utmaningar och händelser, det behöver man verkligen inte tveka på när man har hästar.

Inte för att det märks än att det vänt mot längre dagar utan än är det bara den vita snön som gör tillvaron lite ljusare. Hästarna blir glada när snön kommer och så även i år när den började falla precis dagarna före jul.  Efter några dagars riktigt kyla i samband med helgerna så är det nu nästan helt perfekt vinterväder. Några decimeter snö och bara några få minusgrader.

Tävlingssäsongen har precis rullat i gång lite försiktigt, Ajahr var först ut och placerade sig i LA:4 i sin andra riktiga tävling. Vad glada vi blev! Det dröjer ännu till högsäsong och de månader där allt händer. Maj månad måste vara uppfödarnas mest hektiska tid? En sån månad man av flera anledningar önskar att man hade två av varje år. Inte minst för att man skulle hinna njuta av våren som annars swichar förbi innan man ens fattat att den var här. Men ännu är det långt till maj och större delen av dagarna är inbäddade i vintermörkret. Ganska skönt i sig, om man inte skulle behöva gå upp tidigt och jobba..... Jag är morgontrött och det är riktigt eländigt på mörka vintermornar. Jag hävdar i stort egenintresse att vi är skapta för att sova när det är mörkt, särskilt på mornar! Jag kanske har någon ide gen i mig från någon gammal björn i härstamningen. 

Har högst motvilligt precis tagit ner de sista julljusstakarna. Jag får nästan abstinens av att ta bort dem. Det härliga mjuka ljuset av de små lamporna i mörkret försvinner och lämnar svarta hål på fönsterbrädorna. Jag känner dock tydligt av omgivningens tryck att de måste bort nu, men usch vad trist. Tomtar, glitter och sånt kan vara men ljusstakarna och julstjärnorna dom gillar jag verkligen! Undrar om man inte kunde ha dem framme till påsk - alltid retade jag någon dessutom då 😉¨.

Ariel börjar bli riktigt rund nu och hon är först ut i vår med beräknad fölning i månadsskiftet april- maj. Abisco som blir förstföderska som fyraåring om allt går som planerat, löpte om två gånger och fölar inte förrän i slutet av juni. Det gör inte så mycket att det blir sen fölning för henne eftersom hon sen inte skall betäckas om utan ridas med sikte på årgångstävlingar. Ska bli intressant att träna henne ordentligt, inte minst för att Bordeaux lyckas så bra internationellt som fadershingst. 

Abisco är ju förutom att hon är förstagångsdräktig stor och lång så dräktigheten syns inte så mycket, närmare bestämt nästan inget alls, på henne än.  Astoria skall snart åka på en ny träningsperiod och A´ha tränar vidare med de allra svåraste rörelserna. Han har utvecklat piaffen på ett väldigt positivt sätt på sistone så vi får se vart det bär och håller tummarna. Aquarell tuffar på och vi får se om hon hinner bli färdig för sexårstävlande. Det är ju betydligt svårare än för femåringarna då galoppombyten mm ingår för sexåringarna. En riktigt stötesten för många.

Sen har man förstås börjat lite smått att spana in avelshingstar, fast förresten det gör man ju året om, även om det blir lite mer intensivt i Bruksprovstider och när man funderar på vad som passar sina egna ston. Så otroligt roligt det är! Har hittat några intressanta "betäckningskandidater" men det hinner gå "många tåg" innan det blir dags för beslut. Vet inte ens vilka ston jag skall betäcka och faktiskt inte ens om, men det hade ju varit ett brott mångårig betäcknings (o)vana i så fall.

I februari/mars ska jag ut och resa också. I jobbet och långt bort, närmare bestämt downunder till Australien. Om ca 3v är det dags att packa trunken och inta flygstolarna för en lång flygning. Jag passar då på att ta  några dagar ledigt både på vägen dit och hem. I Singapore på vägen dit och Hong Kong på vägen hem och nörd som jag är håller jag på letar upp några lämpliga hästställen att besöka. Vad trodde ni?

Ta de lugnt i vintermörkret hästvänner, särskilt på mornarna 😀, snart är det full fart igen på ännu ett hästår - 2015!

När leran var djup och regnet föll längtade jag och hästarna efter snö och frusen mark. Önskningarna besannades och den snö som föll två dagar före julafton bäddade in hela landskapet i vit skrud. Lagom till jul blev då landsskapet precis som ett julkort, endast tomten saknades.

Tyvärr så skulle jag ut och åka med hästtransport just den dagen då det snöade som allra mest, men vad gör det för en norrländsk hästuppfödare. Med hjälp av fyrhjulsdrift, dubbdäck och en mycket snäll häst fixades det hela. 

Hästarna blir alltid glada när den första snön faller som ligger kvar. Så härligt de tycker det är att få rulla bort höstens och den hittillsvarande vinterns lera mot bländvit snö. Så här på annandag jul blev det dock lite väl bistert. Inte för att hästarna bryr sig så mycket så länge de har fri tillgång till högkvalitativt hösilage och ljummet vatten, men för oss tvåbeningar blir livet lite mer besvärligt när kvicksilvret kryper ner mot -20-22. Det blir mycket eldande, hackande av is och kallt trots varma kläder.

Tyska Palucca börja bli van vid detta nu när hon tillbringat några vintrar i snö och minusgrader. Det franska travstoet är lite mer konfunderad men finner sig väl tillrätta. Dock får hon hålla sig på sin plats och är långt ner på rangskalan, trots att hon är näst äldst. Ibland undrar man om de inte vet vilken som är lite annorlunda, dvs inte av samma ras. Precis motsatt situation har nämligen uppstått när jag på seminstationer släppt in ett ridsto i en flock med travston.

Julen är en bra helg av många orsaker. En är att hela Sverige stannar av och väldigt få förväntar sig att man skall arbeta och vara nåbar. Härligt som omväxling. Det innebär att man förhoppningsvis kan få lite tid till VAMS (vård av mig själv). Särskilt när det är så kallt ute så man inte kan göra så mycket utomhus innan tår och händer protesterar.

En riktigt trevlig syssla när kylan biter i knutarna under julen och mörkret lägger sig redan strax efter tre är att börja planera och fundera på hingstval samt läsa statistik. Så här lagom till jul kommer också BLUP index samt att olika sammanställningar av årets resultat kan göras. Att jämföra de Tyska indexen med de svenska är en intressant läsning. Särskilt i år då mina "tyska ston" Palucca och Absico fick sina första svenska index.

Riktigt roligt var det att läsa att Abiscos fader Bordeaux gick direkt in på en 11:e plats i Tyska indexen. En av de absolut bästa debutanthingstarna och med marginal bland de 1% bästa hingstarna. Ännu gladare blev jag när jag läste en bit till i Tyska topplistan och även hittade Sir Gregory på med sitt första index 152. Sir Gregory är ju bror med Palucca. Absico borde ha ett "skapligt" index själv i Tyskland, om det finns något nu när hon är visad i Sverige. Ska undersöka saken.

Även Don Primeros index 150 och Benetton Dreams 153 är mycket trevligt för svensk avel. De Tyska indexen domineras inte alls lika påtagligt av Donnerhallblod som i Sverige och innehåller också fler unga hingstar i tiobästa listan än vad som är fallet hos oss. Att fundera kring indexen o granska resultat från olika länders avel och leta efter  hingstar, nya blodslinjer, kolla "nykomlingar" är ju bara härligt roligt! Lite nördar är vi nog allihopa vi uppfödare....eller? :-)

Astoria är nu tillbaka i hagen efter att inridningen påbörjats under en månad. Kan inte påstå att hon verkar glad åt det, tvärt om, för lite uppmärksamhet. Lite elaka var de andra när hon kom tillbaka med, särskilt de som stod längst ner på rangskalan bland de andra skulle tala om att Astoria inte skulle tycka att hon var något för att hon nu började bli "stor" och tränas. Nåväl det varade bara några dagar, nu är harmonin tillbaka i gruppen. Även hennes "kullbror" After Dark har hos sin ägare Lena börjat sin skola med inridning.

Aquarell liksom A'ha och Adelaide tränar på inför det kommande årets tävlingar. Astoria vilar nu lite innan vi fortsätter inridning och träning inför ett förhoppningvis kommande treårstest. Många år som hästägare och uppfödare har dock lärt en att inte ta något för givet och att det mesta kan hända. Tyvärr är mycket av det som händer mindre önskade saker. Det är därför man måste komma ihåg att glädja sig så fort man har en anledning. Nu övervintrar vi inför 2015 års hästår!

God Jul och Gott Nytt hästår 2015 till er alla!    

Om oktober är mörkt är det inget mot vad en blöt november kan vara. Denna novemer går halvägs in månaden snart till historien för varma plusgrader och massor, massor av regn, och som en följd av all väta på otjälad mark lera och lort.Tänk att man kan längta efter lite frusen mark och snö!

Man kan tro att det skulle vara en fördel med mörka hästar i lorten i lösdriftshagen men inte då. Det syns lika bra på dem när de mellan regnskurarna torkar upp lite och leran blir ljusgrå. Försökte i dag lite naivt få fram lite rena pälsar men gav upp då arbetet både var lönlöst och hälsovådligt. Tur man är gråhårig själv redan innan borstningsförsöket. Det är bara att motvilligt acceptera att oavsett hästfärg och skötselambitioner är och förblir pållarna lortiga, leriga och skitiga så länge vädret är som det är.

Tävlingssäsogen är nu till ända och A´ha satte punkt för året med debut i Intermediär A i Enköping. Var riktigt nervös för det elddopet med byten i varje och piaff och passage i programmet. Vi ville dock prova för att se hur det fungerade i ett program, för att ta med oss den erfarenheten under vinterträningen inför nästa säsong.

Han gjorde en riktigt bra debut till vår stora glädje och slutade på andra plats av 24 startande, slagen endast med 3 ynka poäng av en betydligt äldre och i dessa klasser mer rutinerad häst. Sååå glada vi blev över detta!!! Nu vet vi att han försöker med även de allra svåraste sakerna i ett program. Återstår att se hur långt han kan utveckla kvalitén i piaff, passage och byten i varje.

Astoria har åkt för att prova på livets allvar under några veckor. Hon har nu haft både sadel och ryttare på ryggen. Hon har skött sig bra och är lättlärd. Vi tar det försiktigt då hon är kvick och lite rädd för hastiga rörelser. Lilltjejen håller på bli stor. Hon får sen åka hem igen några månader innan vi tar upp den påbörjade inridningen igen framåt vårkanten.

Miami som vi haft i 16 år och som gett oss 8 jättefina avkommor betar nu på de evigt gröna ängarna. Under sista dräktigheten blev det tungt åt bakkotorna de sista månaderna. Vi beslutade därför att inte att inte betäcka om henne och efter det har hon fått gå nästan ett år som sällskapsdam åt Paluccas och hennes föl och skött även fostermors uppdraget med den äran. Nu får vi glädjas åt att hon lever kvar i våra minnen och via hennes avkommor.

Det är riktigt jobbigt att ta farväl av ett sto som gett oss så mycket under så många år. Hon var ett fantastiskt fölsto. Hon gav så fina föl, korrekta, lätthanterliga med mycket bra gångarter som dessutom alltid växte upp i härligt hull och skick. Hur hon dessutom alltid, alltid själv kunde vara rund och välnärd vittnar om ett födgeni som tyvärr inte Palucca har, som tyvärr är svår att hålla i hull när hon har diande föl.

Även om Miamis bakben och bakkotor vittnade om de åtta tunga dräktigheterna var det riktigt trist och jobbigt att ta det slutliga beslutet. Den 22 oktober lämnade nu Miami tillsist våra hagar för andra ängar utan flugor och broms. TACK för allt Miami!

Miami var alltid ett ranglågt och undergivet sto så de senaste åren har Palucca regerat i hagen trots att hon var betydligt yngre. Miami fick också se sig passerad av de två unga uppstickarna Africa och Abisco, varav den senare har klara ambitioner på att regera. Det verkar nu som Abisco håller på ta vicerollen i hagen och utnyttjar då sina resliga 174 cm och framfusighet till att ta platsen. Africa har bjudit motstånd men det verkar som storlek kommer gå före ålder. Ungstona Athena och Astoria har hållit låg profil lite avskilt från de stora i den rangduellen. LIte trist är det allt för Athena nu när Astoria är borta och det märks på hennes tillgivenhet mot oss människor när vi kommer och hälsar på dem i hagen. 

I väntan på snö får vi snart tända adventsljusen för att ge oss lite ljus i vinter mörkret!   

Oktobermörkret lägger sig nu över senhöstens hästhagar. Ännu har det bara varit några nätters lätt frost och vilket gör att hästarna klarat sig på rikliga återväxtbeten fram till nu. Häromdagen fick vi dock öppna årets första hösilagebalar att mumsa på för hästgänget. Nu återstår bara flytten om några veckor till vinterhagen med en nyhalmad lösdrift, innan ännu en lång vintern på allvar börjar knacka på dörren. 

Alla bedömningar och unghästvisningar är avklarade för häståret 2014. Finalarrangemanget på Svenskt Avel och Sportchampionat satt punkt härom veckan med slutfinaler med de bästa hästar och ekipage som Sverige har att visa upp. Hann med att vara där ca 2 dagar och se många mycket, mycket fina hästar som lovar verkligt gott inför framtidens hästsportsverige.

Adriano deltog med den äran på Flyinge och slutade femma i kvalet av 6-årsdressyren och sexa i Breeder´s Trophy finalen och 10:a i den öppna klassen. Han är ännu inte helt säker på bytena på tävling men alla satt hyggligt bra och det blev verkligen stolpe ut med 0,5% från andraplatsen och högst gångartspoängen tillsammans med segrare i BT klassen. Ett sänkt lösgjordhetsbetyg pga lite spända byten fällde avgörandet. Ibland har man marginalerna på sin sida och ibland blir det tvärt om. Denna gång blev det tvärt om, men vi kan ändå inte vara missnöjda med en placering bland Sveriges bästa 6-åringar. Han nu placerat sig som 4-5-6 åring i finalerna och kompletterar det med en 4:e plats på Falsterbo i fjol. Pernilla och Adriano är ett härligt ekipage som vi hoppas på för framtida svårare uppgifter.
 
Några få tävlingar finns kvar i A´has kalender innan även tävlingssässongen sätter punkt. A´ha har nu fått smaka på hetluften ordentligt när han var med i Djursholms Elittävlingar med 40 startande ekipage i både Prix St George och Intermediär I. Han skötte sig med den äran i en riktigt stentuff konkurrens och placerade sig i båda klasserna med över 70%. Han har utvecklats fantastiskt med Jeannas skickliga utbildning, till mycket stor glädje för oss.

Ungstona är hämtade från betet och går nu tillsammans med Palucca, fölet och gamla Miami en enda stor flock. Även om det är mörkt på kvällar och nätter och på sistone regnat mycket tror jag de njuter av frånvaron av mygg, knott, broms, flugor och allehanda eländiga flygfän som gör hästsomrarna betydligt mindre njutbara än vad de är för oss "tvåbeningar". 

När vi hämtade hem småstona så förberedde vi oss sig på lastning ute på betet av unghästar som ännu är mycket ovana vid att åka transport. När vi så laddat med folk, grimmor mm så kom de glatt springande när de såg transporten och var inte ett dugg svårövertalade. På några minuter hade de båda ännu lite opolerade "tjejerna" traskat in och tittade på oss med uppfodrande miner och undrade om vi inte skulle ska köra hem snart, för nu var sommarlovet över. Till och med hästar förstår tydligen när sommaren är slut.

Att gå runt den stora hästhagen ner mot sjökanten på en bädd av hästlöv. Att höra svanarna som samlats på sjön i oktobers få soltimmar protestera mot störande hästar och dess ägare. Att borsta bort höstlera och sommarpälsar från allt lurvigare hästar. Att behandla karleder med mugg. Att se det allt barare trädgrenarna sträcka sig mot dimgråa höstskyar och alla de gula färgtonerna. Att isolera vattenledningar i väntan på frostiga nätter.

Att vänta på än mörkare kvällar och ännu en lång vinter! En vinter av väntan inför ännu ett hästår med fölningar, betäckningar, bedömningar, tävlingar, skörd och allt som skall göra under den (alltför)korta svenska sommaren.

Nu förbereder vi för att de mörka fuktiga oktobernätterna skall övergå i vit frusen vinterskrud.

Så blev det då midsommar i år med.  Alltid lika fantastiskt vacker med alla blommor, ljusa nätter och grönt som ännu inte blivit sönderbränt, bortregnat eller utvuxet. Det är otroligt vad fort det går på våren. Man hinner aldrig med riktig och så helt plötsligt är det midsommar.

Lika fantastiskt vacker som alltid, man bara vill njuta och stanna tiden. Men icke då, vips så är det över och tiden har man alltför ofta tillbringat bakom datorn, på jobbet eller med något annat som gjorde att man inte han med. Kanske blir man klokare med åren och lär sig ta tillvara nuet, då antalet tillfällen minskar? Förhoppningsvis men jag är inte säker.

Nu har vi börjat så hösilaget. Det ser fint ut tyvärr så är inte väderprognosen lika lovande så lite orolig är man allt. Palucca är på seminstation och blev seminerad precis före midsommar efter det att vi missat förra brunsten då hon ovulerade på en helg och inga skick gick att få fram. Det blev inte riktigt den hingsten jag tänkt mig då Florencio I som är far till årets svarta hingstföl, fick pungbråck mycket olämpligt just när Palucca skulle semineras. Nu blev det sonen Floricello i stället efter många turer med olika hingstar som inte gick att skicka mm.

Har tillslut beslutat med tungt hjärta att Miami inte ska omsemineras. Hon är ett fantastiskt fölsto som alltid får fina föl som är snälla och växer och är mycket välmående liksom födgeniet deras till mor. Hon fick dock lite ont i bakbenen tyckte jag mig ana sista dräktighetsmånaden så vi står över nu. Känns lite jobbigt då hon är otroligt fräsch annars efter åtta föl.

Astoria och Abisco har åkt på ett bete en bit bort. Abisco växer så det knakar och man undrar hur stor hon ska bli egentligen. Lilla Astoria är jag lite bekymrad för. Hon hade en envis diarre under flera månader under vårvinterna och det tog ganska hårt. Hon har inte hämtat sig riktig än trots att hon är bra sen ett tag tillbaka. Är tunn, tufsig ser allmänt eländig ut. Riktigt trist men hoppas att det vänder snart med det otroligt fina bete de går på.

Éttårshingstarna Affe och Adde har åkt på hingstbete. En tvååring russhingst håller dem i tukt och förmaning. Adde är stor och snäll och även han växer så det knakar. Här har vi en till som blir stor! Affe travare som bara hejsan när vi släppte ut dem påhejad av de små islänningarna med konstiga rörelser och färger som gjorde dem förundrade. Lite förhoppningar om rörelserna väckte det glädjande nog.

Adriano har varit ute och startat igen. Tre kval till Falsterbo och Breeder´s samt ett vanlig LA som han vann med över 74%. Roligt. Nu är han kvalad till båda och vi har anmält till Falsterbo så får vi se. Tyvärr så gjorde han en mindre bra tävling vid precis sämsta tillfälle vid unghäst VM uttagningarna på Flyinge. Lite störd av alla stökiga hingstar på framridningen och lite störig själv då blev resultatet inte helt på topp/mindre bra. Typiskt att det var just då.

Fina, vackra Africa hade sitt livs sämsta dag på treårstestet och satte bottenrekord. Därav ställdes den planerade betäckningen också in och som det verkar nu blir det bara ett sto betäckt i år. Jag kan inte minnas när det var bara ett sto senast. Visningen blev en riktigt jättebesvikelse på fler ätt än ett då hon inte var förberedd på något sätt för sin uppgift trots över 3 månaders träning. Gav mig en tankställare. Nåväl hästlivet är verkligen ups and downs och just nu känns det rätt mycket downs. Får titta ut på den vackra naturen nu i sommarnatten när jag skriver, njuta och hoppas att det inte regnar på det nyslagna höet i morgon.

Ha en härlig fortsättning på midsommarhelgen alla hästvänner.

På söndag natt kom Ariels son e. Destano. Stor och långbent. Korpsvart men en liten vit fläck på nosen som om han doppat den i mjöl och en vit bakstrumpa. Vilken högbent grabb! Än så länge lite skranglig på benen, inte undra på med den längden, stackars Ariel. Man blir lika förundrad och häpen varje gång. var får benen plats? Denna gång lite extra. Så långa ben i lilla Ariel. Inte undra på att hon varit jättetjock och tyckt det varit lite jobbigt på slutet. Tappra Ariel.

Sen var A´ha ute och tävlade och gjorde mycket bra i från sig i Breeders kval. Slutade på 68,8% med en felridning och hade varit tvåa (var fyra nu och två delade 2:a platsen som var två tiondelar före) och kanske till och med vunnit och kvalad utan felridning och ett förargligt gnägg i skritten. Känns lovande. Har lagt ut film här från ritten. Tyvärr kunde jag inte vara med och se själv då jag fölvakaden men vi ser fram emot nästa start. 

Lördagen den den 14 april blev en händelserik dag. Vi har väntat en bra stund nu på att Palucca och Ariel skulle föla. I går kväll rann mjölken om Ariel som är tjock som ett troll. Fölning på gång, äntligen!  På exakt dag för hennes skull i såfall och Palucca långt över tiden, mer än 2v! Vad hände jo, inget Ariel föl, men väl ett Palucca föl! En brun hingst med fyra vita. Född precis före midnatt den 13 dvs fredag den 13 hmm. Pigg och verkligen social. Myyyyysig. Bilder kommer. Trodde även att Ariel skulle föla samma natt men icke. Sån tur kan man inte ha. 

Även i övrigt händer mycket denna helg. Adrianne 5 år gör sin andra dressyrstart i LB, Acron och Domingo startar Msv dressyr, Aquila skulle ut i Int I och debutera i SB:1 men så blev ridande Sissi sjuk. Så synd. Hade gärna sett SB:1 debuten. Det är ju utmaning som heter duga med med piaff och passage, övergångar och byten i varje. 

A´ha är anmäld till Breeders kval i Msv dressyr på söndag. Skall bli spännande. Han har ju bara tävlat två gånger förrut, i kvalet i fjol och sen i Flyinge finalen. Synnerligen orutinerad alltså och en ung hingst på våren är ju ett extra spännande moment även om han har ett supertemperament. Vi håller  nu tummarna för ytterligare ett föl i helgen och A´has start i morgon. 

Paluccas bruna hingstföl e. Foundation kikar fram på bilden ca 12 timmar gammal.